onsdag 27 april 2011

Globalt- kontra lokalt kapital

I samband med vårt sökande efter en gård så har jag haft anledning att ta kontakt med diverse olika låneinstitut för att ordna finansiering av det hela. Det som kanske förvånar många är att det inte är samma typ av låneinstitut som lånar ut till bostäder som till lantbruksfastigheter. Och det är inte till samma villkor heller. För en renodlad bostad får man låna utifrån sina inkomster jämfört mot inköpspriset på huset vilket förutsätts vara detsamma som marknadsvärdet. På en lantbruksfastighet är det en betydligt restriktivare hållning. Men det intressantaste i det hela är att det skiljer sig så kraftigt åt beroende på olika långivare. Trenden är att ju mer centraliserad  och formell en långivare är, desto hårdare tolkas lånevillkoren. Den mest återhållsamma som vi talat med  ville för att fastställa marknadsvärdet på gården, räkna av värdet av all skog som var slutavverkningsbar enligt lagens mening. Ett sådant förfarande tvingar köparen att göra just detta, avverka all skog som ens liknar fullvuxen (G2-S2 i skogsbruksplanen) om man inte har tillräckligt med eget kapital för att inte behöva låna till det.
I andra änden hade vi en lokal fristående sparbank, inte den som nämns i artikeln men med liknande affärsidé, nämligen att vara banken mitt i byn som också är en aktiv part i att utveckla den samma. I samtalen med denne långivare fokuserades det på att vi skulle ha möjlighet att klara av lånen även om räntan steg och att vi vid eventuella framtida avverkningar skulle göra amorteringar. Det är en viss skillnad om man får köpa gården först för att amortera sedan vid avverkningar som man gör, än om man måste sälja rotposter på förskott i princip i samma ögonblick som gården köps för att kunna genomföra köpet...

Detta får mig att tänka på kursen Lokalekonomisk Återväxt som anordnades av Änggärdets Ekoenhet där Oscar Kjellberg, bankekonom med förflutet inom JAK illustrerade hur det internationella kapitalet dränerar landsbygden på utvecklingsmöjligheter genom att ta hand om invånarnas pengar men sedan i huvudsak investera dem någon annan stans där det är ännu bättre utdelning på pengarna. Det har ju visat sig att småföretag och framförallt då på landsbygden långt från fina bankens kontor kan få svårt med finansiering i hårda tider, även om de inte ens är olönsamma.

Nåja, det blir ingen gård för oss den här gången heller, även om vi har haft förväntningar på lågt pris pga offentlig auktion med minimal marknadsföring, det var helt enkelt inte rätt gård för oss.

måndag 18 april 2011

Kvartalsrapport

För den som är intresserad så följer här en kvartalsuppföljning av årets mål med lite reflektioner. Förra årets mål blev ju inte så värst uppfyllda, så jag har den här gången satt en mer uppnåbar nivå på målen.

Odling

  1. Prova på att odla kokbönor
  2. Kokbönor är inköpta, de båda sorter som Runåbergs hade att erbjuda. Mottar gärna fler sorter om någon har lust att bidra.
  3. Anlägga en varmbänk
  4. Det blev ingen varmbänk i år, allför upptagen med att gräva om mitt ogräsland. Nu är det ju ingen större vits längre.
  5. Odla kål under duk
  6. Jag har börjat med att förodla kålen och har köpt duk i form av billiga nätgardiner på IKEA, så här är jag på god väg.
  7. Förodla minst 5 olika grödor
  8. Med reservation för att de inte är i jorden ännu, så har jag klarat av det här målet med råge! I år har jag varit duktig på att förodla. Till och med potatis har vuxit i krukor, men är numera utplanterad under värmehuv.
Personliga mål
  1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
  2. Jag ser detta mål som att det ska vara genomfört i genomsnitt när året är slut. Början på året var det lite si och så iom att flytten haft endel kostnader, så har sparandet bara blivit hälften så stort som det borde, men jag har resten av året på mig att fixa till det.
  3. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
  4. Inte påbörjad ännu
  5. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
  6. Inte heller påbörjad ännu ;-)
  7. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
  8. Inte påbörjad ännu den heller...
  9. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
  10. Detta är min största bedrift så här långt, att kunna säga ja, så här långt. Läsare som känner mig IRL vet att jag titulerar mig som periodare på socker. Jag har därför alltid tänkt att det är allt eller inget-strategin som gäller, men misslyckats alla gånger tidigare. Tydligen verkar driften av att fortfarande känna sig lyckad överväga jämfört med den svängningen i blodsockret som en godisdag innebär
  11. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)
  12. Med undantag för sjukveckor så har även detta hållit så här långt.

