fredag 21 december 2012

Vinter!

Jag fascineras av denna vinter, som i mina trakter började de allra sista dagarna i november. Nu har vi haft vinter på riktigt i tre veckor, vilket är mer än vad vi kan räkna med totalt under en "vanlig" vinter. Och det innan jul! Men vad är egentligen en vanlig vinter? Här brukar det sällan komma någon snö som ligger kvar innan jul, kanske inte förrän i februari brukar den kunna ligga någon eller några veckor. Men under de senaste åren har vi ju fått vänja oss vid den ena snövintern efter den andra, kallt och snö redan före nyår. Det har nu gått så långt att det är en icke-diskussion att det är vinter och snö, nu är fokus på snöröjning med mera! Frågan är om detta är det nya normala, med snö under långa perioder även här i södra Sverige. Det känns som mest troligt att dessa snörika vintrar är en följd av den mänskligt påverkade växthuseffekten. Man kan ofta höra folk skämta om att växthuseffekt är bra för att man vill ha varmare i Sverige, men det verkar inte omöjligt att det kan bli precis tvärt om.

I ett förutseende blogginlägg på smhi skriver Mattias Lind redan den 27 november (ett par dagar innan snöandet började) att:
Däremot kan jag konstatera att det är kallare luft på väg till hela landet och de tryck- och cirkulationsförhållanden som väntas dominera väderbilden den närmaste tiden liknar på flera sätt de som gav oss de riktigt kalla vintermånaderna 2009 och 2010.
Han fortsätter med genomgångar av mönster av lågtryck och högtryck och vad det brukar ge för följder och kommer sedan med den här uppskattningen av förutsättningarna för vinterväder:
I prognoserna är det nämligen ordentlig högtrycksdominans på Atlanten, hela vägen upp mot Spetsbergen och vidare mot Arktis.  Lågtryck utvecklas i veckan över kontinenten och dessa rör sig sedan nästan rakt norrut och passerar öster om Skandinavien. Det ger oss kalla ost eller nordostvindar och den nederbörd som faller blir efterhand snö även i Götaland och Svealand. Denna struktur syns tydligt i prognoskartorna nedan och innebär att vi alltså går mot riktigt kallt vinterväder och eventuellt kan det bli besvärligt med snö och blåst längs ostkusten de närmaste dagarna. De kalla förhållandena ser sedan ut att bestå ett bra tag framöver. 

Det visade sig ju vara en tämligen exakt gissning! Vi hade mycket snö, blåst och kallt under ett par veckor efter att han skrev detta.

För oss är detta vinterväder till extra besvär, då vi inte har flyttat klart ännu. Mycket står ute under snön, grepen sitter fast i trädgårdslandet bland jordärtskockorna. Det är ju så jobbigt att flytta när man drar in snö hela tiden, och släpper ut värme så fort man öppnar dörren. För att inte tala om vår backe upp till gården.Det är dags att köra hem ensilage i helgen och det får nog bli snökedjor på bilen för att inte riskera obehagliga överraskningar.



onsdag 19 december 2012

När man avviker från morgonrutinen

Jag bestämde mig igår för att ta lite sovmorgon och ta ett senare tåg till Linköping. Det skiljer bara tre kvart mellan mitt vanliga morgontåg och nästa. Tåg och tåg förresten, på sistone har det varit mycket ersättningsbuss då tågen har varit skadade, växellådshaveri, krock med en flock vildsvin mm.

Glad i hågen åker jag hemifrån en kvart innan tågets avgång och tänker att jag är i ovanligt god tid. Men det är ju bra för väglaget var inte det bästa. Men när jag svänger in mot stationen så döm om min förvåning om jag inte möter bussen, som 4 minuter före avgångstiden redan är påväg därifrån! Jag blinkar åt den med helljuset och har hopp om att komma med, jag måste bara parkera bilen först. Kör in på första bästa parkering, men när jag vänder mig om är bussen borta!
Arg som ett bi startar jag bilen igen (efter en stunds eftertryckligt svärande) för att följa efter den till nästa station, Åtvidaberg, tre mil bort. Jag går igenom utskällningar i huvudet, de har ju trots allt tvingat mig att köra 6 mil (ska ju hem med) helt i onödan.

Men när jag kommer fram till nästa station så står det till min stora förvåning ingen buss där! Tittar på tidtabellen på anslutningar åt andra hållet, och tvingas inse att det var ersättningsbussen till Västervik jag hade mött, dess avresetid var 5 minuter före min planerade resa. Just då hör jag tåget...

Så kan det gå när man avviker från morgonrutinerna!

tisdag 18 december 2012

Problem med smältvatten på tak

När den första snön kom så upptäckte vi ganska snart att huset hade en svag punkt. Det visade sig att snön på taket utanför en snedgarderob smälte i betydligt snabbare takt än på övriga taket. En närmare undersökning visade att denna snedgarderob var den enda som saknade isolering i någon form. På undersidan av takbrädorna (jmf med råspont, dock av betydligt grövre kvalitet) var det uppspikat lite av vad man hittat, tretex, asfaboard, masonit och kartong. Alltihop med ett tunt lager av Västervikstidningen under och aldrig mer än ett lager.
Följden av denna dåliga isolering var att snön omsattes i smältvatten som rann ner i hängrännan där det frös till is. När hängrännan var full så spred sig isen, både genom istappar och genom att det trängde in under takpannorna och pga en snickarmiss även in under takfoten. Takuthänget är inklätt med brädor med den avslutande brädan som ska avsluta under takets tätningsskikt, som i vårt fall består av stickespån, har dragits upp för långt och hejdar istället vattnet från att lämna stickespånet. I det här fallet rinner det in mot husväggen istället.

Här syns att den vita brädan möter stickespånet som ett T vilket
tvingar in eventuellt vatten innanför takfotsinklädnaden.

Nu har det varit nästan en vecka med mindre kyla och på sistone till och med ett par dagar med plusgrader så nu har nästan all is smält bort. Nu är det läge att värmeisolera vinden för att slippa framtida problem.

Lägg märket till istapparna som kommer från insidan.
Varefter det blev mer is växte den närmare fasaden på ovansidan av takfotsinklädnaden.

Jag valde frigolit som mitt isoleringsmaterial, för att det inte ska ta till sig fukt och för att det ska vara lätt att demontera skivorna och inspektera hur träet ser ut bakom. Jag sågade helt enkelt till skivorna med greppassning så att jag bara behövde trycka upp dem mellan takstolarna och de hängde kvar av sig själva. Nu ser det riktigt stiligt ut och idag kom minusgraderna och snön tillbaka så nu får vi snart se hur det fungerar!

Egentligen ska det ju vara en luftspalt mellan takbrädorna och isoleringen som också ska fortsätta upp på vinden, men eftersom det inte är något tätt material uppåt utan endast stickespån så räknar jag med att takbrädorna kan torka ändå om det kommer in vatten. Dessutom finns det ingen luftspalt förbi den inredda delen av övervåningen. Skulle vi göra om och ta bort stickespånet och ersätta det med takpapp så får jag se till att åstadkomma luftspalten.


Garderoben, som är en av de minsta vi har, var ursprungligen tom. Nu har den däremot fyllts med nedriven tretex mm och frigolit, allt från de små kulor som blir "spånet" när man sågar, till de spillbitar som blivit kvar. Städningen får dock vänta tills sängen utanför är borta vilket i sin tur väntar på att sovrummet ska bli färdigt. Katten på råttan och råttan på repet...

måndag 17 december 2012

Baggen vill inte vara ensam

Jag har under ett tag upplevt vår bagge som ett problem. Först för att han stångade de tre tacklammen så snart han fick syn på dem. Det har han slutat med, men nu springer han runt och stångar vem som helst som han kommer åt. Jag tycker det verkar jobbigt att ha honom med de andra och bestämde mig för att flytta honom till egen box. Han är ganska kelig, så att fånga in honom var inte så svårt, det kräver dock att man står utanför boxen, för är man inne i den, så är det bara ett fåtal kelgrisar som kommer fram. Är man på utsidan verkar fler tycka att man är mindre läskig.
Jag hade förberett med material för att avbalka en naturlig del av det gemensamma utrymmet som jag föste in  honom i och stängde till. För att vara så liten är han stark och smidig! Även baggen är ett av årets lamm men med en rejäl påse med kulor i!
Medan jag höll på att stänga till öppningen så inser han att han är avskiljd från de andra, vilket han inte gillar. Inför mina förbluffade ögon tar han sats och hoppar, mot den högsta väggen i boxen, ca 1,30 och kommer sånär över! Han hänger och balanserar mitt uppe på väggen några sekunder innan han glider tillbaka. Han försökte en gång till med samma resultat. Det blev raskt till att höja väggarna runt om i boxen under baggens desperata hoppande och lågmälda bräkande. Bräkandet var i själva verket så lågmält att jag undrar om det är något fel på hans stämband, eller om de bara är otränade.


När jag kände mig säker på att han inte skulle ta sig ut så lämnade jag dem över natten. På morgonen var han i alla fall fortfarande kvar i boxen och kanske något lugnare. Men när jag lät tackorna gå ut i rasthagen så blev han ännu mer orolig och stressad. Han sprang omkring och försökte hoppa mot alla väggar, nu även mot den med fönster. Det är träribbor framför fönstret upp till en höjd av ca 1,40, men det började kännas farlig nära att han skulle få igenom ett ben genom glaset med katastrofala följder. Han började flämta med uppspärrade näsborrar och det hela blev tillslut ohållbart. Jag kunde inte ha honom kvar i boxen utan att riskera att han gjorde sig själv allvarligt illa, så jag släppte ut honom till de andra. Han blev påtagligt lättad och med ens helt lugn. Återstår att se om det fått någon effekt på stångandet. Om inte så är det bara slakt som gäller. Han kommer i så fall att slaktas hemma, dock är jag beroende av att få hjälp av någon som slaktat förut som kan visa mig hur det går till.

video

Det är alltså den vägg som jag filmar över som han nästan lyckades hoppa över.

torsdag 13 december 2012

Musjägare

I ladugården hos fåren finns det möss. Jag vet inte om de är fler än innan vi flyttade in, vi ger ju i huvudsak  bara ensilage till dem som foder, havre endast undantagsvis. Men icke desto mindre, jag ser dagligen möss när jag besöker fåren. Oftast när jag kommer in är det en eller två på foderbordet. Igår var det en i tunna där vi brukar lägga upp ensilage för servering på morgonen. Den här kom inte upp.


Jag har lite svårt för att ha ihjäl dem med händerna, så jag tänkte hälla ut den utomhus och slå ihjäl den med en skyffel, men jag var alltför långsam och musen sprang in i ladugården igen ...



Vi har musjägare också, men inte helt utan egenheter. Den ena heter Lisa och är en snart 17 år gammal katt. Hon har flyttat med oss 5 gånger och ganska luttrad, men hon gillar inte vinter och andra katter. Hon vägrar att gå ut nu när det är vitt och kallt. Möss inomhus fångar hon däremot gärna, en lämnades på vardagsrumsmattan till barnens beskådande.


Sedan har vi en namnlös halvvild katt. Säljaren av gården tog bort sin tama katt, men den som var halvvild fick av okänd anledning vara kvar. För oss är han inte halvvild, han är helvild. Vi har inte sett mer än ögonen glimma i mörkret och reflekterandes en  pannlampa, och spår i snön. Just denna vildkatt lämnar oss en hel del huvudbry. Vår katt gillar ju som sagt inte andra katter, så att ha honom ikring är ju inte självklart. Samtidigt är jag djurvän och vill inte att vildkatten ska fara illa utan tvärt om hjälpa honom så gott jag kan. Om han bara gjorde ladugården till sitt område vore ju allt frid och fröjd, men just där verkar han inte vara! Funderar på hur man kan göra det bra för honom utan att mata mössen ännu mer, och då med med kattmat.

fredag 30 november 2012

Betingade reflexen fungerar!

Det är väl ingen större överraskning, men likaväl tillfredställande, att denna kända metod fungerar, även på mina får! Efter mina första katastrofala erfarenheter av bortsprungna får så fick jag idén att prägla fåren på en koskälla/bjällra. Inte som ska hänga om halsen på någon individ, utan som ska brukas som inkallelse istället för havrehink som ju inte hörs så långt. Problem nummer ett var ju att få tag i en koskälla, alla mina beställningar på fårgrejor hade redan gått iväg innan jag fick den här idén. Men jag lät ordet gå runt i Gamleby och vips dök det upp en via en granne till svärmor som jobbar på en av byns alla loppisar. Det är en souvenir från Öland med en målad bild på, och kanske inte att betrakta som en riktig koskälla, men den gör sitt jobb!

Jag började introducera den när det skulle bjudas på havre. Vi har bara havre som godis för dem, de är välnärda nog på ensilaget. Till att börja med kom ju fåren springande med havre i tankarna så fort de såg någon med en hink, men eftersom vi inte har rinnande vatten i ladugården så kommer vi ju ofta med vatten i hinkar. Men ibland var det havre, och då pinglade vi för fullt med koskällan. Vi pinglade även när de åt. Nu har jag provat att börja pingla med den utan att de ser vare sig mig eller havrehinken. Då springer de in i ladugården! Senaste gången bräkte de till och med! Eftersom de närapå aldrig bräker (gången innan var för flera veckor sedan när jag hade skiljt av två av tre tacklamm som då bräkte hjärtskärande) så blir jag glad att höra det! Fåren var inne i ladugården och väntade ivrigt när jag väl dök upp med havrehinken!

Nu återstår bara att testa det i de verkligt krävande situationerna, vid förflyttning och när de har rymt. Det sistnämnda hoppas jag dröjer, men gör mig inga förhoppningar att det ska utebli helt. Men än så länge har de varit snälla och hållit sig innanför det låga fårnätet som dessutom har så dåliga knutar att de lätt skulle kunna töja upp maskorna och krypa ut. Det ska bli spännande att se hur det fungerar med el-staket så småningom.

tisdag 27 november 2012

Ekosystemtjänster - ett forskningsområde i tiden

Här kommer en spaning om ekosystemtjänster. Ni vet sådana där tjänster som vi som människor i de flesta fall tar för givet, i sämsta fall förstör och i bästa fall kan utnyttja för ömsesidig nytta. Det tydligaste exemplet är väl pollinering med honungsbin som ger oss större skörd OCH honung, och mera frukt och frön in naturen i stort.

I dagens ATL kan man läsa om tre projekt som söker att utnyttja ekosystemtjänster för att minska giftanvändningen och förbättra resultatet:

  1. Skador av snytbaggar minskade med en tredjedel när små granplantor skyddas av myror.Om man laddade plantorna med socker och på så sätt lockade myror så hade det en avskräckande effekt på snytbaggar. Dessa kan annars lätt ha ihjäl små plantor om man inte doppar dem i gift innan plantering.
  2. Hjälpsamma småkryp i äppleodlingarna under lupp. Här ska man studera fienderna till skadeinsekter, hur man kan gynna dem genom bättre odlingstekniker och ev annan sammansättning av bekämpningsmedlen.
  3. Projekt mot mjöldagg i växthusgurka.Här ska man pröva både microbiologiska och icke-kemiska medel med känd verkan, vad de har för effekt och hur de bäst kan kombineras. Låter för mig som om det är sådant som inte de stora kemijättarna forskar om.
Detta är hoppfulla nyheter som gör mig en aning mer positiv inför framtiden!

fredag 23 november 2012

Spänstiga får!

Så fick vi svart på vitt att vi inte kan låta fåren få fritt tillträde till ensilagebalen, i alla fall inte utan någon form av grind. Mina små Åsenfår hade tydligen inga större problem med att ta sig upp på den ca 130 cm höga balen. Fåren fick gå in och får stannar inne tills denna bal är slut. Nästa bal ska serveras via foderbordet i ladugården. Sedan ska nog stängslet höjas, från 90 cm till 120. Jag antar att de stannat inne av ren godhet mot de taffliga fåraherdarna och kanske för att det dassiga gräset utanför inte utövade så stark lockelse.


Bilden togs i helgen, igår lade jag in det sista ensilaget och låter nu återigen fåren gå in och ut som de vill. "Lite spill" blev det naturligtvis kvar där balen stått, som de nu går och krafsar i. Hoppas att de inte har tröttnat på det tråkigare fodret tills jag kommer hem och kan öppna den nya balen! För ännu är inte stakethöjningen mer än halvklar, och en kedja är som bekant inte starkare än dess svagaste länk.

torsdag 22 november 2012

Tuff tid

Det är mycket elände runt om i världen just nu, men även ur rent personlig synvinkel är det tufft nu, för vår familj. Gården och fritidshuset där vi bor för närvarande ligger bara ca 5 kilometer från varandra, men det kan kännas oändligt när man är på det ena stället och borde vara på det andra. Det är ju så mycket vardag som man måste sköta i alla fall, även om man har ett hus att renovera. Igår till exempel, låg vi under en släpkärra för att fixa bromsarna som måste fungera, om inte annat till besiktningen nästa vecka. Matlagning, läxläsning tvätt och disk är också sådana där saker som bara måste göras.

Av alla måsten finns det dock två som fortfarande är mer lustfyllda än tyngande. Det ena är eldning. På gården i en kökspanna och i fritidshuset i varierande antal eldstäder (kamin, vedspis och rörspis). Jag har alltid gillat att elda och det fyller mig med ro.

Men bäst av allt är att gå till fåren. De blir alltid glada när man kommer. Visst, de blir väldigt glada för att få mat och färskt vatten utan drunknade möss i. Men det behövs inte många tuggor förrän de tre kelgrisarna kommer och vill bli kliade och bjuder på svansvift. Då glömmer man bort att kroppen värker av träningsvärk efter att ha brottats med bandslipmaskinen för att slipa golv, alla färgprickar man har i ansiktet efter att ha målat i sonens rum eller allt som ännu kvarstår att göra innan vi är färdiga med den "lilla renovering" vi skulle göra innan vi flyttade in.


Av okänd anledning är detta tredje musen som drunknat i fårens vattenbalja. Förstår om man inte har lust att dricka detta vatten då!

måndag 19 november 2012

Trägolv

Under den hemska och framför allt mörka linoleummattan som låg i vårt blivande sovrum, väntade två skatter som nu åter sett dagens ljus!

Den ena skatten är i form av tidningar som lades därunder när rummet inreddes som undantag åt gamla farmor, året var 1940. Där finns Svenska Dagbladet, Aftonbladet (halvveckasupplagan) och Västervikstidningen från brinnande andra världskrig. Min mamma är född 1935, så det här var ju under hennes levnad vilket ändå inte känns så avlägset, men en helt annan värld! Bland artiklarna utmärker sig naturligtvis krigsrapporteringen men där finns också att läsa om kolmonoxidförgiftningar i samband med gengas och riksdagsval. Annonserna säger också mycket om tiden, vad sägs om ett nytt isskåp?


