söndag 10 januari 2016

Gård till salu

Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig. Gården var rätt men vi var fel. Därför kommer gården att behöva byta ägare. Jag kommer inte att ha kvar min del. Är det någon som är sugen på en gård i norra Västerviks kommun så är ni välkomna att höra av er.

Utsikten från gården, ner över "Kumlera"
Gården på höjden
Precis där kullen är som högst ligger huset under körsbärsträden.


Livet har nya spännande utvecklingsmöjligheter framöver, men det är inte läge ännu att beskriva dem närmare i detalj.

måndag 30 november 2015

Bra ensilage

Tidigare år har jag bara köpt in foder och då främst ensilage. Ibland har det varit svårt att få tag på, haft en ogynnsam sammansättning av växter eller varit för grovt. Då har fåren inte fått i sig tillräckligt med protein från grovfodret och man måste komplettera med kraftfoder för att inte lammen ska födas små och undernärda. Förra året fick vi dessutom en stor sats med mögliga balar. Fåglar hade pickat hål på dem och släppt in syre och vatten. Inte nog med att det är obrukbart som foder, det är nära ett ton som ligger ivägen.

Därför så satsade jag ju på att skörda eget foder i år. Flera ifrågasatte mitt val iom att det dels är små flikiga åkrar, dels att jag ville skörda så tidigt.

Nu blev det som jag ville i alla fall. Gräset slogs ju när det fortfarande var en vecka kvar av maj. Sedan kom det en maskinstation och balade och plastade det. Jag tog en andraskörd den 22 juli. Någon tredjeskörd blev det aldrig utan jag släppte fåren på återväxten.


Nyss insläppta på återväxten. Här ett
avsnitt som inte slagits pga mjuk mark

Nu har jag provat både första och andraskörden och jag är väldigt nöjd med mitt beslut. Det blir mycket mindre rator och därmed räcker balarna längre. Istället för en vecka så räcker de två, nu när vädret är tillräckligt kallt för att de inte ska ta värme. Förstaskörden var ännu bättre än andraskörden. Så de 14 balar som jag fick i hop borde räcka hela vintern utan problem!

onsdag 30 september 2015

Jägarexamen!

För 13,5 år sedan i februari 2002, började jag läsa till jägarexamen med en kollega. Det var en intressant upplevelse. Det var jag och kollegan som jobbade i it-branschen, en polis (chef för citypolisen i Linköping) och 4 killar från Syrien som var släkt. Kulturkrocken mellan polisen och dessa skötsamma syriska killar var total, jag tror inte polisen hade så mycket kontakt med skötsamma invandrarkillar, de var nog inte vana vid vänskapligt sinnade poliser heller. Stämningen var god.
Jag var orimligt trött efter att kvällskursen var slut om kvällen, det tog ett par veckor innan jag insåg att jag var gravid, första barnet hade låtit sig bli till fortare än jag kunde föreställa mig att det skulle gå. Beräknad förlossning var i oktober så graviditeten hindrade ju inte egentligen. Men när vi kommit så långt som till att börja skjuta så hade magen växt betydligt. Sist i serien av skyttet låg högviltsprovet, den grövsta klassen av kalibrar. Där fegade jag ur då jag var osäker på hur mycket barnet i magen påverkades.

Hur det nu kom sig så blev det aldrig av att göra resten av skyttet. Jag hade inga i min närhet som kunde hjälpa mig, eller snarare som visste hur eller kände för att hjälpa mig. Därmed blev högviltet inte avklarat.

Men en serie händelser i samband med mina nya livsomställning iom separationen gjorde att jag kunde ta upp det hela igen. Två vänner som peppade mig att skjuta med deras bössor och en som visste en bra skyttebana att göra prov på. När jag fick tipset om skyttebanan så ringde jag direkt och bokade en tid för träning/uppskjutning.

Kvällen innan övade jag svingen hemma med ett luftgevär och en egenhändigt tillskuren skjutkäpp. Det gällde att få en lagom svängande rörelse för att knäppa tänkta älgar i flykten.

