måndag 21 februari 2011

Inlägg i tillväxtdebatten

Det har de senaste veckorna börjat gry en viss debatt om tillväxt, tänkte här argumentera på ett semi-matematiskt sätt varför evig tillväxt inte är möjlig i en begränsad värld. Flute gör som vanligt ett bra inlägg, men jag vill ändå göra mitt lilla tillägg till debatten.

Jag börjar med att låna en definition av tillväxt från Makrofjantens inlägg om varför enligt hans mening evig tillväxt är möjlig:
För att inse det problematiska med denna utsaga kan vi först definiera vad tillväxt är. Med tillväxt brukar menas procentuell förändring av BNP (ett lands samlade produktion, bruttonationalprodukt). BNP i sin tur bestäms av hur många timmar landets människor arbetar multiplicerat med hur mycket värde som skapas per arbetad timme (det senare kallas produktivitet).

BNP = arbetade timmar * produktivitet.
Den definitionen är det inget fel på, det är resten av argumentationen som brister. För att kunna bevisa om evig tillväxt är möjlig, måste vi ju definiera tidsbegreppet också.

        Evig betyder i oändlig tid, alltså tills universum inte finns längre.

Redan där borde man ju inse att evig tillväxt inte är möjlig, eftersom människan med all sannolikhet inte kommer att finnas ända tills tiden tar slut. Men om vi begränsar tiden till bara jordens livslängd så får vi lite mer att diskutera.

Vi som hävdar att evig tillväxt inte är möjlig brukar ju ofta stödja oss på att vi inte har oändligt med resurser på jorden, allt är ändligt, mängden råvaror, mängden mark och antalet människor. Ja, faktiskt är mängden människor begränsad, för om man tänker sig ända tills tidens död att människorna skulle föröka sig enligt devisen "Föröka er och uppfyll jorden" så skulle vi till slut göra just den, alltså fylla jorden totalt, hela ytan täckt av människor. Eftersom var och en förstår hur orimligt det vore så kanske vi kan slå fast det som en allmänt accepterad begränsning.

Mängden resurser då? Tillväxtförespråkare brukar hävda att vi ska uppnå perfekt återvinning, vilket är omöjlig, men vi kan ändå anta att det fungerar, för resonemanget. Om vi antar att energin är oändlig, vilket den inte heller är, men vi kan anta det för resonemanget, så skulle evig tillväxt med begränsad antal människor och begränsad mängd råvaror förutsätta att energiomsättningen skulle öka, eftersom återvinningen skulle vara tvungen att gå fortare och fortare för att tillväxten skulle fortgå. Ökad mängd energi på en begränsad värld är inget framgångsrecept, det måste innebära en temperaturökning, vilket skulle ha död på mänskligheten och troligen större delen av allt annat liv här på jorden med.

Det som jag menar är bristen i resonemanget hos dem som hävdar att evig tillväxt är möjlig, är att de begränsar systemet utan att beskriva begränsningarna. Antingen menar man bara för att tillväxt är möjlig nu när vi har mer resurser än vi gör av med, så kommer det alltid att vara så. Eller så menar man, som Makrofjanten, att bara för att tillväxt är möjlig i någon sektor så måste det gälla generellt, och därför är evig tillväxt möjligt. Så är ju inte fallet. Jag har en kollega som jag brukar diskutera tillväxt med som brukar argumentera att värdet av det vi producerar kommer att öka, och därför kommer evig tillväxt att vara möjlig, men värdet kan omöjligt öka utan att energiinsatsen ökar, och det är ju faktiskt omöjligt att den kan öka för evigt.

Alltså, evig tillväxt är inte möjlig, eftersom mängden människor på jorden inte kan växa oändligt, mängden råvaror är begränsad och det inte går att öka energianvändningen i det oändliga.

End of discussion, så är det!

Så om vi vill fortsätta leva i charaden med tillväxt så ska vi ändå veta att det är en parentes som en dag tar slut. Frågan är ju vilken jord vi lämnar efter oss till våra ättlingar då?

fredag 18 februari 2011

Tar du lån, skyll dig själv!

I Sveriges Radios program Plånboken hörde jag en debatt mellan regerings utredare Jan Erbom (Fp) och justitieminister Beatrice Ask angående den uppdaterade versionen av skuldsaneringslagen. Programmet kan avlyssnas här.

Det var en väldigt belysande debatt som klargjorde med all önskvärd tydlighet att det som prioriteras är att vi ska kunna ta lån, för konsumtion, studier utan goda framtidsutsikter, bostäder och annat, utan att långivarna ska behöva fundera alltför mycket över låntagarens återbetalningsförmåga. Låntagaren får skylla sig själv om man hamnar i klistret.

Det finns ca 400 000 överskuldsatta i Sverige. Av dessa uppskattas ca 100 000 vara kvalificerade för skuldsanering. Ca 8000 personer om året ansöker om skuldsanering.
För att kvalificera (kvalificerad insolvens) till skuldsanering ska man inte förväntas betala sina skulder inom överskådlig tid. Efter en dom i HD så har det fastställts till 15 år. 15 år på existensminimum alltså.

Andemeningen av diskussionen mellan Justitieministern och utredaren visade tydligt att riskviljan att ta lån för att på så sätt hålla uppe tillväxten prioriteras framför de 400 000 överkuldsattas havererade liv. Långivarna kan fortsätta att låna ut till folk som inte har råd med det. De får skylla sig själva, helt enkelt. De har ju alltid möjligheten att ansöka om skuldsanering....

Nedan följer min utskrift av de mest belysande delarna av debatten, för den som inte orkar lyssna på programmet själv.
****************************
PL
"Med på telefon här har jag Justitieminster Beatrice Ask. Varför har du valt att inte ändra på det här viktiga uttrycket inom överskådlig tid i lagförslaget, Beatrice Ask?"

BA
"Ja först ska man ju säga det att vi gör ju en del lättnader som är viktiga men vi har valt att inte ändra i den delen. Det är ju hela tiden en balans mellan den skuldsatte och de som har rätt till pengarna och risken om man går för långt när det gäller skuldsaneringen är ju att det blir svårare för folk att få lån, att vi får en kostnadsövervältring på andra låntagare för att bankerna kommer ju att kompensera. Det är ju en avvägning och vi har försökt lyssna in remissinstansernas synpunkter på den utredning som kom och då tycker jag det är rimligt"

PG
"Okej, och med oss här i plånboken så har jag också den som står bakom regeringens utredning, Jan Ertsborn, Folkpartistisk riksdagsledamot, och du har å andra sidan varit tydlig med att det borde ha stått "inom de närmsta åren" istället, varför då?

JE
"Ja, utgångspunkten är ju att vi har i Sverige de strängaste reglerna gentemot överskuldsatta i Sverige inom hela OECD-området. Många länder går väldigt långt i att ge företagare som misslyckas chanser att komma till baka för så var mitt uppdrag formulerat av regeringen, jag skulle lägga fram förslag hur en företagare som hade misslyckats skulle kunna komma tillbaka och starta nya företag."

PL
"Och det skulle då den här formuleringen inom de närmaste åren kunna hjälpa till med"?

JE
"Ja, vi gjorde ju då en liten undersökning hur det ser ut i andra länder och så konstaterade vi att bland annat Danmark och Finland har just det begreppet "de närmaste åren" och då fastnade vi mycket snabbt i hela utredningen med undantag för dem som hade partsintressen för att lämna (lägga fram, mitt förtydligande /Y) det här förslaget."

(Programledaren förtydligar lagförslaget för nytillkomna lyssnare om skuldernas ålder, längden på skuldsaneringen och skuldernas storlek.)

