En plats i kulisserna

Trogna läsare vet ju att jag är medlem i Miljöpartiet. Jag har ju till och med haft post som kommunalpolitiker i min hemkommun där jag suttit både i kommunstyrelsen, kultur- och samhällsbyggnadsutskottet förutom i kommunfullmäktige. Jag avslutade mitt uppdrag, med att lägga in en motion om Peak Oil som besvarades med ett jasså. Det vill till fler modiga kommunalpolitiker och tjänstemän, som exemplet i Knivstad visar, för att det ska gå att göra något, att ensam slåss mot väderkvarnar leder bara till att man blir utsliten till ingen nytta. Efter att jag hade avgått försökte flera av de andra partierna värva mig, framför allt Centern kom med ett frestande erbjudande, men miljöminister Carlgrens framträdanden i samband med Förbifart Stockholm slog definitivt spiken i den kistan. Ämnet kommenteras för övrigt mästerligt av Flute.

För ett par veckor sedan fick jag ett telefonsamtal av en art jag aldrig fått tidigare, det var valberedningen för Miljöpartiet i regionen som var i andra änden, och undrade i förtäckta ordalag om jag var en knäppgök eller hade några lik i garderoben. Jag är en ärlig människa, ofta för ärlig för mitt eget bästa, och berättade om mina åsikter om bland annat Peak Oil och hur omöjligt tillväxtsamhället är. Det var tydligen inte tillräckligt knäppt för jag blev invald i partistyrelsen i Östergötland. Återstår nu att se vad det finns att göra från den positionen.