Solidaritet via skattsedeln

I P1-programmet Konflikt pratades det om de separatistiska strömningar som finns lite över allt i EU, och sade att det verkar som om solidariteten är låg, man vill inte hjälpa dem som har det besvärligt. Det var en tanke som har skavt lite sedan dess. Här försöker jag bena ut lite varför.

• Solidaritet definierades implicit som att betala skatt och låta myndigheter hjälpa dem som medborgaren förutsattes vilja vara solidarisk med.
• Att ha separatistiska åsikter jämställdes med bristande solidaritet

Ett kort googlande ger många träffar av socialistisk karaktär, allt från marxism till socialdemokratisk och även någon träff hos kristdemokraterna. Själva ordet kanske är associerat med socialism, men innebörden, att vilja hjälpa andra, borde finnas även i borgerliga kretsar (eller gör det?). I vilket fall så tror jag att den typen av solidaritet som man förutsatte i radioprogrammet, att vilja betala skatt för att myndigheterna ska hjälpa, motverkas på många punkter:

• Solidaritet via skattsedeln innbär att man inte har inflytande på vart pengarna går.
• Man vill känna att den som får hjälp är värd att få den hjälpen.
• Att betala "solidaritetsskatt" innebär att man stoppar in pengar i en stor organisation där det är många som ska leva på pengarna innan de slutligen når fram till den behövande, alltså att byråkratin slukar pengarna innan de når målet. 
• Ju större statsbildning (från kommun- och nationalnivå till EU-nivå), desto större blir känslan av att man som skattebetalare är försvinnande liten, med det följer också känslan att det inte gör något om "jag som individ" fuskar med skatten.

Jag tror att det är fel att jämställa solidaritet med att betala skatt, ju större statsbildning man förutsätts betala skatt till, desto mindre blir solidaritetseffekten.
Jag tror dessutom inte att stora statsbildningar är främjande vare sig för individen eller demokratin.