Gårdsmäkling för 50 år sedan

Av en händelse hittade jag i ett uthus ett gammalt kuvert som visade sig innehålla prospekt på gårdar till salu som min numera sedan många år avlidna hyresvärd varit intresserad av att köpa. Det är en underbar skillnad på ett prospekt då och nu vilket gör att jag vill visa ett av dem här som perspektiv.

Fasighetsbeskrivning

Stamräkning i olika diameterklasser och längd

Stamräkning inkl längduppskattning

Det är ju några saker som sticker ut ganska tydligt, förutom det faktum att papperna är skrivna på skrivmaskin så att säga "för hand":

• Vilken skillnad på standard! Här har man tydligen ansett sig föranledd att ange att gården är elektrifierad, vilket får mig att undra hur många som inte var det på den här tiden.
• Vilken noggrann genomgång av skogen, man har här alltså bokstavligen räknat varenda träd som var grövre än tio centimeter i diameter i brösthöjd. Tydligen var det intressantare att veta hur många träd av olika sorter det fanns, än hur de var grupperade i bestånd, som är det förhärskande idag. Man kan också notera att det är noll (0) vindfällen!
• Man kan också slås av de många byggnader som fanns i ett lantbruk för 50 år sedan. Man kan väl anta att torpen var mer eller mindre aktiva och inte bara sommarställen som nu för tiden.
• Taxeringsvärdena var en bråkdel av dagens. Priset idag, på höjden av fastighetsbubblan, skulle vara i det närmaste 100 gånger högre än taxeringsvärdet (osäker på hur taxeringsvärdet förhöll sig till försäljningsvärdet då).

Till sist, en kuriosa. Bland de gårdar som fanns med i prospektet var en som jag har varit och kört på som skotarförare och som har flera tråkiga minnen förknippade till sig. För det första så körde vi här den kalla vinterdag då ett par syskon gick ut i den mörka skogen från flyktingförläggningen i Valdemarsvik och försvann. Jag minns tydligt morgonen efter, hur kallt det var, hur polisbilarna kryssade runt på småvägarna. Det var så kallt att vi hade avsevärda problem att få igång maskinerna, när de väl kom igång var hydrauloljan så kall att den blev stel och pös ut genom packningarna istället för att gå i retur. Flyktingbarnen hittades efter 7 månader, döda, några hundra meter från där vi kört. De hade sannolikt redan varit döda på morgonen.

Åsvedal, Valdemarsvik

De andra tråkiga minnena handlar om den totala skövling som genomfördes på gården när jag var där. Fastigheten hade nyligen förvärvats av grannen som valde att avverka all skog som inte klassades som förstagallring, för att kunna göra detta och slippa att återbeskoga så taxerades marken om till "bete". Det kändes inget bra, minns en morgon när en ekorre hoppade ner från en kvarlämnad ung ek till min skogsmaskin. Jag funderade på vart den skulle ta vägen sedan, tittade mig runt omkring för att konstatera att det var långt till skogen.
Det var dock inte bara skogen som skövlades, utan alla lantbruksbyggnader som inte passade in i nuvarande produktion revs och såldes som energiflis.
Jag minns hur jag under ett tillfälligt uppdrag med en annan maskingrupp uttryckte min känsla av skövling på denna gård, hur jag såg i ansiktena på de andra att de tänkte: "en tjej, hon tycker att vi ägnar oss åt skövling, höhö...". Senare fick även denna maskingrupp komma och hjälpa till, då kom de till mig och sade att nu förstod de vad jag menade...

9 av 10 har inte nödvändigtvis rätt

Svenskt Näringsliv, Holmen och EON har slagit sina påsar ihop och beställt en Sifo-undersökning på temat "som man ropar får man svar", eller "hur frågar vi svenska folket frågor som stärker våra intressen. De har presenterat resultatet i en debattartikel i SvD: "Maktspel i politiken ett hot mot basindustrin". De har valt att inte låta Sifo publicera rapporten därför kan vi inte granska vad de har ställt för frågor.

I debattartikeln presenterar de att 9 av 10 svenskar tycker att Sverige bör satsa mer på basindustrin. Det är ju dock högst intressant hur frågan ställdes. Vilka alternativ gavs man till exempel? Fick man välja om pengarna skulle satsas på basindustri, skola eller sjukvård? Eller skulle pengarna tas in som extraskatt? Undrar hur många svenskar som skulle svara ja då?

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om demokratins problem, som i korthet går ut på att för verklig demokrati så måste väljarna ha tillräcklig utbildning och information i frågorna de ska bestämma i. Annars får man en demokrati som i Grekland, där väljarna premierar politiker som lovar dem guld och gröna skogar. Det är lite ironiskt med den ilska som väljarna visar samma politiker nu.

Det Svenska folket inte vet när Sifo ringer och ställer försåtliga frågor med en lobby-grupp som avsändare är att t.ex. turistnäringen också har en mycket stor andel av exporten, och den leder till ett mycket trevligare land, med arbetstillfällen både i glesbygd och städer. Från tillväxtverket kommer följande siffror:

Under 2010 ökade turismens totala omsättning i Sverige med 3,2 procent till nästan 255 miljarder kronor. Turismens exportvärde, mätt som utländska besökares konsumtion i Sverige, ökade med 1,7 procent till drygt 87 miljarder kronor, vilket var drygt 50 procent mer än järn- och stålexporten och mer än dubbelt så mycket som värdet av den svenska personbilsexporten under 2010. Efter en kraftig nedgång under 2009 (-12,8%) ökad Sveriges totala export av varor och tjänster igen under 2010 (+10,3%), vilket var mer än turismens exportvärde under 2010. Mellan 2008 och 2010 har dock turismens exportvärde ökat med cirka sju procent, samtidigt som Sveriges totala export av varor och tjänster minskade med cirka 3,9 procent. 

Utan ledande frågor hade nog inte svaren i den beställda Sifo-undersökningen blivit de samma, för vem väljer kalhygge, kärnkraft och uppdämda älvar när man kan välja dalahästar, röda stugor med vita knutar och sightseeingturer i Stockholm?

Med resurskriser i allmänhet och oljetoppen i synnerhet i åtanke så kanske det heller inte är bästa valet att förstöra vårt land snabbast möjliga för att få hög BNP nu, alltså bygga ut fler älvar, bygga nya kärnkraftverk och bruka skogen med större intrång än vad som är hållbart osv. Turister som kommer till Sverige gör det oftast för vårt rena land med mycket natur och kultur, det kan inte vara fel att bygga på!

En politiker som har civilkurage borde inte sänka sig till simpelt röstfiske utan med den experthjälp man har till förfogande försöka styra landet på ett sätt som är mest fördelaktigt för landets innevånare i det långa loppet. Inte som nu, ett "klia mig så kliar jag dig"-system mellan lobbygrupper, politiker och andra maktkonstellationer. Folkets vrede kan bli kännbar den dag de upptäcker att de har svikits av individer mer kortsiktiga personliga intressen.

Renovera skorsten

Tiden hade infunnit sig, muraren skulle komma och ta bort det förmodade kajbot och göra en glidgjutning av pipan till vedspisen i köket. De två praktikanterna från IV-programmet hjälpte till efter förmåga och lust. Man började först med att försöka lokalisera stoppet i skorstenen genom att dunka med ett lod medan medhjälparen försökte peka ut var ljudet var starkast. Ett hål togs upp i murstocken där den passerade genom garderoben i barnens rum. De tre följande bilderna är vad man såg när man tittade in genom det hålet.

Neråt. Kajbo. Man kan också skymta ett rör.

Rakt fram, halvstängt spjäll utan utvändig styrning.

Uppåt. Ett kajbo till, ovanpå spjället.