Den andra skatten är i form av golvet självt. Ett spontat hyvlat furugolv vars yta är i princip perfekt om det inte vore för trycksvärtan från tidningarna. Detta golv ska nu slipas och behandlas på något lämpligt sätt. Jag älskar trägolv för de är så varma! I ett annat hus vi bodde i var det lika delar trägolv och laminatgolv i undervåningen och det var så markant skillnad på hur varma de kändes att jag kontrollmätte dem, de var exakt lika varma! Jag antar att ytan på laminatgolv har högre täthet och därmed större värmekapacitivitet, därav den kalla känslan.
Vad golvet ska behandlas med är ännu inte riktigt bestämt, men det blir inte ett skurugolv. Vad finns det för andra alternativ som är överkomliga i arbete och trevligt resultat?

söndag 18 november 2012

Solidaritet via skattsedeln

I P1-programmet Konflikt pratades det om de separatistiska strömningar som finns lite över allt i EU, och sade att det verkar som om solidariteten är låg, man vill inte hjälpa dem som har det besvärligt. Det var en tanke som har skavt lite sedan dess. Här försöker jag bena ut lite varför.
  • Solidaritet definierades implicit som att betala skatt och låta myndigheter hjälpa dem som medborgaren förutsattes vilja vara solidarisk med.
  • Att ha separatistiska åsikter jämställdes med bristande solidaritet
Ett kort googlande ger många träffar av socialistisk karaktär, allt från marxism till socialdemokratisk och även någon träff hos kristdemokraterna. Själva ordet kanske är associerat med socialism, men innebörden, att vilja hjälpa andra, borde finnas även i borgerliga kretsar (eller gör det?). I vilket fall så tror jag att den typen av solidaritet som man förutsatte i radioprogrammet, att vilja betala skatt för att myndigheterna ska hjälpa, motverkas på många punkter:
  • Solidaritet via skattsedeln innbär att man inte har inflytande på vart pengarna går.
  • Man vill känna att den som får hjälp är värd att få den hjälpen.
  • Att betala "solidaritetsskatt" innebär att man stoppar in pengar i en stor organisation där det är många som ska leva på pengarna innan de slutligen når fram till den behövande, alltså att byråkratin slukar pengarna innan de når målet. 
  • Ju större statsbildning (från kommun- och nationalnivå till EU-nivå), desto större blir känslan av att man som skattebetalare är försvinnande liten, med det följer också känslan att det inte gör något om "jag som individ" fuskar med skatten.
Jag tror att det är fel att jämställa solidaritet med att betala skatt, ju större statsbildning man förutsätts betala skatt till, desto mindre blir solidaritetseffekten.
Jag tror dessutom inte att stora statsbildningar är främjande vare sig för individen eller demokratin. 

fredag 16 november 2012

Fosfor och kadmium

Nu i dessa dagar när det är oroligheter i Västsahara pga att landet är ockuperat av Marocko kan man ägna ämnet fosfor några extra tankar. Västsahara har nämligen mycket rika fyndigheter av fosfor som världen nu förser sig av, via ockupationsmakten Marocko.

Fosfor är ett grundämne som är nödvändigt för allt som växer, eftersom det är en förutsättning för celldelning då det är en av byggstenarna i DNA. I Sverige importerar vi fosfor, till konstgödning.

Ett problem med brytningen av fosfor är att den ofta kommer i sällskap med tungmetallen kadmium. Detta är en oönskad gäst, eftersom den har en rad oönskade egenskaper, bland annat så innebar högt intag av kadmium risk för njurproblem, cancer och skeletturkalkning. Man beräknar att ca 10000 personer i Sverige har begynnande problem med njurarna pga högt intag av kadmium via maten. Det gäller framför allt kvinnor i fertil ålder samt vegetarianer.

Eftersom fosfor är en ändlig men ack så nödvändig beståndsdel i vår mat, så finns det incitament att försöka återanvända den så långt som möjligt och här stöter man ju på problem pga sällskapet med kadmium. I avloppsslammet från våra reningsverk finns nämligen både fosfor och kadmium, samt även en del andra ämnen som kanske inte alltid är önskvärda i samband med matproduktion (till exempel flamskyddsmedel och långlivade medicinrester). Det finns många kritiker av slamspridningen som förespråkar att man ska utvinna fosforen från slammet innan man sprider det på åkrarna.

Varifrån kommer då kadmiumet i slammet? Jag som gammal fotoentusiast som har hållit på och framkallat själv med de tungmetaller som förekommer där (silver) har antagit att det är föroreningar andra än de "kiss, bajs och toapapper" som är det enda som borde åka ner i avloppet. Till exempel ingår kadmium i konstnärsfärger pga sin röda och gula färg. Jag har också föreställt mig att oönskade saker i avloppslammet kommer från industrier som släpper ut sådant de inte får. Tydligen kommer dock merparten från hushållets avlopp. Nivåerna är sjunkande men ser ut att plana ut mer och mer. Man kan gissa att de oönskade och otillåtna källorna av kadmium minskas, pga ökad medvetenhet och minskande innehåll av kadmium i konsumentprodukter. Värt att nämna är också att kravet på avloppsslammet, 2 milligram per kilo torrsubstans i själva verket motsvarar 67 milligram per kilo fosfor eftersom avloppslammet endast innehåller 3 % fosfor. Det att jämföra med kadmiuminnehållet för konstgödsel som ligger överstiger 5 milligram per kilo.

Men som sagt, det ser ut att plana ut. Vad är det då för källa som ger grundbelastningen av kadmium? Jo, det visar sig vara maten, och då inte främst den odlad i Sverige eftersom vi har krav på att tillföra väldigt lite kadmium på våra åkrar, utan den importerade maten.Och här kan vi knyta ihop till början igen, det är nämligen så att den fosfor som kommer från Västsahara innehåller relativt mycket kadmium, det är den dominerande källan till fosfor inom EU. I Sverige har vi dock hårdare krav på kadmiuminnehållet och köper vår fosfor från andra håll. Detta var den överraskande bifångsten när Kersti Linderholm under sina doktorsstudier undersökte flödet av fosfor i den svenska livsmedelskedjan. Just idag försvarar hon för övrigt sin doktorsavhandling ”Phosphorus. Flows to Swedish Food Chain, Fertilizer Value, Effect on Mycorrhiza and Environmental Impact of Reuse”.

torsdag 15 november 2012

Fodra med ensilage utan traktor

Vi har i dagsläget inget eget foder eller strö utan måste köpa allt från andra leverantörer. Lyckligtvis har vi åtminstone två att välja på. Den ena finns 500 meter bort i form av granngården som har köttdjur i konventionell drift, den andra är ca två mil bort och har köttdjur och får i KRAV-certifierad produktion. Vårt stora problem är att vi inte har någon traktor för att hantera rundbalarna.

Första veckorna åkte vi och hämtade upprullad ensilage löst på släpkärran från KRAV-gården, men det blev ett fasligt åkande för inte så mycket ensilage. Jag upplevde det som lite för grovt för fårens smak också. Sedan provade vi en hel rundbal från grannen, som lyxigt nog kom hem med balen och lastade av den på gårdsplanen (pga strul med vår släpkärra), jag vet ännu inte vad det äventyret kostade. Det var väldigt fin, ganska torr ensilage med lite mer blad i som vi upplevde att fåren tyckte väldigt mycket om. Det var en hel del klöver i balen också, om det är rödklöver så kan det bli minskad fruktsamhet på fåren då rödklöver innehåller något som har östrogen effekt på fåren. Just i år känns det inte som ett stort problem då allt är nytt för oss och lamningen är något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.  Nackdelen med en ensilage-bal som man ska sönderdela för hand är att det är hårt jobb. Gräset sitter hårt fast i rullen. Vi hittade enstaka jordkokor i denna bal vilket fick mig att bekymra mig för listeria. Men eftersom balen luktade friskt så tog jag bara bort kokorna med den omgivande ensilaget. Återstår att se hur det gick, jag tror att inkubationstiden är ett par veckor, om det nu fanns någon betydande mängd listeriabakterier i balen. Vädret var ganska kallt under perioden denna bal var öppen. Efter två veckor luktade den fortfarande bra och hade inga tecken på vare sig mögel eller varmgång, men vi lade in det sista i en del av fårens fålla i ladugården som fått lite mindre med halm. Jag tänker att det de inte äter gör väl nytta som strö i stället.

Nuvarande bal hämtades från KRAV-gården och rullades av släpkärran in i fårens rasthage. Den landade mycket lyckligt på en rejäl lastpall men är alltså stående som ett hjul på denna.

Det var något nytt läskigt i hagen som
mottogs med misstänksamhet första gången.

Numera går fåren ut och in som de vill och tanken är att de ska fodra sig själva. Nu är det de som ska ha det hårda jobbet att få loss maten från balen. Jag skar upp plasten och tog bort nätet på kanterna och lät det sitta kvar som ett band som bildade tak, botten och sidor på den. Fåren äter i hålen på sidorna som jag tog upp på balen och jag hoppas att de får loss så mycket som de vill. Jag upplever dem inte som hungriga så jag antar att de gör det. De har ju nu fri tillgång till balen så de kan äta när de vill. Denna bal var betydligt blötare och luktar mycket mer syrligt än den förra. Vädret har slagit om och är nu mellan noll och 10 grader varmt. Frågan är hur det blir med hållbarheten på denna bal. Fördelen med att den är blöt är att den ligger stadigt, men jag känner på den varje dag så att inte ska riskera att välta på fåren när de har ätit ur tillräckligt på mitten. Snart är det väl ändå dags att ta bort resten av plasten och då måste den väl skyddas på något sätt för regn.

