Jag var inte så mycket för att gå på dansbanorna för där var så många som drack sprit. När vi skulle gå på bio så fick vi åka till Västervik. Jag var en hel del på baptisternas möten. Det var på ett skördekalas jag träffade Karin för första gången. Hon var en grann flicka och fem år yngre än jag.
När första världskriget bröt ut ringde alla kyrkklockor i Sverige. Alla män i skärgården blev inkallade men de kom hem rätt snart. Vi hade det bra under kriget medan i städerna hade de det svårt med mat. 1918 bröt Spanska Sjukan ut. I Ytterby var det inga som dog men i resten av landet var det många.
Under andra världskriget blev jag inkallad några veckor ibland. Jag hade då eget skepp och fick köra mycket ved. Det fanns både ryska och tyska båtar ute på sjön. Många svenska skepp blev sänkta påväg till Tyskland med malm. Under kriget var jag med om en otäck explosion. En dunk med surrugatbränsle i Västervik exploderade och jag fick mycket svåra brännskador. Det tog ett år innan jag var återställd.
Min pappa var med om den sista världsomseglingen på 1880-talet. Han var då 18 år när han reste och de var borta i 7 år. Segelfartyget han åkte med tog 3 veckor för att runda Kap Horn. Han fick se hela världen och de var bl.a. i Kina.
Tröskan var bra när den fick motor. Vi köpte en 1910. De gick dåligt i början. Bränslet var väl inte heller det bästa. 1914 såg jag för första gången ett flyg. Jag såg också en tysk zeppelinare. Den gick sakta och tyst. Vi var rädda att den skulle bomba så att vi vågade inte gå ut. 1915 kom den första bilen till Loftahammar. Hästarna var i början rädda för bilarna. Bror min var en av de första som hade bil. När han kom med T-forden minns jag att jag övertalade honom att åka på isen till Skeppsgården. Vi åkte till Hallinder och jag köpte bete.
Jag gick till sjöss i ung ålder. Det var på kustfarten i olika skutor. Den första skutan hette Maria. Det hände mycket olyckor med skutorna. de kom ofta för nära land och gick på grund. Under stormen 1921 förolyckades ett 10-tal skutor häromkring. På 30-talet köpte jag min första skuta, den hette Juno och kostade 7000 kronor. Den var motordriven och kunde lasta 80 ton. Vi lastade allt möjligt och gick mest mellan Blekinge och Stockholm. Jag hade 1-2 anställda men ibland var bara Karin med. Juno hade jag länge. Jag har den faktiskt delvis fortfarande då kajutan står på land utanför mitt hus.
Karin och jag gifte oss 1928 och fick 5 barn. Jag köpte huset på Hälla när vi gifte oss och här bor jag fortfarande. (Kalle flyttade in på Edgården hösten 2005, min anmärkning) Jag har arbetat som skeppare i hela mitt liv. Hag var ute hela veckor och månader på sommarhalvåret. På vintrarna låg jag ofta ute och fiskade. 3 skepp har jag haft. En hette Sjölivet och den sista Trafik. Jag gick i land när jag gick i pension. Så jag var nog den siste skepparen häromkring.
Det var tryggare förr. En visste vad som behövdes och gick åt. Jag tycker i stort att det var bättre förr. Fast allt tungt arbete är ju borta och det är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar