torsdag 27 september 2012

Framtidens jordbruk - del 4 - Hur ska vi bli fossilfria?

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?

Forskningsfrågan om oljan/koldioxiden och handlar då främst om hur vi ska kunna ersätta den tjänst som idag fås från fossila bränslen via traktorn. Särskilt vad det gäller de småskaliga ekologiska lantbruken så är ju den fossildrivna traktorn det som skiljer från ett hållbart jordbruk.

I fråga om komposteringen av stallgödsel så kom man ju fram till att just själva hanteringen av gödsel var väldigt energikrävande. Gödsel är tungt och jobbigt att hantera. En idé för att minska på hanteringen var att helt enkelt flytta ut djuren till åkrarna via flyttbara stall. På så sätt så skulle gödseln produceras där den senare skulle förbrukas och därmed klippa bort flera led av hantering av gödseln. De flyttbara utegångsstallen man kom fram till, placerades på de fält som skulle plöjas nästkommande år. Om fältet skulle höstplöjas så kunde man släppa grisarna så att de fick tillgång till bädden efter stallperioden och på så sätt var bädden färdigpreparerad och färdigkomposterad och redo för sprdning  lagom till plöjningen.

Teoretiska studier genomfördes också, som utgick från Ekebys storlek och produktion och sedan räknat på olika alternativ av bioenergi, biogas, rapsolja, RME, etanol, vedråvara som omvandlas mha Fisher-Tropsh eller som gengas eller äkta hästkrafter.
Man gjorde en modell på hur många människor som gården kunde försörja med olika växtföljder och sammansättningar av djur vilket påverkar vilka bioenergisystem som är möjliga.

Det man kom fram till var att alla system som krävde uppgradering av råvaran var för dyra för att genomföra småskaligt, de som inte krävde uppgradering konkurrerade i allmänhet med matproduktionen om livsmedelsråvaran. Att använda ved som fordonsbränsle ifrågasattes också pga dess alternativa användningsområden som värmeråvara och byggnadsvirke.

Man diskuterade verkningsgraden av olika biobränslen genom att beräkna dess "biomasseverkningsgrad" och verkningsgraden på energiomvandlaren (fordon eller häst). "Biomasseverkningsgraden" definierades som mängden arbete per producerad biomassa. När man räknar ihop de båda verkningsgraderna så kom man fram till följande siffror:
  • Biogas låg på mellan 6 och 16%
  • Häst låg på ca 17%
  • Gengasdriven traktor ca 17%
  • Kallpressad rapsolja ca 40%
De två "bästa" drivmedlen utsågs till tre nordsvenska hästar (eller motsvarande) och etanol på halm, eftersom de båda alternativen inte konkurrerar om livsmedlen. Dock blir energibalansen för gården sämst i halm-etanol-fallet.
Enligt FAO behöver varje hektar jordbruksmark försörja 5 personer globalt sett, och vår gård skulle i så fall behöva försörja 58, vilket vi verkar kunna klara, åtminstone i teorin.
En kompromiss är troligen det mest effektiva, där en mindre del av rapsen pressas till olja som får driva traktorn i de tyngsta momenten vilket gör att det kanske går att klara sig med bara en eller två hästar.

Slutklämmen om ett fossilfritt jordbruk är tänkvärd:
Troligen är det dock för lång tid framöver mer lönsamt att använda fossil diesel till traktorn istället för det fina, dyra livsmedlet rapsolja. Noteras bör att vi i studien inte tagit hänsyn till mängden arbetskraft som behövs i de olika scenarierna, något som med största sannolikhet ökar då hästen tas i bruk. Utifrån våra erfarenheter de tre år som vi drivit forskningsgården, uppskattar vi att arbetskraftbehovet ökar med 250 % om scenariot ovan, med häst och traktor, driven med rapsolja, skulle införas.
Det får mig att tänka på Gunnar Lindstedts debattartikel från 2008: En miljon svenskar måste bli bönder för att undvika svält!

onsdag 26 september 2012

Framtidens jordbruk - del 3 - biologisk bekämpning

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?
För att klara jordbruket utan moderna bekämpningsmedel så måste det till nya metoder för att hantera ogräs och insektsproblem.Här har man provat olika metoder för att adressera olika delar av problemen. Metoder som ofta förespråkas är plöjninsfritt och täckodling, vilket gjorde att de var självklara testobjekt.