Andra tips på hantering av ensilag-balar när man inte har traktor mottages gärna!

onsdag 14 november 2012

Limfärg


I helgen var vi krassliga så det blev inte så mycket gjort med renoveringarna. Det enda vi orkade med var att måla taket i vårt sovrum. Då taket består av spännpapp i bra skick som hade den ursprungliga limfärgen kvar så beslöt vi för att fortsätta med samma färg.

Ingredienser inhandlades på den närmsta byggnadsvårdsbutiken, "Hos Magnus och Eva" i Västervik, som hade både pärllim och krita hemma.

Enligt receptet jag hittade skulle det vara:

200 gram pärllim
10 kilo krita
vatten

Eftersom det var målat sedan tidigare var det första rådet att tvätta ner färgen för att inte riskera flagning. Men hur gör man det utan att förlora förståndet på kuppen? Det handlar här om att tvätta ett tak av papp. Jag föreställer mig att vatten i stora mängder skulle både förstöra pappen och resten av huset som dränks in i vattnet. Så det fick bli utan nertvätt, men med mindre lim i färgen enligt principen "det yttersta skiktet ska vara det svagaste".

Limfärg börjar man tillreda dagen innan med att ställa pärllimmet i blöt och hälla vatten på kritan. Limmet luktar inte gott, och bättre blev det inte när man dagen efter skulle värma det så pass att limmet smälte. Urk! Limmet och kritan vispas sedan ihop och späds till en konsistens som mjölk Jag tummade lite på spädningen för att det verkade jobbigt att måla med alltför blaskig färg plus att det är lättare att späda än tvärt om.

Jag målade med roller och det gick hyggligt bra utan alltför mycket spill, men när jag skulle gå efter och måla på taklisten så upptäckte jag den hårda vägen varför man inte ska gå tillbaka och bättra. Färgen släpper nämligen från underlaget när man kommer en andra gång... Dagen efter såg man att den gamla färgen hade blandat sig med den nya med nyansskiftningar som resultat, samt att jag hade målat med lite för snålt med färg på rollern bitvis och där inte fått ordentlig täckning. Men skam den som ger den. Jag har färg kvar, den ska enligt uppgift stå sig upp till en vecka i kylskåp innan den börjar ruttna pga det animaliska innehållet. Jag tog dessutom undan två liter av den outspädda färgen och stoppade på försök ner i frysen.


I går var jag så för att måla en gång till. Först skulle färgen värmas upp för att limmet skulle lösa sig (det verkade ha fällts ut när färgen stod kallt i pumprummet) och det var inte det lättaste med en stor hink. Dessutom bestämde jag mig för att späda färgen ytterligare, för att det inte skulle bli lika tjocka lager. Spädningen gjordes taktiskt nog med varmt vatten för att snabba på temperaturhöjningen lite. Med blaskigare färg fick man tre effekter, det droppade mer, det gick fortare att måla och det gick ännu mindre än tidigare att gå tillbaka och bättra... Det sistnämnda förmodligen just för att det var blötare och snabbare blötte upp underlaget. Möjligen kan det också vara så att det är fläcken jag försöker bättra som är problemet. Nästa gång ska jag vara laddad med lite minimjölk (!). Resultatet av droppigare färg syns nedan.


Tur att den gamla golvmattan ska bäras ut i sin helhet! Därunder väntar dessutom en skatt... Mer om det senare.

onsdag 7 november 2012

Spännande el

I slutet på förra veckan började nederbörden igen. Ännu har inte gårdsplanen förvandlats till lervälling men jag antar att det bara är en tidsfråga. Allvarlighetsgraden hoppas jag däremot på att den blir låg i och med att vi knappt har en plan yta, allt lutar mer eller mindre!

I samband med fuktigare väder så kom också elproblemen. Det började med att en huvudsäkring på 16 ampère hade gått på en av de ingående faserna. Den fasen visade sig belastas av två varmvattenberedare, kylskåp, tvättmaskin och viss belysning, så jag tänkte att det kanske inte var helt orimligt. Senare samma dag gick en av säkringarna till ladugården, även den 16 ampère, när jag skulle dra igång en cirkelsåg. Även där gick säkringen i elskåpet för fastighetens inkommande el, inte en snabbsäkring i den nydragna elen i ladugården. Jag tänkte att "en gång är ingen gång", det kanske var en gammal säkring. Till kvällen visade det sig dock att ännu en säkring hade gått till ladugården, denna gång ytterbelysningen. Nu började det kännas lite kymigt. Elen går nedgrävd till ladugården, och det är ju inte lätt att veta om den nergrävda delen mår bra...

Dagen efter var det lugnt på säkringsfronten, ända tills det blir mörkt och uppenbart att säkringen till ytterbelysningen till ladugården (som ska tändas iom mörker) har gått ännu en gång. Nu är det definitivt, inte "en gång är ingen gång" längre. Jag går ut i mörkret för att byta säkringen. När jag skruvar i säkringshållaren med ännu en ny 16 ampère säkring, så säger det POFF! med en blixt ovanpå elskåpet, samtidigt som huvudsäkringen på en av faserna går. Något skakis skruvar jag ur säkringen igen, och alla andra som gick till ladugården. För en närmar titt visar att från säkringshållarna till ladugården så går det också sladdar mot taket på elskåpet, där de går tillsammans i en kabel som har klippt av tvärt!  El är inget vi har dragit själv, så inte den här gången heller, men den stora fördelen med att flytta någonstans dit man känner människor är att man kan få kvalificerad hjälp även om det är söndag kväll. Elskåpet hamnade efter detta på listan över saker att byta så snart tillfälle ges.

För övrigt har jag nu även hittat kabeln som gav inducerad ström i den icke anslutna gamla kulo-ledningen inne i huset, det gick en ny elkabel i en anslutande snedgarderob. Den icke anslutna ledningen är sedan ett tag borttagen i sin helhet, alla ändar hittades och konstaterades sakna matning, så det mysteriet är nu löst.


tisdag 6 november 2012

Frihet - för vem och från vad?

I en debattartikel i ATL kunde man den 30 oktober läsa en osorterad drapa där författaren framhävde följande punkter:
  • Oljan tar inte slut, den kommer att vara billigare än alternativen i säkert 100 år
  • Risken att bli utan olja är liten, risken att investera fel är stor
  • Allt fler oljekällor hittas
  • Allt fler artiklar kritiska till människoskapade klimatförändringar publiceras
  • Risken för negativa framtidsscenarion är överdriven (sk domedagsscenarion)
  • Miljörörelsen tvingar bönderna att ändra sin verksamhet för att möta klimatproblematik och framtida oljebrist utan att ta något ansvar själva
  • Alla springer åt samma håll men vem vågar ifrågasätta det?
Författaren Mats Jangdal undertecknar med titeln Fd mjölkbonde och hänvisar till en sida: http://www.frihetsportalen.se/

Jag var tvungen att titta vad det var för en människa som såg världen så annorlunda jämfört med mig. Vad jag hittade var en person som kallar sig "frihetlig liberal/libertarian".

Om frihet:
Frihet för individen, medborgaren, förutsätter att det finns begränsningar för vad staten, samhället, allmänna meningen och andra grupperingar eller individer får utsätta individen för. 
Om äganderätt:
I en rättsstat ska individen inte behöva föra en ständig kamp till försvar av sina ägodelar. Ett grundläggande ansvar för rättsstaten är att hjälpa individen att skydda sin egendom.
Om "klimatbluffen":
En kritisk exposé över de lögner vi serveras om klimathot, biologisk mångfald och Jordens undergång

Man får här bilden av en medelålders vit man som inte gillar det håll som världen rör sig och slår sig på öronen och skriker AAAAHHHH så högt han kan!
Detta är alltså en människa som förfäktar att någon försiktighetsprincip inte ska gälla vad det gäller människans utsläpp, för det är inte absolut till 100% säkert bevisat att de enorma mängder klimatpåverkande gaser som människan släpper ut har den effekt som vi nu ser omkring oss (eller kanske inte Mats Jangdal då). Oljan kommer inte att vara ett problem för det säger Timbro, dessutom "hittar man massor"! Önskar att fick sig till livs Lars Wilderängs föredrag med den utmärkta jämförelsen mellan Spindletop och Tupi. Här kan man för övrigt läsa kritiskt granskande inlägg av Timbros beställningsrapport: Cornucopia?, Flutetankar, Kjell Aleklett, "Vi har räknat på det här"
Biologisk mångfald verkar vara något överskattat, kemikalieproblem lika så. Att frihet går hand i hand med ansvar har gått Mats Jangdal helt förbi. Jag saknar i hans ledord ovan någon form av hänsyn! En gång i tiden kallade jag mig anarkist och menade med det att jag var för frihet som inte innebar något skadligt för någon annan. När jag fick kontakt med existensialismens tankar om ansvar för våra handlingar så fick jag en aha-upplevelse! Frihet kombinerat med ansvar är en vacker sak, men frihet endast för dem som äger att göra vad de vill är att sjunka till mänsklighetens lägsta drivkrafter: mitt, Mitt, MITT!!!