Pipan var här ca en halvmeter i kvadrat, vilket är betydligt mycket mer än den såg ut som från toppen av skorstenen. Här ändrades planen raskt till att dra slang istället. Att försöka glidgjuta detta monster var inte hanterbart. Kajbo plockades ut för hand och med hjälp av kraftiga dammsugare. Efter det kunde man se ljuset!

Ljuset i toppen av skorstenen!

Men ännu var de inte framme vid vedspisen. De grävde, dammsög och försökte slå sig fram, men pipan som ledde ner till vänster visade sig vara ett blindspår som troligtvis ledde till en igenmurad bakugn, även om det troligtvis var från denna som rökläckaget kom när kajbona så att säga lade locket på när vi tidigare eldat. Men var fanns då köksspisens pipa?

Blindspåret till vänster.

Efter lite eldande i anslutningen nere i köket så kunde man sluta sig till att det fanns en pipa gömd bakom den märkliga köksventilationen som leddes i ett rör för att anslutas i samma pipa som röken från kaminen i vardagsrummet. Ser du den lilla mörka trekanten där bakom röret?

Nu var det dags för röret. Det är 120 mm i diameter. Ger lite perspektiv på pipans storlek.

Inte så lätt att säckdra dylik pipa?

Slangen snirklar sig förbi ventilationsröret.

Här är röret sett nedifrån. Bra med mobilkameror med blixt! Här ska anslutas en kona.

Nedre änden på slangen innan konan sätts på.

Det jag undrar är vad tidigare sotare har gjort när de har hävdat att de har sotat och stoftsugit vedspisen? Vi hade dem på besök för två år sedan, och kajbot har definitivt inte tillkommit efter det! Lurendrejare!

Aprilväder

Eftersom jag är en boren optimist (det hade ni aldrig gissat va?) så grämde jag mig att jag inte hade trädgårdslandet färdigt för sådd för ett par veckor sedan när vi hade det riktigt varmt här, mellan 15 och 20 grader.

Under natten till långfredagen så kom det istället ca en decimeter snö, och vädret har blivit betydligt kyligare så det tog flera dagar innan det hade smält bort!

Huset i långfredags-snö

Odlingslådan ny för året,

...den höll åtminstone plusgrader.

Anna-Karin Hatt: Problemet är inte transporterna

Anna-Karin Hatt har istället för partiledarposten i Centern fått axla posten som energiminister och därigenom fått frågan om Peak Oil i knäet, frågan är om hon vet om det.


Vid ett inledningstal vid SPBI:s (Svenska Petroleum och Biodrivmedels Institutet) Branschdag 21 mars: Fossilfria transporter - vägen till ett långsiktigt hållbart samhälle  slår hon fast att:

Problemet är inte transporterna. Men utmaningen är att se till så att vi kan köra med gott samvete och begränsa de problem som transporterna orsakar. Det är de dåliga bieffekterna av transporterna - utsläppen och klimatpåverkan -som måste motverkas.

Hon låter sig därmed helt fångas utav problemet med den antropogena växthuseffekten, men duckar ännu för predikamentet oljetoppen, att vi snart helt enkelt inte kommer att ha tillgång till de mängderna fossila bränslen som vi varit vana vid.

Hon har dock korrekt konstaterat att även om vi har minskat vårt fossila användande i Sverige, så har inte transportsektorn gjort det:

Men samtidigt har andelen fossila bränslen inom transportsektorn nästan stått stilla. År 1970 var 98 procent av våra bränslen fossila. Idag är 95 procent av dem det. På mer än 40 år har andelen fossilt i transportsektorn inte sjunkit med mer än tre procent.
Transporterna är alltså en stor del av klimatfrågan och därmed en av våra största samhällsutmaningar. Och nästan hela utmaningen återstår.

 I en artikel i ATL besvarar Anna-Karin Hatt önskemålen om tydliga signaler och skattelättnader att det måste göras en utredning först:

– Vi måste vara säkra på att vi faktiskt har vänt på alla stenar innan vi bestämmer oss för vad som är om är bäst, säger Anna-Karin Hatt.