Väl på skjutbanan blev jag mottagen av en vänlig äldre herre som instruerade mig. Jag fick torrklicka på den lånade bössan så pass att jag kände mig bekväm både med att ladda om och var avtrycket var. Sedan började jag med fyra stillastående. Därefter gick vi på löpen. Åt vänster och åt höger. Det fungerade bra med skjutkäppen som jag hade stående mellan fötterna och lutade framåt. Skjuter tre serier på löpande och så meddelar uppskjutningsledaren att jag har klarat provet! Jag hade till och med skjutit ganska mycket bättre än jag hade behövt för att klara mig! Så nu är det klart! Nu ska här skaffas bössor och börjas jagas!

Äntligen!

torsdag 6 augusti 2015

Fårklippning

Att välja tid för fårklippning på våren har alltid varit ett litet dilemma för mig. Det vanligaste valet bland mer professionella fårägare är att klippa 4-6 veckor före lamning, men i mitt fall skulle det handla om att klippa i andra delen av februari. Det känns inte alls bra då det är den kallaste perioden på året och mina får verkar påverkas av kylan. När de är nyklippta huttrar de som bara den!

Om de inte blir klippta före lamningen så måste det istället ske efter vilket är vad jag har praktiserat hittills. I år hörde jag ryktesvägen att min fårklippare var skadad och därför klippte jag dem själv. Jag har ännu inte blivit sams med klippmaskiner utan klipper dem för hand med gammaldags fårsax.

Nytt för i år var en enkel klippstol. Bäst hade det naturligtvis varit med en sådan där man hissar upp fåret, men det var över min förmåga att konstruera för i år. Den här gör iallafall jobbet betydligt lättare. Tackan står stilla och det räcker med att jag står på knä för att jag ska kunna klippa under magen.



Här är min äldsta tacka på klippning, 10 år gamla Trollet. Efter klippningen blev det en helt annan tacka!



måndag 27 juli 2015

Ensam på gården

I år har mycket inte blivit som det skulle. Efter en tids funderande är jag nu sedan ett tag ensam på gården. Nu gäller det att testa gränserna för vad som är rimligt att klara själv, vad jag ska hyra in hjälp till och vad jag helt ska prioritera bort.

En sak som jag har gjort själv är att klippa fåren. Låt vara att det var lite sent, men med årets väder har de inte farit illa. Fördelen med att klippa själv är att man får en nära kontakt med även de mindre tama djuren. Jag upptäckte till exempel att jag har en trolig tvekönt tacka.
Äntligen blev också en enkel klippstol gjord så att jag fick upp dem på bättre arbetshöjd. Det är andra gången jag klipper hela gänget och med tanke på den ringa erfarenheten (nu ca 25 får klippta) så tycker jag att det går ganska bra när det tar ca 30 min.


måndag 1 juni 2015

Tidig vallskörd

I år har vi satsat på att ta en tidig egen vallskörd för att få foder som är spätt och inte hål på balarna med mögligt innehåll som resultat.  Det är klart att fåglar kan hacka hål på våra balar också, men tanken är att jag ska hålla koll och laga dem om så sker. Nu är balarna dessutom täckta med en extra presenning för att så inte ska ske innan balarna syrat till sig.

Ett försök att låta en kompis slå gräset med sin slåtterkross gick på pumpen då gräset bara böjde sig och inte blev klippt. Det blev till att ta fram slåtterbalken istället. Det tog sitt lilla tag.... Sedan skulle allt gräs strängas ihop i lagom stora strängar, där blev det ännu en sen kväll i traktorn.

För balning och inplastning hyrde vi in tjänsten från en maskinstation. Det kom en stor traktor med en jättepress! Trots de blev det inga spår i ett mjukare område.

tisdag 14 april 2015

Schmallenberg igen?

Årets lamning fick ett helt annat utfall än förra årets, trots samma bagge och samma tackor.

Det började med en tacka som kastade sina tvillingar ca 6 veckor före lamningen. Hon blev ganska dålig men klarade sig med hjälp av en antibiotika-kur. Detta var min äldsta tacka, så jag trodde att det hade med ålder att göra, hon är 10 år. Åldern gör det också osannolikt att det skulle bero på toxoplasmos.

Första tacka som lammade var traditiosenligt Black. Hon fick tvillingar varav den ena var ok men den andra hade krokig rygg som dessutom inte verkade avslutad korrekt. Förlamad bak. Avlivning.