Fysiska- och tekniska mål
  1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
  2. Inte ännu.
  3. Köpa en gård
  4. Inte ännu, men var och tittade på ännu en i helgen... (spännande)
  5. Köpa plog och potatisårder
  6. Inte ännu.
  7. Bygga en kompost
  8. Inte ännu.
  9. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)
  10. Inte ännu, men måste bli gjort eftersom jag förodlat saker som ska växa i det...

Slutsummerat: 6 av 15 mål är påbörjade och på god väg, vilket ändå känns rätt så bra så här långt. Som sagt, mest nöjd är jag med de personliga målen iom att de innebär livsstilsförändring vilket alltid är svårt. Man har inte misslyckats förrän man har slutat att försöka!

torsdag 14 april 2011

Känd finansskurk representerar Antonov i Saab

Nu har Saab-fabriken i Trollhättan stått stilla i en vecka och vissa som är konspiratoriskt lagda har antytt att stoppet bara är till för att Antonov ska tillåtas som delägare. Det verkar som en tveksam strategi att sänka ett bolag först för att sedan ta över det. Risken är uppenbar att varumärket lidit obotlig skada. Kan hända att Antonov har mer pengar än han vet var han ska göra av, så han kanske tycker att ett eget bilmärke kan vara kittlande. Då är jag mer misstänksam vad det gäller den så kallade svenske representanten Lars Carlström. Tidigare var han en av budgivarna på Saab, men fick som bekant inte ta över, måhända pga sitt förflutna:
Finansmannen Lars Carlström, som leder ett konsortium som vill köpa Saab Automobile, är dömd i tingsrätten för bland annat bolagsplundring.
 En sådan person vill man ju inte sälja något som ska vara bestående till. Min egen kommun har gått på samma beta med honom då man skulle sälja sitt fastighetsbolag för ett par år sedan. Man var väldigt noga med att köparna skulle vara seriösa och "bra" för Åtvidaberg, men så dök Carlström upp:
Industria skulle köpa kommunala Åtvidabergs Industribyggen AB, fyra industrifastigheter. Pris 40 miljoner. Fullmäktige godkände försäljningen den 25 februari. Handpenning var betald. Några dagar senare anades ugglor i mossen. Kommunen stoppade affären.
Obefogad avtalshävning, menar Industria. Kommunen tog tillbaka det den redan sålt och Industria har lidit skada. Bolaget hävdar att man redan hade klart med nya köpare, och för helt andra pengar! 95 miljoner skulle Industria få för fastigheterna. Påstår Industria. Skillnaden = begärda skadeståndet 55 miljoner.
Vilka var ugglorna då? Jo, kontakterna med kommunen började plötsligt gå via en konsult. En Thomas Ryberg. Industrias styrelse ändrades: in kom Rybergs hustru, ut gick Lars Carlström. Ryberg är ökänd i fastighetsbranschen. Hans namn förekommer i vad som bör tituleras härvor. "Vi vill inte släppa in några skurkar och banditer", sade Sverre Moum i pressen.

 Så, frågan är, vad kommer att hända med Saab om Carlström blir inblandad? Han försökte på egen maskin, men fick nobben, nu är han där igen som talesperson för Vladimir Antonov. Vad vill karlen?

söndag 10 april 2011

Styrketräning om våren

När snön försvunnit från trädgårdslandet och tjälen tinat upp så är det dags att sätta igång med styrketräningen. I mitt fall handlar det om att handgräva mitt ca 100 kvm stora trädgårdsland och i möjligaste mån rensa det från rotogräs, och detta ska vara klart innan maj månad. Jag hoppas nu på att jag under påskhelgens sista dag kunna sätta frö och eventuellt potatis i och med att jag måste jobba den helg som traditionellt är potatissättardag i mina trakter, nämligen första maj. Något borde väl växthuseffekten ha gjort, kan man tycka.

