fredag 31 maj 2013

Livet för en månskensbonde

Ibland är det hårt att vara månskensbonde. Den här veckan har det varit mycket att göra, särskilt med tanke på att vi ligger efter med stängsling. Såhär såg min kväll ut igår.

Började med att hämta dottern på fritids. Hemma strax efter 18. Lagar mat samtidigt som jag diskar från gårdagen och pratar med dottern.
Efter maten går jag ut för att sätta stängsel. Sonen släpade ut stolp kvällen innan så jag behöver bara ha med mig hoting och klubba för att gå ut och sätta ner stolp. 18 stolpar fanns det och dem hade jag satt ner en och en halv timma senare. Jag hade också med mig en rejäl grensax och en såg för att få undan vegetationen där stängslet ska gå.
Jag går in och nattar dottern som har väntat på mig. Sambon och sonen har redan somnat.
Kopplar släpkärran och lastar på lie, räfsa och högaffel. Jag måste fixa lite mer mat åt fåren, eftersom inte nya hagen är klar. Slår i en dikesren ett släpkärrelass. Pratar med grannbonden som är ute och sprutar. Hör två skott på relativt nära håll och tänker att nu sköt någon en gris.
Åker hem, ger fåren gräs och matar flasklammet.
En bil kommer, det är en kompis som tydligen var skytten. Han har skjutit två vildsvin, unga sk. brungrisar och behöver hjälp att få ut till bilen och upp på flaket. Vi drar varsin gris över lerig åker och hjälps åt att slänga upp dem på hans pick-up.
Väl hemma igen är det väl över sovdags, klockan är ca 23.

Upp igen, klockan ringer vid 5.

torsdag 30 maj 2013

Beten, stängsel och får som springer!

Istället för att sköta bin under våren har tiden gått åt till alla bestyr med fåren. Vinterns sena grepp gjorde att det inte gick att sätta staketstolp förrän det var dags för utsläpp. Nu när marken har varit helt obetad sedan 70-talet så finns det inte så produktivt gräs heller. Det ligger mycket gammalt gräs och kväver den nya uppväxten samt att allt gräs inte faller fåren i smaken. Den första hagen var egentligen tänkt som välkomsthage när jag fick dem i höstas, men pga den tråkiga erfarenheten med rymmarfåret så beslöt jag mig då att ha dem installade till att börja med, sedan fick de en rasthage i anslutning till ladugården. Hagen har utvidgats i omgångar och vi har även haft fåren en sväng inne i trädgården där vi slog två flugor i en smäll, vi slapp klippa gräs och de fick mat. Det var fascinerande att se hur de först åt upp alla maskrosor, sedan aspslyet i ett undansatt hörn, sedan det smakliga gräset och sist, under protester, det gräs som inte var så gott. Till tillfälliga hagar har jag införskaffat ett nät av viltstängseltyp,  ett plastnät med 5 centimeter stora maskor. Det var 2 meter högt och 150 meter långt. Jag tillbringade två kvällar med klövsaxen för att klippa isär det i två längder som var en meter hög vardera istället.

Det var detta nät vi satte upp i trädgården.När vi började hitta får utanför hagen var det bara att inse faktum, jag tyckte inte gräset var slut, men det tyckte de! Höjden på nätet var det inget fel på, däremot var det inte styvt nog i underkant. Vissa individer visade betydande talanger på att krypa under. Det ger mig lite perspektiv på att stängsla mot varg som ju också sägs föredra att krypa. Detta stängsel duger inte mot vargar med mindre än att man har en spänntråd underst, och då blir det ju en betydligt mer permanent uppsättning.

Inte nog med att vi har haft snålt med hagar, det har regnat mycket också. Det syns tydligt att det inte är favoritvädret! När regnet öser ner och de inte har något skydd så står de blick stilla som statyer med öronen nedvikta så gott det går. Man verkligen ser hur de tycker synd om sig! Och när de ruskar av sig vattnet är det en kaskad som borde motsvara flera liter! En nybadad hund kan inte ruska av sig mer vatten! Från trädgården där det inte fanns något skydd för regnet så tog vi faktiskt in dem en omgång i ladugården igen. Det här med fårflytt hade börjat kännas rutinmässigt, den här gången bad Calle mig att gå lite långsammare så att eftersläntarna skulle hinna med. Så efter att vi öppnat grinden så gick jag iväg med havrehinken och koskällan och fåren följde efter. En stund. Sedan var de jämsides. En kort stund. Sedan sprang de om mig och satte iväg i full fart nerför uppfarten till gården. Jag stod kvar som ett fån och undrade var de tar vägen nu! Men det var inte så långt, bara ut på vallen som grannen arrenderar. Lyckligtvis var det några som var mer begivna på kraftfoder och sedan flocken stannat så gick det att locka dem att komma åt mitt håll varpå de andra följde med. Puh!