Sedan undrar jag vilken sten han bott under eftersom han upplever att "alla" springer åt "samma håll" och att det "hållet" skulle vara ett fossilfritt samhälle där biologisk mångfald inte hotas. Så ser inte världen ut från min kulle! Det jag ser är en oändlig massa regler av en cancersvulst till regleringsapparat som främst har vuxit fram genom det osunda samspelet mellan lobbygrupper, tjänstemän och de politiska partierna. Det leder minsann inte till fossilfrihet och bevarad biologsik mångfald. Vissa åtgärder verkar åt det hållet, även de för att tillfredsställa lobbygrupper och opinioner men utan att göra någon verklig skillnad.

Slutsats: Frihetsportalen handlar om frihet från ansvar, hänsyn, risktänkande och logisk tankeförmåga. Detta gäller framför allt för personer som äger något, har extra stort ekologiskt fotavtryck och därför mycket att förlora på att ta ansvar!

måndag 5 november 2012

Äntligen ute

Efter vår dåliga start med fåren så har vi nu kommit igång och det går mycket bättre. Vi har gjort klart vinterhagen som är i anslutning till ladugården och de har fått komma ut igen. Hagen är liten med förvuxet gräs så det är ju inget att beta just, utan bara för att få komma ut, något som de verkade uppskatta. Men det var med stor tvekan som de gick ut genom dörren när vi öppnade den.


För att de ska komma när vi lockar så har vi börjat kombinera en koskälla med havrehinken. Koskällan hörs så mycket längre än rasslet i hinken, tänker jag, ifall att de skulle ge sig iväg lite längre någon gång (antar att det räcker med att de är utom synhåll...). Numera kommer de springande om de ser oss, för antingen får de havre, ensilage eller kel, alla mycket uppskattade företeelser.

Och så är de ju tysta. Enda tillfället vi verkligen hört bräkande var när vi gjorde ett försök att skilja av två årslamm som är lite lösa i magen. De blev dock väldigt stressade av att inte vara med de andra och bräkte så hjärtskärande att vinsten kändes tveksam i förhållande till stressen.

I ladugården har vi byggt ett nytt foderbord i kornas gamla. Bort med de gamla grindarna i trä och upp med nya horisontella brädor. Som foderbord har vi formplyfa med självfall som ska hindra att de har en massa mat kvar som de inte når.


Kvar att göra är att ordna mera permanent uppsättning av skivorna och sätta dit vertikala spjälor nedtill så att inte fodret åker ut av bara farten. Baggens horn får bli mått på hur brett det ska vara. Nu får de alla plats att äta samtidigt och det finns utvidgningsmöjligheter för kanske fem får till.


onsdag 24 oktober 2012

Svensk honung i butik

I en kommentar hos Cornucopia? undrade en person om bristen på svensk honung, då framför allt sådan med SBR-etikett, i butikerna berodde på att svenska bin har drabbats av bidöd? Som biodlare har jag inte fått några indikationer på sådant. Mina bisamhällen lever alla och har hälsan, jag har inte hört om någon katastrofal bidöd hos anda biodlare jag känner heller.

Vanlig syn i livsmedelsaffären, många
sorter men ingen svensk honung, även om
endel försöker att luras med färgen på etiketten.

Orsaken till att det är så dåligt med svensk honung i mataffärer får helt enkelt sökas på annat håll, här är några orsaker som jag ser:
  • Den kalla och regniga sommaren har varit långt ifrån optimal för honungsproduktion. De flesta blommor producerar mindre nektar om det är kallt och bin flyger inte om det regnar.
  • De flesta biodlare väljer att sälja den egna produktionen direkt till slutkund då det ger minst dubbelt så bra betalt per kilo jämfört med att sälja i bulk till Svensk Honungsförädling i Mantorp, som för övrigt inte längre ägs av SBR och därför inte har etiketten längre, dock en väldigt snarlik.
  • Många matvarubutiker väljer att inte ta in små lokala producenter, dels för att de åläggs av sin kedja att saluföra ett visst antal av kedjans egna produkter och dels för att varje ny leverantör innebär mer administration. Biodlaren måste också leverera burkar med egen EAN-kod mm om de ska sälja i butik.
  • Svensk livsmedelshandel fokuserar på högsta vinst för sin egen verksamhet (naturligtvis!) och lågt pris till kunden vilket gör att många svenska leverantörer varken kan eller vill sälja till dem.
Där har du några av förklaringarna till varför det är dåligt med SBR-märkt honung i svenska matvarubutiker.

Idel fina burkar, men bara den i mitten är svensk SBR-honung!

En fördel med importerad biodling måste väl ändå vara att man genom att befrämja biodling i andra delar av världen så hjälper vi i alla fall deras egen ekologi. Det finns nämligen väldigt få, om ens några, dåliga bieffekter av biodling!

tisdag 23 oktober 2012

Fårens dramatiska helg

Denna helg har i stort gått i fårens tecken. I lördags var jag och hämtade fåren, mina 13 Äsenfår, från Orrholmens gård. De stod lastade i en hästtransport när jag kom dit, alla papper fylldes i och sedan började en försiktig färd hem. Jag har aldrig kört en djurtransport tidigare så jag var angelägen om att inte de skulle fara omkring som vantar där inne. Väl hemma igen stod lunchen i ugnen, och frågan var ifall vi skulle lasta ur djuren innan vi åt. Det kändes lite elakt att alla får skulle stå och trängas i en hästtransport i en timme till, så vi försökte arrangera en bra mottagning, trots att andra arbeten pågick i ladugården. Djuren skulle passera fotbad i zinksulfat innan de kom in i en box för fottorkning medan vi drog färdigt stängseltråden till hagen där de skulle gå.

Det är lätt att vara lite naiv om man inte har handfast erfarenhet...

När vi öppnade hästtransporten såg de inte ut att lida av att trängas. Åsenfår är små får. Endel låg ner helt lungt och idisslade. Vi satte för en lastpall och så var det meningen att en person skulle stå där och släppa ut ett får i taget som vi skulle ta igenom fotbadet. Det var bara det att alla trängde sig åt andra hållet då. Det var inte så lätt att "bara släppa ut" ett i taget, de gick knappt att få tag på! Starka var de också, för att vara så små som de är. Plötsligt bestämde sig två får för att satsa på friheten och lyckades klämma sig ut innan vi kunde täta till.

Helt plötsligt inser man att man borde ha förberett sig lite mer... Bättre stängslad mottagningsfålla, havre i en hink, mat i magen på oss människor och tålamod hade gjort förutsättningarna bättre. Nu var vi utan alla dessa faktorer. Vi följde de två rymmarna runt gårdscentrum, försökte locka och mota dem mot ladugården där vi nu hade lastat in ett par får i boxen. Rymmarna passerade där, och vi kunde fånga den ena, men en var fortfarande fri. Vi satte sonen på att följa henne på avstånd, för att inte jaga henne utan bara hålla reda på var hon uppehöll sig och tänkte att hon håller sig i närheten. Det visade sig vara ett falskt antagande.

Jag valde Åsenfår för att de var tysta, små och mindre känslig för exakt vilken mat de fick. Att de var tysta kanske var en delfaktor i efterföljande händer. Varken rymmarfåret eller de andra lät nämligen något nämnvärt. Tackan drog iväg. När vi hade lastat i de andra fåren (fotbaden blev högst summariska, de var bara en försiktighetsåtgärd eftersom jag hade ett friskintyg på djuren), så visade det sig att hon hade gjort en stor lov runt gården och nu befann sig ca 1 km bort. Utom hörhåll för får som inget låter...

Det som sedan följde var både komiskt och tragiskt. Vi fick hjälp av en granne som hade en hink med havre och tre hjälpande tonårstjejer. Vi försökte att locka tackan med havren, men kom aldrig tillräckligt nära. Och när vi försökte valla henne åt andra hållet så verkade hon se det som en utmaning att trotsa detta. Hon var fantastisk på att finta när hon sprang förbi, vilken fotbollsspelare som helst hade blivit djupt imponerad!
Där i mitten syns tackan!

Efter ett tag passerade hon E22:an. Lyckligtvis lyckades vi få trafiken att hejda sig så hon kom över helskinnad. Sedan var hon i storskogen. Där jagade vi henne fram och tillbaka i flera timmar, försökte hindra henne från att helt komma bort i storskogen och samtidigt hålla henne borta från E22:an. Tillslut hände dock det som inte fick hända. Hon gav sig ut på vägen, fångades mellan vajerräcken på 2+1-vägen, träffades av en stor BMW-suv, som i sin tur träffades av en Citroen C5. Hon var döende med krossat bäcken och inre blödningar. Inga människor skadades i krocken, men tackan var jag tvungen att avliva på platsen.

Efteråt lastade vi henne i hästtransporten igen, på en grusväg så visar det sig att den har sett sina bästa dagar då en skiva i framänden lossnar och ramlar in i transporten. Vilken tur att inte detta hände när jag hade levande djur där inne! Att sedan stödhjulet gick sönder och elen i hästkärran fick säkringarna att gå på bilen var bara ytterligare bulor på vägen.

Klockan 18 var vi hemma igen och åt vår lunch, som Calle lyckligtvis hade plockat ut ur ugnen innan vi drog iväg efter tackan.