Plöjningsfri odling

För att prova hur plöjningsfritt klarade sig jämfört med plöjt när det gäller rotogräs så bereddes ena halvan av en provyta genom traditionell plöjning och harvning med tre överfarter medan den andra delen bereddes med tre överfarter med kultivator och sedan harvning med tre överfarter. Sedan såddes båda provytorna på samma gång. De ekologiska odlare som varit rådgivare till projektet avrådde från plöjningsfri odling och det visade sig att de fick rätt. Den torra sommaren och den relativt sena sådden förvärrade läget och täckningsgraden av ogräs var så mycket som 72 % varav 85% bestod av rotogräs. På den plöjda delen var det visserligen också relativt högt tryck med ogräs, 60% men bara 10% var rotogräs och nyttogrödan (lucern i det här fallet) klarade av att konkurrera så att skörden inte påverkades nämnvärt. Den oplöjda delen fick plöjas om.

Täckodling

Man provade täckodling av potatis i den parcell där det varit lin året innan, och använde så vitt jag förstår linhalmen som rullades ut direkt från rundbalarna vari det sedan planterades potatis. Även här fick man problem med rotogräsen, som tog sig upp rakt igenom halmen. Mot fröogräs fungerde dock täckningen bra. Ett problem med täckodling är att man inte kan använda redskap för ogräsrensning för att den drar med sig halmen också. Alltså måste rotgräsen handrensas. Det är en metod som fungerar mycket bra för trädgårdsland men för större ytor är det ohanterbart. En fördel är att om täckningen läggs på fuktig mark så bevaras fukten. Läggs den däremot på torr mark så kommer ev regn att ha svårt att tränga ner ända till jorden. Alltså, täckningen bevarar det som finns under, det gäller att där råder fördelaktiga betingelser redan från början. Detta stämmer helt med mina egna erfarenheter av potatis som odlats under halm.

Skadedjursbekämpning på kål

Kålodlingar har framför allt tre fiender, jordloppor, fjärilslarver och sniglar.För att motverka skador av dessa testades fyra metoder:
  1. Pudring med aska efter regn (framför allt mot jordloppor)
  2. Samodling med tagetes och och ringblomma (mot fjärilslarver)
  3. Samodling med tagetes och täckning med fiberduk (mot fjärilslarver)
  4. Höstsådd och sedan samodling med sallad. (mot jordloppor och sniglar)
Dessa kombinerades så att de som vårsåddes alla pudrades med aska innan samodlingsväxterna kom upp. På kontrollytan gjordes ingen åtgärd alls. Resultatet varierade lite mellan åren.Torra år blir problemen med jordloppor mycket stora.
I kontrollytan orsakade jordlopporna en förlust på 80% av plantorna. Därefter tog fjärilslarverna resten. Det fanns inget kvar till sniglarna.
Vid samodling utan fiberduk var det inga problem med sniglar, medan det däremot var ett mindre problem med sniglar under duken. Fjärilslarverna bekämpades tillräckligt bra med både fiberduk och samodling, under förutsättning att samodlingen är tät, det ska helst vara som en heltäckande matta. Även tomat var en framgångsrik samodlingsgröda med kålen.

Här kan jag flika in mina egna erfarenheter, jag bekämpar jordloppor främst med att förodla och därmed sätta ut större plantor som tål ett visst angrepp. I år har jag oavsiktligt provat samodling, dels genom att ha satt tagetes glest i bland kålen men framför allt för att jag har lämnat odlingarna vind för våg iom överbelastning av annat att göra. Nu står min purpurkål så fin utan sniglar mitt ibland kirskål och mängder med pepparrot. Kanske inte det man har lust att samodla med dock...

Kompostering

Kompostförsöket rörde kompostering av stallgödsel för att se hur mycket ogräsfrö som var grobart efteråt, nedbrytningsgrad samt hur mycket näringsämnen som avgått. Komposteringen utfördes så att man lade stallgödseln i en limpa, tre meter lång och en och en halv meter bred. Fyra sådana limpor gjordes som täcktes på olika sätt, med halm, med tät presenning och med jord. Den fjärde limpan var kontroll och täcktes inte alls.

Det var minst ogräs kvar i de komposter som var täckta med presenning och halm, två frön per liter jord, något mer i den täckt med jord, troligtvis på att jordtäcket beväxtes med framför allt mållor vilkas frön oavsiktligen blandades in i komposten när jorden skulle avskiljas, ca 10 frö per liter jord, medan den otäckta komposten hade 32 grobara frö per liter jord kvar. Den ogräshämmande effekten av täckning antas bero på att temperaturen i komposten blir jämnare och därmed varmare även i det yttersta skiktet.

Näringförluster och nebrytningsgrad var i stort sett detsamma mellan de olika metoderna.

Som bifångst av kompostforskningen kom man också fram till att just hanteringen av gödseln är väldigt energikrävande och ett problem som inverkar på nästa forskningsfråga, fossilfri odling.

tisdag 25 september 2012

Framtidens jordbruk - del 2 - Uthålliga växtföljder

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?
Innan projektet började så tog man prover på de åkrar som skulle var med. Bland annat antal maskar och dess storlek, kolinnehåll och näringsstatus mättes. Jag har fått uppfattning om att denna gård har drivits ekologiskt redan innan, så dessa siffror torde inte vara jämförbara med vilket konventionellt jordbruk som helst.

Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.

Samodling
Syftet med samodling är både att skapa högre skördar genom att odla foder och livsmedel samma växtsäsong, och att hindra oönskade växter att etablera sig (sk ogräs). T.ex. så visade sig en bottengröda av blodklöver (7-8 kilo utsäde per hektar) i havreåkern totalt utkonkurrera ogräset utan att påverka havren.
Om man på hösten sår senap så gror inget annat än målla på åkern våren efter. Det känns som om man kan behöva mer forskning på det här området, för det föreföll intressant men fragmentariskt, i alla fall för mig.

Nya frögrödor
Man provade olika nya frögrödor som är tänkta att klara framtidens förutsättningar bättre. Alla fungerade inte. Till exempel mognade aldrig Amaranth och Sesam. Det som kunde rekommenderas var solrosor, linser, bovete och trädgårdsmålla, de fungerade bra i Roslagen. Vissa sorter finns det efterfrågan på redan idag, men flaskhalsar i form av tröskförmåga (för solrosor) och skalning (för bovete). Gröna linser torde redan idag gå att sälja till t.ex. Saltå Kvarn. Fröet till trädgårdsmållan bör undersökas mer för att försäkra sig om att det är lämpligt som människofoder. En första undersökning visade på höga halter av önskade mineraler, högre än quinoa. Den var också bra på att själv tränga undan ogräset. Så var också bovete som visade en ogräsreduktion med 81% jämfört med en svartträdad kontrollyta.

Nya vallgrödor
Man testade två nya vallgrödor, gul lucern och getärt, som visade sig ha betydligt bättre etablering än t.ex. blå lucern när det rådde försommartorka. Dock återstår att se hur de klarar vintrarna. Jag kunde inte heller se något om näringsinnehåll och skördenivåer för dessa grödor.

Nya potatis-sorter
Man provade 15 olika potatissorter, framför allt med avseende på bladmögelresistens. Endast en sort, Kalmar röd, var helt resistent. Man tog drog upp 7 nya sorter från frukterna på Kalmar röd och fick fram ytterligare några bladmögelresistenta sorter. Dessa måste samtliga testas med avseende på t.ex. solanin.

Nya växtföljder

Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.


Efter tre års experimenterande har vi kommit fram till följande växtföljder för gårdens 11,5 ha odlingsmark:
På markerna med mager, torkkänslig jord har vi följande växtföljd:
År 1. Lucernvall, ev. med getärt
År 2. Lucernvall, ev. med getärt
År 3. Vall som ovan som skördas en gång, plöjs samt sås med höstraps
År 4. Höstraps
År 5. Ärtor och havre till mognad
År 6. Bovete
År 7. Linser med insådd och eventuellt hirs med insådd

På markerna med fuktigare, lerhaltigare jord har vi följande växtföljd:
År 1. Klövervall
År 2. Klövervall
År 3. Vall som skördas en gång, plöjs och sås med höstvete
År 4. Höstvete
År 5. Potatis och rotfrukter
År 6. Lin
År 7. Ärtor och havre till foder samt insådd

På de organiska jordarna, ”mulljordarna” tillämpar vi en valldominerad växtföljd eftersom ängsmarkerna läcker mycket växthusgaser när den bearbetas (Rydberg, 2010):
År 1. Vall
År 2. Vall
År 3. Vall som skördas en gång, plöjs och sås med midsommarråg och fodervicker som betas under hösten
År 4. Midsommarråg med insådd

måndag 24 september 2012

Ekeby forskningsgård - framtidens jordbruk - del 1

Jag skrev ett inlägg om Ekeby forskningsgård 2010: Forskning om oljefritt jordbruk Då hade projektet publicerat en årsrapport med erfarenheter och skaffat sig erfarenheter av ännu ett. Nu är projektet avslutat trots att det fanns många oavslutade trådar kvar. Jag misstänker en kombination av problemen med att få forskningsanslag, som "Livet efter oljan" har beskrivit, och det faktum att CUL ("Centrum för uthålligt lantbruk") under SLU lades ner för att ersättas med en ny organisation som inte har någon egen forskning. Detta har jag dock inte kunnat få bekräftat.

Det som finns idag är en synnerligen läsvärd slutrapport som jag rekommenderar alla att läsa. Detta är alltså ett projekt som forskat på hur vi kan bedriva lantbruk efter oljan, när oljan inte längre är tillgänglig på samma sätt eller inte alls, när fosfor till konstgödning har gått samma öde till mötes och när klimatförändringarna fått effekt med varmare klimat, annorlunda vädermönster och nya insekter. Man har haft fyra prioriterade forskningsfrågor att jobba utifrån:
  1. Uthålliga växtföljder inklusive olika samodlingssystem av livsmedels- och fodergrödor .
  2. Biologisk skadedjurs- och ogräsbekämpning och olika komposteringstekniker av stallgödsel.
  3. Energifrågan. Hur bli fossilbränslefri?
  4. Husdjurens ekosystemtjänster och skogsbete.
Jag tänkte gå igenom slutrapporten och deras erfarenheter i en serie inlägg här på bloggen, sedan kommer jag att försöka implementera delar av det på vår egen gård som råkar vara väldigt lik gården Ekhaga, både till storlek och fördelning mellan skog och mark. Dock ligger Ekhaga norr om Norrtälje medan vår gård Lilla Hässelstad ligger i nordöstra delen av Västerviks kommun med skillnader både i klimat och jordmån. Som exempel har man i projektet kommit fram till att Ekhaga skulle kunna försörja 50-60 personer med livsmedel:

Mängd livsmedel i vårt försök, kg/11,5ha
120 kg spannmål samt 20 kg till foder
33 kg oljeväxter
20 kg baljväxter samt 30 kg till foder
150 kg potatis samt 100 kg till foder
4 kg ägg
25 kg kött
270 kg mjölk
Grönsaker och bär/frukt odlas på tomtmark och har under de senaste 10 åren givit i snitt 170 kg grönsaker och 200 kg bär/frukt
 
Detta att jämföra med vad vi äter idag:
Mängd livsmedel som en blandkostare äter idag (Bruce et al, 1997)
145 kg spannmål

20 kg oljeväxter
12 kg baljväxter
125 kg potatis
7,5 kg ägg
53 kg kött
230 kg mjölk
70 kg grönsaker
147 kg bär/frukt

Detta är tänkvärda siffror om självhushållning, särskilt med tanke på att vi inte kommer att kunna försörja en familj på 4 personer med allsidig mat när vi flyttar dit. Det finns med andra ord förbättringspotential!

Rapporten kan läsas här: Slutrapport Framtidens jordbruk Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?

onsdag 19 september 2012

Drottningtillsättning, drama i flera akter

Jag blev uppringd av en medlem i min biodlarförening som undrade om jag hade behov av en drottning, för han hade en över. Det var en förra årets drottning som tydligen lade så förfärande mycket ägg. Själv tycker jag att det låter som en till största delen bra egenskap, mycket bättre än den dominerande egenskapen hos en av min drottningar född förra året, som är ilskna bin. Planen är alltså att byta ut den ilskna drottningen mot en snäll och kraftigt äggläggande dito.

Att tillsätta en drottning i ett samhälle som redan har en, är inte bara att släppa in den nya på flustret, då kommer hon att bli dödad av kupans invånare. Alldeles särskilt om det redan finns en drottning, men även om bara finns ägg (och därmed möjlighet att dra upp en ny drottning) så kan bina vara tjuriga och vägra ta emot det som erbjuds dem. När det gäller mina ilskna bin så försvårades utbytet av att jag inte kunde hitta den gamla drottningen och de ilskna bina gjorde det inte lättare för mig.

För att chansa mig runt detta problem så provade jag att göra en liten avläggare, genom att ta av den övre av samhällets två lådor och ställa den på en tät skiva med bin och foder. Sedan lade jag locket på. På detta sätt ville jag skapa ett minisamhälle som skulle uppleva sig drottninglöst där jag sedan kunde tillsätta min nya drottning. I denna miniavläggare fanns ju varken drottning eller ägg, så jag tycker att chansen borde vara ganska god.

Sedan ställde jag tillbaka lådan ovanpå den andra i ursprungssamhället, men med två ark tidningspapper mellan. Meningen då är att bina ska så småningom riva upp pappret och när samhällena förenas behålla drottningen i den övre lådan, vilket en erfaren biodlare (Jano) hävdar att de nästan alltid gör.

Jag tillsatte drottningen i hennes utätningsbur med sina följebin i den övre lådan i lördags. I går, tisdag, var för för att se hur det hade gått. Inget papper hade ännu kommit ut genom flustret, så de hade ännu inte öppnat mellan lådorna. När jag tittade i utätningsburen så var den öppen i änden, men allt foder var inte borta och ett bi verkade sitta fast i kletet. Jag öppnade buren och kunde konstatera att det var drottningen. Kunde frigöra henne och hon såg till ok ut, möjligen var det ett ben som hade fått stryk, men det får framtiden utvisa. Nu släppte jag helt enkelt ner henne i den övre lådan då den verkligen borde vara drottninglös. Nu får samhället vara ifred i någon vecka så får jag se om jag kan hitta någon drottning då. Den tillsatta hade vit märkning och den gamla ilskna var omärkt. Sista akten är inte slut ännu.

måndag 17 september 2012

Fårinredning i kostallet

Jag har börjat röja ur det gamla kostallet på gården för att inreda det för mina får istället. Röjningen handlar om att kasta ut ca 40 år gammalt hö, gödsel och allmänt skräp. Det ligger även plankor med och utan spik blandat i det som ser ut som prima hö inkastat i ett halvmetertjockt packat lager. Undrar vad tanken var när man kastade in det?

Jag hittade i ett hörn en musäten påse med okänt vitt pulver i. Etiketten går inte att läsa i sin helhet, men jag chansar på att någon läsare kan känna igen den. Kan det vara någon sorts fodertillskott till nötkreatur? Vad ska jag göra med det?


Sedan är ju frågan hur man lämpligast inreder till får istället för kor. Själva ladugårdsdelen är drygt 10 meter bred och 8 djup. Det går in två dörrar på den sida som vetter mot gårdsplanen och en dörr på motstående sida avsedd för utgödsling. I den vänstra dörren,som är en dubbeldörr, kommer man in mellan kornas rumpor, det var förut en rad med kor på vardera sidan. Den högra dörren leder in till kalvkättarna. Min tanke är att ha får i den ena halvan, men jag har ännu inte riktigt bestämt vilken. Det vore ju bra om det var en dörr för fåren att kunna gå in och ut till rasthagen och en annan dörr för människan att kunna gå in och ut för utfodring m.m.

Förslag 1
Ha får där korna stod uppbundna innan.
Fördelar:
  • Större utrymme vilket medför möjlighet till fler djur nästa vinter
  • Man kan använda det gamla foderbordet för att utfodra även fåren, på det viset får man stängbara grindar som man kan stänga ute fåren från foderbordet med vilket möjliggör för automatisk öppning till förpreparerat bord.
  • Den gamla kissrännan kan ev göra nytta även här.
  • Det är lättare att gödsla ut vare sig man använder dörrarna mot gårdsplanen eller den som vetter mot dyngkasten.


Nackdelar
  •  Det är det bara 4 matplatser för kor, kanske inte något bra att inte alla fåren kommer åt att äta samtidigt? Det är ju självklart möjligt att bygga om, men vore skönt om man kan återanvända...
  • Fåren får den breda dörren och jag får den smala dörren, där jag ska in med allt hö/ensilage till dem.
  • De kommer att vara i den "övre" delen av ladugården, alltså mellan bostadshuset och människo-dörren

Förslag 2
Ha fåren där kalvkättarna finns, samt i gången framför kornas foderbord.
Fördelar
  • Den breda dörren skulle bli ledig för transporter, t.ex. för att ställa in en rundpal. Har dock inte kontrollerat ifall en sådan går in genom dörröppningen.
  • Det finns tre gamla kalvkättar som man skule kunna skilja av fåren i när de lammat.
  • De kommer att vara i den bortre delen av ladugården vilket skulle vara fördelaktigt för deras rastgård på vintern.


Nackdelar
  • Det skulle bli mycket jobbigare att gödla ut permanentbädden.
  • Jag skulle vara tvungen att bygga om foderbordet helt och hållet iom att fåren skulle äta från andra sidan
  • Utrymmet för fåren blir mindre
  • Det är inte mycket fritt golvutrymme nu, utan just en gång och tre halvstora kalvkättar.
Det kanske skiner igenom att jag lutar åt alternativ 1, men det kanske finns synpunkter jag inte tänkt på?

Årets försummade trädgårdsland

I sommar, när jag trodde att jag äntligen skulle få tid med mitt trädgårdsland, eftersom jag numera bor där trädgårdslandet finns, blev det istället mycket värre. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag skyller delvis på "annus horribilis", det myckna regnandet fick vissa ogräs att frodas utöver det vanliga, i mitt fall våtarv. Sedan är det vissa plantor som gillar regn, väldigt mycket, medan andra valde att inte gro. Min egen energi har väl inte heller legat på topp eftersom vi flyttade först i juni (till fritidshuset) och kommer att flytta igen i augusti (till gården).

Jag sparade ett par övervintrade mangoldplantor för att producera utsäde. Och utsäde blir det! Fantastiska mängder sådant, det blev två jättebuskar med mangold frö som bara väntar på mognad och skörd. Nere under mangolden hukar sig squashen. Även i år blev ett år utan vintersquash, jag hoppas på bättring till nästa år då jag kommer att ha en permanentbädd från fåren att plantera i, samt ingen som har något att säga till om vad det gäller täckodling. Den enda squash som grodde hos mig var sommarsquash, men inte ens den har satt några frukter att tala om. Kan möjligen bero på att den inte blivit pollinerad ordentligt. Regnandet har i alla fall gjort binas flygande betydligt mer sparsamt.


Potatislandet tog mycket stryk av bladmöglet i sommar. Även de förment resistenta sorterna som "Orla" dukade under innan augusti var slut. Samodlignsförsöket med bondbönor gick väl hyfsat, mest med resultatet att det blev mer gröda på mindre mark. Nu har jag dock fått konkurrens om skörden med något djur som ätit upp i stort sett alla mogna frön. Tror inte att det är vildsvin, för då hade skadorna i övrigt varit betydligt värre i landet, troligen inte heller fåglar då det är verkligt stora frön. Vad återstår för misstänkta? Kanske grävling? Till nästa år skulle jag vilja få tag i utsäde till "Kalmar Röd" som enligt ryktet är ännu mer bladmögelresistent och står grön ända in i oktober. Om någon som läser detta kan dela med sig av ett par potatisar, så hojta till!

Många bönor hade svårt att gro, men det kom upp tillräckligt av de två sorterna störkokböna som jag odlar, "Äkta tranbär" och "Rödhakeägg". Däremot tvivlar jag på att de mognar i år heller. Vi har redan haft antydan till frost som har svett bladen på "de lutande tornen" (och ja, de har ramlat nu...).


Morötterna som min dotter sådde tidigt, har vuxit fint även om de kan få lite roligt utseende i den hårda jorden. Även palsternacka och rödbetor har vuxit fint, även om rödbetorna krävde förodling för att lyckas, månne åts de upp av sniglar annars. Även kålen verkar ha gått det ödet till mötes, med undantag frö den vackra purpurkålen jag odlar, som även verkar ha klarat sig mot diverse larver i år, kanske för att den står och gömmer sig i ogräset.


Sniglar ja, det är ett kapitel för sig. I år har de kommit på bred front i trädgården. Vi har gett upp den planerade salladsodlingen för avsalu pga snigelgnag. Sedan har vi inte lyckats äta upp allt som trots allt växte med följden att vi har drygt meterhöga blommande sallader nu, mycket effektfullt! Det är alltså inte vilka sniglar som helst utan de hatade Spanska Skogssniglarna, mer kända under namnet "mördarsnigel". Däremot finns de inte på Lilla Hässelstad, gården som vi köpt. Huvudbryet blir hur vi ska lyckas flytta dit utan att få dem med oss.



onsdag 12 september 2012

Fyra kilo potatis - om man orkar!

Branschorganisationen Svensk Potatis, vars främsta uppgift är att marknadsföra och informera om potatis har kommit på ett sätt att nå igenom mediebruset. Nu i dessa tider av olika dieter så  har dess ordförande Lars Elofsson lanserat OPD, eller Only Potato Diet. Detta i åminne av den danske läkaren Mikkel Hindhede vars test på sin assistent Fredrik Madsen jag skrivit om tidigare här: Fyra kilo potatis.

Lars Elofsson börjar med att pröva på sig själv, i två veckor ska han leva på potatis med ett litet tillskott av det fett som behövs till matlagningen. Han har som mål att äta 2,5 kilo potatis per dag, uträknat ifrån hans kaloriförbrukning, men det har han svårt att nå upp till. Man kan följa hur det går för honom på Svensk Potatis facebook-sida: http://www.facebook.com/SvenskPotatis, så här långt har han svårt att lyckas pressa i sig den föreskrivna mängden potatis, han är mätt hela tiden men lite trött eftersom han går ner i vikt pga att han inte lyckas pressa i sig så mycket som han borde. En bieffekt visar sig vara att han känner sig mer lugn och sover extra gott om nätterna. Det låter som en diet värd att pröva!

måndag 10 september 2012

Ekologiskt mjölk ger mer Omega-3

Det finns mycket debatt om för eller mot ekologisk odling jämfört med konventionell. Min ståndpunkt att att dess största fördel ligger i den biologiska mångfald som den för med sig. Men nu har det kommit en rapport som man kan läsa om i ATL, som får mig att mer konsekvent byta ut mjölken och smöret mot ekologiskt dito. Det visar sig nämligen att ekologisk mjölk innehåller betydligt mer Omega-3 än vanlig konventionell. Då vi inte är några storkonsumenter av fisk så känns det bra att kunna få i sig denna nyttigare fettsyra genom något som vi ändå konsumerar.

Rapporten var gjord som en meta-studie, dvs att studera en mängd tidigare gjorda rapporter. Sist i artikeln poängteras det att studien inte hade någon extern finansiering.Det är ju smått komiskt att man ska behöva ange något sådant för att få trovärdighet. Det man fortfarande kan ifrågasätta är om alla de 237 ingående studierna har gjorts utan att finansierats av någon part som haft intresse av slutsatserna av dem...

fredag 7 september 2012

Vad landsbygden behöver

Många debattörer när det gäller t.ex. bensinpris hävdar att man tar död på landsbygden om man höjer bränslekostnaderna. Fast jag hävdar att felet inte främst ligger i bränslekostnaderna utan att man har gjort landsbygden till en tärande bisats till städerna.

