måndag 21 februari 2011

Inlägg i tillväxtdebatten

Det har de senaste veckorna börjat gry en viss debatt om tillväxt, tänkte här argumentera på ett semi-matematiskt sätt varför evig tillväxt inte är möjlig i en begränsad värld. Flute gör som vanligt ett bra inlägg, men jag vill ändå göra mitt lilla tillägg till debatten.

Jag börjar med att låna en definition av tillväxt från Makrofjantens inlägg om varför enligt hans mening evig tillväxt är möjlig:
För att inse det problematiska med denna utsaga kan vi först definiera vad tillväxt är. Med tillväxt brukar menas procentuell förändring av BNP (ett lands samlade produktion, bruttonationalprodukt). BNP i sin tur bestäms av hur många timmar landets människor arbetar multiplicerat med hur mycket värde som skapas per arbetad timme (det senare kallas produktivitet).

BNP = arbetade timmar * produktivitet.
Den definitionen är det inget fel på, det är resten av argumentationen som brister. För att kunna bevisa om evig tillväxt är möjlig, måste vi ju definiera tidsbegreppet också.

        Evig betyder i oändlig tid, alltså tills universum inte finns längre.

Redan där borde man ju inse att evig tillväxt inte är möjlig, eftersom människan med all sannolikhet inte kommer att finnas ända tills tiden tar slut. Men om vi begränsar tiden till bara jordens livslängd så får vi lite mer att diskutera.

Vi som hävdar att evig tillväxt inte är möjlig brukar ju ofta stödja oss på att vi inte har oändligt med resurser på jorden, allt är ändligt, mängden råvaror, mängden mark och antalet människor. Ja, faktiskt är mängden människor begränsad, för om man tänker sig ända tills tidens död att människorna skulle föröka sig enligt devisen "Föröka er och uppfyll jorden" så skulle vi till slut göra just den, alltså fylla jorden totalt, hela ytan täckt av människor. Eftersom var och en förstår hur orimligt det vore så kanske vi kan slå fast det som en allmänt accepterad begränsning.

Mängden resurser då? Tillväxtförespråkare brukar hävda att vi ska uppnå perfekt återvinning, vilket är omöjlig, men vi kan ändå anta att det fungerar, för resonemanget. Om vi antar att energin är oändlig, vilket den inte heller är, men vi kan anta det för resonemanget, så skulle evig tillväxt med begränsad antal människor och begränsad mängd råvaror förutsätta att energiomsättningen skulle öka, eftersom återvinningen skulle vara tvungen att gå fortare och fortare för att tillväxten skulle fortgå. Ökad mängd energi på en begränsad värld är inget framgångsrecept, det måste innebära en temperaturökning, vilket skulle ha död på mänskligheten och troligen större delen av allt annat liv här på jorden med.

Det som jag menar är bristen i resonemanget hos dem som hävdar att evig tillväxt är möjlig, är att de begränsar systemet utan att beskriva begränsningarna. Antingen menar man bara för att tillväxt är möjlig nu när vi har mer resurser än vi gör av med, så kommer det alltid att vara så. Eller så menar man, som Makrofjanten, att bara för att tillväxt är möjlig i någon sektor så måste det gälla generellt, och därför är evig tillväxt möjligt. Så är ju inte fallet. Jag har en kollega som jag brukar diskutera tillväxt med som brukar argumentera att värdet av det vi producerar kommer att öka, och därför kommer evig tillväxt att vara möjlig, men värdet kan omöjligt öka utan att energiinsatsen ökar, och det är ju faktiskt omöjligt att den kan öka för evigt.

Alltså, evig tillväxt är inte möjlig, eftersom mängden människor på jorden inte kan växa oändligt, mängden råvaror är begränsad och det inte går att öka energianvändningen i det oändliga.

End of discussion, så är det!

Så om vi vill fortsätta leva i charaden med tillväxt så ska vi ändå veta att det är en parentes som en dag tar slut. Frågan är ju vilken jord vi lämnar efter oss till våra ättlingar då?

13 kommentarer:

  1. Eftersom resonemanget är teoretiskt och utgår ifrån att jorden är den begränsande faktorn (jordens livslängd) så blir det ju riktigt.

    Däremot, när vi diskuterar evighet även om så bara några tusen år, så är väl knappast jorden en begränsande faktor. Meningen med mänskligheten är väl att vi ska kolonisera rymden också.

    Rymdteknologin befinner sig väl ungefär på motsvarande stadium som sjöfarten gjorde i slutet på 1400-talet i jämförelse. Och det har ju hänt en del sen dess. Den utvecklingen kommer i sig att driva tillväxt. Precis som sjöfarten gjort.

    Paradoxen i det är att vi behöver den teknologiska plattform som jorden utgör för att klara det. Samtidigt som det är just den plattformen vi nu eroderar med vår ohämmade och miljökatastrofala tillväxt.
    Hur det går? Vete tusan. Man får leva på hoppet och göra sitt bästa i det lilla.

    SvaraRadera
  2. BNP är ett så korkat mått på tillväxt att det inte är värt ett endaste jota.
    Varför då?
    Därför att det inte drar av det vi förstör!
    Ett exempel: Om jag kör av vägen med bilen så hela sidan blir bucklig, men bara byter backspegeln och sidorutan så har jag bidragit till BNP. Fast vad jag egentligen gjort är att förstört ackumulerat värde i bilen och på mitt bankkonto.
    BNP är produktion, ökning av produktion borde inte vara det samma som tillväxt. Tillväxt borde vara om produktionen är större än avskrivningarna. Men då måste man sätta värde på miljöförstörelse, och det skulle ge negativt värde på mycket av det som driver tillväxten.
    Jag skulle kunna dra hur många vansinniga exempel som hellst men slutsatsen är att definitionen på tillväxt MÅSTE ändras.

    TU

    SvaraRadera
  3. gronvita: Rymdteknologin ligger snarare där människan låg utvecklingsmässigt för 50 000 000 år sedan, dvs. knappt existerande. Vi kan inte kolonisera någon himlakropp i vårt solsystem utan att för all framtid vara beroende av jordens resurser och vi har inte ens en liten ledtråd över hur vi ska kunna färdas till vår närmaste stjärna på ett snabbt sätt. Vår första rymdsond har ju bara just så pass lämnat solsystemet.

    Den dagen vi tar det steget har nog människan som ras slutat existera och något smartare utvecklats. Vi kanske banade vägen på samma sätt som grottmänniskorna banade vägen för sjöfarten vid uppfinnandet av hjulet, men de frågeställningar som ställs här är mer aktuella än så... vi kan inte ens lämna den här planeten utan oljan...

    SvaraRadera
  4. Tänk jag har inte fattat att meningen med mänskligheten är att kolonisera rymden...

    Jag trodde att meningen var största möjliga lycka åt största möjliga antal männinskor.

    SvaraRadera
  5. Ylven: Om vi går över till filosofi och meningen med livet så sa, jag tror det var Stephen Hawking, något smart: utvecklings av livet är universums sätt att bli medveten om sig själv.

    Det kanske ÄR meningen att vi ska dit ut, men det har ingen betydelse och tillför inget till något så världsligt som tillväxtdebatten i det här läget.

    SvaraRadera
  6. André,
    Teknologiutvecklingen har varit ganska betydande de senaste 5-600 åren. Med kraftig acceleration de senaste 100. Jag håller inte alls för otroligt att de närmaste 500 därför kan innebära sådant vi nu knappt ens kan drömma om. Därför låter jag profetian om rymden stå öppen.

    Eftersom vi nu närmar oss peak alltmöjligt de närmaste årtiondena och de ekologiska systemen knäar betänkligt redan nu så känns det som ett betydande tidsglapp att vänta några 100 år på teknik. Kanske hinner vi just därför inte få möjligheten att ta de där tekniksprången alls. Vore snopet.

    Därför tror jag att diskussionen om evig tillväxt måste föras med ett synnerligen kort tidsperspektiv för att vara det minsta realistisk. Och då är den definitivt inte möjlig och de ekonomiska system vi har kan inte hantera situationen. I stället förvärrar de den.

    Meningen med livet däremot är nog en diskussion som bäst tas IRL under trevliga former och utan tidspress. Och upprepade gånger, för svaren lär variera över tid beroende på vem man är och var i livet man befinner sig och vem man talar med. Oftast är den dock berikande och lärorik.

    SvaraRadera
  7. Gronvita, det hjälper om diskussionen sker över en eller flera öl.

