torsdag 27 januari 2011

En av tio konsumtionsbelånar huset - per år!

I dagens DN kunde man läsa en artikel med den lugnande (?) rubriken "Få tar extra bolån för konsumtion".Nu kan man ju tycka att det är en oroande eller lugnande siffra. Jag tänkte att det är ändå en ganska stor andel av bolåntagarna. Läser man längre ner i artikeln så står det dock:
Över 90 procent uppger att de inte lånat till ”annan konsumtion” med bostaden som säkerhet under det senaste året.
Det gäller alltså bara senaste året! Därmed drar jag slutsatsen att det är en betydande andel av bolåntagarna som under den senaste tio-års perioden har höjt sina bolån för konsumtion, konsumtion som de inte får tillbaka den dag de ska sälja huset och betala lånen och reavinstskatten. Det finns därmed en stor grupp som riskerar att bli "bolånetorskar" inom en inte alltför avlägsen framtid. Alltifrån de på bostadsmarknaden nyss inträdda, som det 22-åriga par som köpt vårat hus för att flytta ihop i, till pensionärsparet som har lånat upp till marknadsvärdet för att slösa resor på sig själva, barn- och barnbarn och därmed inte har råd att flytta till ett mer passande boende.


Intressant är också att man är villigare att låna för konsumtion ju högre lön man har. Det är som att man tror att man är osårbar bara för att man idag har bra lön.
Intresset av att utnyttja bostadens värde ökar i takt med stigande inkomster framgår det av undersökningen. Av de med årsinkomster på högst 200.000 kronor har bara 1 procent lånat på bostaden under 2010, motsvarande siffra för personer med inkomster över 300.000 kronor är 7 procent. Andelen stiger märkbart när de får frågan ”om de kan ta lån till annat än bostaden med bostaden som säkerhet” i framtiden. Av dem med årsinkomster över 500.000 kronor uppger 16 procent att de kan tänka sig att ta ett sådant lån under det närmaste året.
Men en trafikolycka (eller skulle jag kanske säga "en serie olyckliga beslut") , arbetslöshet eller separation riskerar att kullkasta hela kalkylen. Då kan man stå inför situationen att man måste sälja vid en ogynnsam tidpunkt med resultatet att man har lån för livet kvar. Inte riktigt så det var tänkt när man åkte till Thailand för pengarna...

onsdag 26 januari 2011

En serie fatala beslut

En kall dag i januari 1994 försvann två barn från en flyktingförläggning i Valdemarsvik. Det var redan mörkt när de av okänd anledning gick ut i skogen. Ett stort sökpådrag drogs igång men omständigheterna försvårades pga mörker och kyla.

Denna händelse har påverkat mig mycket, jag arbetade då i området och körde skotare mindre än en kilometer ifrån den plats där barnen sedan hittades, troligen hade de frusit ihjäl.Jag minns morgonen efter, innan jag visste något, när jag åkte till jobbet såg jag flera polisbilar som åkte långsamt på småvägarna runt Valdemarsvik. Det var en sådan där dag när det var nästan omöjligt att starta maskinerna, vattnet frös i bränslefiltren, oljan var så kall att den inte gick tillbaka i returledningarna utan pös ut i packningarna istället. Värmen räckte inte till från motorn för att värma hytten, det var bara iskall luft i fläktarna. Det var inte en dag att ge sig ut utan att vara förberedd. Barn kan man aldrig anklaga, där borde istället eftersöket kommit igång tidigare och bedrivits mer systematiskt för att hitta dem i tid.