Det som i själva verket skulle behövas, är att sluta suga ut landsbygden.

Några exempel på vad som suger ut landsbygden:
  • Storbanker, ju större desto sämre. De har oftast inga kontor på mindre orter och därmed sämre lokalkännedom. Det de saknar i lokalkännedom tar de igen genom att göra säkrare investeringar vilket leder till att även lönsamma företag som ligger på fel ställe har svårt att få finansiering. Dessutom så kommer inte räntan som betalas på lånen att återinvesteras lokalt utan att söka sig till högavkastande investeringar var som helst i världen.
  • Råvaruproduktion, vare sig det är vattenkraft, gruvor eller bergtäkter. Bolagen är stora, får sina tillstånd av staten, för sina vinster bort från bygden. Kvar finns ett hål eller en sjö. Ofta har möjligheterna för lokalbefolkningen blivit ännu sämre, marker som försvunnit eller fiske som blivit utslaget.
  • Låga bränslepriser, tvärt om hävdar jag att de låga bränslepriserna har inneburit nackdelar för landsbygden. Med lägre bränslepriser lönar det sig att köra alla råvaror till centrallager för vidare distribution, även tillbaka till ursprungsorten.Landsbygdens butiker får konkurrera med köpcentrum i storstäderna dit folk åker, för att de inbillar att de tjänar på det. Även arbetsplatserna bli onödigt centraliserade till storstäderna.
  • Komplexa regler och kontrollvansinne. De komplexa reglerna fordrar uppföljning och kontrollmyndigheter, som givetvis ligger i städerna. Detta vansinne får t.ex. uttryck som att man måste ha ett produktionsplatsnummer för varenda plats ens djur betar på, för att inte tala om att de ska vara märkta med plastbrickor i öronen, annars kan polisen komma och skjuta dem!
  • Genom att centralisera allt till storstäderna, såväl arbeten som service så bygger man upp infrastrukturbehov i städerna i onödan. Detta under tiden som infrastrukturen som behövs för att landsbygden och mindre orter ska vara livskraftiga tillåts att förfalla.
Så till förslag för att motverka dessa krafter:
  • Jag är lyckligt lottad att ha en lokal Sparbank, den råkar ha näst bäst soliditet av alla banker i Sverige. De känner sin marknad och vågar tro på den. De investerar i sådant som är bra för bygden. De ser uppenbarligen framåt eftersom de sponsrar ett föredrag med Cornucopia? för den lokala LRF-avdelningen. Satsa på era lokala banker! Andra möjliga åtgärder finns säkert, men jag har dem inte.
  • Inför en avkastningsskatt på råvaror, vattenkraft måste skattas lokalt, gruvvinster lika så. Rejäla skatter så att man kan bygga upp nya hållbara verksamheter i bygden, samt möjligen stävja de värsta rovdrifterna.
  • Slopa reseavdragen. De som jobbar i städerna ska inte förgifta fastighetsmarknaden på landsbygden på ett ickeproduktivt sätt. Ett dyrare bränsle gör det också mer lönsamt att ha lokala butiker som folk handlar i, istället för att var och en ska åka till centralorterna. Möjligen finns det andra skattemässiga konstruktioner som gynnar centrallager och missgynnar mindre affärer på mindre orter. Dessa borde isf bort.
  • Regelvansinnet och de komplexa reglerna säger sig själva att de borde avvecklas. Dock gynnar det ju kader av politiker och tjänstemän så det är nog inte så lätt.
  • Ett mer decentraliserat samhälle skulle vara till nytta för flera som skulle slippa att resa, mindre påverkan på miljön och ett mer robust samhälle. Vi lever ju inte enbart för att producera BNP allena!
Vad har du själv för förslag?

Motormännen ute och cyklar om bensinpriset

Lika säkert som bensinpriset obevekligt stiger på längre sikt, lika säkert kommer Motormännens uttalanden i media om "Krav på regeringen om bensinpriset", att regeringen ska sänka skatten på bensin:

"Det här är en viktig fråga och konsumenterna klarar inte av hur höga priser som hels", säger Mikael Höög, pressansvarig på Motormännens Riksförbund.
Han kommer med detta uttalande när bensinpriset stigit med ca 50 öre senaste veckan, samt statistiksiffror visar att försäljningen minskat något på senare tid. Hans starkaste argument riktar in sig på landsbygden:
Han pekar på att särskilt människor i glesbygd, där kollektivtrafiken är mindre förekommande och avstånden längre, får lida för prisökningarna.
"Det som är viktigt är att man inte slår ut delar av Sverige där man är mycket beroende av bilen. I glesbygdsområden har man tyvärr kanske också lite äldre bilar som drar mer och där blir de här konsekvenserna mycket större."
Hur mycket kör en person boende på landsbygden om året? Låt oss anta att det är hissnande 5000 mil om året. Då ger en prishöjning med 50 öre i alla fall inte mer än 2500 i kostnadsökning för drivmedel, under förutsättning att det är en personbil som används. I de flesta fall betydligt mindre. För att minska kostnaden med lika mycket  med en bil som drar en liter milen, genom att köra mindre krävs endast 166 mil mindre körning jämfört med 5000 mil.

