onsdag 26 januari 2011

En serie fatala beslut

En kall dag i januari 1994 försvann två barn från en flyktingförläggning i Valdemarsvik. Det var redan mörkt när de av okänd anledning gick ut i skogen. Ett stort sökpådrag drogs igång men omständigheterna försvårades pga mörker och kyla.

Denna händelse har påverkat mig mycket, jag arbetade då i området och körde skotare mindre än en kilometer ifrån den plats där barnen sedan hittades, troligen hade de frusit ihjäl.Jag minns morgonen efter, innan jag visste något, när jag åkte till jobbet såg jag flera polisbilar som åkte långsamt på småvägarna runt Valdemarsvik. Det var en sådan där dag när det var nästan omöjligt att starta maskinerna, vattnet frös i bränslefiltren, oljan var så kall att den inte gick tillbaka i returledningarna utan pös ut i packningarna istället. Värmen räckte inte till från motorn för att värma hytten, det var bara iskall luft i fläktarna. Det var inte en dag att ge sig ut utan att vara förberedd. Barn kan man aldrig anklaga, där borde istället eftersöket kommit igång tidigare och bedrivits mer systematiskt för att hitta dem i tid.

Av vuxna människor kan man dock förvänta sig mer. Jag blir därför både bestört och bedrövad när jag läser om den ihjälfrusna prästen Kerstin Segerberg och hennes fem dagar långa väntan på en hjälp som aldrig kom. Det var dåligt väder då hon försvann, vägarna var dåligt plogade och det var kallt. Dessa omständigheter påkallar ett flertal försiktighetsåtgärder:
  • Hon borde ha klargjort för dem hon skulle till att om hon inte hade anlänt före ett visst klockslag och inte hade hörts av innan dess så borde man kontakta räddningstjänsten
  • Hon borde ha varit klädd för att kunna bege sig efter hjälp.
  • Hon borde ha varit utrustad med ficklampa.
Detta är vad hon borde ha gjort i förväg. När hon sedan väl var ute och körde borde hon ha vetat bättre än att:
  • Köra in på en okänd väg som inte var plogad
  • Sitta kvar i bilen när hon inser att hon har kört fel, ingen vet var hon är och det snöar ymningt. Då är det bättre att bege sig ifrån bilen snarast innan spåren snöar över eller yr igen. Eftersom vägen var oplogad borde hon ha förstått att den inte var frekvent använd.
Vi vet återigen facit, precis som med flyktingbarnen letade eftersöket bara några hundra meter bort, man kan inte lita på att bli funnen helt enkelt. Särskilt inte i tid. Det är en djupt tragisk händelse att sitta i bilen och vänta på att frysa ihjäl.

8 kommentarer:

  1. Vilket fasansfullt öde! Stackars tant.

    Tänker på Anaris och de som frös ihjäl där. "Fjällvana", utrustade och råkade ut för hårt väder. Försökte söka skydd på platsen och dog. 8 st. En klarade sig tack vare att han drog från den farliga (utsatta) platsen.

    Gjorde själv ett liknande misstag i fjällen en vintertur för 15 år sedan. Överraskades av plötslig (jo, från ingenstans utan tecken) hård vind och 10 meters sikt. Grävde där vi stod. Inom 15 minuter var sikten 1 meter och vinden så hård att enda sättet att kommunicera var att skrika ALLT man orkade 5 cm från kamratens öra. Det gick inte att stå upprätt. Man blåste omkull som om man blivit överkörd. Hade snödjupet varit för litet så att vi inte fått skydd... hemska tanke.

    Hade jag varit mer erfaren (som nu) hade vi snabbt brutit rasten och snabbt sökt oss tillbaka där vi visste att det fanns skydd. Vi hade nämligen precis skidat förbi en större björkdunge nere vid en jokk.

    Efter detta har jag blivit bättre på att inse när det behövs att snabbt fatta ett beslut/vidta omedelbara åtgärder och följa det. Ofta defensivt, att avbryta/dra sig tillbaka, men ibland offensivt och kört på/framåt (utav f-n).

    I Segerbergs fall, ja, man kan bara fundera. Det är lätt att sitta här i värmen från vedspisen och tro att man är bäst när det gäller. Det kan nog vara lätt att sitta kvar i bilvärmen när man är en trött, sliten, rädd 68-åring. Kanske dålig i ett ben. Dåliga kläder (ska bara...)