    SvaraRadera
  8. Cornu,
    Ju fler ju djupare och intressantare. Och det är väl dessutom en av meningarna, att ha trevligt med varandra.

    SvaraRadera
  9. Har nu lyssnat på Herrar Jackson,Wijkman mfl under de snate två veckorna under ett par olika seminarietillfällen och min slutsats i frågan är att den är en jäkligt komplex nöt att knäcka, och troligen kommer den heller knappast att knäckas av något annat än sej själv.

    Anledningen till det är att ständig tillväxt i en begränsad värld är och kommer att förbli omöjlig. Punkt!

    SvaraRadera
  10. Du glömmer den viktigaste komponenten i all (real) tillväxt (Alltså ökad förmåga att fylla människors behov). Människans kreativitet är den absolut viktigaste, både historiskt och in i framtiden.

    Det finns många exempel historiskt på att vi bättre fyller människors behov genom idéer som kräver lägre energianvändning än tidigare. Det finns inget som säger att sådana framsteg inte skulle vara möjliga i framtiden också.

    Nu vet jag inte riktigt vad du menar med evig tillväxt. Om det betyder att vi någon gång i framtiden skulle kunna tillfredsställa varje tänkt behov håller jag med, det är omöjligt. Betyder det däremot att vi i framtiden gradvis bättre kommer kunna tillfredsställa människors behov, så ser jag inga problem med det, givet att vi har ett samhällssystem där entreprenörskap inte motarbetas.

    Lika sant är dock att en framtida värld inte kommer se ut som idag, fast mer av samma. Bara för att ex olja är avgörande för vår förmåga att producera idag, behöver inte det betyda att den är det på längre sikt. På samma sätt som den sågs som något värdelöst på 1700-talet, kan den komma att spela ut sin roll i framtiden.

    Även om det du säger är sant:

    "... mängden människor på jorden inte kan växa oändligt, mängden råvaror är begränsad och det inte går att öka energianvändningen i det oändliga."

    så kan vi organisera oss bättre, använda den befintliga energin effektivare, smartare sammankoppla människors preferenser med de tillgångar vi har. Denna utveckling sker genom idéer och kreativitet och har ingen gräns.

    SvaraRadera
  11. Det tillväxtbegrepp som jag diskuterar är ju det gängse måttet, alltså ökad produktion av varor och tjänster, och det är ju det som inte är möjligt i längden i en begränsad värld.


    Däremot håller jag helt med dig att det finns utrymme för förbättringsarbete!

    SvaraRadera
  12. Då förstår jag inte vad det är du kritiserar.

    Varor och tjänster producerar vi ju för att fylla mänskliga behov, inget annat. I vilken grad vi lyckas med detta försöker vi mäta med ett mått som heter BNP. Vi är säkert överens om att detta är ett dåligt mått och att det i mångt och mycket missar målet.

    Om du nu håller med om att det vi vill mäta, behovsuppfyllelse eller reell tillväxt, är möjlig att förbättra, så betyder ju det att du håller med mig om att verkligheten är sådan beskaffad att vi kan få det kontinuerligt bättre framöver även inom ramen för en ändlig värld. (Evig tillväxt med andra ord)

    Din tillväxtkritik faller då på måttet BNP, inte på om vi kan får det reellt bättre eller inte. Men skälet till att BNP är ett dåligt mått är ju inte en fråga om världen är ändlig utan en fråga om hur BNP beräknas. Du har visat att linjalen är fel, men inte sagt något om hur verkligheten är beskaffad. Det intressanta är ju inte vad ett mått säger utan hur vi faktiskt har det.

    Sammanfattningsvis:
    Om kritiken mot evig tillväxt är en kritik mot måttet BNP är den oviktig och säger ingenting om verkligheten.

    Om kritiken mot evig tillväxt säger att det finns en gräns för hur väl varor och tjänster kommer kunna tillfredsställa människors behov i framtiden är den felaktig och beskriver inte verkligheten.

    SvaraRadera
  13. Nej, min kritik grundar sig på "tillväxt", alltså mer och mer, snabbare genomflöde, mer prylar.

    Förbättringsarbete kommer förhoppningsvis alltid att finnas, men i världen som helhet kan det inte betyda mer och mer, det sätter helt enkelt fysiska resurser stop för.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...