Av vuxna människor kan man dock förvänta sig mer. Jag blir därför både bestört och bedrövad när jag läser om den ihjälfrusna prästen Kerstin Segerberg och hennes fem dagar långa väntan på en hjälp som aldrig kom. Det var dåligt väder då hon försvann, vägarna var dåligt plogade och det var kallt. Dessa omständigheter påkallar ett flertal försiktighetsåtgärder:
  • Hon borde ha klargjort för dem hon skulle till att om hon inte hade anlänt före ett visst klockslag och inte hade hörts av innan dess så borde man kontakta räddningstjänsten
  • Hon borde ha varit klädd för att kunna bege sig efter hjälp.
  • Hon borde ha varit utrustad med ficklampa.
Detta är vad hon borde ha gjort i förväg. När hon sedan väl var ute och körde borde hon ha vetat bättre än att:
  • Köra in på en okänd väg som inte var plogad
  • Sitta kvar i bilen när hon inser att hon har kört fel, ingen vet var hon är och det snöar ymningt. Då är det bättre att bege sig ifrån bilen snarast innan spåren snöar över eller yr igen. Eftersom vägen var oplogad borde hon ha förstått att den inte var frekvent använd.
Vi vet återigen facit, precis som med flyktingbarnen letade eftersöket bara några hundra meter bort, man kan inte lita på att bli funnen helt enkelt. Särskilt inte i tid. Det är en djupt tragisk händelse att sitta i bilen och vänta på att frysa ihjäl.

tisdag 25 januari 2011

Survivalism, ett sätt att tänka

Det är inte så länge som jag har känt till begreppet survivalism, jag stötte på en länk till Blott Sverige svenska preppers har (gick tidigare under namne "Att leva efter 2012") i ett blogginlägg hos Livet efter oljan så sent som i mars 2010. Först tyckte jag att det verkade konspiratoriskt, men jag läste lite till och insåg att att de nog var folk som jag. För när jag blev medveten om Peak Oil när oljepriset gick över 100 dollar per fat för första gången så låg jag och funderade nätterna igenom på vad jag måste skaffa mig för att kunna klara familjens överlevnad. Det var allt från naturligtvis mat av lagringsbart slag, till mediciner, vapen och ammunition till att kunna producera sitt eget bränsle. Och vad är det om inte survivalism? Jag började inte känna mig lugn förrän vi hade skaffat vårt eget BOL (Bug Out Location), ett fritidshus med möjligheter till odling, för hur mycket man än kan lagra ris och dylikt, så är de endast reserver, snart måste man börja klara sig själv.

Jag har också insett att jag delar en vardagsegenskap med andra survivalister, nämligen att ha ett väl utvecklat risktänkande. Det betyder till exempel att jag i min vanliga jobbet-ryggsäck, eller EDC om man så vill, har diverse nyttiga prylar. Det är en ganska rymlig väska, där jag har bland annat en liten första hjälpen väska, ett eldstål, ett antal plastpåsar, diverse enklare mediciner (värktabletter och magsyredämpare), ett mulitverktyg från Biltema, två ficklampor varav den ena är på min nyckelknippa och några säkerhetsnålar. Dessutom har jag ju det vanliga, som papper och pennor, den här datorn som jag sitter med på bussen och skriver på just nu, plånbok osv.
Men risktänkandet visar sig också när jag går på stan, jag har koll uppåt för eventuella istappar eller snöras från taken, Eller när jag åker bil så här års, i min bil finns obligatoriskt både snöskyffel och snökedjor. De sistnämnda har jag haft nytta av många gånger denna vinter, men så kör jag lite utanför allfartsvägarna också. När vi åker med familjen har vi alltid varma kläder och nödproviant med oss.

Jag är övertygad om att människan är skapad i minst två formar, de som är risktänkande och de som inte är det. Det sägs ju att lyckan står den djärve bi, och det gör den nog i många fall. Men naturen har råd att slösa med risktagare, eftersom det finns de som tar det säkra före det osäkra och klarar sig om inte det djärva språnget leder till fast mark. I normalfallet lönar det sig nog att ta risker, ibland extremt mycket, men för evolutionens skull är det en förutsättning att inte alla springer åt samma håll och ställer sig i vägen för faran.

Det må så vara att jag inte kan all teori kring survivalism, men räknar mig ändå till gänget!

