fredag 22 juli 2011

Desperata fastighetsmäklare?

På reklamtavlor utmed min väg genom staden syns reklam för "Gratis rådgivning" hos en av stadens mäklarbyråer. Vaddå rådgivning, undrar jag. Frågorna som tas som exempel på tavlorna klassar ju knappast in i den kategorin. Och vaddå gratis? Det brukar väl säljsamtal vara?

"Vad menas med öppen budgivning"

"Hur  vet man att det är attraktivt att bo"

Förgående mäklare var lite lik David Jonstad ;-)

torsdag 21 juli 2011

Energisnål shopping

På min väg från bussen till arbetsplatsen passerar jag Linköpings två största torg. På morgonen är folk i full färd med att packa upp sina marknadsstånd där. Jag brukar fascineras av det stora jobb som utförs varje dag, med att sätta ihop marknadsstånden och fylla dem med varor. Stånd som sedan måste packas ihop varje kväll.

Nu tänkte jag dock belysa en annan dimension av detta, nämligen dess energiförbrukning. Jag vågar påstå att just dessa marknadsstånd är en av de mest energisnåla typerna av shopping man kan tänka sig. En inte oväsentlig del av energiförbrukningen för vår mat ligger i transporten hem från stormarknaden. Alla åker dit i bil, handlar ett antal kassar, dock ytterst sällan så att man fyller upp bilens lastkapacitet, utan de flesta går tämligen halvtomma hem igen.
Marknadshandel å andra sidan, där kommer varorna till kunderna. Inga av de kunder som handlar på torgen i Linköping kommer dit med bil för att handla, folk går dit. Varorna kommer till kunderna som transporterar hem dem till fots, cykel eller buss. Dessutom kräver ju marknadshandel inte så stor energiförbrukning i sin infrastruktur. De har ingen luftkonditionering och ingen värme på vintern med stora luftslussar som generöst släpper ut värmen.


Över huvud taget är det mer energisnålt att ha affärerna där folk är istället för att tvinga folk att förflytta sig till affärerna, alltså köpladorna som sprider ut sig utanför städerna. Inte sällan är dessa köplador dessutom utspridda på ett sådant sätt att man inte går emellan dem, utan måste ta bilen från en till en annan. Alltså hellre Lucullus på Stora Torget i Linköping än Ica Maxi i Tornby.

Ytterligare en variant av energisnål shopping är hemkörning. Lanthandeln i samhället där jag bor har subventionerad hemkörning till hushåll som ligger mer än två kilometer från affären. Tänk vilken miljövinst! Istället för alla halvfulla transporter så går det fulla transportbilar på kortas möjligast väg mellan alla kunder. Körsträckan blir bara en bråkdel jämfört med om alla skulle åka till affären själva!

tisdag 19 juli 2011

Dramatisk början på vägen mot biodling

Förra året hade jag som mål att börja med biodling, minst två kupor stod det på min lista. Så blev det inte, men skam den som ger sig.
I år såg jag anslaget om "Honungens dag" hos Åtvids biodlarförening innan den avlöpte, så jag gjorde slag i saken och besökte dem. Så snart jag klev ur bilen blev jag väl omhändertagen av en medlem som undrade hur de kunde hjälpa mig. När jag sa att jag ville börja med biodling blev jag om möjligt ändå bättre omhändertagen! Jag fick guidad tur av föreningens domäner samt lite och läsa och uppmanades att komma på tisdagar mellan 17 och 19 för att introduceras i verksamheten av en fadder.
Fridfulla bin på väg in i kupan med last.
Detta var vid "Honungens Dag", inte dagens besök...
Sagt och gjort, i eftermiddags dök jag upp med mina barn i släptåg. Det fanns väl ett tiotal medlemmar där, samt en annan familj med nybörjare på sitt första besök. Man höll redan på och tittade i en kupa. På med skyddskläder för mig och sonen. Dottern (som är yngre) fick följa med fikapatrullen istället.

Kupan var tydligen i trängsta laget, det var fullt nästan över allt. Det var också åska och dito regn i luften vilket tydligen gör de små gynnarna lättirriterade. Det var onekligen lite läskigt att stå så nära och känna dem surra kring huvudet. Jag hittade till och med en rackare på insidan av min huva, men lyckades dock få ut den utan att den stack. Annars tror att det bara var sonen som inte blev stucken, samt de som hade heltäckande skyddsoveraller som de inte öppnade förrän de kommit inomhus, utan bin i sällskap. Själv fick jag bara ett stick, rakt igenom jeansen. En man som tog av sig skyddskläderna för tidigt fick sig ett tiotal stick runtom i huvudet, samt på magen där tröjan inte riktigt räckte till.

Men nu är jag fast besluten, bin ska det bli! Det känns rätt så enkelt att börja i en bigård hos den lokala biodlarföreningen. Då behöver jag varken skaffa alla saker som man annars behöver, samt att jag får hjälp och stöd. Mina första egna kupor antar jag att jag kommer att skaffa till våren, det blir bra det!

Årets mål, Q2-rapport

För den som är intresserad så följer här en kvartalsuppföljning nr två, (första kvartalsuppföljningen hittas här) av årets mål med lite reflektioner. Förra årets mål blev ju inte så värst uppfyllda, så jag har den här gången satt en mer uppnåbar nivå på målen.

Odling

  1. Prova på att odla kokbönor
  2. Kokbönor växer i mina land. Stella har grott dåligt, bara 2 av 10 plantor har kommit upp, troligen blev jorden (har styv lera) blivit för hårdpackad. Äkta Tranbär och Rödhakeägg slingrar sig uppåt med någon decimeter om dagen. De två kokbön-sorterna som jag samodlar med majsen har inte heller grott så bra, kanske för tidigt satta. Dessutom har de det nog för trångt eftersom flera busk-plantor övergått till att bli klättrande, se inlägg om det här.
  3. Anlägga en varmbänk
  4. Det blev ingen varmbänk i år, allför upptagen med att gräva om mitt ogräsland. Nu är det ju ingen större vits längre.
  5. Odla kål under duk
  6. Gardinerna från IKEA har legat på tills nu, då de inte längre räcker ner till jorden pga stora plantor. Måste göra mindre land för kålen nästa år, eller ta flera gardiner, se här om gardinerna.
  7. Förodla minst 5 olika grödor
  8. Jag klarat av det här målet med råge! I år har jag varit duktig på att förodla. Till och med potatis har vuxit i krukor.
Personliga mål
  1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
  2. Jag ser detta mål som att det ska vara genomfört i genomsnitt när året är slut. Början på året var det lite si och så iom att flytten haft endel kostnader, så har sparandet bara blivit hälften så stort som det borde, men jag har resten av året på mig att fixa till det. Ligger dock fortfarande under målet, men skatteåterbäringen kommer att fixa till det.
  3. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
  4. Inte påbörjad ännu
  5. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
  6. Inte heller påbörjad ännu ;-)
  7. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
  8. Inte påbörjad ännu den heller, såvida man inte räknar träffen med Peak Oil-debattörer i Skebokvarn...
  9. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
  10. Detta är min största bedrift så här långt, att kunna säga ja, så här långt. Läsare som känner mig IRL vet att jag titulerar mig som periodare på socker. Jag har därför alltid tänkt att det är allt eller inget-strategin som gäller, men misslyckats alla gånger tidigare. Tydligen verkar driften av att fortfarande känna sig lyckad överväga jämfört med den svängningen i blodsockret som en godisdag innebär
  11. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)
  12. Denna punkt har jag helt ärligt glömt bort. Kanske ska omformulera så att det gäller i genomsnitt, dvs om jag tränar två gånger i veckan resten av året så borde det gå. 

Fysiska- och tekniska mål
  1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
  2. Inte ännu.
  3. Köpa en gård
  4. Inte ännu, men vi letar.
  5. Köpa plog och potatisårder
  6. Inte ännu.
  7. Bygga en kompost
  8. Inte ännu.
  9. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)
  10. Inte ännu, melonplantorna saknar det.
Jag får nog lägga på ett kol om jag ska gå iland med det här, men så är ju mål till för att sporra till förbättring!

måndag 18 juli 2011

Sjunkande priser på fastigheter

Vår långtidsplan är att köpa en mindre gård, ca 15 hektar med 1/3 inägor och resten skog, till ett hyfsat pris. Länge har vi uteslutit gårdar som har legat på normalt pendlingsavstånd från Linköping, dvs mindre än en halvtimmes bilresa, på grund av att hästgårdsköparna budar upp dessa fastigheter till fantasinivåer. Inte ens de som ligger på upp till en timmes avstånd har hållit sig någorlunda rimliga i pris. Men för ett tag sedan gick jag igenom alla gårdar till salu i Östergötland och hittade till min förvåning en gård som jag minns att jag tänkte att "den var ju fin men den kommer att bli hutlöst dyr" när jag såg den första gången. Nu ligger den fortfarande kvar efter 95 dagar på Hemnet.

Vi var och tittade på den för ett par veckor sedan. Den ligger på bra avstånd från stan, har grannar inom lekavstånd för barnen och hade tillräckligt bra hus. Nackdelar var att andelen skog, var lite liten samt att fastigheten var uppdelad på tre skiften, varav ett av skiftena innehöll en rad avstyckade sommarstugor som stängde in skogen på ett mindre fördelaktigt sätt.

När fastigheten kom ut på Hemnet så hade det blivit budgivning och priset hade stigit ca 10% över utgångsbudet. Redan det priset tyckte jag var relativt billigt för att vara så pass stadsnära. Men innan köparen hade skrivit under så hade han fått kalla fötter och drog sig ur. Alla de andra som deltagit i budgivningen hade också lika kalla fötter och det blev inget avslut.

Efter vår titt lade vi ett bud som låg 20% under utgångsbudet. Säljarna jublade av naturliga skäl inte, men de avvisade inte budet. Men efter någon vecka till meddelade mäklaren att det kommit bud på fastigheten i delar, en hästgård och marken för sig,. till ett bud som låg ca 150 000 över vårt bud. Vi har valt att inte höja budet. Fastigheten ligger dock fortfarande kvar på Hemnet, så ännu är det inte avgjort. Jag skulle inte bli förvånad om mäklaren ringer igen. Men jag är inte säker på att inte vi också har fått kalla fötter då. Det är mycket som händer just nu i världsekonomin.

Man borde ligga lågt ett par år och låta priserna sjunka ett tag, men en trea är lite för karaktärsdanande med två barn i skolåldern. Jag är dessutom av en otålig natur. Det är en dragkamp mellan motstridiga viljor, vi får se vem som vinner.

söndag 17 juli 2011

Skördetid

Skörd är min sämsta gren. Det borde vara belöningen för all möda, men den har jag redan fått genom att se hur det växer. Ibland kan den ena välsignelsen vara den andres förbannelse. För visst var det en välsignelse att se sockerärtorna växa. Men nu har de växt mig över huvudet, både bokstavligen och bildligen.
Den närmar sig 2 meters höjd... (Engelsk Sabel)
Det är en veritabel djungel, tre rader sockerärtor. Att ens tänka tanken på att skörda alla mogna ärtskidor finns bara inte. Jag skördar det jag kan förmå mig, samt använder det till mellanmål när jag är i trädgårdslandet och tröstar mig med att det som mognar ut ändå kan fungera som torkade gula ärtor, och dessutom till utsäde.
Ärtjungeln
Nästa år har jag tänkt att jag ska odla en rad med sockerärtor på halvannan meter höga stöd flankerade av var sin rad med låga ärtor med stöden jag gav sockerärtorna i år, som bara var drygt en halvmeter höga. På så sätt blir det mindre sockerärtor som dessutom går att komma åt.

Något som har lyckats bra i år är kålrot och grönkål som är röd. Den lystrar till namnet "Baltisk Röd". Förra året vann fjärilslarverna, men i år verkar min täckning med gardinen Jill ha fungerat bra, även om den inte räcker ner till marken runt om och jag dagligen släppt ut vita fjärilar som fladdrat runt under den. För att inte förlora skörden på upploppet så valde jag att skörda endel redan nu som jag har förvällt och fryst in. En bärkasse med kål-blad blev ca 500 gram färdigt i fryspåsar, det enda som jag fick rensa bort var mittnerven som är för kraftig för att verka smaklig.
Baltisk Röd
När man är i trädgårdslandet har man alltid sällskap av ett antal djur, katten Lisa följer oftast med vart man än går. I luften härskar svalorna och gör vad de kan för att minska mängden insekter. I ena hörnet på  trädgårdslandet står det en stolpe med gammaldags oisolerade luftledningar för el, vars ledningar förgrenas åt fem håll. Förträfflig utsiktsplats tycker svalorna.
Svalor på el-ledningarna. Bönornas klätterstöd till höger.

Lisa mitt ibland blommande majs och bönor.
Utöver dessa trevliga djur har man ju också sällskap av diverse flugor, sniglar, fjärilar (som lägger ägg?), knäpparelarver mm som man vill se röken av. Dessutom såg jag en stor svart orm slingra sig in under kartongen som täcker marken under squash-plantorna. Jag hann inte se om det var en huggorm eller snok, hoppas att jag slipper få reda på det på ett smärtsamt sätt...

tisdag 12 juli 2011

Bönan som inte vet sin plats!

