Framtidens jordbruk - del 4 - Hur ska vi bli fossilfria?

Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:

• Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
• Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
• Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
• Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
• Risken för frostskador har ökat
• Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.

Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:

1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
2. Uthålliga växtföljder
3. Biologisk bekämpning
4. Hur ska vi bli fossilfria?

Forskningsfrågan om oljan/koldioxiden och handlar då främst om hur vi ska kunna ersätta den tjänst som idag fås från fossila bränslen via traktorn. Särskilt vad det gäller de småskaliga ekologiska lantbruken så är ju den fossildrivna traktorn det som skiljer från ett hållbart jordbruk.

I fråga om komposteringen av stallgödsel så kom man ju fram till att just själva hanteringen av gödsel var väldigt energikrävande. Gödsel är tungt och jobbigt att hantera. En idé för att minska på hanteringen var att helt enkelt flytta ut djuren till åkrarna via flyttbara stall. På så sätt så skulle gödseln produceras där den senare skulle förbrukas och därmed klippa bort flera led av hantering av gödseln. De flyttbara utegångsstallen man kom fram till, placerades på de fält som skulle plöjas nästkommande år. Om fältet skulle höstplöjas så kunde man släppa grisarna så att de fick tillgång till bädden efter stallperioden och på så sätt var bädden färdigpreparerad och färdigkomposterad och redo för sprdning  lagom till plöjningen.

Teoretiska studier genomfördes också, som utgick från Ekebys storlek och produktion och sedan räknat på olika alternativ av bioenergi, biogas, rapsolja, RME, etanol, vedråvara som omvandlas mha Fisher-Tropsh eller som gengas eller äkta hästkrafter.
Man gjorde en modell på hur många människor som gården kunde försörja med olika växtföljder och sammansättningar av djur vilket påverkar vilka bioenergisystem som är möjliga.

Det man kom fram till var att alla system som krävde uppgradering av råvaran var för dyra för att genomföra småskaligt, de som inte krävde uppgradering konkurrerade i allmänhet med matproduktionen om livsmedelsråvaran. Att använda ved som fordonsbränsle ifrågasattes också pga dess alternativa användningsområden som värmeråvara och byggnadsvirke.

Man diskuterade verkningsgraden av olika biobränslen genom att beräkna dess "biomasseverkningsgrad" och verkningsgraden på energiomvandlaren (fordon eller häst). "Biomasseverkningsgraden" definierades som mängden arbete per producerad biomassa. När man räknar ihop de båda verkningsgraderna så kom man fram till följande siffror:

• Biogas låg på mellan 6 och 16%
• Häst låg på ca 17%
• Gengasdriven traktor ca 17%
• Kallpressad rapsolja ca 40%

De två "bästa" drivmedlen utsågs till tre nordsvenska hästar (eller motsvarande) och etanol på halm, eftersom de båda alternativen inte konkurrerar om livsmedlen. Dock blir energibalansen för gården sämst i halm-etanol-fallet.

Enligt FAO behöver varje hektar jordbruksmark försörja 5 personer globalt sett, och vår gård skulle i så fall behöva försörja 58, vilket vi verkar kunna klara, åtminstone i teorin.

En kompromiss är troligen det mest effektiva, där en mindre del av rapsen pressas till olja som får driva traktorn i de tyngsta momenten vilket gör att det kanske går att klara sig med bara en eller två hästar.

Slutklämmen om ett fossilfritt jordbruk är tänkvärd:

Troligen är det dock för lång tid framöver mer lönsamt att använda fossil diesel till traktorn istället för det fina, dyra livsmedlet rapsolja. Noteras bör att vi i studien inte tagit hänsyn till mängden arbetskraft som behövs i de olika scenarierna, något som med största sannolikhet ökar då hästen tas i bruk. Utifrån våra erfarenheter de tre år som vi drivit forskningsgården, uppskattar vi att arbetskraftbehovet ökar med 250 % om scenariot ovan, med häst och traktor, driven med rapsolja, skulle införas.

Det får mig att tänka på Gunnar Lindstedts debattartikel från 2008: En miljon svenskar måste bli bönder för att undvika svält!