Det är nämligen inte gratis att ställa om, enbart en skattebefrielse för biobränslen skulle kosta 2 miljarder om året, och ge tillbaka ett par procents mer fossiloberoende. Därför kommer en utredare att utses under våren som får vända på alla stenar. Jag undrar vad de hoppas hitta? En lösning som inte kostar pengar? Vilken överraskning när de inte finner en sådan, utan bara att oljan blir dyrare och alternativen lika så.

Diesel eller bensin?

Vi funderar i vår familj på att byta bil. Idag har vi en Citroën C5 kombi med en 2.2 liters dieselmotor. Den har fyllt våra behov på ett förnämligt sätt, lite stor, men å andra sidan är vi oftast hela familjen när vi åker i den och drar ofta släp och husvagn med den. Den är fantastiskt bekväm, tyst och med så bra fjädring att inte sonen med akut blindtarmsinflammation ens reagerade på väggupp, vilket brukar vara ett så tydligt symptom att läkaren frågade en helt oförstående son om det på akuten, Dess gashydrauliska fjädring har gett oss variabel markfrigång vilket är mycket praktiskt på dåliga skogsbilvägar och när det är mycket snö, då blir det också lättare att lägga på snökedjorna. Den enda nackdelen är att jag har upplevt att vi har varit mer på verkstaden än genomsnittsbilen, ofta är det krångligt att byta det som ska bytas och då blir det dyrt, må det så vara handbromswire, remskiva eller kretskort till höga bromsljuset.  Nu är bilen 11 år gammal och har passerat 21 000 mil i vår ägo och det är utan tvivel så att det känns att verkstadsbesöken blir både mer frekventa och dyrare. Därav funderingarna.

Förutom den ständiga funderingen på vad som är mest ekonomiskt kontra vad man har för behov av tillförlitlighet (aka byta eller ha kvar och reparera) så har vi funderingen på bränsle. Det enklaste hade ju varit att köpa en lika dan bil som den som vi varit så nöjda med, men de är rätt dyra och i det här läget när vi väntar på att den rätta gården ska dyka upp så känns det inte rätt att lägga så mycket pengar på en bil. De dieselbilar som vi har tittat på (främst Skoda Fabia Kombi Scout) drar fantastiskt lite diesel och uppfyller våra behov hyggligt om än dock mindre till storlek och flexibilitet. Motsvarande bensinbil dock får inte dra vår husvagn.

Men så har vi ju frågan ifall det kommer att finnas bränsle i framtiden till bilen. Kjell Aleklett och Michael Löw citeras i Gunnar Lindstedts specialnummer om Olja av Veckans Affärer:

Eftersom en stor del av dieseln används av samhällsnödvändig lastbilstrafik kan det mycket väl bli så att dieseln måste ransoneras till privatbilister. Från politiskt håll i Europa har dieselbilar gynnats eftersom de anses miljövänligare. En åtgärd som nu slår tillbaka.

”Ska du vara säker på att kunna köra bil om tio år så ska du köra en bensinbil”, säger Kjell Aleklett.

”Om tio år kommer dieseln i Europa att vara ransonerad.”

Den europeiska raffinaderikapaciteten för diesel är alldeles för liten i förhållande till ef- terfrågan. Men oljeindustrin vill ändå inte in- vestera i nya anläggningar eftersom margina- lerna är låga och framtidsutsikterna osäkra.

”Regeringen säger att vi 2030 ska köra fossilfritt”, säger Michael Löw.

”Men dagens skrotningstakt tar det cirka nitton år att byta ut bilparken och då borde i princip alla nysålda bilar vara fossilfri, vilket ju inte är fallet. Politikerna lämnar oss i ett vakuum, ska vi lägga ned verksamheten eller ska vi fortsätta investera?”

 Även jag som privatperson lämnas här i vacuum, den bild som politikerna målar upp för oss känns inte rimlig och framför allt inte möjlig att göra privatekonomiska övervägande utifrån. Politikerna låter återigen IEA's vilseledande siffror leda oss in på felinvesteringar.