Denna erfarenhet fick oss att inse att djuren nog måste stå installade ett tag så att de lär sig var de bor och vilka vi är. Vi fick färdigställa deras vinterutrymme i en hast, detta arbete hade inte varit högprioriterat iom att de skulle vara ut enligt ursprungliga planen... Ett dygn senare så var de i alla fall nöjda med sin nyhalmade vinterfålla. Endel djur låter sig numera klias med viftande svans, de flesta äter hö ur hande på oss, så det går åt rätt håll. Nu håller vi på att sätta upp deras vinterrasthage så att de kan vara ute lite också.
Barnen inne hos de 12 kvarvarande fåren i vinterfållan.

tisdag 16 oktober 2012

Gammal och ny el

Vid besiktningen av gården så uppskattade vi värdet på flera delar till noll, däribland elinstallationerna i ladugård och hönshus. Man ser att det går matning dit, det finns installationer som t.ex. belysning, men det fungerade inte och säljaren sade att det inte var inkopplat. Jag drog slutsatsen att man inte brytt sig om att koppla när man fick en ny elstolpe vid gården. Men vid närmare inspektion visade det sig vara både bättre och sämre än så. Elmatningen var det inget fel på. Men man hade "saboterat" elanläggningarna lokalt i ladugården genom att bara skruva ut säkringarna lite grann. Där var faran stor att det kunde ha blivit kontakt ändå med och orsakat brand eller stötar pga obefintligt underhåll av elinstallationerna inne i ladugården. I hönshuset var det ännu värre. Där hade man bara klippt av jord-kabeln. Om jordning skett på annat sätt vore katastrofen ett faktum... Den goda nyheten var dock att vi slipper att dra nya ledningar fram till dessa hus. Alltid något.

Den märkliga ledningen inne i huset, som indikerade el via ett sådant där instrument som man använder för att leta elledningar inuti väggar m.m., visade sig sluta i tomma intet, matningen var avklippt. Märkligt att det indikerade över huvud taget!

På fredag (måtte det inte regna) så ska jag färdigställa stängslet för att kunna ta emot fåren som ju kommer i helgen. Vi kommer att ha elstängsel på tre sidor av hagen och traditionellt fårnät på den fjärde. Frågan är hur man gör då, för att stängslet ska fungera bra. Elen kommer ju inte att gå runt hela stängslet. Räcker det med att koppla samma trådarna som ett spindelnät och spänningssätta dem? Jag tänker, det är ju djuret som står för jordningen vid kontakt när det ska få en stöt.
Och hur är det egentligen med jordningen av stängselaggregatet? Jag har lånat ett Olli 1000 som jag får köpa om jag är nöjd med det. Märkningen på aggregatet säger att laddningsenergin är 9,25 Joule, innebär det då att jag ska ha 10 meter jordspett? Eller är det stötenergins 5 Joule som är avgörande? Räcker det då med 5 meter jordning? Jag har beställt jordspett, men de var restade så jag vet inte om de hinner fram innan helgen. Ett alternativ på jordning som jag läst om är sådan där naken kopparledning som brukar finnas här och där på gårdar, några millimeter tjock. Om jag gräver ner erforderligt antal meter sådan, är det tillräckligt? Det är många frågor att söka svar på!

måndag 15 oktober 2012

Snart redo för får!

I helgen har det varit mycket jobb utomhus på gården. Huvudsysslan har varit att bli redo för fåren som jag räknar med att hämta nästa helg. Innan de kommer måste följande göras:
  • Röja undervegetation för stängsel
  • Sätta stolp för stängsel
  • Plats i ladugård röjas ur
  • Skruva i isolatorer i stolpar
  • Dra tråd
  • Gräva ner jordspett
  • Montera el-aggregat
  • Avlastningsfålla sättas upp, inkl fotbad

Staketstolpar på rakt led, ännu utan tråd.

Av dessa punkter är de första tre gjorda i helgen, inklusive shoppingrundor för att köpa material. I lilla orten Gamleby finns det två handlare av produkter till lantbruket, Granngården och Frödingemaskiner. I den heliga konkurrensens namn kan man ju inte köpa allt på ett ställe, dels för att priserna skiljer sig, dels för att inte båda har alla produkter jag behöver.

Städfynd i ladubården, gammal DDT-spruta!

Jag planerar att ta emot fåren med fotbad i zinksulfat för att minska risken för fotröta, därav iordningsställandet av ladugården, där de ska få gå in och torka fötterna efteråt.

När vi ändå var ute hade vi tid att gå en liten sväng i hemskiftet. Strax utanför den nu stängslade hagen ligger en frodig skogsmark fullständigt igenväxt av olika former av lövsly av asp, rönn, ek, björk och sälj. Detta planerar vi ska få bli lövskog och troligen bete. I detta skifte hittade vi också en gammal brunn vilket kan komma väl till pass när vi ska vattna djuren.

Brunnen i skogen.

Från gårdens absoluta närhet till den bortre änden av hemskiftet (Qvistrum) går vad jag tror är en urgammal stig/väg. Den innebär en natrulig sammanbindning av gårdarna i närheten, samtidigt som den går på höjderna i stället för idag, när alla vägarna går i svackorna (på åkermark).

Gammal stig/väg mellan gårdarna i Hässelstad.
Stigen är fortfarande väl upptrampad, framför allt av grannen som har sitt promenadstråk här. Här har jag funderingar på en fä-gata till de planerade hagarna i bortre änden. Möjligen så räcker det med att gå före med en hink med kraftfoder. Jag lär väl märka!

Utsikt nerför uppfartsvägen. Man ser långt!

torsdag 11 oktober 2012

Nytt "stort" oljefynd...

Återigen kan man i media, den här gången SvD, läsa om ett "stort oljefynd". Det är verkligen ironiskt att de kallar det stort, för dess beräknade produktion, ca 100 tusen fat per dag, skulle inte ens räcka för att täcka Irlands egen oljekonsumtion, än mindre vara mer än en droppe i havet (haha!) för världens oljekonsumtion av ca 80 miljoner fat per dag. Faktum är att hela det "stora fältet" skulle endast kunna täcka världens oljetörst i 3,5 dagar! Det går åt i runda slängar 100 sådana här fynd om året, för att täcka vår konsumtion, något som inte sker.

onsdag 10 oktober 2012

Höstbetraktelser

Smhi varnar för nattfrost långt ner i södra Sverige, löven gulnar och faller. När jag öppnade dörren i morse kunde jag höra hur löven från den stora vårdlönnen lossnade och föll ett och ett för att samlas i drivor framför huset. Det är hög tid att leta reda på alla grejer som riskerar att drunkna i lövmängderna.

I media kan man läsa om bönder som inte kan skörda, framför allt potatis pga det myckna regnandet Hos mig är också potatisen kvar i jorden, i alla fall den som inte har ätits upp redan, vilket gäller knappt halva potatislandet. Tiden för att skörda har helt enkelt inte funnits nu denna flytt- och renoveringshöst. Men jag behöver i alla fall ingen tung traktor för att köra ut i mitt land, och även om det är lerkladdigt så är det inte så vattensjukt att potatisen ruttnar i märkbart högre omfattning än den skulle ha gjort om jag hade tagit upp den, så ännu hamnar det lågt på prioriteringslistan.

I bigården är det tyst och lungt. Jag gjorde ett kort besök i mitt samhälle med elaka bin i går kväll, och för en gång skull skulle jag ha klarat mig utan skyddskläder, i alla fall vid det korta besök jag gjorde. Jag tog nämligen bara bort min Tedblads-burk och gav kupan en annan täckning inför vintern. Bina var i alla fall där nere och surrade lika ilsket som vanligt. Känns inte som läge att leta upp och försäkra sig om att drottningen mår bra, har hon motstått mina försök att byta ut henne så lever hon säkert nu med. Det var den sista kupan som därmed blev klar för vintervilan. Spänningen är stor att se vilka som kommer ur den!

I hagen utanför bigården går det får och där var det minsann inte tyst och lungt. Det bääades både här och där av lamm! Jag har svårt att tänka mig att får-ägaren planerade för lamm nu på hösten utan gissar att det berodde på att några av årets bagglam har gjort vad de kunnat för att spida sina gener vidare, och tackorna har uppenbarligen samarbetat!

Lamm i hagen på Adelsnäs.

måndag 8 oktober 2012

För en lagom stor tomte

Nu i helgen har det varit fint väder, soligt och inte alltför blåsigt. Vi har tagit tillfället i akt att ställa taket på bostadshuset i ordning för vintern.Taket har tvåkupiga pannor som är lagda rakt ovanpå det gamla taket av tunnspån. Lyckligtvis på både bär- och ströläkt, men det fanns i alla fall ett ställe där det hade läckt tillräckligt länge för att mossa skulle börja växa på spånet, där var det också ganska gojsigt, men inte hål rakt igenom. Att lägga om hela taket står på att-göra-listan först på ett par års sikt. Det var kanske ett 40-tal pannor som byttes ut, så det var inte så farligt.


Passade på att mäta lite på skorstenen. Nere i huset är murstocken väldigt bred, men inte så tjock. Man kan se att det har funnits åtminstone fem eldstäder. Nu är det tre kvar och en ventilationskanal från köket kvar. I skorstenstoppen är det tre pipor. Men vilka pipor! Den största, den som kökspannan går i skulle med lätthet kunna släppa ner en lagom stor tomte! Själva pipan mäter 30*50 centimeter! De mindre piporna var ca 25*25 cm, även de stora, men inte gigantiska.


