onsdag 14 november 2012
Limfärg
I helgen var vi krassliga så det blev inte så mycket gjort med renoveringarna. Det enda vi orkade med var att måla taket i vårt sovrum. Då taket består av spännpapp i bra skick som hade den ursprungliga limfärgen kvar så beslöt vi för att fortsätta med samma färg.
Ingredienser inhandlades på den närmsta byggnadsvårdsbutiken, "Hos Magnus och Eva" i Västervik, som hade både pärllim och krita hemma.
Enligt receptet jag hittade skulle det vara:
200 gram pärllim
10 kilo krita
vatten
Eftersom det var målat sedan tidigare var det första rådet att tvätta ner färgen för att inte riskera flagning. Men hur gör man det utan att förlora förståndet på kuppen? Det handlar här om att tvätta ett tak av papp. Jag föreställer mig att vatten i stora mängder skulle både förstöra pappen och resten av huset som dränks in i vattnet. Så det fick bli utan nertvätt, men med mindre lim i färgen enligt principen "det yttersta skiktet ska vara det svagaste".
Limfärg börjar man tillreda dagen innan med att ställa pärllimmet i blöt och hälla vatten på kritan. Limmet luktar inte gott, och bättre blev det inte när man dagen efter skulle värma det så pass att limmet smälte. Urk! Limmet och kritan vispas sedan ihop och späds till en konsistens som mjölk Jag tummade lite på spädningen för att det verkade jobbigt att måla med alltför blaskig färg plus att det är lättare att späda än tvärt om.
Jag målade med roller och det gick hyggligt bra utan alltför mycket spill, men när jag skulle gå efter och måla på taklisten så upptäckte jag den hårda vägen varför man inte ska gå tillbaka och bättra. Färgen släpper nämligen från underlaget när man kommer en andra gång... Dagen efter såg man att den gamla färgen hade blandat sig med den nya med nyansskiftningar som resultat, samt att jag hade målat med lite för snålt med färg på rollern bitvis och där inte fått ordentlig täckning. Men skam den som ger den. Jag har färg kvar, den ska enligt uppgift stå sig upp till en vecka i kylskåp innan den börjar ruttna pga det animaliska innehållet. Jag tog dessutom undan två liter av den outspädda färgen och stoppade på försök ner i frysen.
I går var jag så för att måla en gång till. Först skulle färgen värmas upp för att limmet skulle lösa sig (det verkade ha fällts ut när färgen stod kallt i pumprummet) och det var inte det lättaste med en stor hink. Dessutom bestämde jag mig för att späda färgen ytterligare, för att det inte skulle bli lika tjocka lager. Spädningen gjordes taktiskt nog med varmt vatten för att snabba på temperaturhöjningen lite. Med blaskigare färg fick man tre effekter, det droppade mer, det gick fortare att måla och det gick ännu mindre än tidigare att gå tillbaka och bättra... Det sistnämnda förmodligen just för att det var blötare och snabbare blötte upp underlaget. Möjligen kan det också vara så att det är fläcken jag försöker bättra som är problemet. Nästa gång ska jag vara laddad med lite minimjölk (!). Resultatet av droppigare färg syns nedan.
Tur att den gamla golvmattan ska bäras ut i sin helhet! Därunder väntar dessutom en skatt... Mer om det senare.
Etiketter:
gården,
Hässelstad,
limfärg,
renovering
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressant läsning som gör att jag känner att mitt beslut att inte måla våra ca 250 kvm spännpappstak var rätt beslut ;-).
SvaraRaderaVisst kan de bli vitare och visst finns det några fuktrosor här och där men det får duga.
Spännpapp brukar hänga ned en hel del på mitten. Hur var det att rolla på pappen. Trycktes den upp och/eller sprack den på något ställe?
Spännpapp hänger inte ner så mycket, det har ju inte bredare spännvidd än 1,5 meter, vilket är bredden på spännpapprullarna. Det är en helt annan sak med vävspända tak. De hänger ju fritt över hela takets spännvidd, både bredd och längd.
SvaraRaderaNär jag rollade så lyfte pappen kanske en centimeter, Det trycktes inga hål, så underlägset var nog hyggligt slätt.
Ska du måla öht så kan jag rekommenera limfärg, om inte annat för priset och för att man slipper allt lösningsmedel. Som med så mycket annat är det ett hantverk man måste lära sig.
Gillar också limfärg men vi gjorde misstaget att måla väggen i hallen, alla kläder som hängdes i klädhängaren och kom i kontakt med väggen färgades av väggens kulör. Att torka bort fläckar med våt trasa, det ger en något abstrakt väggmålning.
SvaraRaderaKan glädja dig med att när ni småningom kommer till avdelningen muringar (så kallas alla murade installationer i den del av västergötland vi frekventerar), så är kalkfärg en dröm att hantera.
SvaraRaderaHar inte blandat den själv, men det är säkert möjligt att göra det. Hittade en 15-liters burk och slog till för att jag ville komma igång snabbt. En betongvisp till borrmaskinen klarade stuntet att virvla upp kalken från botten av byttan. Sen var det bara att klena på och se glad ut. Det blev bara vitare och vitare ju längre den torkade. OBS, det får inte finnas antydan till sot kvar på muringen när man målar. Då tränger fanskapet igenom och ger fula gula fläckar. I vårt fall ledde detta till att jag tillslut surnade till och drog till med mejsel och hammare och knackade ner all puts ner till stenen och putsade om ett gott stycke med kalkbruk. Kalkbruk fräter rejält så ett par goda diskhandskar är ett måste, annars var det ingen konst.
Lycka till med tak framöver!
mvh Ylva på Borrabo
Lena - skrattade gott åt era upptäckter av limfärg på hallvägg... Det är misstagen man lär sig på ;-)
SvaraRaderaYlva - Jag har sedan tidigare stiftat bekantskap med kalkfärg då jag målade källaren i villan vi hade med denna underbara färg efter att jag hade putsat om den invändigt. Jag älskar den! I sommar ska jag kalka ladugården tänkte jag, mycket kalkfärg ska inhandlas!