Ojdå, nu gick visst belysningen sönder här på bussen, det är nog dags att ta fram ficklampan!

måndag 24 januari 2011

Spår av hjort

I samhället där jag bor går det omkring hjortar nu på vintern, de är tämligen oskygga och går inte undan förrän man kommer inom 10-15 meters avstånd. Och de går ganska sakta. Men hur har den här hjorten gått för att lämna sådana spår efter sig?
 Min första tanke när jag såg dem var att något barn hade gått och ritat i snön, men sedan såg jag att "punkterna" var spår efter hjortklövar. Är det månne en hjort som har svårt att hålla ihop benen? Även om de går och länsar alla fågelbord de kan hitta så känns det inte troligt att de är i bästa skick. Jag har sett minst en grupp med dovhjortsbockar dra omkring där en individ var på efterkälken och inte fick tillträde till samma godsaker som de andra. Föga överraskande var det han med de minsta hornen. Hornen använder de för övrigt för att länsa fågelbord. Det fångar fågelbord av den hängande typen mellan hornen och ruskar till ordentligt så att fröna faller och kan ätas från marken istället. Nöden är uppfinningarnas moder, även för hjortar tydligen.

Undrar vad de har förväntat sig för godsaker när de ruskade till om en lysande utegran dock. Detta trassel låg och väntade på vår garageuppfart en dag när vi kom hem. Har fungerat som huvudprydnad för en ståtlig hjortkrona under okänd tid.

tisdag 18 januari 2011

EU förhindrar effektivt kretslopp av näringsämnen

I många olika sammanhang har man kunnat läsa om Hultabygdens kretsloppsförening och deras motor i form av Hulta Norrgårds ägare Börje och Helén Johansson. Bekant för den här bloggens läsare är kanske "Svart jord" av Gunnar Lindsted, om inte så kan man börja med recensionen som Livet efter oljan har gjort.  I mitt inlägg om återkoppling figurerar de också som deltagare i forskningsprojektet om Klimatsmart lantbruk.


Det som började med en utredning om växtnäringsbalansen som gjordes 1994 kom att sluta med att byns alla avlopp tas om hand lokalt och bidrar med all näring som behövs i Hulta Norrgårds verksamhet. Alla hushåll har fått urinseparerande avlopp för att ytterligare förenkla hanteringen. Här har man alltså slutit kretsloppet och pga den snabba återkopplingen så förstår byns invånare det viktiga i att hålla sitt avlopp rent så att det går att använda, till skillnad från städernas slam som är så förorenat att det är högst tveksamt om det är lämpligt att sprida på vår åkermark.

Men nu är det alltså slut med det eftersom EU har gjort det omöjligt att i ekologiskt lantbruk ta tillvara näringsämnen från mänsklig gödsel. I ATL idag kan man läsa en artikel om det hela.
 Men 2010 kom nya Kravregler som sätter stopp för deras verksamhet. Bakgrunden är en förändrad formulering i EU:s förordning för ekologisk produktion 2009. Föreningen får däremot två års dispens för att avveckla verksamheten vilket innebär att 2012 blir det slutgiltiga stoppet.
- Det känns tröstlöst, alla säger att vi gör rätt, men så får vi inte göra det längre, säger Börje Johansson.
Det allra mest löjeväckande i hela historien är att orsaken till dessa regler anses vara:
Den främsta orsaken som angavs var att det skulle vara avskräckande för konsumenter.
- Vi definierade det som äckeleffekten. Man ville inte att ens goda ekologiska morötter skulle vara odlade i någon annans avföring, tillägger han.
 Här anges alltså inga hälsoskäl, bara grumlig psykologi. Frågan är väl närmast om det är skicklig lobbying från växtnäringsföretagen som lyckats sätta käppar i hjulet för framgångsrik ekologisk odling. Vem vet?. Det är i alla fall beklämmande när myndigheterna fortsätter att driva samhället bort i från det som vi måste komma till, nämligen fungerande kretslopp. Utan dem är vi rökta.

torsdag 13 januari 2011

Livstecken

Just nu är det mycket... Mycket på jobbet, mycket hemma med den förestående flytten och mycket i huvudet. Det kommer inte ut något vettigt att skriva på bloggen, det är bättre att tankarna får vegetera ett tag till...

måndag 3 januari 2011

Mål för 2011

Så var det dags att sätta upp mål för det kommande året. Ska försöka sätta dem lite rimligare än förra. Eller det kanske inte går, för man kan ju inte rimligen ta höjd för oväntad sjukdom i sådana här planer. Det blir ju rimligen "force majeur" när något sådant sker. Jag tyckte att uppdelningen från förra året var bra, så jag behåller den.