onsdag 29 maj 2013

Tyst i bikuporna

Om det inte varit för att jag har jobb upp över huvudet redan som det är, så skulle jag sörja och gräma mig för att alla mina bisamhällen har dött. Som det nu är drar jag nästan en lättnadens suck, för att sköta fyra samhällen hade bara blivit för mycket.

Min favoritdrottning vars samhälle var placerat i skogen nära där jag bor nu, konstaterades dött för flera månader sedan. Jag gjorde en vårgenomgång i de som var placerade hos Biodlarföreningen i Åtvidaberg en varm dag för ca en månad sedan. Då fanns det liv i två av samhällena, men det var endast en mindre bimängd i båda. Dock såg jag drottningen i det ena samhället så jag beslöt mig för att slå ihop dem. Jag lade tidningspapper mellan och satte lådan med konstaterad drottning ovanpå det andra vars drottning jag länge velat bli av med. För ett par veckor sedan var jag på återbesök men kunde då konstatera att båda dessa var döda. Orsaken? Ja, det kan man mest spekulera om. Jag gissar att det var den dåliga sommaren i kombination med den oerfarne biodlaren. Jag borde nog ha stödmatat mer under högsommaren för att hjälpa bina att producera högkvalitativa vinterbin. Dessutom var jag nog lite girig både vad det gäller honungsskörd och antal samhällen. Jag borde nog ha prioriterat varroabekämpning och invintringsdugliga samhällen istället. Nåja, nu har jag gjort det här misstaget, ska försöka undvika att göra det igen!




måndag 27 maj 2013

En traktor till gården

Efter lång tids våndan och olika åsikter har vi nu kunnat köra hem vår nya traktor till gården. Den är ett riktigt "Kinder-egg", och uppfyller alla våra önskemål:

  • Vara modern nog att ha värme och servostyrning
  • Helhydraulisk lastare
  • Fyrhjulsdrift



Med en sådan önskelista som ovan kan ju priset lätt skena iväg, men vi fick ett erbjudande via en vän som fick höra om någon som ville sälja sin snabbt och lätt, och då var det bara att slå till! Med på köpet fick vi två skopor, en treskärig plog, en harv och ett snöblad samt en vagn av militär typ. Så nu ska vi kunna klara av att ta oss från gården i snöoväder även om goa grannen inte är hemma och plogar! För att inte tala om hur mycket lättare hanteringen av balar kommer att bli (måste skaffa klämma förstås)


Som en ironisk antydning så har den registreringsbokstäverna "BLT" vilket ju kan utläsas som "BoLåneTorsk"...

torsdag 23 maj 2013

Resistans mot Roundup - inlägg i GMO-debatten

GMO - genomodifierade organismer - kan man debattera utifrån olika problemställningar. Den som är mest accepterad är den som behandlar säkerheten hos den genmodifierade organismen, är den säker att äta, skadar den sin miljö i form av insekter med mera och kan den spridea sina modifierade gener till andra levande organismer i sin närhet.

Den andra problemställningen, som sällan behandlas av myndigheter, är vad som modifieras och varför.   Detta är enligt min mening den tydligaste orsaken varför vi bör motarbeta tillåtandet av GMO. De stora aktörerna när det gäller genmodifiering är de stora kemijättarna som ofta tar fram ett utsäde för att vara resistenta mot deras egna växtgifter. Det kan också vara fråga om sorter som själva producerar ett gift för att stå emot vissa insekter. Oavsett vilken av dessa typer av genmodifiering vi pratar om så är syftet att kunna bedriva en rationell och storskalig odling som är lönsam för det företag som tagit fram den genmodifierade organismen.Genom att de har tagit patent på växtsorten så har inte lantbrukaren rätt att använda eget utsäde utan att betala till ägaren av organismen och dessutom kan odlingssystemet hålla kvar lantbrukaren i ett hårt beroende av växtgifter.

Exempel på denna destruktiva affärsmodell är Monsantos "RoundUp Ready Soy" som precis som namnet antyder är en sojaböna som tål besprutning av totalutrotningsmedlet RoundUp, eller glyfosfat som den aktiva substansen heter. Den har fått stort genomslag ute i världen och får till följd att soja kan odlas i jättelika monokulturer där de inte störs av andra ogräs. En sådan monokultur är ett stort hot för miljön i sig själv, även utan de effekter som glyfosfat har på människor och djur, För en sådan monokultur är som en öken för alla djur och insekter som inte direkt lever på just den växt som monokulturen består av. Ju mer av odlingen som sker i sterila monokulturer desto mer trängs övrigt liv undan. I monokulturen lever få fåglar, insekter och andra kryp, eftersom de behöver en mångfald av växter för att frodas. Undantaget då just de skadegörare som hör till monokulturen. På detta vis får också monokulturer större problem med skadegörare eftersom de får fritt spelrum och inte kan konkurreras ut av någon annan insekt. Skadegörarna får också stora effekter på monokulturen och bekämpas därför ofta hårt, vilket får till effekt att de blir svårare och svårare att hantera och annat liv trängs undan ytterligare.

En ytterst omoralisk effekt av detta patenterade utsäde är att Monsanto i Nordamerika har valt att åtala lantbrukare som fått sitt utsäde nedsmittat av gmo-gener via pollinering för patentintrång - och vunnit i rätten! Detta har gjort att det är i stort sett omöjligt att odla annat än patenterat utsäde från de stora kemijättarna!

Föga överraskande så leder också denna flitiga användning av besprutningsmedel till resistans hos både ogräs och skadeinsekter. I ATL i veckan kunde man läsa följande:

I dag finns 14 ogräsarter i USA på motsvarande en tredjedel av all åkermark för majs, bomull och soja, som växtskyddsmedlen inte biter på. Värst drabbat är södra USA, enligt en studie.
Därför gäller de att få fram nya, genförändrade utsäden som tål starkare bekämpningsmedel.
Återigen går man här i samma fälla som med de kollapsande populationerna av pollinerande bin. Man försöker kontrollera naturen och när naturen inte låter sig kontrolleras på det sättet så väljer man att ta i med hårdare gifter och mer mänsklig inblandning. Detta istället för att utveckla system som arbetar med naturen! I fallet GMO låter vi oss också styras av stora multinationella företag som genom sitt agerande bevisat att de inte har altruistiska motiv om mänsklighetens bästa, utan endast snöd vinning - till vilket pris som helst! I EU finns det nu ett tydligt exempel på hur dessa multinationella företag gör vad de kan för att förhindra andra alternativ till deras egna produkter genom den nya frölagen. Att läsa om den får det att vända sig i magen, Skriv under här för att protestera: "AVAAZ upprop mot Monsanto" till vad det nu hjälper!

Effekter av lantbrukspolitiken


Detta är vad jag såg på en mindre landsväg jag åkte häromdagen.



Flera åkrar nyligen planterade med gran. Just gran på åkermark är en styggelse. Det blir ingen bra skog, alldeles för frodvuxet och ofta mycket röta i. Det är det mest otrivsamma du kan titta på och det är att spotta på tidigare generationers hårda arbete. Det är också en biologisk öken med täta granskogsbestånd, bara döda barr på marken i mörkret under granarna.

Medan jag stod och fotograferade styggelsen så kom det en kvinna och promenerade. Hon frågade om jag fotograferade granplanteringen och vad jag tyckte om den. Det är det mest fruktansvärda jag kan tänka mig svarade jag. Det visade sig att hon var av samma åsikt. Som ett öppet sår i hjärtat beskrev hon det. Hon bodde i närheten och skulle få beskåda detta medan granarna växer och skapar mer mörker och slutet landskap.

Att man planterar gran (möjligen julgran) för att det lönar sig bättre än att odla marken står ställt bortom allt tvivel då marken tillhör en av traktens allra största markägare som inte gör minsta åtgärd utan att ha räknat på kostnader och intäkter. Det är väl i och för sig inget man kan lasta honom för, utan snarare regeringen som för en politik som gör att det här är det som lönar sig! Det visar sig att Sveriges naturskydd är bland de sämsta i EU!.

För den biologiska mångfalden, matsäkerheten och för våra vackra öppna landskaps skull så borde det föras en lantbrukspolitik som gör att det lönar sig att bruka sina åkrar istället för att plantera igen dem med gran!

onsdag 22 maj 2013

Fårsläpp


För ett par veckor sedan släpptes fåren ut på bete. Det var kvittot på min träning med koskällan som pågått hela vintern. Det fungerade utmärkt! Fåren skulle gå från ladugården, förbi alla gårdens byggnader och in i hagens öppning som ligger mellan vårt och grannens boningshus. Mina medhjälpare öppnade grinden, jag stod ca 10 meter utanför med koskällan och en balja havre. Bäst med både livrem och hängslen! Sedan sprang jag före under ihärdigt pinglande och fåren följde efter. Nåja, på slutet sprang de bredvid... In i hagen där jag hällde ut havren så att de blev upptagna medans jag stängde elstaketet. De enda som inte hängt med var de tre yngsta lammen, ca en månad gamla. De vågade inte lämna tryggheten i ladugården utan vi bar ut dem i hagen sedan. Kvar i ladugården var då bara de två sista lammen och deras mödrar. De fick gå inne ett tag till innan vi släppte ut dem i en tätare stängslad hage.

Jag släppte fåren i en liten extra hage inuti en större. Den lilla extra hagen var till för att de skulle få kontakt med elstängslet, då särskilt lammen, så att de skulle komma underfund med vad det var för något. Och det gjorde de! Det gör ju liksom ont i en själv när man ser ett lamm sträcka fram nosen för att slicka på staketet... Och det var bra styrka på det! Jag köpte mina stängselgrejor begagnade och utan att välja särskilt noga, men det visade sig att jag fick ett rejält kraftigt aggregat som enligt sin tillverkare var "alla tiders effektivaste Olli". Undervisningshagen visade sig också vara bra för fårägaren att lära sig respektera stängslet, det tog väl några smällar det också!

I hagen finns ett litet berg varifrån de har fin utsikt och svala vindar. Berget verkar omåttligt populärt! Så snart jag släppt ut dem ur undervisningshagen så var det upp på berget de sprang! Det är fantastiskt vilket grepp de har med sina klövar!

Mina Åsenfår på berget!

onsdag 15 maj 2013

Robotbin istället för en miljö att leva i?

I ATL idag kan man läsa att amerikanska forskare har utvecklat ett robotbi som ska kunna utföra det som vilda och tama pollinerare gör alldeles av egen vilja idag. Drivkraften att utveckla en robot för detta är att den miljö vi påverkar allt mer samtidigt blir allt mer fientlig för våra pollinerande insekter med monokulturer som sträcker sig över stora arealer och gifter i lantbruket som skadar. Intressant är att man här lägger en allt större möda på att åstadkomma en teknisk kringmanöver för att motverka de obalanser som människan skapat. Detta istället för att lösa det egentliga problemet.

Om robotbiet kommer att göra succé återstår fortfarande att se, då varken kraftförsörjning eller pollineringen verkar vara lösta, det som finns är bara ett litet flygande föremål.
Men på grund av den minimala storleken har man ännu inte uppfunnit någon kraftförsörjning utan tvingats använda en tunn kabel. Men det kan snart vara löst.
– Våra forskare och ingenjörer jobbar nu tillsammans för att konstruera miniatyrbatterier. Men också för att hitta lösningar för ännu starkare och lättare konstruktionsmaterial, skriver Robert J Wood. 
När det steget är avslutat kan Robobee mycket väl programmeras för att flyga runt på fält och pollinera växter i avsaknad på riktiga bin

Möjligen faller den under samma kategori som många andra tekniska lösningar på människoskapade problem, nämligen teknik, volym och tid. Det vill säga, även om man får fram en fungerande manick, så kommer den inte att kunna skalas upp tillräckligt fort för att kunna ersätta de naturliga pollinerarna när de ekosystemtjänsterna kollapsar på grund av stordrift och miljögifter.

