måndag 29 april 2013

Matens klimatpåverkan

Idag kan man läsa i nästan samtliga dagstidningar om en forskningsrapport från IVL Svenska miljöinstitutet som presenteras i media med titeln "Liten klimateffekt av närodlad mat". Ett snabbt googlande gav vid handen att i stort sett alla media presenterade "nyheten" på samma sätt, färdigförpackad från TT. Det intressanta var vinklingen. Vinklingen i media var alltså att det spelade ingen roll varifrån maten kom, det viktiga var om det var kött i den eller inte.

En diskussion på ett socialt nätverk fick mig att inse hur lite som är uppenbart för ens formodat högutbildade och allmänbildade personer. Det fick mig att leta reda på  ursprungsrapporten. Där kan man läsa att även säsongsanpassad mat påverkar vilken klimatpåverkan matkassen har. Detta rapporteras inte i media, där står det istället:
- Att ha närodlat som en grundläggande klimatprincip leder fel, säger Stefan Åström, en av forskarna bakom rapporten.
Enligt analyserna var matkassarna med enbart vegetariska produkter de klimatvänligaste. Växthusgasutsläppen från sådana kassar låg på cirka 10 kilo per kasse (omräknat till så kallade koldioxidekvivalenter).
I rapporten framgår det att denna mest klimatvänliga påse dessutom var svensk säsongsanpassad vegetarisk mat. Alltså inte kikärtor, soyabönor och quorn från andra delar av världen. Dessutom framgår det att alla varianter av matkassar var bättre för klimatet än den genomsnittliga köttbaserade. Varför man i media väljer att säga att närodlat leder fel är märkligt, eftersom den lokalproducerade matkassen medför 9% lägre utsläpp av klimatgaser, säsongsanpassat ger 16% lägre utsläpp och den vegetariska säsongsanpassade ger 65% lägre utsläpp. Dvs allt är bättre en den genomsnittliga kassen. Varför är fokusen i artiklarna att närodlat leder fel? Närodlat kan vara ett första steg, säsongsanpassat ett andra och klimatvänligare köttkonsumtion ett tredje.

Det framgår också av rapporten att man bara använt schablonmässiga livscykelanalyser för att uppskatta klimatutsläppen från olika typer av matvaror. Jag tvivlar på att man tagit in de olika klimateffekterna som finns av olika typer av köttproduktion. Till exempel så finns det ju resultat som tyder på att naturbeteskött i själva verket innebär en klimatsänka. 

I slutet på rapporten drämmer man dessutom till med Damokles-svärdet mot den västerländska livsstilen:
The choice to drive a car to purchase food can be as important as non-vegetarian dietary choices with the respect to the climate impact.
Alltså, att ta bilen till ett köpcentrum för att köpa klimatsmart går inte ihop sig. Ännu mindre att åka runt med bil till diverse lokala producenter och köpa den ena varan här och den andra där. Vill man vara klimatvänlig när det gäller maten så bör man transportera sig fossilfritt till affären. Transporterna till affären däremot är så pass energieffektiva så att de är i stort sett försumbara.

tisdag 23 april 2013

Orsaken till mina bekymmer?

Jag har undrat vad det är jag har gjort för fel som har drabbats av så många svaga och döda lamm. Till råga på allt har min förstfödde, Pontus blivit sjuk. Han låg bara och flämtade i lördags morse, andningen var väldigt grund och högfrekvent. När jag ställde honom upp så gick han med stapplande steg, bakbenen såg stela ut. Ibland hostade han, det lät ungefär som när en katt hostar för att den har mask. Jag tog honom till veterinären som trots att det var lördag hade jouröppet. Diagnosen var inte säker, men han fick behandling mot hostan vi såg, förmodad lunginflammation. Men efter de två första sprutorna antibiotika så var han fortfarande inte märkbart bättre. Han låg mest, hade flämtande andning och när han gick så ville bakbenen inte riktigt vara med. På söndag kväll gav jag honom en dos Selevitan till, ett fuktat finger doppat i pulvret som han fick slicka i sig. När jag var ute och matade honom på natten syntes äntligen en klart märkbar förbättring!
En stunds googlande visade att selenbrist kan visa sig genom en mängd olika symptom, här från Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt:

