Framtidens jordbruk - del 5 - Ekosystemtjänster och skogsbete

Detta är den sista delen i serien som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:

• Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
• Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
• Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
• Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
• Risken för frostskador har ökat
• Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.

Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:

1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
2. Uthålliga växtföljder
3. Biologisk bekämpning
4. Hur ska vi bli fossilfria?

Den sista forskningsfrågan har handlat om ekosystemtjänster och skogsbete. Man gjorde en undersökning gällande hur biologisk mångfald korrelerade med storleken på gården och fann, föga överraskande, att mindre jordbruk hade större bilogisk mångfald än större. Det var fler örter, fåglar och fjärilar på mindre gårdar. Rapporten hänvisar till en vetenskaplig artikel som skulle publiceras, men som jag inte har hittat. Jag antar att den ökande biologiska mångfalden beror på ökad andel kantzoner och möjligen att en mindre gård inte behöver skötas lika rationellt som en stor.

Man har låtit hönsen hjälpa til vid markberedningen (åta upp parasiter och ogräs) av trädgårdslandet men inte bedrivit någon forskning på det.

Man har gjort forskningsansökningar om skogsbete, men fått avslag och lämnat in nya ansökningar.


Avlutande avnitt

På slutet av rapporten har man samlat erfarenheter man gjort och velat dela med sig av till andra. Här kan man läsa om bland annat:

• I trädgården har man haft demonstrationsodlingar av ca 100 sorter, viss forskning har utförts här, som den om kålens nytta av samodling, samt att många ovanliga arter har testats, däribland sojabönor (Fiskeby V) och jordmandel. Varma somrar hade dessa klarat sig bra, men tyvärr ingår ju inte 2012 års regn i forskningsrapporten.
• Man har experimenterat med olika typer av vattenreservoirer, allt från stora blå tunnor till kasserade pooler av plast. Resultatet från dessa var att det lätt blir algsoppa, men om man har en rejäl damm/pool och tillsätter vatten från lokala vattensamlingar så kan man få ett fungerande ekosystem. Genom placeringen på dammen/poolen intill växthuset så har man också ökat solinstrålningen till det, vilket gjort att man kunnat skörda tomaterer ända in i november utan extraljus. Viss tillskottsvärme har man fått från det intilliggande pannrummet, genom att helt enklet öppna dörren och släppa in spillvärmen.
• Det växthus som byggdes är man mycket nöjd med, både ur kostnadssynpunkt och underhåll. Bärande idé var att inte kitta fast några rutor, utan som jag förstod det, så klämdes de fast mellan lister och står på en bockad metallfals.
• Man har provat att höstså många köksväxter, som grönsaker av sallater, dill, spenat, rödbetor, grönkål och morot. Dessa har fungerat mycket bra och gett tidig skörd.
• Man redovisar här att man lämnat in forskningsansökningar för att ta fram moderna hästredskap som passar i vår miljö och med färre hästar (än t.ex. Amish-redskap) men fått avslag på detta.

I den avslutande diskussionen kan man ana en viss besvikelse över att projektet inte fått fortsätta, framför allt vissa delar av forskningen är för krävande för att kunna bedrivas på privat basis, däribland växtodlingsförsök i större skala och framavling av nya raser:

Vi kom överens om att, om vi ska välja ut de delar av projektet som är speciellt viktiga att fortsätta med, så är det växtförädlingsbiten och husdjursaveln. Dessa områden måste fungera den dag oljan tryter. Idag sker all växtförädling av stora privata företag och lantbrukarnas och företagens intressen överensstämmer inte alltid med varandra. Att få till stånd ett lokalt deltagardrivet växtförädlingsarbete sågs som oerhört viktigt, och dessutom möjligt. Att starta upp ett husdjursavelprogram för exempelvis kor, är lika behjärtansvärt men kräver enorma resurser. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar.

 Detta får bli slutordet för denna serie. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar!