onsdag 13 juni 2012

Regeringen vill sätta pris på ekosystemtjänster

På ekonyheterna i går kunde man höra ett inslag med rubriken"Svenska naturen snart inte längre gratis" miljöminister Lena Ek säga att:
det handlar om att sätta ett pris på de resurser som vi hittills har utnyttjat helt gratis: vatten, mark, luft.
Regeringen har nämligen gett Naturvårdsverket i uppdrag att identifiera ekosystemtjänster, alltså sådana tjänster som vi räknar med att få gratis av "naturen". Det kan röra sig om till exempel pollinering, maskar och insekters arbete med jorden och den naturliga reningen av luft.

Man kan ju tro att det är meningen att företagen faktiskt ska få betala för att använda vatten, mark och luft, men nä, det hade ju varit för enkelt. Istället är det meningen att:
Förutom att företagen skriver om sitt hållbarhetsarbete i årsredovisningen och på så sätt förhoppningsvis gör kunder och investerare nöjda, kan företagen tjäna pengar på miljöarbete genom att till exempel undgå vissa miljöskatter, bättre bedöma olika risker för straffavgifter, men även hitta nya inkomstmöjligheter.
Jag undrar hur ett lantbruk ska påverkas i sin verksamhet, genom att redovisa i årsredovisningen att de utarmar pollineringstjänsten genom att bespruta bort oönskade grödor från åkern, hugga ner sälgen till energived samt påverkar växthuseffekten genom att låta mullhalten sjunka i åkrarna? Eller hur ett skogsbolag med stora monokulturer ska påverkas.

Detta är var jag kallar ett kraftfullt slag i luften!

I samma sändning av Ekot meddelades också att Elinor Ostrom, hon som fick det ofta kallade "Nobelpriset i ekonomi" (Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) har avlidit. Som av en händelse fick hon priset för arbete kring hur man på ett bra sätt kan hantera gemensamma resurser (Governings of Commons). Hon visade att det är svårt att få till bra beteende om det var många brukare, hetrogena grupper och fattigdom inblandat. Framgångsfaktorer däremot är:

  • Tydliga regler
  • Tydligt ansvar
  • Effektiva konfliktlösningsmekanismer
  • Etappmål
Det vore något av regeringen att ta intryck av!

tisdag 12 juni 2012

Vad är värst, myror eller motmedlen?

Här kommer det senaste i serien "Biodlarens nybörjarmisstag".

Min drottningavläggare med drottningen "Inga" som står ute i skogen fick tämligen omedelbart ovälkomna grannar i kupan i form av svartmyror. Jag tyckte att det var ganska många, men framför allt så verkade de dra ut isoleringen av glasull från den nedre äldre kupdelen som har sådan. Därför beslöt jag mig att bekämpa dessa. Jag valde att göra denna bekämpning genom att ställa kuppallen i fotbad av linolja. Med detta ville jag uppnå två syften, dels att göra det omöjligt för myrorna att krypa in, men också att ge kuppallen en träskyddsbehandling.

Linoljan sugs upp i benen direkt!

Man kan väl säga att båda syftena uppfylldes, så långt allt väl. Det jag däremot inte hade räknat med var att minst lika många bin som myror skulle fastna i linoljan. Riktigt vad de hade att göra där är jag inte säker på, men det är möjligt att de landat på marken och försökt krypa upp till kupan, med fatalt resultat. Nu är linoljebaden borta, nu får vi se om nya myror flyttar in.

Drottningavläggaren har det för övrigt riktigt kämpigt ur en synvinkel till, de har matbrist. Vädret är så regnigt och kallt där den står att de inte förmår dra in mer käk än de gör åt, därför har jag funnit mig tvungen att drivfodra dem i väntan på hallondraget. När jag gav dem första givan så var hela kupan tom på honung så vitt jag kunde se. I lördags kund man nätt och jämt se att det blänkte i botten på cellerna på ett par kakor, så de fick ett kilo socker till för att jag skulle känna mig säker på att de klarar veckan. Kan det inte sluta regna snart!

måndag 11 juni 2012

Fastighetsköp i turbulenta tider

Vi står ju nu i begrepp att köpa gård, kontraktsskrivning är planerad till fredag, tillträde till september. Det hade i de flesta fall ansetts vara en kort tidsrymd, men i dessa turbulenta tider känns det som en livstid.Det är nämligen så att i valet mellan pest och kolera, så har vi valt pest, i det här fallet innebär det lån på fastigheten. Även om jag inser att det inte är så bra att ha lån, så framstår det ändå bättre än att inte ha gård. När vi nu fann en gård som ligger på rätt ställe, där vi har ett nätverk, rätt lokaliserad, i sydsluttning på en kulle, och till ett ovanligt hyggligt pris, så väljer vi att slå till. Jag går lite på resonemanget: Man behöver inte springa fortast, man behöver bara inte vara långsammast. Eller i alla fall inte höra till den långsammaste tredjedelen eller så.


Men, och det är ett stort MEN, det finns ju en tänkbar situation som vi verkligen inte vill hamna i. Nämligen att vi skriver kontrakt och betalar handpenning, men sedan när det är dags för slutbetalning och tillträde så har de ekonomiska omvärldsfaktorerna gjort så att det lån som banken tidigare utlovat oss, plötsligt inte finns tillgängligt längre. Då mister vi handpenningen och har ingen gård! Hur gör man lämpligen för att skydda sig mot det? Är det något att oroa sig för, eller oroar vi oss i onödan?