Selen och E-vitamin samverkar genom att motverka cellskador i muskler. De svenska jordarna är selenfattiga och foder till får behöver kompletteras med selen. E-vitaminhalten avspeglar fodrets kvalité. NMD beror på allvarlig brist på selen/E-vitamin hos lamm och ger upphov till nedbrytning av muskler. Medfödd NMD yttrar sig som död- eller svagföddhet eller plötslig död inom de första levnadsdagarna. Hos äldre lamm är stelhet i bakben och rygg karaktäristiskt.
Medfödd NMD ger död- och svagfödda lamm, svårt att dia, stelhet, snabb andning. 
På lite äldre lamm stelhet och förlamning i bakben och rygg. Plötslig död (till exempel nära efter betessläpp). 
Diffusa symtom (alla åldrar): nedsatt allmäntillstånd, dålig tillväxt, nedsatt produktion och reproduktion, ökad infektionskänslighet. 

Min teori är alltså att det är selenbrist som ligger bakom mina små lamm, döda lamm och nu sjukt lamm. Jag har visserligen gett tackorna selen, ca sex och två veckor innan lamningens början, men möjligen har det varit för lite eller helt enkelt bara ett dåligt sätt att ge dem. Jag fuktade deras havre och blandade i pulvret där. Möjligen har inte selenet hamnat i tackorna utan gått förlorat på foderbordet. Möjligen kan också fodret som skördades förra sommaren vara extra selenfattigt på grund av det regniga vädret. Det gav visserligen mycket foder, men frågan är om det höll bra kvalitet. Om den hypotesen stämmer skulle det kunna förklara varför det är många fårägare som har upplevt små och svaga lamm i år, trots sena lamningar och därmed minskad risk för Schmallenberger.

Idag har alla lamm fått ännu ett fuktat finger med Selevitan och de två tackor som är kvar att lamma har fått en dos med.



fredag 5 april 2013

Döda lamm

Här är det ingen munter stämning idag. Det där med att inte vara så nojig fick jag lägga på hyllan snabbt! Nästa tacka som lammade fick tvillingar där den ena var en liten krake. Men han sprattlade och bräkte högt, redan från början. Jag hjälpte honom med sitt första mål, jag mjölkade ur tackan och gav honom i flaska. Dessutom förde jag honom till spenen och såg honom suga vid ett par tillfällen. Dock verkar det inte ha varit tillräckligt för efter ett och ett halvt dygn var han död. Låg inkrupen bakom vattenhinken, alldeles kall. Då hade jag ändå tittat till fåren ett par timmar tidigare. Efter detta har det varit hårdare kontroll som gäller. Brorsan som var större har jag vägt kontinuerligt efter det för att se att han går upp i vikt. Så länge han går upp med mer än två hekto om dygnet får jag väl vara nöjd.

I morse var det så dags för nästa tacka. När jag kom ut på morgonen låg det redan ett dött lamm på ströbädden, medan tackan höll på att krysta fram det andra. Det var en förstagångslammare, så jag antog att det första inte blivit renslickat kring nosen tillräckligt snabbt. Men jag vet ju egentligen inte. Lamm nummer två var bara hälften så stort som det första. Jag torkade rent det och tackan slickade men det dog ändå. Så nu har vi en ledsen tacka utan lamm.

I eftermiddag var det så dags för den sista av våra andragångslammare. Hon var stor så jag hoppades på tvillingar så att man kunde adoptera bort en till tackan vars lamm hade dött. Det var visserligen tvillingar, men det andra var dött vid födseln och hade varit så ett tag. Nu gäller bara att inte tackan mår dåligt efter detta, men fostersäcken var i alla fall hel för den andra lille kraken. Det friska lammet har kontrollvägts och stödmatats (med tackans egen mjölk). Nu tas här inga risker mer.

Här är det Fia som ska krysta fram det döda lammet.


Så idag har det varit tre döda lamm, och ännu ett dött lamm för ett par dagar sedan. Det är inte utan att man fasar för resultatet i kommande lamningar. Ännu kvarstår minst två, kanske tre tackor. Jag kan ju inte tillbringa varenda timme i ladugården. Men jag måste nog gå oftare om nätterna tills de har lammat klart.

Tackan vars båda lamm dog har förresten verkat fastna för vårt äldsta lamm, nästan månadsgamla Pontus. Även om hon bräker efter lammen så blir det sju resor värre om Pontus ger sig ut på äventyr! Hon krafsar på honom och stångar andra som kommer för nära. Han verkar ta det med jämnmod. Värst är det väl för Pontus riktiga mamma som ser ut att ha något spänt juver...

Lite stor kanske för att adopteras?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...