Kalkylen räknar inte med krämpor

En och annan som brukar läsa den här bloggen har kanske noterat att aktiviteten avtagit betydligt. Jag kan inte neka till detta. Senaste halvåret har tid varit en större bristvara än på länge. Nytt jobb, stort trädgårdsland och planerad försäljning av huset har tagit var sin bit. I helgen var det meningen att städandet skulle gått in i slutspelsfasen inför en planerad fotografering idag. Detta får nu skjutas på framtiden då både sambon och jag har drabbats av krämpor, han av en ögonåkomma och jag av ett trasigt knä. Det är inte lätt att få någon städning eller röjning gjord om man inte kan ha ögonen öppna eller inte kan gå.

Våra nya krämpor får mig att reflektera över hur lite vi räknar med att bli sjuka. Troligen är sambons åkomma av övergående natur även om den var dåligt tajmad, mitt knä däremot kan det vara värre med. Livet blev med ens mycket besvärligare. Turligt nog har vi ju kommit ganska långt med husförsäljningsprojektet (jisses vad mycket två "samlare" hinner skaffa på sig på fem år!), men tänk om det inte hade varit så? Jag föreställer mig att ett par med en mer ansträngd ekonomi med t.ex. en egen företagare och en huvudförsörjare skulle kunna få tvingande ekonomiska problem efter bara ett par veckors sjukskrivning! En egen företagare med 30 dagars karens och en huvudförsörjare som bara får ut en bråkdel av lönen i sjuklön är inte mycket att hänga i granen när det gäller att hålla banken stången om man inte har några ekonomiska buffertar.  Efter ytterligare en tids sjukdom kan de vara tvingade att sälja huset, så fort som möjligt. Och vem ska då göra jobbet?

Nästa fråga, hur man ska ta hand om odlingar och ev framtida djur törs jag inte tänka på... Man räknar verkligen inte med att bli sjuk eller få krämpor. Och inte förstår man vad andra säger förrän man varit i situationen själv heller. Så mycket för inlevelseförmåga!