Sedan kom den enda problemfria tvillinglamningen. Dagen efter var det en där jag var tvungen att gå in och fiska fram ett huvud som låg bakåtslaget. När lammet kom ut så märker jag att ryggraden är som ett S och alla knälederna är stela. Lammet kunde heller inte andas utan dog direkt efter födseln. Just detta lamm var ju så uppenbart Schmallenberg-skadat. Tyvärr gjorde påskhelgen att jag inte kunde skicka på obduktion.

Efter detta kom ytterligare ett som var kraftigt missbildat och ett som var dött sedan länge i magen.

Slående är också hur få tvillingfödslar det var och många tackor som inte var dräktiga.

En annan fårägare berättade att hon gjort immunitetsundetrsökningar på sina tackor och kunde konstatera att flera tackor som visat immunitet ena året inte gjorde det nästa. Veterinären kunde också berätta om bekräftade Schmallenberg-utbrott i andra besättningar som lammat lika sent som mina. Det verkar alltså som om det här med Schmallenberg-viruset är något vi får dras med, och inte bara för ungtackor, särskilt under varma höstar när knotten kan leva länge.

tisdag 16 december 2014

Problemet med köpt foder

Vi köper allt foder som våra får äter. Det var från början ett beslut för att vi inte hade varken maskiner eller mark att producera foder på då vår mark var utarrenderad.
Nu är läget inte riktigt samma då vi har återtagit endel åkrar och även skaffat traktor, men vi är ännu inte framme vid att producera foder själva i någon större omfattning.
Därför är vi hänvisade till att köpa vilket är förenat med risker. Vissa år finns det helt enkelt inte mycket foder att tillgå på öppna marknaden, ofta är det bara svårt att få tag på bra foder. Får i allmänhet och Åsenfår i synnerhet vill ha spätt gräs och inte tjocka timotejstjälkar.
I år har vi i väntan på svalare väder fått tag på hö på storbal från en ny leverantör som var trevligt att hantera och fåren tycker om. Nu till det svalare vädret kom det en leverans av ensilage från samma leverantör som vi hade förra vintern, men vilken skillnad!  Inte nog med att det var förvuxet med mycket oätligt grovt i, det var dessutom hål i varenda bal!  Just nu är jag så led på mögligt grovt ensilage att jag helst inte vill se balarna som ligger där... Hoppas att det finns hö så att det räcker...

Min tanke med egen foderproduktion är att vi ska kunna skörda före alla andra, vi har ju inte alla maskiner som behövs utan måste hyra in. På så sätt ska det inte vara för grovt. Vi kan då också bestämma hur många lager plast vi ska ha och om vi ska skydda balarna ytterligare mot fåglar.
På tid och längd hoppas jag också att vi kan så vallfröblandningar som har en bättre sammansättning än de som är avsedda för nöt och häst. Men det är ytterligare några år bort.

Lite löshö ligger på logen hemma, löshö från en slåtter. 

torsdag 13 november 2014

Årets slakt

Det här är årets bagglamm. I morse åkte de till det lokala gårdsslakteriet Basunda för slakt. Även avelsbaggen fick följa med på resan. I år blir det endast tackor kvar över vintern och en ny bagge nästa år. Jag tyckte att det var för mycket extra arbete med att hålla baggar och har inte särskilt långt till andra besättningar med Åsenfår.

Om ett par dagar åker jag och hämtar kött (vacuum-förpackat i styckeförpackning ) och skinn. Köttet kan man köpa från oss. Skinnen ska först saltas om innan de skickas på beredning och kommer därefter att finnas till salu.

torsdag 6 november 2014

Baggen återkomst

I söndags var det då åter dags för baggen att kurtisera tackorna. I år får han 10 dagar på sig. De som inte blir dräktiga under denna tid får vara utan lamm nästa år. Förhoppningsvis är det någon annan än det var förra året.

Jag praktiserar brunstsynkronisering genom att släppa in baggen med förkläde, två veckor före den planerade betäckningen.  På detta sätt är det meningen att fler tackor ska bli brunstiga under en kort period.  Med tanke på att han omedelbart betäckte tre tackor så verkar det fungera. Första lammet förväntas titta ut den 27 mars.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...