Små och stora lamm

Nu har nog alla mina lammat för i år*. De två sista var ytterligheter, först en ettåring som fick ett liiiitet liiitet lamm på bara 1,6 kilo. Jag fick börja med att ge den mun mot nos-metoden och gnugga hårt. När den väl kommit igång med andningen så kom tackan igång med att slicka. Men se dia, det fick inte det lilla lammet göra på henne! Jag lyckades trots mycket protester mjölka ur lite råmjölk så länge. Men han hade svårt att svälja. Jag ringde en vän som kom med råmjölk och en sond och hjälpte mig att få i lammet en grundslurk. Ett tag senare visade det sig dock att lammet inte klarade av att hålla värmen, han var alldeles kall i munnen, trots att han var torr.

Vi bestämde oss då för att det fick bli ett litet flasklamm. Han fick bo i en plastlåda inne och fick komma ut på köksgolvet för stryketräning och naturbehov i samband med matningen. Han hade ingen sugrefles och efter två dygn hade jag i princip gett upp, men där kom vändningen och han började suga själv och piggnade på sig märkbart. Någon dag senare fick han komma ut i fårhuset. De andra var så snälla mot honom, men ingen ville adoptera honom, ingen utom den enda ettåringen som inte fått något lamm (*=Hon har ännu möjlighet att visa sig dräktig, då vi inte tog bort baggen förrän i mitten av februari), dock hade hon ju inget att erbjuda.


Jag går ut ca var fjärde timme och matar. Han äter inte så stora mål och suger inte så hårt att han kan hantera den enda napp vi har som skulle kunna klara en hängande flaska. Så det är bara att fortsätta.

I går kom sedan nästa lamm. Det är en tacka som är blind på ena ögat. När klövarna kommit fram så inser jag att nosen är alldeles för nära klövarna. Tackan krystar för allt vad hon är värd och lammet sträcker ut en blå tunga... Jag tar tag i klövarna och drar lite för att räta ut benen, som legat halvt indragna och därför hindrat förlossningen. Då kommer han ut direkt. Även detta lamm får jag blåsa liv i. Tackan var ganska medtagen och slickar inte precis i början. Hon ligger bara och nosar på lammet. Han reser sig inte heller direkt, men när jag lägger honom till juvret så diar han i alla fall!

När väl tackan och lammet kommit på benen, så tycker jag att lammet känns stort. Väger honom och väger flasklammet som nu hunnit bli en och en halv vecka gammal. Flasklammet (går under namnet "Fisen") vägde 2,8 kilo vilket väl får sägas vara en bra viktuppgång. Det nyfödda lammet vägde 3.0 kilo! Han är märkbart större om än smalare över ryggen. Endast en dag gammal börjar han hoppa och skutta! Efter knappt en dag har han gått upp 200 gram, trots att det tog ett tag innan han fick dia på båda spenarna. Tackan ville först inte låta honom dia på sin blina sida! Men nu går det bra.

Nu är dessa båda sista lamm med sina mammor de enda som är kvar i fårhuset då de andra idag fått gå ut på bete. Mer om det senare.