Tuff tid

Det är mycket elände runt om i världen just nu, men även ur rent personlig synvinkel är det tufft nu, för vår familj. Gården och fritidshuset där vi bor för närvarande ligger bara ca 5 kilometer från varandra, men det kan kännas oändligt när man är på det ena stället och borde vara på det andra. Det är ju så mycket vardag som man måste sköta i alla fall, även om man har ett hus att renovera. Igår till exempel, låg vi under en släpkärra för att fixa bromsarna som måste fungera, om inte annat till besiktningen nästa vecka. Matlagning, läxläsning tvätt och disk är också sådana där saker som bara måste göras.

Av alla måsten finns det dock två som fortfarande är mer lustfyllda än tyngande. Det ena är eldning. På gården i en kökspanna och i fritidshuset i varierande antal eldstäder (kamin, vedspis och rörspis). Jag har alltid gillat att elda och det fyller mig med ro.

Men bäst av allt är att gå till fåren. De blir alltid glada när man kommer. Visst, de blir väldigt glada för att få mat och färskt vatten utan drunknade möss i. Men det behövs inte många tuggor förrän de tre kelgrisarna kommer och vill bli kliade och bjuder på svansvift. Då glömmer man bort att kroppen värker av träningsvärk efter att ha brottats med bandslipmaskinen för att slipa golv, alla färgprickar man har i ansiktet efter att ha målat i sonens rum eller allt som ännu kvarstår att göra innan vi är färdiga med den "lilla renovering" vi skulle göra innan vi flyttade in.

Av okänd anledning är detta tredje musen som drunknat i fårens vattenbalja. Förstår om man inte har lust att dricka detta vatten då!