Med tanke på Peak Oil som kommer förr eller senare och gör vår olja mindre flödande, samt klimatproblematiken, så finns ju alla incitament för att minska körningen i rena mil. Incitament för alla utom Motormännen, vars hela existens bygger på att folk (eller i alla fall män) kör bil.

Det blir direkt komiskt om man gör en sökning på "Motormännen" och "bensinpriset", då kan man hitta liknande drapor fast vid andra priser, t.ex. så "rasade" de 9 maj 2005 över ett bensinpris på hissnande 11,06 kronor per liter och hävdade att:
- Smärtgränsen för många tror jag passerades redan när priset kom över 10 kronor litern, säger Tomas Nilson, presschef på Motormännen. 
 Vad jag vet så körs det ungefär samma antal mil idag än det gjorde 2005. Uppenbarligen behövs det ännu högre skatt, för att få folk att sluta med okynnesåkandet.

onsdag 5 september 2012

Reinfeldt saknar sinne för proportioner

Allianspartierna är på turné genom landet och idag gör de ett nedslag i Kiruna och bevisar sitt bristande sinne för proportioner när han säger:
   
        "Gruvnäringen är för Sverige vad oljan är för Norge, sa statsminister Fredrik Reinfeldt"

Jag säger bara, var är våra gruvfonder? 

Jag kommer istället osökt att tänka på en artikel jag läste om Nordkalks planerade kalkbrott på Gotland, där Hans Lööv, professor i Nationalekonomi, hade gjort en kalkyl på vad gruvan skulle ge Gotland i utbyte för kalken:

         "Hur ser då kalkylen ut för råvaruleverantören Gotland? Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Sextio arbetstillfällen motsvarar omkring sex miljoner kronor i årliga kommunala skatteintäkter. Bolagsskatten från vinsten av att exploatera den gotländska kalken ser man inte röken av. Sex miljoner under 20 år betyder omkring 120 miljoner. Men en fortsatt teknisk utvecklingstakt på ett par procent om året är det dock troligt att minst vart fjärde jobb kan rationaliserats bort inom ett decennium. Och även om man räknar in så kallade multiplikatoreffekter, där varje stenarbetarjobb påverkar efterfrågan på annan konsumtion, så är det högst någon procent av kalkfyndighetens förädlingsvärde som hamnar på Gotland. Med andra ord ser det ut som en typisk u-landskalkyl där fattiga länder försörjer världen med råvaror för småpengar i sammanhanget."

Är det någon som tror att det skulle vara bättre med vår gruvindustri? 

måndag 3 september 2012

Invintring

För bina är det formellt vinter när de stora blomningarna är över. När det sker varierar lite över landet, vid en varm augusti kan blomningen av vitklöver i vallarna ta fart efter andra vallskörden. I år har det dock varit kallt i min del av landet, hela sommaren, så och i augusti. Som oerfaren biodlare lät jag mig luras av den praktfulla ljungblomningen från mitten av augusti, som inte verkar ha givit några större mängder. När jag slutskattade så fick jag aningen mer än vid första slungningen. Den honungen står hemma i köket och väntar på att min första ympsats ska bli färdig.

Sockret till vinterfodret, 20 kilo till varje samhälle.

Bina har fått vinterfoder sedan slutskattningen. Det var ett himla kladd med sockerlösning...  Jag blandade i 10-litersdunkar för att kunna hantera dem lättare, hällde i fyra stycken tvåkilospåsar med socker i varje dunk och fyllde sedan på med hett vatten och skakade runt dunken. Det var dock inte helt enkelt att få i tillräckligt med vatten, det borde vara ca 5,5 liter vatten för att det ska bli rätt blandning. Då jag fodrar med olika typer av lådfodrare så verkar det inte ha inneburit något större problem att lösningen varit delvis övermättad. Jag har två vanliga foderlådor och improviserade med fyrkantiga förvaringslådor av livsmedelskvalitet inuti en tom LN-låda till de andra två samhällena, dock rymmer de bara lite över 10-liter så då är det tvunget med tre påfyllningar av foder för att samhällena ska få hela fodergivan. Alla samhällena har delvis outbyggda ramar som jag tänkte att de skulle bygga ut i samband med infodringen, återstår att se om bina gör som jag har tänkt!
Bi med vaxfjäll under tillväxt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...