Jag har dock en hel del styrketräning att göra, eftersom trädgårdslandet blev så eftersatt i höstas. Först var det ju mitt trasiga knä som stoppade mig, sedan kom vintern alltför tidigt. Jag känner att framför allt musklerna mellan skulderbladen har fått sig den genomkörare de så väl behöver med tanke på den avsomnande tillvaro de annars lever på grund av mitt kontorsjobb. Bilderna är från förra helgen, men den här helgen innebar egentligen bara mer av samma sak, förutom att det börjar se en aning grönt ut. Även ogräset, ve och fasa!

Och mycket ogräsrötter är det. Så pass att jag har delat upp landet i olika delar som jag kommer att behandla på olika sätt för att försöka få bukt med ogräset. I det uppgrävda närmast kameran har jag rensat så mycket ogräsrötter som jag orkade med. Även knäpparelarver och harkrakslarver rensades ut när jag ändå höll på. I det grävda i mitten av landet kommer jag endast att vända på jorden ett spadtag djupt och försöka bekämpa ogräset med täckning och rensning från ovansidan senare. I den bortersta delen av landet var det potatisodling förra året och det blev därmed tämligen väl genomgrävt i höstas, även om mina svärföräldrar som hjälpte mig med potatisskörden inte rensade ut ogräsrötter, där framförallt rikligt förekommande pepparrot och kirskål. I övriga delen av landet är det mest kvickrot, en del kirskål, enstaka brännässlor och talrikt förekommande revsmörblomma. Det gäller att känna sina fiender.

onsdag 6 april 2011

Om miljökatastrofer som räddare av ekosystem

Varje dag hör vi via media om utsläppen av radioaktiva ämnen från de havererade kärnkraftverken i Fukushima, nu senast om att tätningen av reaktorläckan misslyckades.. I havet utanför mäts höga nivåer av radioaktivt jod, på land har man mätt nedfallet av radioaktivt jod och cesium och det är nu i nivå med de runt Tjernobyl. Området som måste evakuera bör utvidgas och ingen vet när man återigen kan bo där och producera mat. Men är detta verkligen en miljökatastrof eller är det bara en katastrof för det mänskliga samhället? Kan det vara så att härdsmältan och utsläppen av radioaktiva ämnen i närmiljön från Fukushima i själva verket är en välsignelse för miljön och hårt pressade ekosystem?

I samband med det stora giftutsläppet i Ungern från gruvdammen som brast läste jag en artikel i Ny Teknik som ställde många begrepp på ända  I artikeln hävdar professor Lars Håkansson att försurningen av svenska sjöar är en större miljökatastrof än att dammen vid ett aluminiumverk brast.
Han var tills i våras professor vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet. Där utvecklade han en modell för att kunna jämföra olika hot mot miljön, som användes vid civilingenjörsutbildningen i Uppsala. Den bygger på att man ställer tre frågor som besvaras med ett värde mellan 1 och 10 på en logaritmisk skala.
1. Kan det här döda "funktionella grupper", till exempel fiskar?
2. Hur stor är den geografiska utbredningen, inom ett land eller världsdel?
3. Hur stor är varaktigheten, med 320 år som maxvärde?
Svaren på frågorna multipliceras med varandra och ger ett så kallat per-värde. Förkortningen står för potentiell ekologisk risk.
Just per-värdet kan ju vara intressant att tänka på när man jämför en tänkt kraftverksdamm som brister med en tänkt Fukushima-katastrof. En kraftverksdamm hur omfattande den än skulle vara är endast av temporär art, medan det tar många år för det radioaktiva nedfallet att halveras till ofarliga nivåer.

Men är då denna typen av katastrofer en milökatastrof, eller bara en katastrof för samhället? Ett tänkvärt exempel är de oljeutsläpp i persiska golfen i samband med kriget ledde det till att fisket stoppades under en längre period visade det sig i själva verket vara mycket bra för ekosystemen i havet. Detta beror på att det inte är de akuta förgiftningarna som är farliga utan den fortgående överfiskningen.

Så kanske ska man se en lagom förstörelse av miljön, som t.ex oljeutsläpp eller utsläpp av radioaktiva ämnen i själva verket är en räddare av miljön eftersom det får människan att släppa sitt grepp om just det området. I själva verket är det vår vardagliga påverkan av miljön som är den största katastrofen, försurningen, överfiskningen och att vi tar allt större del av biosfären i anspråk för våra egna syften, ofta med monokulturer och bekämpningsmedel.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...