I väntan på bättre beslutsunderlag så får vår gamla C5:a fortsätta rulla, tvärt emot vad politikerna vill, ett uppskjutet köp innebär ju lägre omsättningshastighet i ekonomin.

Vilka kupor, vilken utrustning?

Som nybliven medlem i Sveriges Biodlares Riksförbund så får man rabatt på diverse paket hos fackhandeln. Vissa handlare har helt färdigpaketerade paket, andra som MS Biredskapsfabriken, låter kunderna själv plocka ihop vad de vill ha för varianter utifrån den fastställda listan.

Startpaket för nybörjare.
Kuppaket innehåll: Kupa med 4 lådor inkl ramar, Spärrgaller, Varroagaller, Täckskiva, Vaxkakor, Honungssil med silställ, Avtäckningsgaffel och 48 glasburkar för honung.
Skyddspaket innehåll: Bioverall eller jacka, Handskar, Rökpust, Kupkniv och biborste. Välj det som passar dig bäst i katalogen/nätbutiken.

Som kund har man här en frihet som jag uppskattar, men skulle behöva lite hjälp i valen, jag är full av frågor!

• Vad är fördelarna med olika spärrgaller?
• Hur många vaxkakor går det på ett kilo?
• Vad finns det för olika saker att tänka på för honungssilarna?

Jag har för avsikt att utöka från mina två kupor i dagsläget, till att invintra fyra kupor i höst. frågan är då vad man behöver? Vad måste man ha per kupa? Hur många lådor behöver man per kupa? Räcker det med fyra? Måste man ha bitömmare till varje kupa? Spärrgaller? Foderlåda och eller foderram? Som ni ser är det många frågor, kom gärna med tips om ni har!

Krypa - Gå!

Jag har lånat titeln från min startbok i Lineär Algebra, för att illustrera hur det kan vara som nybliven biodlare. Just nu under vintern är det inte några återkommande träffar med biodlarföreningen, så om jag inte har några direkta frågor så är jag hänvisad till vad jag kan läsa mig till.

Jag läste i Bitidningen om en biodlare som hade stora problem med att fåglar störde hans bin i vintervilan. När jag för ett par veckor sedan besökte bigården så flög det upp ett gäng fåglar från kuporna när jag kom. Eftersom vinterperioden är en tid när man inte kan vara så aktiv med bina, blev jag här glad för den möjlighet till aktivitet som här gavs. Jag täckte över mina kupor med sådant där nät som man lägger över bärodlingen för att just förhindra fåglar. Jag hängde det löst utspänt med ett par träribbor och ända ner över flusterbrädorna och kände mig nöjd.

En vecka senare, när vädret hade varit mycket varmt och skönt, uppåt 10 grader, besökte jag åter kuporna. Det jag fick se gjorde mig förskräckt. Det låg nämligen drösvis med döda bin fångade i nätet kring flusterbrädorna. Det verkade som om det varit rensningsflykt på gång med att bina fångats i nätet. Se där vad en missriktad välvilja kan leda till!

Problemet är ju att det är så svårt att veta vad som är orsak och verkan när man inte har kuporna under närmare uppsikt. Jag kunde till exempel se på en annan kupa att det låg många bin som fåglarna hade kalasat på, mellankroppen var borta. Men är detta i själva verket ett tecken på att fåglarna är besvärliga eller bara att de äter bin som redan var döda och burits ut av sina kompisar? Jag vet inte. Ännu. Men när jag lärt mig gå kanske...

Energibesparande matlagning

När jag slår på radion så är det oftast P1 jag lyssnar på, det är oftast intressant och inte bara fyllt med fördummande dravel och musik som man inte gillar. Ofta lär man sig något nytt också. Som t.ex. den gången jag lyssnade till matlagningsprogrammet "Meny" och de bara som en bisats nämnde tryckkokaren, och hur bra de tyckte att den var. Detta resulterade i en julklapp i år, en av de få köks-anknutna, som jag blivit glad för.