Löpet ovan är en illustration av skillnaden mellan pest och kolera, nämligen att även om man räknar med att priserna är uppblåsta idag och ska sjunka så kan man drabbas av att bankerna är njugga i utlåningen även till "sunda" affärer om vi hamnar i ett läge med sjunkande priser.

torsdag 7 juni 2012

Salladen och vattnet

Jag odlar sallad i år, för första gången, med avsikt att sälja till en restaurang. Eftersom det är till en restaurang och vi har egen brunn så får jag inte vattna, det skulle kräva alldeles för mycket provtagning för att försäkra om att det inte är någon ehec-smitta i vattnet.

Därför har jag sått frö i diskade plantkassetter för skogsplantor som jag har ställt i min drivbänk. Där har de stått på jorden för att få fukt underifrån. Salladen har vuxit bra och närmade sig skördemognad förra helgen. Då upptäckte jag att rötterna hade vuxit ner ganska långt i jorden och dragit med sig ca en decimeter jord.

Dessa rötter skar jag av med spaden, och ett par timmar sedan slokade salladen sorgset. Som livsuppehållande behandling så ställde jag den i regnvattentunnan, i de ynka centimetrars djup som var kvar. En vecka senare hade en åskskur passerat och släppt av 32 mm, då såg salladen ut som Atlantis!
Där nere slokade den minsann inte! Men en kvart efter att jag hade tagit upp den såg den tråkig ut igen. Jag betraktar numera denna plantkassett som lärpengar, hur man inte ska göra med sallad.

onsdag 6 juni 2012

Dragväxter 1 juni

Vi gick en sväng i skogen för att spana efter vindfällen som vi kunde bärga till vinterved. Men numera ser jag ännu en dimension av min omgivning, nämligen binas dragväxter, växterna som de ska hämta nektar ifrån. För någon vecka sedan var det blåbär som blommade, nu blommar lingon. Blåbären hade drabbats utav frost på knoppstadiet och de flesta blommorna hade ramlat av, men lingonblommorna hade klarat sig bra.

Hallonbuskarna hade inte börjat blomma ännu, kanske om en vecka?

Ännu har de inte dragit in mycket mer än de själva gör åt, men så har vädret också varit extremt kallt, blåsigt och regnigt.

tisdag 5 juni 2012

Frost eller stjälkbakterios?

En betydande andel av min potatis ser inte ut som jag skulle önska. Svartnande blad som inte ser friska ut. Det borde inte ha varit någon frost under veckan, så vad är det för fel? Jag fruktar det värsta, stjälkbakterios, dickeya solani, efter förra årets problem med Fakse-potatisen.
Stjälkbakterios?

Men i år är all potatis från köpt utsäde, då måste bakterien ha tillkommit på annat sätt, antingen i jorden från förra året eller? När vi flyttar ska jag koka alla redskap och hoppas på nystart.

måndag 4 juni 2012

Fynd på lantbruksauktion

Jag har alltid gillat lantbruksauktioner, det säljs så mycket bra saker där och man kan göra riktiga fynd, både i fyndlådor och bland grejer som tydligen inte så många vill ha. Det svåra är bara att inte köpa för mycket och att inte bjuda för mycket för något. Det händer ju att flera rycks med i budgivningen och plötsligt är priset nära eller till och med över nypriset! När jag är på auktion så brukar jag ha kollat upp innan, vad dyra saker har för marknadsvärde osv, så att jag inte står i den sitsen efteråt. Dessutom träffar man också mycket roligt folk.

Det som lockade den här gången var ett bågväxthus som hade använts som fårhus. Jag har funderat på ett sådant länge och kollat upp att nypriset är nära 20 000, begagnade på blocket har jag sett annonseras för 10 000 och jag köpte det här för 5000 inklusive moms. Att det endast ligger ett par kilometer hemifrån så att det inte är så lång väg när man ska plocka ner det, är ju en sak som höjde min maxgräns.


Några rullar fårstängsel blev det också. Här var jag inte förberedd, utan körde metoden "fråga andra". Den går ut på att hitta lämpliga andra personer som möjligen kan veta vad det är värt. I det här fallet var det två fårfarmare (som jag inte kände) som jag frågade vad det kunde vara värt, efter att ha kollat upp att de själva inte var intresserade. "Ja, den där rullen (en oöppnad) kostar 900 kr ny (plus moms), och det där andra är mer än dubbelt så mycket till..." Jag undrade då om 500 kr var en bra affär för det utropet, varpå fårfarmaren svarade "Det får du det aldrig för!" Jag fick allt stängsel tillsammans för 500 kr inklusive moms.


Traktorerna var en sådan där sak som vi hade tänkt att bjuda på om det var billigt, speciellt en BM 430, men den blev dyr, 38 000 plus moms. Dyrast (dock ej mest pengar) var dock en BM 350 Viktor, som såldes för 32 000 plus moms. Lokalt folk som jag frågade om traktorn sade "Den är helt slut i bakaxeln den där, det knaprer när en kör" respektive "den där ä slut i kannera å kaster ur sa olje när di gaser" vilket ska tolkas till att kompressionen är dålig beroende på att fodren alternativt kolvringarna är slitna. Det är tur att man törs att fråga!


I går kväll var så jag och en kompis och påbörjade nerplockning av växthuset. Det gick rätt fort och var inte så bvesvärligt som jag befarat. Det är som "vuxenlego" fast omvänt. Jag älskar lego!


fredag 1 juni 2012

Ogräs

Ogräs, det är rätt växt på fel ställe. Som till exempel på bilden, när missade potatisar från året innan skjuter upp skott bland årets nysådda spenat.

 Även kirskål, tistel, kvickrot och pepparrot, som är andra ogräs i mitt trädgårdsland gör ju bra saker på rätt ställen, med tanke på sina omfattande köttiga rotsystem så borde de göra underverk för att på sikt öka mullhalten i våra jordar. Är det månne en naturens strävan efter jämvikt som gör att de trivs så bra på min lerjord, där mullhalten är förhållandevis låg?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...