måndag 31 augusti 2009

Glädjeämnen och nederlag

Nu går jag ut i trädgården och skördar den mogna majsen. Det skyddade höljet av blad har vissnat, kornen inuti har hårdnat, fyra månader efter sådden. Alla korn är inte fyllda, ingenting är perfekt, men de är ändå så vackra! I många olika färger!
Så vänder jag blicken lite till vänster och ser på mina sorgebarn, vitkålen och broccolin. Broccolins tillstånd har jag mest mig själv att skylla, den gick i blom när familjen var ute på husvagnssemester. Snigelskadorna klarade den av tämligen bra. Numera huserar den larver av för mig okänd fjäril (tror jag). Jag ids inte rensa bort det i och med att jag inte har nytta av plantorna mera. Det får bli mitt bidrag till den biologiska mångfalden.
Då är det värre med vitkålen. Den såg ut att arta sig så bra och bildade huvuden. Efter semestern hade jag dock förlorat slaget mot sniglarna. Sedan flyttade även andra invånare in, någon slags larv som gräver gångar, sniglar och snäckor som äter av de yttre bladen och även daggmaskar som följt med in. Undrar vad de äter? Slutresultatet är i alla fall inget man vill sätta tänderna i. Nästa år får det bli duktäckning och elektriska snigelstaket. Resterna får nu hamna på komposthögen i skogen. Där är det ändå fullt med sniglar och snäckor.

fredag 28 augusti 2009

Blommande jordärtskockor

Jag fick några jordärtskockor av en kompis förra våren, som jag planterade tillsammans med potatisen under det halmtäcke som i år har förädlats till trädgårdsland. Förra året vet jag inte om de stack upp något grönt över halmen över huvud taget, men knölar fanns det under halmen i alla fall. De var dock inte fler än att jag lät dem införlivas i kanten på det nyanlagda trädgårdslandet. Där har de vuxit så frodigt i sommar. De har nått en höjd av ca två meter, enstaka är ännu högre. Men jag har inte sett dem sprida sig i trädgårdslandet, det ska bli spännande att se hur det ser ut när jag gräver upp knölarna sedan...
När jag drog upp rullgardinen i morse möttes jag av en uppmuntrande syn, mina jordärtskockor har börjat blomma! Jag har sett alla mängders blomknoppar ett tag nu och undrat när de skulle slå ut, men nu behöver jag inte vänta längre. Undrar om det blir frö som går att använda av dem? Jag ser för min inre syn hur min arrenderade åker kommer att kantas med en häck av insynsskyddande jordärtskockor, två meter höga. Det blir en härlig syn!

torsdag 27 augusti 2009

Alekletts svar på påståendet om Susangerd

Jag skrev en fråga om svd's artikel till Kjell Aleklett på hans blogg som löd som följer:

Är det riktigt uppfattat att man missförstått det här med hur mycket olja som världen förbrukar när man säger att ett oljefält av Tupi’s eller det nyfunna Susangerd skulle motsvara 3 års världsförbrukning på ca 8 miljarder fat oljeekvivalenter?

Se artikel: http://sydsvenskan.se/varlden/article545356/Stort-oljefynd-i-Iran.html


Ylva!

Världsproduktionen är ca 30 miljarder om året. Alla de fynd som man diskuterar motsvarar några månaders konsumtion. Det kommer dessutom att a så lång tid att få de fält i produktion som man hittar nu att de bara kommer att påverka lutningen ner från toppen.

Vilseledande nyhetsrapportering

Om man försöker diskutera Peak Oil med någon som är obekant med begreppet så möts man ofta av argument som:
-"Men man hittade ju ett jättestort oljefält utanför Brasilien, Tupi. Man hittar säkert fler med modern teknik"

I går var det dags igen i media, en liten notis om att man i Iran hade hittat ett oljefält (Susangerd) som var ungefär lika stort som Tupi, siffran 8 miljarder fat oljeekvivalenter nämdes, och sedan sades det att det skulle räcka för världens oljeförbrukning i 3 år. Och då känns det ju inte så allvarligt med hotet om Peak Oil länger, eller? Saken är bara den att siffran är fel. Ett fält på 8 miljarder fat oljeekvivaleter räcker i själva verket bara till att släcka världens oljetörst i knappt 1/3-dels år!