I år experimenterar jag med att samodla majs och bönor. Dessutom odlar jag tre sorters majs och tre sorters bönor tillsammans. Jag har en kvadrat där den yttersta raden innehåller två olika sorters sockermajs samt brytbönor, varannan planta majs och varannan bönor. Innanför denna yttersta rad odlas kokbönor och mjölmajs (Painted Mountain). Tanken med denna plantering är att jag lätt ska kunna nå de bönor och majskolvar som ska skördas kontinuerligt, medan de som ska mogna ut kan stå kvar i mitten ända till hösten. Kokbönorna är båda av busksort. Men det är här något har gått fel, för åtminstone en planta har glömt bort detta faktum och klättrar vilt! Möjligen har jag planterat för tätt.
Hanblomma på Painted Mountain omslingrad  av förment buskböna

måndag 11 juli 2011

Träffa likasinnade

Ibland känner man sig ensam i sin övertygelse att det samhälle vi ser omkring oss är en chimär. Visserligen hittar man lättare meningsfränder via nätet nu för tiden, se t.ex. min blogg-lista, men det är inte samma sak som att träffas i verkligheten. För två år sedan var jag på kurs i Skebokvarn i Änggärdets regi och träffade där bland annat Daniel Pargman. Vi började prata om att man borde dra ihop någon träff bland Peak Oil-folk. Nåja, det tog två år, men för en vecka sedan gick den i alla fall av stapeln. Även denna gång i Skebokvarn men denna gång på vandrarhemmet.

Deltagare var:
Martin Saar, ordförande för ASPO Sverige m.m.
Begreppsbloggen
Björn Forsberg ("Tillväxtens sista dagar")
Cornucopia?
David Jonstad
Daniel Pargman
Flute-tankar
Magnus Redin
Stellan Tengrot
Jag själv, ylven

Den första förutsättningen för den här träffen var att just få möjlighet att träffa och bekanta sig med andra med samma grundsyn att oljetoppen innebär problem. Därför kunde vi lämna just denna punkt bakom oss, istället som så ofta när man diskuterar med folk som ännu inte har förstått, hela tiden fastna i att bevisa att oljetoppen just innebär problem. Vilka problem och vilka följder som kommer därav var vi inte helt samstämmiga om och det var också här de flesta diskussionerna utspelade sig. Och som vi diskuterade! Från frukost till sena natten! Faktum är att just detta har gjort mig så överfull med intryck att jag inte orkat vidröra det förrän nu.
Rast, och fortfarande ivrigt diskuterande. David Jonstad, Björn Forsberg och Daniel Pargman.

Utöver allt diskuterande hann vi också med ett besök på Änggärdet där David Jonstad berättade om vad som pågår, naturligtvis diskuterade vi även där...

onsdag 6 juli 2011

Vad är det för fel på min potatis?

Av de olika potatissorter jag odlar i år, är det en som kommer i form av matpotatis inköpt på ICA, detta för att jag inte hittat utsäde till den på annat sätt. Sorten heter Fakse, och hos Stubbetorp kan man läsa detta om sorten:

Fakse

Ursprung: Danmark

Tidighet: sen

Planta: medelhög, ganska snabb utveckling
Blommor: normalt antal, vit
Knölform: rundoval, mycket grunda ögon, gul skalfärg, gul köttfärg
Avkastning: hög, stort antal likformade knölar
Knölkvalitet: fast
Bladmögelresistens: Ja
Virus: A - mycket god resistens, Yn - ganska god resistens, X - ganska god resistens, bladrullsjuka - mycket god resistens
Nematod: resistent A (Ro1)
Potatiskräfta: immun
Vanlig skorv: god motståndskraft
Torka: god motståndskraft
Jordtyp: bäst lämpad för sand/lättlera
Lagring: mycket god
Allmänt: En utmärkt sort för hushållet som kokt potatis samt för storkök.. Fakse ger en stor skörd i storleken 40- 60 mm .
Trots dessa goda vitsord är det här den enda potatis som inte ser frisk ut i mitt trädgårdsland. Ända sedan den var nyplanterad har enstaka plantor sett ut så här:
 Det som händer i nästa steg är detta:
Den ruttnar av i markytan och dör. Potatisarna under en sådan planta är väldigt fula, med djupa klyftor i, medan under en frisk planta av samma sort ser de ut som vanliga färskpotatis. Kan det vara bladmögel redan eller är det någon sorts virus?