På insidan av huset fortsätter vi med de två sovrummen på ovanvåningen. I det västra håller vi på att rensa väggarna från mängder med gammal spik, som har hållit fast spännpappen som tidigare täckte även väggarna. Här ska det upp renoveringsgips och sedan tapetseras.



Vi har också nystat vidare i den mystiska gamla elledeningen och funnit att den får sin matning inifrån väggen. Vi kommer att fortsätta rota där, men inte just nu.Gissningsvis kommer ledningen från vindsutrymmet, och där ligger det 50 cm lösullsisolering, så det lockar inte att gå upp och leta där...

I det västra rummet drog vi ner de gamla tapeterna så gott vi kunde, delvis ner till tretexen, och har dragit på en omgång spackel. Vi gör inte sådant här oftare än vi köper hus, (7 år sedan förra gången) och är därmed inga experter, så det återstår att se om underarbetet varit tillräckligt, eller om mer måste bort. Det rummet ska målas, så det måste ju bli slätt! Idag känner jag mig ganska mör.

Katten Lisa var med på inspektion.
Grannen på kullen skymtar till vänster i bild.

fredag 5 oktober 2012

Framtidens jordbruk - del 5 - Ekosystemtjänster och skogsbete

Detta är den sista delen i serien som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?
Den sista forskningsfrågan har handlat om ekosystemtjänster och skogsbete. Man gjorde en undersökning gällande hur biologisk mångfald korrelerade med storleken på gården och fann, föga överraskande, att mindre jordbruk hade större bilogisk mångfald än större. Det var fler örter, fåglar och fjärilar på mindre gårdar. Rapporten hänvisar till en vetenskaplig artikel som skulle publiceras, men som jag inte har hittat. Jag antar att den ökande biologiska mångfalden beror på ökad andel kantzoner och möjligen att en mindre gård inte behöver skötas lika rationellt som en stor.

Man har låtit hönsen hjälpa til vid markberedningen (åta upp parasiter och ogräs) av trädgårdslandet men inte bedrivit någon forskning på det.

Man har gjort forskningsansökningar om skogsbete, men fått avslag och lämnat in nya ansökningar.


Avlutande avnitt

På slutet av rapporten har man samlat erfarenheter man gjort och velat dela med sig av till andra. Här kan man läsa om bland annat:
  • I trädgården har man haft demonstrationsodlingar av ca 100 sorter, viss forskning har utförts här, som den om kålens nytta av samodling, samt att många ovanliga arter har testats, däribland sojabönor (Fiskeby V) och jordmandel. Varma somrar hade dessa klarat sig bra, men tyvärr ingår ju inte 2012 års regn i forskningsrapporten.
  • Man har experimenterat med olika typer av vattenreservoirer, allt från stora blå tunnor till kasserade pooler av plast. Resultatet från dessa var att det lätt blir algsoppa, men om man har en rejäl damm/pool och tillsätter vatten från lokala vattensamlingar så kan man få ett fungerande ekosystem. Genom placeringen på dammen/poolen intill växthuset så har man också ökat solinstrålningen till det, vilket gjort att man kunnat skörda tomaterer ända in i november utan extraljus. Viss tillskottsvärme har man fått från det intilliggande pannrummet, genom att helt enklet öppna dörren och släppa in spillvärmen.
  • Det växthus som byggdes är man mycket nöjd med, både ur kostnadssynpunkt och underhåll. Bärande idé var att inte kitta fast några rutor, utan som jag förstod det, så klämdes de fast mellan lister och står på en bockad metallfals.
  • Man har provat att höstså många köksväxter, som grönsaker av sallater, dill, spenat, rödbetor, grönkål och morot. Dessa har fungerat mycket bra och gett tidig skörd.
  • Man redovisar här att man lämnat in forskningsansökningar för att ta fram moderna hästredskap som passar i vår miljö och med färre hästar (än t.ex. Amish-redskap) men fått avslag på detta.
I den avslutande diskussionen kan man ana en viss besvikelse över att projektet inte fått fortsätta, framför allt vissa delar av forskningen är för krävande för att kunna bedrivas på privat basis, däribland växtodlingsförsök i större skala och framavling av nya raser:
Vi kom överens om att, om vi ska välja ut de delar av projektet som är speciellt viktiga att fortsätta med, så är det växtförädlingsbiten och husdjursaveln. Dessa områden måste fungera den dag oljan tryter. Idag sker all växtförädling av stora privata företag och lantbrukarnas och företagens intressen överensstämmer inte alltid med varandra. Att få till stånd ett lokalt deltagardrivet växtförädlingsarbete sågs som oerhört viktigt, och dessutom möjligt. Att starta upp ett husdjursavelprogram för exempelvis kor, är lika behjärtansvärt men kräver enorma resurser. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar.
 Detta får bli slutordet för denna serie. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar!

måndag 1 oktober 2012

Nu börjar gårdsäventyret!

I fredags fick vi äntligen tillträde till gården, så nu väntar en månad med intensivt arbete för att bli färdig för inflyttning, som ännu så länge är planerad att ske vid nästa månadsskifte.

I helgen har vi börjat att bekanta oss med vårt nya hem. Vi har träffat grannar som både är vänliga men kan bjuda på ett rått skratt när vi säger att vi ska ta hit fåren inom två veckor. Jag uppskattar den typen av humor! Vi har också mötts av frågor om att sälja mark, skriva långtidsarrenden och att låta folk fiska kräftor gratis på vårt fiskevatten. Hittills har vi hanterat dessa frågor med att skjuta dem på framtiden. Man vill ju gärna ha en uppfattning om vad man äger innan man lovar bort det på olika sätt.

Överraskningar så här långt:
Otroligt breda plankor dolde sig bakom spännpappen på väggarna i vårt sovrum. De bredaste var ca 50 centimeter breda och visade tydliga spår av att ha varit använda som golv tidigare.
Gamla elledningar som indikerar att de har el utan att ha matning. Stänger man av huvudströmmen så slutar de att indikera. Kan det uppstå induktiva strömmar i gamla utanpåliggande elledningar med metallhölje?

torsdag 27 september 2012

Framtidens jordbruk - del 4 - Hur ska vi bli fossilfria?

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?

Forskningsfrågan om oljan/koldioxiden och handlar då främst om hur vi ska kunna ersätta den tjänst som idag fås från fossila bränslen via traktorn. Särskilt vad det gäller de småskaliga ekologiska lantbruken så är ju den fossildrivna traktorn det som skiljer från ett hållbart jordbruk.

I fråga om komposteringen av stallgödsel så kom man ju fram till att just själva hanteringen av gödsel var väldigt energikrävande. Gödsel är tungt och jobbigt att hantera. En idé för att minska på hanteringen var att helt enkelt flytta ut djuren till åkrarna via flyttbara stall. På så sätt så skulle gödseln produceras där den senare skulle förbrukas och därmed klippa bort flera led av hantering av gödseln. De flyttbara utegångsstallen man kom fram till, placerades på de fält som skulle plöjas nästkommande år. Om fältet skulle höstplöjas så kunde man släppa grisarna så att de fick tillgång till bädden efter stallperioden och på så sätt var bädden färdigpreparerad och färdigkomposterad och redo för sprdning  lagom till plöjningen.

Teoretiska studier genomfördes också, som utgick från Ekebys storlek och produktion och sedan räknat på olika alternativ av bioenergi, biogas, rapsolja, RME, etanol, vedråvara som omvandlas mha Fisher-Tropsh eller som gengas eller äkta hästkrafter.
Man gjorde en modell på hur många människor som gården kunde försörja med olika växtföljder och sammansättningar av djur vilket påverkar vilka bioenergisystem som är möjliga.

Det man kom fram till var att alla system som krävde uppgradering av råvaran var för dyra för att genomföra småskaligt, de som inte krävde uppgradering konkurrerade i allmänhet med matproduktionen om livsmedelsråvaran. Att använda ved som fordonsbränsle ifrågasattes också pga dess alternativa användningsområden som värmeråvara och byggnadsvirke.

Man diskuterade verkningsgraden av olika biobränslen genom att beräkna dess "biomasseverkningsgrad" och verkningsgraden på energiomvandlaren (fordon eller häst). "Biomasseverkningsgraden" definierades som mängden arbete per producerad biomassa. När man räknar ihop de båda verkningsgraderna så kom man fram till följande siffror:
  • Biogas låg på mellan 6 och 16%
  • Häst låg på ca 17%
  • Gengasdriven traktor ca 17%
  • Kallpressad rapsolja ca 40%
De två "bästa" drivmedlen utsågs till tre nordsvenska hästar (eller motsvarande) och etanol på halm, eftersom de båda alternativen inte konkurrerar om livsmedlen. Dock blir energibalansen för gården sämst i halm-etanol-fallet.
Enligt FAO behöver varje hektar jordbruksmark försörja 5 personer globalt sett, och vår gård skulle i så fall behöva försörja 58, vilket vi verkar kunna klara, åtminstone i teorin.
En kompromiss är troligen det mest effektiva, där en mindre del av rapsen pressas till olja som får driva traktorn i de tyngsta momenten vilket gör att det kanske går att klara sig med bara en eller två hästar.

