onsdag 31 mars 2010

Peak Oil-politiker, förenen eder!

Härmed startar jag ett nätverk för politiker från alla partier, politiker som tycker att Peak Oil, oljetoppen, inte prioriteras tillräckligt högt.

Målet är att vi ska kunna komma överens om en gemensam problembeskrivning som möjliggör för oss att skriva debattartiklar att publicera i hela landet! Jag ser framför mig en artikel på DN-debatt som kronan på verket, med undertecknare från alla riksdagspartier!

Vi behöver inte vara överens om allt, vilka åtgärder som ska vidtas eller dylikt. Vi ska inte starta parti tillsammans, vi ska hitta en minsta gemensam nämnare så att vi kan föra upp frågan på partiernas dagordningar så att den blir synlig för gemene man och att något börjar hända!

Så, är du politiker, eller känner någon, som anser att vi kommer få problem i och med att flödet av olja börjar minska inom en snar framtid, maila mig så vi kan utmejsla vår gemensamma nämnare för vidare debatt!

ylva * engstrom @ gmail * com

(Byt ut * mot . och ta bort mellanslagen)

måndag 29 mars 2010

En plats i kulisserna

Trogna läsare vet ju att jag är medlem i Miljöpartiet. Jag har ju till och med haft post som kommunalpolitiker i min hemkommun där jag suttit både i kommunstyrelsen, kultur- och samhällsbyggnadsutskottet förutom i kommunfullmäktige. Jag avslutade mitt uppdrag, med att lägga in en motion om Peak Oil som besvarades med ett jasså. Det vill till fler modiga kommunalpolitiker och tjänstemän, som exemplet i Knivstad visar, för att det ska gå att göra något, att ensam slåss mot väderkvarnar leder bara till att man blir utsliten till ingen nytta. Efter att jag hade avgått försökte flera av de andra partierna värva mig, framför allt Centern kom med ett frestande erbjudande, men miljöminister Carlgrens framträdanden i samband med Förbifart Stockholm slog definitivt spiken i den kistan. Ämnet kommenteras för övrigt mästerligt av Flute.

För ett par veckor sedan fick jag ett telefonsamtal av en art jag aldrig fått tidigare, det var valberedningen för Miljöpartiet i regionen som var i andra änden, och undrade i förtäckta ordalag om jag var en knäppgök eller hade några lik i garderoben. Jag är en ärlig människa, ofta för ärlig för mitt eget bästa, och berättade om mina åsikter om bland annat Peak Oil och hur omöjligt tillväxtsamhället är. Det var tydligen inte tillräckligt knäppt för jag blev invald i partistyrelsen i Östergötland. Återstår nu att se vad det finns att göra från den positionen.

söndag 28 mars 2010

Katt på upptäcksfärd

Den här helgen tog vi för första gången med oss katten Lisa ner till landet. Hon klagade högljutt nästan hela resan på 6 mil. Barnen satt i baksätet med hörselskydd på för att slippa oljudet (efter egen idé).

Lisa är en riktig fegis som helst tar till harvärjan om fara hotar. Hon är väldigt bra på att springa och att klättra i träd, i alla fall upp. Hemma i villa-samhället går hon knappt ut, särskilt nu i vinter har hon bara knappt stuckit nosen utanför dörren, innan hon ville komma in igen. Men nu börjar vi undra om det inte var för de andra katternas skull. För när vi kom ner till landet ville hon vara ute hela tiden! Och där finns inga andra katter. Det får väl rimligen också till följd att det finns gott om byten, men vi var ändå överraskade att hon vågade och ville vara ute hela tiden i denna okända miljö.
 När vi skulle åka hem fick vi locka fram henne ur en bod där gamla hästvagnar står bortglömda, hon låg och sov (eller passade på möss) från en hög position där uppe på kuskbocken. Det var också väl förspänt med egen utgång.

Trädgårdslandet in spe var fortfarande till stor del täckt av snö, och där det inte var snö så stod det vatten. På höger sida, vilket är sydsidan, om granarna är snön borta och jag drar slutsatsen att det är en effekt av granarnas skugga, så nu är deras saga all.

När vi åkte hem i eftermiddags såg det istället ut så här, och då hade det ändå inte varit särskilt varmt. Nästa helg hoppas vi att det har torkat upp så pass att vi kan plöja upp det. Det är fortfarande rejält blött, trots dräneringsdiket jag jag grävde.



fredag 26 mars 2010

Peak fosfor

Det talas om många saker saker som är nära att peaka. Till morgonkaffet läste jag i ATL att brist på fosfor hotar matsäkerheten.

Jordarna utarmas i takt med att bristen på fosfor blir allt större och priserna går upp. Inom 25 år kommer efterfrågan på fosfor att vara större än tillgången, enligt en ny doktorsavhandling.

Det är dock otydligt om peaken redan är passerad men ännu så länge hanterad via "demand destruction" i och med att priset stigit med 800% mellan 2006 och 2008. Till skillnad från oljan verkar det dock lätt för de inblandade att göra kopplingen mellan tillgång och efterfrågans påverkan på priset.

Mellan 2006 och 2008 gick fosforpriserna upp med 800 procent. En av anledningarna är att tillgången på fosfatmalm, som fosfor utvinns ur, minskar.

Slutklämmen är lika okontroversiell som allmängiltig men ändå ouppnåligt i dagens läge:

Enligt Dana Cordell måste jordbruket effektiviseras, konsumtionen av kött minskas och återanvändning av fosfor öka för att stoppa den rådande utvecklingen.

torsdag 25 mars 2010

Nyodling i stor skala

I år ska jag ta upp ett större trädgårdsland, ca 100 kvm inklusive gångar, där det tidigare bara varit förvuxet gräs. Dessvärre har nog gräset i nedre änden av landet en kraftig inblandning av kirskål och pepparrot. Kvickrot lär det också vara gott om. Nu när snömängden faktiskt sjunker så funderar jag på vilken strategi jag ska använda. I Åke Truedssons bok Grönsakslandet beskriver han hur man gör en djupbädd vilket låter eftersträvansvärt. Men han börjar med att i förutsättningarna fastställa att man ska börja med en jord som är fri från flerårigt ogräs. Hmm, det kanske inte är någon bra ide med djupbädd då. I alla fall inte ännu.

Förra året tog jag ju också upp nyodling, men då odlade jag bara potatis under halm. Eftersom man täcker ordentligt där så kvävs ju det som växer under, men jag har inte lust att bara odla potatis! Dessutom verkar det omöjligt att få tag på min favoritpotatis som utsäde i år, inte ens hos Stubbetorp själva verkar den finnas, trots att det var dem som sålde den förra året. Och vilken favoriten är? Den heter Fakse. Om någon vet var man kan få tag på utsäde så hör av er!


Nederst, där det är mest fleråriga ogräs får det bli drygt 20 kvm potatis under halm, allt för att göra arbetsmödan överkommlig. Näst intill blir det ett avsnitt med bönor, bondbönor, sockerärtor, sprit- och märgärtor samt spenat. Därefter kommer de hårdgödslade grödorna, majs, kål och squash och slutligen i den översta delen av landet blir det morötter, rödbetor, lök och lite nyazeeländsk spenat. Utmed hela landet på den norra sidan längs staketet har jag tänkt mig en häck med solrosor. Jordärtskockorna får växa i förra årets potatisland tillsammans med ytterligare bondbönor samt att jag ska ta upp ett flerårigt kryddland precis utanför husknuten. Jag har pratat med grann-bonden om hästgödsel, både brunnen och färsk lär finnas att få tag i. Gammal halm och en komposthög av löv, gräsklipp och aska finns också att tillgå. Nu gäller det bara att få till en skön blandning av det hela så att det passar alla växter. Samt få bort de fleråriga ogräsen...

onsdag 24 mars 2010

Inrykande vedspis

Redan den tidigare hyresgästen varnade oss för att vedspisen var "svåreldad", men skam den som ger sig. De flesta dagar går det bra, visst är det dåligt drag men den ryker bara in lite i början. Men om vädret är fuktigt då är det närapå helt omöjligt att få drag i pipan så pass att spisens rök hamnar i skorstenen istället för köket. Första gången vi råkade ut för detta så blev det också bara alltför tydligt vad det var som var problemet med spisen, den är i stort behov av en helrenovering, då den är otät typ överallt där den kan vara det!