    Desto viktigare i det fallet att förbereda sig efter dina punkter ovan, Ylven.

    SvaraRadera
  2. Jag mådde inte bra av att läsa detta inlägg. Det är möjligt att du har rätt, även om jag personligen skulle vara rädd för att ge 78-åringar tips om att ge sig ut att pulsa i snön så fort de kör fel och jag är osäker på hur glada räddningstjänsten skulle bli om folk verkligen började ringa så fort någon är lite försenad som du föreslår (hur det hade hjälp i detta fall är jag osäker på, man letade ju uppenbarligen ändå efter henne).

    Självklart behöver folk få dina tips, men man kanske inte så tydligt behöver koppla ihop dem så tydligt med Kerstins död? Känslan blir ju att hon har sig själv att skylla.

    En portion ödmjukhet skulle inte skada. En vacker dag kanske du själv hamnar i kläm, trots dina överlägsna kunskaper. Och trots att du kanske inte är den typen som åker runt med blommor till åldringar i jultider.

    Mina tankar går till Kerstin och hennes anhöriga och vänner.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår att du inte mådde bra, det gjorde jag inte heller när jag läste om henne. Men vem menar du att man ska skylla på? Det var ingen annan än hon som fattade besluten. Om man är i mindre spänstigt skick så är det ännu viktigare att inte utsätta sig för onödig risk.

    Man letade efter henne, efter 5 dygn! Då var det redan för sent! Att göra upp med den man reser till att de ska kontakta räddningstjänsten om man inte kommer fram eller hörs av inom väl tilltagen tidsmarginal kan knappast anses som att ringa "så fort man blir lite försenad".

    Ödmjukhet är fint, men inte till den grad att man inte kan nämna saker vid dess rätta namn. Det bästa vi kan göra för Kerstin och hennes anhöriga och vänner är att aldrig hamna i den situationen.

    Vad vet förresten du om vad jag gör för andra människor? Vad gör du själ?

    SvaraRadera
  4. Varför utse någon skyldig? Det som skedde var en OLYCKA.

    Självklart ska man proppagera försiktighetsåtgrder, men det finns ingen som helst anledning att respektlöst koppla det till detta fall.

    Varför sparka på någon som redan ligger? I detta fall avliden. "hon borde gjort ditt och datt" Herregud! Är det ett osmakligt skämt eller förstår du bara inte bättre?

    SvaraRadera
  5. Jag hade säkert kunna uttrycka mig ungefär så här:
    "Om man är äldre och inte så spänstig är det extra viktigt att man vidtar lämpliga säkerhetsåtgärder så att man inte utsätter sig för fara i onödan" osv

    Men det ändrar ju ingenting i sak. Eller hur? Det var ingen sten som ramlade ner från himlen och krossade henne, det var hennes egna beslut som ledde till det katastrofala resultatet. Jag är beredd att lära mig något av det, är du?

    SvaraRadera
  6. Skulle vilja se ylven träffa den 78 åriga damens eventuella anhöriga och säga de kommentarer som ylven skrivet här.
    "Om man är i mindre spänstigt skick så är det ännu viktigare att inte utsätta sig för onödig risk". Nä du, det är inte lätt att bli gammal. Både kropp och knopp kanske blir mindre spänstig. Att inleda med hennes namn på det där sättet är ju uppenbart totalt onödigt och tillför absolut ingenting i sak.
    Har ylven Aspenbergs eller liknande? Eller är det "bara" empati- och socialt orienterade omdömesproblem rent allmänt? Varför sparka på någon som redan ligger? VIDRIGT.

    SvaraRadera
  7. Syftet med detta inlägg var att ge tips om hur man undviker att hamna i den situation som beskrivs ovan. Jag är tämligen säker på att hennes familj har tänkt samma sak, varför ringde hon inte innan osv.

    Den tråkiga orsaken till hennes beslut kanske står att finna någon annan stams, en bekant vars fru är präst sade följande när vi diskuterade säkerhet på långa, dåliga och lågt trafikerade vägar: " Hon är ju i guds-branschen, så hon sätter sin tilltro till att hon ska få hjälp om det behövs"


    Hur tycker du själv att man ska hantera dylika risker?

    SvaraRadera
  8. Did you know that that you can make dollars by locking special pages of your blog or site?
    Simply join AdWorkMedia and use their Content Locking widget.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...