Katt på upptäcksfärd

Den här helgen tog vi för första gången med oss katten Lisa ner till landet. Hon klagade högljutt nästan hela resan på 6 mil. Barnen satt i baksätet med hörselskydd på för att slippa oljudet (efter egen idé).

Lisa är en riktig fegis som helst tar till harvärjan om fara hotar. Hon är väldigt bra på att springa och att klättra i träd, i alla fall upp. Hemma i villa-samhället går hon knappt ut, särskilt nu i vinter har hon bara knappt stuckit nosen utanför dörren, innan hon ville komma in igen. Men nu börjar vi undra om det inte var för de andra katternas skull. För när vi kom ner till landet ville hon vara ute hela tiden! Och där finns inga andra katter. Det får väl rimligen också till följd att det finns gott om byten, men vi var ändå överraskade att hon vågade och ville vara ute hela tiden i denna okända miljö.

 När vi skulle åka hem fick vi locka fram henne ur en bod där gamla hästvagnar står bortglömda, hon låg och sov (eller passade på möss) från en hög position där uppe på kuskbocken. Det var också väl förspänt med egen utgång.

Trädgårdslandet in spe var fortfarande till stor del täckt av snö, och där det inte var snö så stod det vatten. På höger sida, vilket är sydsidan, om granarna är snön borta och jag drar slutsatsen att det är en effekt av granarnas skugga, så nu är deras saga all.

När vi åkte hem i eftermiddags såg det istället ut så här, och då hade det ändå inte varit särskilt varmt. Nästa helg hoppas vi att det har torkat upp så pass att vi kan plöja upp det. Det är fortfarande rejält blött, trots dräneringsdiket jag jag grävde.