fredag 10 maj 2013

Små och stora lamm

Nu har nog alla mina lammat för i år*. De två sista var ytterligheter, först en ettåring som fick ett liiiitet liiitet lamm på bara 1,6 kilo. Jag fick börja med att ge den mun mot nos-metoden och gnugga hårt. När den väl kommit igång med andningen så kom tackan igång med att slicka. Men se dia, det fick inte det lilla lammet göra på henne! Jag lyckades trots mycket protester mjölka ur lite råmjölk så länge. Men han hade svårt att svälja. Jag ringde en vän som kom med råmjölk och en sond och hjälpte mig att få i lammet en grundslurk. Ett tag senare visade det sig dock att lammet inte klarade av att hålla värmen, han var alldeles kall i munnen, trots att han var torr.

Vi bestämde oss då för att det fick bli ett litet flasklamm. Han fick bo i en plastlåda inne och fick komma ut på köksgolvet för stryketräning och naturbehov i samband med matningen. Han hade ingen sugrefles och efter två dygn hade jag i princip gett upp, men där kom vändningen och han började suga själv och piggnade på sig märkbart. Någon dag senare fick han komma ut i fårhuset. De andra var så snälla mot honom, men ingen ville adoptera honom, ingen utom den enda ettåringen som inte fått något lamm (*=Hon har ännu möjlighet att visa sig dräktig, då vi inte tog bort baggen förrän i mitten av februari), dock hade hon ju inget att erbjuda.


Jag går ut ca var fjärde timme och matar. Han äter inte så stora mål och suger inte så hårt att han kan hantera den enda napp vi har som skulle kunna klara en hängande flaska. Så det är bara att fortsätta.


I går kom sedan nästa lamm. Det är en tacka som är blind på ena ögat. När klövarna kommit fram så inser jag att nosen är alldeles för nära klövarna. Tackan krystar för allt vad hon är värd och lammet sträcker ut en blå tunga... Jag tar tag i klövarna och drar lite för att räta ut benen, som legat halvt indragna och därför hindrat förlossningen. Då kommer han ut direkt. Även detta lamm får jag blåsa liv i. Tackan var ganska medtagen och slickar inte precis i början. Hon ligger bara och nosar på lammet. Han reser sig inte heller direkt, men när jag lägger honom till juvret så diar han i alla fall!

När väl tackan och lammet kommit på benen, så tycker jag att lammet känns stort. Väger honom och väger flasklammet som nu hunnit bli en och en halv vecka gammal. Flasklammet (går under namnet "Fisen") vägde 2,8 kilo vilket väl får sägas vara en bra viktuppgång. Det nyfödda lammet vägde 3.0 kilo! Han är märkbart större om än smalare över ryggen. Endast en dag gammal börjar han hoppa och skutta! Efter knappt en dag har han gått upp 200 gram, trots att det tog ett tag innan han fick dia på båda spenarna. Tackan ville först inte låta honom dia på sin blina sida! Men nu går det bra.

Nu är dessa båda sista lamm med sina mammor de enda som är kvar i fårhuset då de andra idag fått gå ut på bete. Mer om det senare.

onsdag 8 maj 2013

Neonikotinoider i lantbruket

För en gångs skull verkar EU-kommissionen ha vågat sätta ner foten även om starka kommersiella lobbygrupper har försökt att stoppa det. Det gäller det tillfälliga stoppet för att använda neonikotinoider som betningsmedel, framför allt i grödor som attraherar bin. I Sverige gäller det framför allt raps. Betningen sker för att motverka insekter som äter på grödan, i Sveriges fall framför allt jordloppor som äter på de späda plantorna om kommer upp just efter sådd. Problemet är betydande, om man sätter kål-frön på friland, särskilt vid lerhaltiga jordar, så är det många späda plantor som går åt genom jordloppornas försorg. Många blir också väldigt försenade i sin utveckling och tar tid på sig innan de kommer ikapp, om de någonsin gör det. Om man betar utsädet med neonikotinoider däremot så kommer hela växten att innehålla detta gift, vilket gör att grödorna kommer upp trots att det finns jordloppor. Om de dör eller undviker plantorna vars frö är betade, vet jag inte, men det spelar egentligen inte så stor roll.

Orsaken till att denna användning skulle kunna påverka bin är återigen att giftet finns i hela växten. Det finns undersökningar som visar att den vätska som utsöndras ibland på bladspetsar på t.ex. majs, den så kallade guttationsdroppen, kan innehålla höga halter neonikotinoider. En annan orsak är att giftet har en annan verkan än den rent dödande toxiteten, det verkar som om bin mister orienteringsförmågan om de utsätts för även små mängder neonikotinoider. Det gör att samhällena dräneras på insamlande arbetsbin tills att i stort sett inga finns kvar som kan försörja drottningen med föda och därmed dör samhället.

I media kan man nu i samband med beslutet se berättelser av typen "utan detta bekämpningsmedel kommer vårrapsodlingen att slås ut" och "de gula rapsfälten riskerar att försvinna". Man argumenterar för att giftanvändningen kommer att öka eftersom man då kommer att vara tvungna att bekämpa jordlopporna med andra preparat, som endast verkar vid direktkontakt. Alltså dör endast de jordloppor som träffats av preparatet.

Det jag kan tycka är något märkligt här är att man nöjer sig med att låta dessa två berättelser stå mot varandra, å ena sidan ekosystemtjänsten pollinering av insekter och å andra sidan kemikaliejordbruket. Faktum är ju att inte ens kemikaliejordbruket klarar sig utan ekosystemtjänster i form av pollinering. Låt vara att rapsen och dess nära släktingar kan klara en viss del m.h.a. vinden, men skörden blir större om det finns pollinerande bin i tillräcklig omfattning. Egentligen är det väl inte de tama honungsbina som är det största problemet, utan de vilda som inte kan kompenseras i biodlarens försorg. I vårt hårt rationaliserade jordbruk är det i vissa avseenden en ren öken. Tänk er ett jordbrukslandskap typ Skåne, under vissa korta perioder råder dränkande överflöd av mat för pollinerande insekter, men under resten av sommaren finns det inget! Det finns nämligen inga andra växter i betydande grad över huvud taget, än de odlade, och de blommar bara korta perioder!

Därför tycker jag att det är helt otänkbart att använda ett gift som slår mot en av våra viktigaste ekosystemtjänster, eller ens misstänks göra det. Om det i sin tur innebär att man inte kan odla grödorna på samma sätt som med gift, ja då är det där man måste sätta in krutet! Hur kan vi komma runt problemet med andra odlingstekniker? I mitt eget trädgårdsland går det till så att jag i stället förodlar alla växter från kålsläktet, dit bland andra raps, broccoli och vitkål hör. Sedan sätter jag ut plantor i landet, som är tillräckligt stora för att klara av jordloppornas angrepp. Möjligen går det också att minska förekomsten av jordloppor genom att göra det mindre fördelaktigt för dem, t.ex. genom att kraftigt öka halten av döda växtdelar i ytskiktet, då jordloppor föredrar bar jord av lertyp, dvs med en relativt låg halt av mullämnen och döda växtdelar. En publikation från "Svensk Raps" om verkar peka åt det hållet ger följande råd:

Odlingsåtgärder som påverkar
Som odlare kan det vara intressant att veta vad som gynnar och missgynnar jordlopporna i fält. 
• Direktsådd gör att det finns färre jordloppor och blir mindre skador i raps- och rybsfält jämfört med konventionell bearbetning, eftersom stubben som finns kvar fungerar som en barriär för jordlopporna.
• Tidiga sådder har ofta högre tätheter av jordloppor än sent sådda 
fält eftersom de jordloppor som redan hittat till fältet lockar till sig fler genom samlingsferomonet.
• Hög utsädesmängd ger mindre gnagskador med både betat och obetat utsäde.
• Betning är dock i sig ett effektivare skydd än höjd utsädesmängd. 
• Mindre frö ger mer skador. Störst var skadorna på fröstorlekar i intervallet 1,6-2,8 mg/frö. 
De ökade skadorna kan antingen bero på att jordloppor föredrar att äta plantor från små frön eller att plantor från små frön har mindre hjärtbladsyta och dessa därmed får en proportionellt större skada vid samma antal jordloppor. I vilket fall som helst blir resultatet att plantor från små frön får mest skador och att större frön därför bör användas

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...