Numera är den dessutom nysotad men ryker ändå in, så det är inte det som är felet. Jag var lite orolig för att vi skulle få eldningsförbud på kökssspisen och rörspisen, den senare har inte varit sotad på minst 10 år, men om köksspisen sade sotaren inte ett knyst och om rörspisen som jag bad honom titta på (han hade inte tid med sotning där vid det här tillfället) sade han bara att det var ju i alla fall drag i den, så det var bara att elda! Köksspisen är dock ganska anfrätt och dessutom inte en "riktig" gjutjärnsspis utan emaljeringen sitter på plåtar. Det troliga är att vi istället för att renovera den byter ut den mot en bättre begagnad spis, för såhär kan vi ju inte ha det. När jag gick ut på lunch på jobbet en måndag frågade en kollega om jag hade eldat i helgen, för det luktade rök om jackan. Det var två dagar efter ovanstående bild, och jackan hade inte ens varit med in i köket!

lördag 20 mars 2010

Vårdagjämning mellan vinter och vår

Förra helgen ägnade vi oss återigen åt skoteråkning på havsisen, och pimplande utan framgång (varför håller man på egentligen?). Dottern hittade ett dött rådjur som räven verkade ha kalasat på. Det är fascinerande med barn, de saknar till stora delar våra spärrar om vad som är äckligt och även medkänslan att tycka synd om. Hon var mest nyfiken, som synes.

Sonen täljde grillpinnar och skar sig (lite) i fingret. Tur att räddningen i form av plåster var nära... Så länge blodet syns så gör det ont!

Vi såg också exempel på skillnaden mellan lat och slö, här är en som varit synnerligen slö vilket kommer att resultera i mer jobb framöver, till skillnad om vederbörande hade varit slö och dragit upp båten på land och vänt den upp och ner.

Men längtan efter våren och att komma igång med odlingen är stor, så pass att jag gav mig på att börja skotta det blivande trädgårdslandet. Barnen byggde en snöborg av snöblocken jag tog bort. Men 150 kvm land med drygt 50 cm snö blev mig övermäktigt.

Lyckligtvis märks det ju hur solen får snön att smälta. Under veckan som gått har det formligen runnit i strida strömmar. På villatomten syns numera växande gröna fläckar med gräs. Idag kände jag mig till och med manad att gräva upp jordärtskockorna nu när inte längre snön gömmer dem för hararna. Jag har tänkt att ta dem med som utsäde till trädgårdslanden på fritidsstället. Förra året satte jag fyra eller fem knölar. Ett stånd plockade jag i höstas. Det räckte med ett stånd nu med för att fylla hinken. Nu gäller bara att tvätta dem rena från mördarsniglar och dess ägg så jag inte får med mig denna farsot.

Hinken är en murarhink, tror att det är en 20 liters. Smältvattnet klarar inte av att rinna undan som synes.

torsdag 11 mars 2010

Norrlandsvinter i Småland

På mina vinterbilder från lantstället så ser det ut som Norrland. Skoterspåren går precis utanför trappen och leder bort till vedboden. Här en bild med lyckliga vedhämtare. Mycket roligare på det här sättet!


Förra helgen tog vi med skotern på släpkärran och åkte till skärgårdsbornas landstigningshamn. Nu var det skoter som gällde även där. Istället för att åka i slingriga farleder runt öar och grund så gick skoterspåret i det närmaste raka vägen till sitt mål, utan att behöva ta hänsyn till grund och till och med gena över öar som låg i vägen. Isen var mer än en halvmeter tjock, vilket kändes betryggande. Vi ägnade oss åt ännu ett Norrlandsnöje, att pimpla, dock utan framgång.


Det märks ändå att våren är på gång, dagsmejan får snön att sjunka ihop och smälta på gynnsamma platser. Det droppar och rinner från alla tak. Intill huset sticker det fram grässtrån, men haren letar hellre bortglömda frön från gårdagens fågelfest.

tisdag 9 mars 2010

Isgata - snökedjor!

Som man kunde förvänta sig, har den tjocka tilltryckta snövägbanan förvandlats till isgata när dagsmejan kommit igång, och då särskilt i uppförsbacken från vår vedbod. Som av en händelse som nästan ser ut som en tanke hade vi för en månad sedan införskaffat ett par snökedjor på Biltema, lagom stora att passa både personbilen och skåpbilen.