Slutklämmen om ett fossilfritt jordbruk är tänkvärd:
Troligen är det dock för lång tid framöver mer lönsamt att använda fossil diesel till traktorn istället för det fina, dyra livsmedlet rapsolja. Noteras bör att vi i studien inte tagit hänsyn till mängden arbetskraft som behövs i de olika scenarierna, något som med största sannolikhet ökar då hästen tas i bruk. Utifrån våra erfarenheter de tre år som vi drivit forskningsgården, uppskattar vi att arbetskraftbehovet ökar med 250 % om scenariot ovan, med häst och traktor, driven med rapsolja, skulle införas.
Det får mig att tänka på Gunnar Lindstedts debattartikel från 2008: En miljon svenskar måste bli bönder för att undvika svält!

onsdag 26 september 2012

Framtidens jordbruk - del 3 - biologisk bekämpning

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?
För att klara jordbruket utan moderna bekämpningsmedel så måste det till nya metoder för att hantera ogräs och insektsproblem.Här har man provat olika metoder för att adressera olika delar av problemen. Metoder som ofta förespråkas är plöjninsfritt och täckodling, vilket gjorde att de var självklara testobjekt.

Plöjningsfri odling

För att prova hur plöjningsfritt klarade sig jämfört med plöjt när det gäller rotogräs så bereddes ena halvan av en provyta genom traditionell plöjning och harvning med tre överfarter medan den andra delen bereddes med tre överfarter med kultivator och sedan harvning med tre överfarter. Sedan såddes båda provytorna på samma gång. De ekologiska odlare som varit rådgivare till projektet avrådde från plöjningsfri odling och det visade sig att de fick rätt. Den torra sommaren och den relativt sena sådden förvärrade läget och täckningsgraden av ogräs var så mycket som 72 % varav 85% bestod av rotogräs. På den plöjda delen var det visserligen också relativt högt tryck med ogräs, 60% men bara 10% var rotogräs och nyttogrödan (lucern i det här fallet) klarade av att konkurrera så att skörden inte påverkades nämnvärt. Den oplöjda delen fick plöjas om.

Täckodling

Man provade täckodling av potatis i den parcell där det varit lin året innan, och använde så vitt jag förstår linhalmen som rullades ut direkt från rundbalarna vari det sedan planterades potatis. Även här fick man problem med rotogräsen, som tog sig upp rakt igenom halmen. Mot fröogräs fungerde dock täckningen bra. Ett problem med täckodling är att man inte kan använda redskap för ogräsrensning för att den drar med sig halmen också. Alltså måste rotgräsen handrensas. Det är en metod som fungerar mycket bra för trädgårdsland men för större ytor är det ohanterbart. En fördel är att om täckningen läggs på fuktig mark så bevaras fukten. Läggs den däremot på torr mark så kommer ev regn att ha svårt att tränga ner ända till jorden. Alltså, täckningen bevarar det som finns under, det gäller att där råder fördelaktiga betingelser redan från början. Detta stämmer helt med mina egna erfarenheter av potatis som odlats under halm.

Skadedjursbekämpning på kål

Kålodlingar har framför allt tre fiender, jordloppor, fjärilslarver och sniglar.För att motverka skador av dessa testades fyra metoder:
  1. Pudring med aska efter regn (framför allt mot jordloppor)
  2. Samodling med tagetes och och ringblomma (mot fjärilslarver)
  3. Samodling med tagetes och täckning med fiberduk (mot fjärilslarver)
  4. Höstsådd och sedan samodling med sallad. (mot jordloppor och sniglar)
Dessa kombinerades så att de som vårsåddes alla pudrades med aska innan samodlingsväxterna kom upp. På kontrollytan gjordes ingen åtgärd alls. Resultatet varierade lite mellan åren.Torra år blir problemen med jordloppor mycket stora.
I kontrollytan orsakade jordlopporna en förlust på 80% av plantorna. Därefter tog fjärilslarverna resten. Det fanns inget kvar till sniglarna.
Vid samodling utan fiberduk var det inga problem med sniglar, medan det däremot var ett mindre problem med sniglar under duken. Fjärilslarverna bekämpades tillräckligt bra med både fiberduk och samodling, under förutsättning att samodlingen är tät, det ska helst vara som en heltäckande matta. Även tomat var en framgångsrik samodlingsgröda med kålen.

Här kan jag flika in mina egna erfarenheter, jag bekämpar jordloppor främst med att förodla och därmed sätta ut större plantor som tål ett visst angrepp. I år har jag oavsiktligt provat samodling, dels genom att ha satt tagetes glest i bland kålen men framför allt för att jag har lämnat odlingarna vind för våg iom överbelastning av annat att göra. Nu står min purpurkål så fin utan sniglar mitt ibland kirskål och mängder med pepparrot. Kanske inte det man har lust att samodla med dock...

Kompostering

Kompostförsöket rörde kompostering av stallgödsel för att se hur mycket ogräsfrö som var grobart efteråt, nedbrytningsgrad samt hur mycket näringsämnen som avgått. Komposteringen utfördes så att man lade stallgödseln i en limpa, tre meter lång och en och en halv meter bred. Fyra sådana limpor gjordes som täcktes på olika sätt, med halm, med tät presenning och med jord. Den fjärde limpan var kontroll och täcktes inte alls.

Det var minst ogräs kvar i de komposter som var täckta med presenning och halm, två frön per liter jord, något mer i den täckt med jord, troligtvis på att jordtäcket beväxtes med framför allt mållor vilkas frön oavsiktligen blandades in i komposten när jorden skulle avskiljas, ca 10 frö per liter jord, medan den otäckta komposten hade 32 grobara frö per liter jord kvar. Den ogräshämmande effekten av täckning antas bero på att temperaturen i komposten blir jämnare och därmed varmare även i det yttersta skiktet.

Näringförluster och nebrytningsgrad var i stort sett detsamma mellan de olika metoderna.

Som bifångst av kompostforskningen kom man också fram till att just hanteringen av gödseln är väldigt energikrävande och ett problem som inverkar på nästa forskningsfråga, fossilfri odling.

tisdag 25 september 2012

Framtidens jordbruk - del 2 - Uthålliga växtföljder

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?
Innan projektet började så tog man prover på de åkrar som skulle var med. Bland annat antal maskar och dess storlek, kolinnehåll och näringsstatus mättes. Jag har fått uppfattning om att denna gård har drivits ekologiskt redan innan, så dessa siffror torde inte vara jämförbara med vilket konventionellt jordbruk som helst.

Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.

Samodling
Syftet med samodling är både att skapa högre skördar genom att odla foder och livsmedel samma växtsäsong, och att hindra oönskade växter att etablera sig (sk ogräs). T.ex. så visade sig en bottengröda av blodklöver (7-8 kilo utsäde per hektar) i havreåkern totalt utkonkurrera ogräset utan att påverka havren.
Om man på hösten sår senap så gror inget annat än målla på åkern våren efter. Det känns som om man kan behöva mer forskning på det här området, för det föreföll intressant men fragmentariskt, i alla fall för mig.

Nya frögrödor
Man provade olika nya frögrödor som är tänkta att klara framtidens förutsättningar bättre. Alla fungerade inte. Till exempel mognade aldrig Amaranth och Sesam. Det som kunde rekommenderas var solrosor, linser, bovete och trädgårdsmålla, de fungerade bra i Roslagen. Vissa sorter finns det efterfrågan på redan idag, men flaskhalsar i form av tröskförmåga (för solrosor) och skalning (för bovete). Gröna linser torde redan idag gå att sälja till t.ex. Saltå Kvarn. Fröet till trädgårdsmållan bör undersökas mer för att försäkra sig om att det är lämpligt som människofoder. En första undersökning visade på höga halter av önskade mineraler, högre än quinoa. Den var också bra på att själv tränga undan ogräset. Så var också bovete som visade en ogräsreduktion med 81% jämfört med en svartträdad kontrollyta.

Nya vallgrödor
Man testade två nya vallgrödor, gul lucern och getärt, som visade sig ha betydligt bättre etablering än t.ex. blå lucern när det rådde försommartorka. Dock återstår att se hur de klarar vintrarna. Jag kunde inte heller se något om näringsinnehåll och skördenivåer för dessa grödor.

Nya potatis-sorter
Man provade 15 olika potatissorter, framför allt med avseende på bladmögelresistens. Endast en sort, Kalmar röd, var helt resistent. Man tog drog upp 7 nya sorter från frukterna på Kalmar röd och fick fram ytterligare några bladmögelresistenta sorter. Dessa måste samtliga testas med avseende på t.ex. solanin.

Nya växtföljder

Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.


Efter tre års experimenterande har vi kommit fram till följande växtföljder för gårdens 11,5 ha odlingsmark:
På markerna med mager, torkkänslig jord har vi följande växtföljd:
År 1. Lucernvall, ev. med getärt
År 2. Lucernvall, ev. med getärt
År 3. Vall som ovan som skördas en gång, plöjs samt sås med höstraps
År 4. Höstraps
År 5. Ärtor och havre till mognad
År 6. Bovete
År 7. Linser med insådd och eventuellt hirs med insådd

På markerna med fuktigare, lerhaltigare jord har vi följande växtföljd:
År 1. Klövervall
År 2. Klövervall
År 3. Vall som skördas en gång, plöjs och sås med höstvete
År 4. Höstvete
År 5. Potatis och rotfrukter
År 6. Lin
År 7. Ärtor och havre till foder samt insådd

På de organiska jordarna, ”mulljordarna” tillämpar vi en valldominerad växtföljd eftersom ängsmarkerna läcker mycket växthusgaser när den bearbetas (Rydberg, 2010):
År 1. Vall
År 2. Vall
År 3. Vall som skördas en gång, plöjs och sås med midsommarråg och fodervicker som betas under hösten
År 4. Midsommarråg med insådd
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...