söndag 23 augusti 2009

Skörd av potatisar i halm

I söndags började jag skörda potatis i mitt halmtäckta potatisland. Jag hade bland annat satt tidig potatis (Marine) och eftersom jag hade otur hemma med den tidiga potatisen, som fick skorv, så tänkte jag att det var dags att plocka upp all tidig potatis nu. När jag lyfte på halmen så låg de där, rena fina färskpotatisar! Skalet var tunt, inte mycket skorv eller andra skador. Framför allt hade jag väntat mig mycket skador av knäpparlarv, men det var inte många. Och mellan 3 och 7 potatisar per sättpotatis av varierande storlek. Det tycker jag är en god skörd för den minimala insats jag gjort. Förutom att sätta potatisen och täcka med halm, så har jag tittat till den två gånger, den ena gången gjorde jag inget utom att befara det värsta (se inlägg "Det o-ligger potatisar"), den andra gången strödde jag på mer halm på några fläckar.
Med min frilandsmajs hade det inte gått lika bra, efter en ogräsrensningsomgång så verkade de ha fått viss fart, men de var alla dvärgar jämfört med de jag odlade i min varmbänk.


Alla utom en. Den hade jag kissat på när jag var och rensade ogräs. Slutsats, majs vill inte ha konkurrens av andra växter, samt rikligt med gödning. Det får jag jobba på till nästa år.

måndag 17 augusti 2009

Majsen mognar

Nu börjar de första majskolvarna att mogna! Eftersom jag inte har odlat majs tidigare är det inte lätt att veta när de är mogna, så jag provplockade en av de som blommade tidigast. Den såg ut så här:
Som synes är inte alla majskorn utvecklade. Jag hade nog för få plantor som dessutom var i lite olika utvecklingsstadium vilket gjorde att det fanns få pollonisatörer tillgängliga när den här majskolven var en liten hon-blomma.

Jag provar också för första gången att skörda solrosor innan fåglarna äter upp fröna. Jag kommer visserligen troligen att servera dem till fåglarna i vinter och det känns bättre att spara denna förstklassiga fågelmat till en tid när sådan är svår att hitta för de små kräken.
Undrar förresten hur och när man egentligen ska skörda solrosfrön? Som synes klippte jag helt sonika av blommorna och tänkte att de kanske eftermognar lite. Fröna var till stor del fullmatade men inte hårda. På endel blommor hade fåglarna redan börjat plocka lite.

lördag 15 augusti 2009

Ekoby i Östergötland

Jag satte in en annons i senaste numret av tidningen Åter där jag efterlyser andra intresserade av att bilda någon forma av ekoby i södra Östergötland. Så här lyder den:

Ekoby/gård i Östergötland
Med inspiration från Änggärdets Ekoenhet i Sörmland (se http://ekoenhet.ning.com) försöker jag nu dra igång något liknande i Östergötland. Så du/ni som kan vara intresserade av att gå ihop för att köpa en gård tillsammans för att sikta på lokal försörjning och hållbarhet, hör av er! Kolla in på http://ylven.blogspot.com för att se vad jag är för en filur! Eller ring 070--6019808

Min förhoppning är att hitta några andra som vill vara med så att vi kan köpa en lite större gård, i alla fall mer än 10 hektar, som kan möjliggöra för oss att ställa om och bli mer självförsörjande. Jag drömmer om en gård med några bostadshus, där vi kan bo som i en by med eget ansvar men samarbete för nytta och glädje. Varför jag vill gå ihop handlar mest om att väldigt små fastigheter brukar vara oproportionerligt dyra jämfört med lite större gårdar.

söndag 9 augusti 2009

Sen andra sådd

Nu har orken och tiden till slut hunnit i fatt och jag har slutskördat den tidiga potatisen, tidiga morötter samt märg- och spritärtor. Ärtorna har givit lika delar mat och utsäde till nästa år. Potatisen var ju så skrovlig att jag inte tror att den lämpar sig för min jord, får nog leta efter en annan sort till nästa år.

