Inlägg i tillväxtdebatten

Det har de senaste veckorna börjat gry en viss debatt om tillväxt, tänkte här argumentera på ett semi-matematiskt sätt varför evig tillväxt inte är möjlig i en begränsad värld. Flute gör som vanligt ett bra inlägg, men jag vill ändå göra mitt lilla tillägg till debatten.

Jag börjar med att låna en definition av tillväxt från Makrofjantens inlägg om varför enligt hans mening evig tillväxt är möjlig:

För att inse det problematiska med denna utsaga kan vi först definiera vad tillväxt är. Med tillväxt brukar menas procentuell förändring av BNP (ett lands samlade produktion, bruttonationalprodukt). BNP i sin tur bestäms av hur många timmar landets människor arbetar multiplicerat med hur mycket värde som skapas per arbetad timme (det senare kallas produktivitet).

BNP = arbetade timmar * produktivitet.

Den definitionen är det inget fel på, det är resten av argumentationen som brister. För att kunna bevisa om evig tillväxt är möjlig, måste vi ju definiera tidsbegreppet också.

        Evig betyder i oändlig tid, alltså tills universum inte finns längre.

Redan där borde man ju inse att evig tillväxt inte är möjlig, eftersom människan med all sannolikhet inte kommer att finnas ända tills tiden tar slut. Men om vi begränsar tiden till bara jordens livslängd så får vi lite mer att diskutera.

Vi som hävdar att evig tillväxt inte är möjlig brukar ju ofta stödja oss på att vi inte har oändligt med resurser på jorden, allt är ändligt, mängden råvaror, mängden mark och antalet människor. Ja, faktiskt är mängden människor begränsad, för om man tänker sig ända tills tidens död att människorna skulle föröka sig enligt devisen "Föröka er och uppfyll jorden" så skulle vi till slut göra just den, alltså fylla jorden totalt, hela ytan täckt av människor. Eftersom var och en förstår hur orimligt det vore så kanske vi kan slå fast det som en allmänt accepterad begränsning.

Mängden resurser då? Tillväxtförespråkare brukar hävda att vi ska uppnå perfekt återvinning, vilket är omöjlig, men vi kan ändå anta att det fungerar, för resonemanget. Om vi antar att energin är oändlig, vilket den inte heller är, men vi kan anta det för resonemanget, så skulle evig tillväxt med begränsad antal människor och begränsad mängd råvaror förutsätta att energiomsättningen skulle öka, eftersom återvinningen skulle vara tvungen att gå fortare och fortare för att tillväxten skulle fortgå. Ökad mängd energi på en begränsad värld är inget framgångsrecept, det måste innebära en temperaturökning, vilket skulle ha död på mänskligheten och troligen större delen av allt annat liv här på jorden med.

Det som jag menar är bristen i resonemanget hos dem som hävdar att evig tillväxt är möjlig, är att de begränsar systemet utan att beskriva begränsningarna. Antingen menar man bara för att tillväxt är möjlig nu när vi har mer resurser än vi gör av med, så kommer det alltid att vara så. Eller så menar man, som Makrofjanten, att bara för att tillväxt är möjlig i någon sektor så måste det gälla generellt, och därför är evig tillväxt möjligt. Så är ju inte fallet. Jag har en kollega som jag brukar diskutera tillväxt med som brukar argumentera att värdet av det vi producerar kommer att öka, och därför kommer evig tillväxt att vara möjlig, men värdet kan omöjligt öka utan att energiinsatsen ökar, och det är ju faktiskt omöjligt att den kan öka för evigt.

Alltså, evig tillväxt är inte möjlig, eftersom mängden människor på jorden inte kan växa oändligt, mängden råvaror är begränsad och det inte går att öka energianvändningen i det oändliga.

End of discussion, så är det!

Så om vi vill fortsätta leva i charaden med tillväxt så ska vi ändå veta att det är en parentes som en dag tar slut. Frågan är ju vilken jord vi lämnar efter oss till våra ättlingar då?