BA
"Redan idag så beräknar man att ungefär 100 000 personer skulle kunna komma ifråga för skuldsanering om de sökte. Att i det läget säga att man måste ändra på villkoren när vi vet att de ekonomiska konsekvenserna kan bli väldigt stora för människor får svårare att få lån över huvud taget men också därför att samhällskostnaderna ökar, det tycker jag är att gå för långt och det är den här bredare avvägningen som vi har gjort. Det stora i det förslag som regeringen gemensamt har lagt fram är ju faktiskt att också företagare har en möjlighet att få skuldsanering, att man kan komma igång snabbare, det blir ju mer generöst och då tycker jag att det saknades i utredningen ska man ju också säga en samlad finansiell och samhällsekonomisk bedömning av vad förslaget skulle innebära och det är ju det vi har haft att arbeta med och jag menar att vi har gjort en balanserad bedömning."

JE
"Företagare som gått i konkurs eller avvecklat sin rörelse har kunnat få skuldsanering allt sedan lagens tillkomst på 90-talet, nyheten nu är att man ska ge en liten grupp företagare möjlighet att få skuldsanering och kunna bibehålla och driva sin verksamhet om den är av "enkel beskaffenhet" och det här är alltså en väldigt liten grupp. Sedan har vi gjort och sett från olika håll de här bedömningar om detta påverkar kreditlivet och Tillväxtanalys har ju gjort en sådan genomgång och konstaterat att det kommer inte att påverka kreditgivningen i allmänhet men det kan däremot påverka för just de som är skuldsatta."

PL
"Bankföreningen och inkassobolagen är de instanser som varit emot att ändra det här tidsbegreppet  "inom de närmsta åren", tror inte du att det då kan precis som Beatrice Ask säger finnas risk att man  finnas risk att man inte får låna pengar från bankerna om de är rädda för att inte få pengarna tillbaka?"

JE
"När det gäller bankföreningen och bankerna så tror jag inte alls på det argumentet av den enkla anledningen att de flesta bankerna, storbankerna i Sverige de säljer sina dåliga fordringar efter ett antal år för ca 10-20% av kapitalbeloppet och så tar de sin förlust mot sin resultaträkning så att det här fenomenet finns ju redan. Det är ju i nästa led, alltså finansbolag och inkassobolag som ligger och tjänar pengar på det om som skulle drabbas om det blir mindre betalningar."

BA
"Jag måste ju ändå påpeka att det är ganska tunga remissinstanser som har tyckt att utredningens förslag var dåligt underbyggt och alltför långtgående. Dit hör ju också Riksbanken, Finansinspektionen, Tillväxtanalys, Centrala Studiemedelsnämnden osv så det är ju inte bara Bankföreningen, och det beror ju på att man måste göra en avvägning både när det gäller riskbenägenheten att ta lån, när det gäller de skuldsattas situation och de som faktiskt har rätt att få betalt för det man har sålt eller lånat ut."

tisdag 15 februari 2011

Färdigflyttad (nästan i alla fall...)

Det har varit tyst här ett tag igen och det beror på att vi har flyttat. Vi tog fram det stora skohornet och klämde in oss i en trea på ca 72 kvm. Från att tidigare residerat i en villa på ändå blygsamma 95 kvm men med en lika stor källare så blev det mycket saker som inte fick plats. Jag och sambon är samlartyper båda två, inte så att vi har samlingar av konstiga saker, men att vi inte vill slänga något som fungerar eller som kan vara bra att ha senare... Mycket sådant var det.

Men nu är alla saker flyttade, de flesta är sorterade en gång till och vi kör överflödet till fritidshuset där det väntar på att vi ska hitta en egen gård. Sedan tänker jag aldrig flytta mer!

Observation 1: Väldigt mycket mat fanns det i skåpen, både torrvaror och konserver. Vi har datumsorterat allt och börjar ta av det som snart (eller nyss) passerar bäst före.

Observation 2: Väldigt väldigt väldigt mycket grejor. Vi har beslutat om inofficiellt köpstop

Fundering: Vad gör ni andra småbarnsföräldrar med avlagda barnkläder, spjälsängar och dylika tillbehör, som är fullt funktionsdugliga men inte de allra vackraste? Jag har lite svår att släppa att det kan vara betydligt snålare med överflödet om bara några år, därför känns det inte bra att slänga sakerna. Sälja känns svårt i och med att folk helst vill ha nytt. 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...