I potatislandet försöker jag med en andra sådd. Där sattes bl.a. sådant som jag inte fick plats med tidigare, rödbetor och spenat samt mera sallad, mer tidiga morötter och ett par plantor med kålrot. Ska bli spännande att se om det blir något med detta. Jag är medveten om att det blev lite väl sent, men semestern och en sommarförkylning mitt i värsta augustihettan satte krokben för mina planer.

Intervjuv med Kalle på Hälla del 3

Här är del tre av intervjun med Kalle på Hälla. De tidigare återfinns här och här.

Jag var inte så mycket för att gå på dansbanorna för där var så många som drack sprit. När vi skulle gå på bio så fick vi åka till Västervik. Jag var en hel del på baptisternas möten. Det var på ett skördekalas jag träffade Karin för första gången. Hon var en grann flicka och fem år yngre än jag.


När första världskriget bröt ut ringde alla kyrkklockor i Sverige. Alla män i skärgården blev inkallade men de kom hem rätt snart. Vi hade det bra under kriget medan i städerna hade de det svårt med mat. 1918 bröt Spanska Sjukan ut. I Ytterby var det inga som dog men i resten av landet var det många.

Under andra världskriget blev jag inkallad några veckor ibland. Jag hade då eget skepp och fick köra mycket ved. Det fanns både ryska och tyska båtar ute på sjön. Många svenska skepp blev sänkta påväg till Tyskland med malm. Under kriget var jag med om en otäck explosion. En dunk med surrugatbränsle i Västervik exploderade och jag fick mycket svåra brännskador. Det tog ett år innan jag var återställd.

Min pappa var med om den sista världsomseglingen på 1880-talet. Han var då 18 år när han reste och de var borta i 7 år. Segelfartyget han åkte med tog 3 veckor för att runda Kap Horn. Han fick se hela världen och de var bl.a. i Kina.

Tröskan var bra när den fick motor. Vi köpte en 1910. De gick dåligt i början. Bränslet var väl inte heller det bästa. 1914 såg jag för första gången ett flyg. Jag såg också en tysk zeppelinare. Den gick sakta och tyst. Vi var rädda att den skulle bomba så att vi vågade inte gå ut. 1915 kom den första bilen till Loftahammar. Hästarna var i början rädda för bilarna. Bror min var en av de första som hade bil. När han kom med T-forden minns jag att jag övertalade honom att åka på isen till Skeppsgården. Vi åkte till Hallinder och jag köpte bete.

Jag gick till sjöss i ung ålder. Det var på kustfarten i olika skutor. Den första skutan hette Maria. Det hände mycket olyckor med skutorna. de kom ofta för nära land och gick på grund. Under stormen 1921 förolyckades ett 10-tal skutor häromkring. På 30-talet köpte jag min första skuta, den hette Juno och kostade 7000 kronor. Den var motordriven och kunde lasta 80 ton. Vi lastade allt möjligt och gick mest mellan Blekinge och Stockholm. Jag hade 1-2 anställda men ibland var bara Karin med. Juno hade jag länge. Jag har den faktiskt delvis fortfarande då kajutan står på land utanför mitt hus.

Karin och jag gifte oss 1928 och fick 5 barn. Jag köpte huset på Hälla när vi gifte oss och här bor jag fortfarande. (Kalle flyttade in på Edgården hösten 2005, min anmärkning) Jag har arbetat som skeppare i hela mitt liv. Hag var ute hela veckor och månader på sommarhalvåret. På vintrarna låg jag ofta ute och fiskade. 3 skepp har jag haft. En hette Sjölivet och den sista Trafik. Jag gick i land när jag gick i pension. Så jag var nog den siste skepparen häromkring.
Det var tryggare förr. En visste vad som behövdes och gick åt. Jag tycker i stort att det var bättre förr. Fast allt tungt arbete är ju borta och det är ju bra.

tisdag 4 augusti 2009

Hemma igen efter halvannan vecka

Vi har varit på husvagnssemester i halvannan vecka (inklusive en helg med bandvagnskurs) och kom hem igår. Först möttes vi av blommande solrosor och det gör en ju på gott humör!
Sedan gick jag för att se till mitt trädgårdsland, bara för att konstatera att där hade sniglarna haft roligt... Nästa år måste jag odla kålen under nät eller något, för så här går ju inte att ha det!
Några skidor med bondbönor skördades som tillbehör till maten, underbart!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...