Edit: Efter kommentar nedan är problemet troligen identifierat som stjälkbakterios.

fredag 1 juli 2011

Demokratins problem

Demokratins kärntanke är alltigenom sympatisk, att beslut som fattas inte ska gå emot vad flertalet vill. Men fullt så  enkelt är det ju inte, särskilt inte när de politiska besluten fattas längre och längre från dem det berör. På kommunal nivå är det ju ofta gripbara frågor och politiker vars ansikte man åtminstone kan känna igen i den lokala mataffären. Men redan på landstingsnivå blir det mer av det ansiktslösa styrandet, för att inte tala om riks- och EU-nivå. Man blir ju också som röstande mindre och mindre värd ju fler det är som är röstberättigade på den nivån.

På Wikipedia hittar vi idag följande definition av demokrati:
Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.
och lite längre ner:
Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, till exempel direktdemokrati och representativ demokrati.
 Att det finns problem med demokratin är också väl känt, återigen enligt Wikipedia:
Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.
Exempel på majoritetsförtryck skulle kunna vara när 52,3 procent av de röstande i folkomröstningen 1994 valde att säga ja till den politiska maktens förslag att låta Sverige bli medlem i EU. Så här stod det på röstsedlarna:
Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.

Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?
Det illustrerar ju i och för sig ett av de andra kärnproblemen med demokrati, nämligen att man som röstande bör veta vad man röstar om, vad det innebär och får för konsekvenser. Vem kan egentligen säga att man vet det om en dylik fråga?

Det finns ännu ett problem med demokrati, som hänger ihop med problemet med röstfiske, eller dess omvända problem, att det är nära på omöjligt att få gehör för en impopulär men nödvändig åtgärd. Det är att avstå fördelar idag för att kunna bygga ett bättre samhälle i morgon. Demokrati som politiskt styrelseskick är sällan proaktivt, nästan alltid reaktivt.
I den tappning av demokrati som vi lever under i större delen av västvärlden så upplever man också att den politiska klassen har andra intressen än dem som har valt dem. För att övertyga väljarna om det nödvändiga i den egna politiken används hela maktens informationsmöjlighet i en kommunikation som blir tämligen enkelriktad och förenklad, vilket återigen illustrerar problemet med den informerade väljaren.

Ett exempel på hur fel det kan bli med den representativa demokratin kan  man nu skåda i demokratins hemland Grekland. Maktens män propagerade för att det var bra för Grekland att gå med i EMU. Varför har vi ingen aning om. Men svaret har vi. Folket blev helt enkelt felinformerade, förda bakom ljuset, helt enkelt lurade. Precis som resten av EMU-länderna blev av samma herrar, dock med en annan avsikt. Resultatet blir nu att folkets tillgångar i form av infrastruktur kommer att säljas till högstbjudande för att bankernas skulder ska kunna betalas, eller åtminstone räntorna på dem.
Ändå är det vanliga greker som får bära konsekvenserna av att deras folkvalda politiker nu kapitulerar under EU:s fullständigt kompromisslösa vapenskrammel. Bankerna viker inte en tum från sina krav, samtidigt som landet under kniven tvingas arrangera århundradets största loppis. Vägar, flygplatser, järnvägar, gas, el och vatten – kärnan i Grekisk infrastruktur – ska tvångsförsäljas. Priserna kommer självklart att bli allt annat än förmånliga för ägarna, det grekiska folket.
Det känns som helt orimliga krav för det grekiska folket. Man undrar vad etablissemanget som lurade både dem och de andra EMU-länderna får ta för personliga konsekvenser för sina gärningar? Förmodligen kommer det inte att kännas lika mycket som för den vanlige greken.

För att demokrati ska kunna fungera riktigt bra bör besluten inte fattas längre från medborgarna än att man som röstande kan få en reell påverkan på beslutet. Man har också som röstande en skyldighet att informera sig om det som ska beslutas.

Samtidigt är det vissa frågor som bäst löses på högre nivå, till exempel om miljöskydd. Dock har det ju visat sig att makten korrumperar, man vill bestämma om allt mer och man gärna vill lägga sig i på för låg nivå, dvs sådant som bäst löses lokalt.

Detta är demokratins problem, men hur löser man det?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...