När man inte är van med tryckkokare känns det lite läskigt, man har ju hört talas om exploderande tryckkokare från förr, för att inte tala om tryckkokarbomber. De är det skönt att det finns expertis inom området att luta sig mot, Fredrik på Tryckkokning.se har byggt upp en förträfflig site med många recept, tester och tips!

Min tryckkokare under kokning.

En gryta kokad i tryckkokare blir alltid  fantastisk mör och koktiden är bara ca 30 minuter! Om man börjar med potatisen efter att man har satt på tryckkokaren så är det potatisen man får vänta på.... Men det bästa av allt är man inte längre behöver fylla köket med matos i timmar eller får problem med att ventilera ut all vattenånga som blir resultatet av sedvanlig kokning. Dessutom bli det ju betydligt lägre energiåtgång pga kortare koktid! Numera har den nya traditionen blivit att göra en gryta i tryckkokaren varje helg, och den äts med förtjusning av alla i familjen, även de som normalt föredrar pasta.

Livsmedelsbranchens egna varumärken

Jag har länge retat mig på varor som ger sig ut för att vara något annat än de egentligen är. Jag minns speciellt "Godegårdens" som var ett riktigt lågprismärke som salufördes bl.a. på Willys. På förpackningarna var loggon en stiliserad bild av en rödmålad lantgård. Undertexten var "Godegårdens - Tillräckligt bra för alla!". Snacka om att segla under falsk flagg, det var riktigt usla varor, jag vill minns att det i tomatketchupen var ca hälften av den normala mängden tomater, dessutom var varorna oftast importerade, tvärt emot intrycket som gavs av bild och namn, särskilt förvirrande för oss östgötar med tanke på orten och säteriet Godegård, som finns på riktigt. Ett annat aktuellt exempel för mig som nybliven biodlare är importhonung som säljs i blågula burkar med namnet "Svea Honung"...

Min lokala Ica-affär har tagit för vana att ha påfallande många egna märkesvaror (EMV). Dessutom tvingar de folk att köpa dem genom att helt enkelt inte ha några andra alternativ, detta gäller särskilt när Ica har inmutat ytterligare en produkt. Då tar de helt sonika bort alla andra konkurrenter så att man inte ska kunna fortsätta att handla av slentrian det som man alltid har varit nöjd med. Efter att ha gått på den betan när jag skulle köpa katrinplommon och fick de förfärligaste illasmakande och torra saker jämfört med de SunMaid som jag alltid brukar köpa, har jag helt enkelt valt att låta bli att köpa om Ica vill tvinga mig att köpa sitt eget. Senast var det ägg där man hade tagit bort alla andra leverantörer. Det fanns Ica ägg av alla sorter, Ica I Love Eco, Ica Basic mfl, men inga andra varumärken. Det blev att gå hem tomhänt, inga ägg!

ICA ägg så långt ögat når!

Om jag höjer blicken från mig själv och tittar lite på effekterna av EMV så är de flesta vinnare på en allt större andel EMV, alla utom producenterna och kvalitetsmedvetna konsumenter som jag själv då. Konsumenterna kommer då ännu längre ifrån producenterna eftersom det ofta inte går att utläsa vem som producerat varan.


I krisens Grekland har man det yttersta incitamentet att åter knyta kontakt mellan konsument och odlare och kapa bort mellanleden som vill ha vinst. Det stod att läsa bland annat i Dagens Industri att en aktionsgrupp skapat en direkthandelssida på nätet för att folk skulle kunna beställa potatis direkt från odlarna. Effekten hade blivit billigare potatis för konsumenterna, bättre villkor för odlarna som annars pressades hårt av grossister som importerar billigt från bl.a. Egypten. Den lokala handeln halverade efter detta sina priser på potatis. Bättre för producent och konsument alltså, men rimligare sämre för BNP eftersom ett antal mellanhänder kapades bort, vilket bara visar hur tillväxttänkande till varje pris slår.