Odling
  1. Prova på att odla kokbönor
  2. Anlägga en varmbänk
  3. Odla kål under duk
  4. Förodla minst 5 olika grödor
Personliga mål
  1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
  2. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
  3. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
  4. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
  5. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
  6. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Fysiska- och tekniska mål
  1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
  2. Köpa en gård
  3. Köpa plog och potatisorder
  4. Bygga en kompost
  5. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)
Se där, 15 mål att sträva mot! All form av peppning välkomnas!
Naturligtvis blir det svårare att uppfylla vissa mål om andra lyckas. Så till exempel tror jag att alla andra mål blir lidande om vi lyckas köpa en gård. Då blir det både stora investeringar och mycket arbete vilket kommer att inverka menligt på det andra. Men å andra sidan är det nog mitt högst prioriterad mål, även om det inte nödvändigtvis innebär att det ska göras först av alla.

söndag 2 januari 2011

Uppföljning: 2010 års mål

Då var det dags att summera hur det gick med alla högt ställda förväntningar på vad som skulle hinnas med under året. Jag har aldrig gjort så här förut, att formulera och skriva ner mål i början på året för att sedan följa upp, så jag får hoppas att jag blir bättre med 2011 års mål.

2010 år mål med uppföljning i kursiv text:

Odlingsmål:
  1. Odla mer än 100 kvm trädgårdsodling. Potatisodling därutöver.
  2. Nja, odlade 100 kvm inklusive potatis, men med jordärtskockor därutöver
  3. Börja med biodling, minst två kupor.
  4. Nej. Inte påbörjat alls
  5. Odla kryddor, åtminstone gräslök, persilja, dill och oregano.
  6. Nja, igen. Det blev ingen oregano
  7. Ordna vinterlagring av rotfrukter på något ordnat sätt, helst i jordkällare.
  8. Ja, men med okänt status för närvarande. Jag törs inte öppna dörren för snö och kylas skull. Därför vet jag inte om källaren klarat av att hålla plusgrader. Men förr eller senare tar den övriga potatisen slut, och då måste jag öppna och titta till "Schrödingers katt"...
  9. Plocka svamp.
  10. Nej, det blev inget med det pga trasigt (men numera återställt) knä.

Fysisk/tekniska mål.
  1. Fixa Grållen så att den går alternativt skaffa annan traktor.
  2. Njää. Tyvärr. Har gjort mycket med Grållen, men det visade sig vara mer att göra än jag trott från början.
  3. Skaffa slåtterbalk, potatisorder, plog och harv till traktorn.
  4. Klart till hälften, slåtterbal och harv införskaffat.
  5. Bygga eller renovera en eldstad, helst av rörspis-typ
  6. Nej
  7. Skaffa batterier och omformare till min solcellsanläggning.
  8. Nej
  9. Bygga en torkanläggning för torkning av bl.a. svamp.
  10. Nej
  11. Bygga växt-belysning av högeffekts LED.
  12. Nej
Personliga mål.
  1. Påbörja min utbildning mot bandvagnsinstruktör.
  2. Nej, pga byte av jobb var det inte möjligt med den frånvaron
  3. Gå ner i vikt minst 5 kilo jämfört med invägningen på årets första dag.
  4. Nej. Vad kan jag säga? Inte blev det bättre av ett trasigt knä.
  5. Göra uppskjutning för högvilt på min jägarexamen (som uppsköts (haha) pga graviditet).
  6. Nej
  7. Öka mina besparingar med 50 % jämfört med tillgodohavandet vid årsskiftet, såvida det inte har blivit köp av gård.
  8. Ja
  9. Sälja villan.
  10. Ja

Summa summarum: Det blev tre solklara Ja, fyra påbörjade men inte klara och 9 nej. Den största orsaken till detta resultat är som jag ser det, underskattande av storleksordningen på två av de lyckade projekten, odling av 100 kvm samt försäljning av villan. Dessa har tagit enormt mycket mer tid än beräknat. Dessutom tog det tid att "flytta in" i fritidshuset, tid som jag öht inte hade tänkt på.

Lärdom av detta? Sätt lite lägre mål nästa år. Var noggrannare med del-uppföljningar. Försök göra bättre uppskattningar av projektens storlek. Är det någon som tror på det?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...