Beten, stängsel och får som springer!

Istället för att sköta bin under våren har tiden gått åt till alla bestyr med fåren. Vinterns sena grepp gjorde att det inte gick att sätta staketstolp förrän det var dags för utsläpp. Nu när marken har varit helt obetad sedan 70-talet så finns det inte så produktivt gräs heller. Det ligger mycket gammalt gräs och kväver den nya uppväxten samt att allt gräs inte faller fåren i smaken. Den första hagen var egentligen tänkt som välkomsthage när jag fick dem i höstas, men pga den tråkiga erfarenheten med rymmarfåret så beslöt jag mig då att ha dem installade till att börja med, sedan fick de en rasthage i anslutning till ladugården. Hagen har utvidgats i omgångar och vi har även haft fåren en sväng inne i trädgården där vi slog två flugor i en smäll, vi slapp klippa gräs och de fick mat. Det var fascinerande att se hur de först åt upp alla maskrosor, sedan aspslyet i ett undansatt hörn, sedan det smakliga gräset och sist, under protester, det gräs som inte var så gott. Till tillfälliga hagar har jag införskaffat ett nät av viltstängseltyp,  ett plastnät med 5 centimeter stora maskor. Det var 2 meter högt och 150 meter långt. Jag tillbringade två kvällar med klövsaxen för att klippa isär det i två längder som var en meter hög vardera istället.

Det var detta nät vi satte upp i trädgården.När vi började hitta får utanför hagen var det bara att inse faktum, jag tyckte inte gräset var slut, men det tyckte de! Höjden på nätet var det inget fel på, däremot var det inte styvt nog i underkant. Vissa individer visade betydande talanger på att krypa under. Det ger mig lite perspektiv på att stängsla mot varg som ju också sägs föredra att krypa. Detta stängsel duger inte mot vargar med mindre än att man har en spänntråd underst, och då blir det ju en betydligt mer permanent uppsättning.

Inte nog med att vi har haft snålt med hagar, det har regnat mycket också. Det syns tydligt att det inte är favoritvädret! När regnet öser ner och de inte har något skydd så står de blick stilla som statyer med öronen nedvikta så gott det går. Man verkligen ser hur de tycker synd om sig! Och när de ruskar av sig vattnet är det en kaskad som borde motsvara flera liter! En nybadad hund kan inte ruska av sig mer vatten! Från trädgården där det inte fanns något skydd för regnet så tog vi faktiskt in dem en omgång i ladugården igen. Det här med fårflytt hade börjat kännas rutinmässigt, den här gången bad Calle mig att gå lite långsammare så att eftersläntarna skulle hinna med. Så efter att vi öppnat grinden så gick jag iväg med havrehinken och koskällan och fåren följde efter. En stund. Sedan var de jämsides. En kort stund. Sedan sprang de om mig och satte iväg i full fart nerför uppfarten till gården. Jag stod kvar som ett fån och undrade var de tar vägen nu! Men det var inte så långt, bara ut på vallen som grannen arrenderar. Lyckligtvis var det några som var mer begivna på kraftfoder och sedan flocken stannat så gick det att locka dem att komma åt mitt håll varpå de andra följde med. Puh!