Om miljökatastrofer som räddare av ekosystem

Varje dag hör vi via media om utsläppen av radioaktiva ämnen från de havererade kärnkraftverken i Fukushima, nu senast om att tätningen av reaktorläckan misslyckades.. I havet utanför mäts höga nivåer av radioaktivt jod, på land har man mätt nedfallet av radioaktivt jod och cesium och det är nu i nivå med de runt Tjernobyl. Området som måste evakuera bör utvidgas och ingen vet när man återigen kan bo där och producera mat. Men är detta verkligen en miljökatastrof eller är det bara en katastrof för det mänskliga samhället? Kan det vara så att härdsmältan och utsläppen av radioaktiva ämnen i närmiljön från Fukushima i själva verket är en välsignelse för miljön och hårt pressade ekosystem?

I samband med det stora giftutsläppet i Ungern från gruvdammen som brast läste jag en artikel i Ny Teknik som ställde många begrepp på ända  I artikeln hävdar professor Lars Håkansson att försurningen av svenska sjöar är en större miljökatastrof än att dammen vid ett aluminiumverk brast.

Han var tills i våras professor vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet. Där utvecklade han en modell för att kunna jämföra olika hot mot miljön, som användes vid civilingenjörsutbildningen i Uppsala. Den bygger på att man ställer tre frågor som besvaras med ett värde mellan 1 och 10 på en logaritmisk skala.
1. Kan det här döda "funktionella grupper", till exempel fiskar?
2. Hur stor är den geografiska utbredningen, inom ett land eller världsdel?
3. Hur stor är varaktigheten, med 320 år som maxvärde?
Svaren på frågorna multipliceras med varandra och ger ett så kallat per-värde. Förkortningen står för potentiell ekologisk risk.

Just per-värdet kan ju vara intressant att tänka på när man jämför en tänkt kraftverksdamm som brister med en tänkt Fukushima-katastrof. En kraftverksdamm hur omfattande den än skulle vara är endast av temporär art, medan det tar många år för det radioaktiva nedfallet att halveras till ofarliga nivåer.

Men är då denna typen av katastrofer en milökatastrof, eller bara en katastrof för samhället? Ett tänkvärt exempel är de oljeutsläpp i persiska golfen i samband med kriget ledde det till att fisket stoppades under en längre period visade det sig i själva verket vara mycket bra för ekosystemen i havet. Detta beror på att det inte är de akuta förgiftningarna som är farliga utan den fortgående överfiskningen.

Så kanske ska man se en lagom förstörelse av miljön, som t.ex oljeutsläpp eller utsläpp av radioaktiva ämnen i själva verket är en räddare av miljön eftersom det får människan att släppa sitt grepp om just det området. I själva verket är det vår vardagliga påverkan av miljön som är den största katastrofen, försurningen, överfiskningen och att vi tar allt större del av biosfären i anspråk för våra egna syften, ofta med monokulturer och bekämpningsmedel.