När man väl lyckats trassla ut de två kedjorna från varandra var det en baggis att få på dem, inga verktyg behövdes. Det var lätt att få dem rätt spända och att ligga rätt på däcket. Min tidigare erfarenhet som skotarförare med de tunga kedjor som användes där hade fått mig att föreställa mig alla möjliga problem.



När de väl var på så var det bara att köra. Hela backen var verkligen glansis då det är norrsidan av kullen och rinner alltid vatten på vägen. Möjligen var det en fördel att ha antispinn på bilen, men jag tror att det hade funkat lika bra ändå, eftersom greppet var suveränt.


Enda bekymret uppkom när vi skulle ta av kedjorna och på ena hjulet släppte den lite vårdslöst på baksidan av hjulet. Det bar sig inte bättre än att en länk av kedjan lyckades kila in sig så pass vid bromsoket att vi inte såg någon annan möjlighet än att plocka av hjulet. Det är nog delvis ett specialfall för bilen, för det är en Fransk bil med handbroms på framhjulen. Men bara hjulet kom bort och man såg exakt hur det gått till så var det lätt att få loss kedjan, som sedan förpackades i var sin påse i den här gången, för att undvika hoptrasslande till nästa gång. Och det kommer att bli fler gånger, för det var en angenäm upplevelse!

tisdag 2 mars 2010

Om kärnkraften som komplext system

För att anknyta till den aktuella kärnkraftsdebatten vill jag här bidra med min egen synvinkel, nämligen att kärnkraften som system är alltför komplext för att det ska bli mer än ett marginellt bidrag i några få rika länder.

Kärnkraftverk är komplicerade saker. De tar 10-15 år att bygga. Att producera uran-bränslet är oerhört komplicerade grejor. I alla steg riskerar radioaktivitet att spridas, som damm och som radongas. Dessutom produceras stora mängder giftigt avfall, särskilt under konverteringen till uranhexafluorid, som är ett instabilt och lättflyktigt ämne, och under anrikningen till användbart bränsle. Det handlar om stora anläggningar som kräver statligt stöd och sanktion och som inte lämpar sig i bebodda trakter.

Att hantera bränsle, radioaktivt avfall och anläggningar är komplicerade och storskaliga saker. De är långsiktiga, oerhört långsiktiga. Rent av de mest långsiktiga projekt vi ägnar oss åt här på jorden. Det ska hållas säkert i flera 10 000-tals år. Hur kan man ens fundera på de tidshorisonterna? Istider kommer och går, kontinentalplattor krockar och vulkaner bryter igenom jordskorpan. Det högaktiva avfallet är mer radioaktivt än något annat som finns naturligt på jorden. Att utsätta jorden för den risken när konsekvenserna kan bli så katastrofala är oansvarigt!

Om man tänker i termer av Peak Oil så kan man lätt tänka sig att vårt valutasystem med fiat-valutor kraschar. Inga pengar att betala med. Vem ska då vara statsförvaltning? Vem ska då ta hand om dessa komplicerade anläggningar? Varför utsätta sig för den risken... Jag tror att vårt samhälle kommer att gå från det överkomplexa samhälle som vi har idag, där varje ny regel innebär många gånger större komplexitet och nyttan är mindre än de negativa effekterna av komplexiteten, till ett med lägre komplexitet. Då kommer vi inte att ha resurser att klara sådana storskaliga och långsiktiga projekt som kärnkraft. Risken är att anläggningarna bara att bli stående, utan att ha tagits om hand. 

Men värst av allt, varför gör man det?

För att få billig energi som vi kan slösa bort på inget viktigt! Konsumera mera! Men du blir inte lyckligare för det, och dina barn får en sämre värd att leva i.

Sedan har vi ju frågan med dubbelmoralen, att bara vissa länder får ha kärnkraft, eller åtminstone anrikningsanläggningar. Om det inte är rätt för alla, hur kan det då vara rätt för endel?

Börjar man prata elbrist så kommer jag att hävda att det finns stor potential att spara energi. Det är både billigare och mer miljövänligt. Men det kan förstås inte göda evig tillväxt. Det finns det ju å andra sidan inget som kan, inte i en ändlig värld, om det inte är tillväxt enligt Zimbabwes modell vi menar...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...