En stunds googlande visade att selenbrist kan visa sig genom en mängd olika symptom, här från Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt:
Selen och E-vitamin samverkar genom att motverka cellskador i muskler. De svenska jordarna är selenfattiga och foder till får behöver kompletteras med selen. E-vitaminhalten avspeglar fodrets kvalité. NMD beror på allvarlig brist på selen/E-vitamin hos lamm och ger upphov till nedbrytning av muskler. Medfödd NMD yttrar sig som död- eller svagföddhet eller plötslig död inom de första levnadsdagarna. Hos äldre lamm är stelhet i bakben och rygg karaktäristiskt.
Medfödd NMD ger död- och svagfödda lamm, svårt att dia, stelhet, snabb andning.
På lite äldre lamm stelhet och förlamning i bakben och rygg. Plötslig död (till exempel nära efter betessläpp).
Diffusa symtom (alla åldrar): nedsatt allmäntillstånd, dålig tillväxt, nedsatt produktion och reproduktion, ökad infektionskänslighet.
Min teori är alltså att det är selenbrist som ligger bakom mina små lamm, döda lamm och nu sjukt lamm. Jag har visserligen gett tackorna selen, ca sex och två veckor innan lamningens början, men möjligen har det varit för lite eller helt enkelt bara ett dåligt sätt att ge dem. Jag fuktade deras havre och blandade i pulvret där. Möjligen har inte selenet hamnat i tackorna utan gått förlorat på foderbordet. Möjligen kan också fodret som skördades förra sommaren vara extra selenfattigt på grund av det regniga vädret. Det gav visserligen mycket foder, men frågan är om det höll bra kvalitet. Om den hypotesen stämmer skulle det kunna förklara varför det är många fårägare som har upplevt små och svaga lamm i år, trots sena lamningar och därmed minskad risk för Schmallenberger.
Idag har alla lamm fått ännu ett fuktat finger med Selevitan och de två tackor som är kvar att lamma har fått en dos med.
Verkningarna av selenbrist kan vara dramatiska. Jag har erfarenhet av hur det kan yttra sig på unghästar. Våra två islandshästar blev först slöa och sedan slutade den ena hästen upp att äta. Han krafsade och nosade i halmen men åt varken hö eller havre. Nästa dag vägrade även den andra hästen att äta och då blev man rädd. Växande djur som inte äter är inte bra. En kunnig hästuppfödare ställde diagnosen och hjälpte oss att få i djuren en stötdos av ett selenpreparat. Dagen efter åt hästarna igen och efter några dagar var de lika pigga som vanligt.
SvaraRaderaDetta inträffade ett år då vi bara gett hästarna närodlat foder, hö och lite havre. Jag minns inte att våra får drabbades av några särskilda problem det året, men jag tror att vi gav dem fabrikstillverkat kraftfoder under högdräktigheten och det brukar alltid innehålla tillskott av selen. De fick också ett annat mineralfoder än hästarna.
Ibland har man lösningen mitt framför näsan! Hoppas Pontus repar sig för du har verkligen varit drabbad av tråkigheter. Lammningen är ju i sig händelsfull och ibland besvärlig men att på det få lamm som dör/tacklar av är ju heljobbigt.
SvaraRaderaEfter energidränerande omvårdnad av en individ var jag idag helt slut i huvudet efter dagens beslut och genomförande, men nu är det nya tag.