Vårdagjämning mellan vinter och vår

Förra helgen ägnade vi oss återigen åt skoteråkning på havsisen, och pimplande utan framgång (varför håller man på egentligen?). Dottern hittade ett dött rådjur som räven verkade ha kalasat på. Det är fascinerande med barn, de saknar till stora delar våra spärrar om vad som är äckligt och även medkänslan att tycka synd om. Hon var mest nyfiken, som synes.

Sonen täljde grillpinnar och skar sig (lite) i fingret. Tur att räddningen i form av plåster var nära... Så länge blodet syns så gör det ont!

Vi såg också exempel på skillnaden mellan lat och slö, här är en som varit synnerligen slö vilket kommer att resultera i mer jobb framöver, till skillnad om vederbörande hade varit slö och dragit upp båten på land och vänt den upp och ner.

Men längtan efter våren och att komma igång med odlingen är stor, så pass att jag gav mig på att börja skotta det blivande trädgårdslandet. Barnen byggde en snöborg av snöblocken jag tog bort. Men 150 kvm land med drygt 50 cm snö blev mig övermäktigt.

Lyckligtvis märks det ju hur solen får snön att smälta. Under veckan som gått har det formligen runnit i strida strömmar. På villatomten syns numera växande gröna fläckar med gräs. Idag kände jag mig till och med manad att gräva upp jordärtskockorna nu när inte längre snön gömmer dem för hararna. Jag har tänkt att ta dem med som utsäde till trädgårdslanden på fritidsstället. Förra året satte jag fyra eller fem knölar. Ett stånd plockade jag i höstas. Det räckte med ett stånd nu med för att fylla hinken. Nu gäller bara att tvätta dem rena från mördarsniglar och dess ägg så jag inte får med mig denna farsot.

Hinken är en murarhink, tror att det är en 20 liters. Smältvattnet klarar inte av att rinna undan som synes.