onsdag 7 september 2011

Sviterna efter en brusten blindtarm

Den brustna blindtarmen satt inte på mig, utan på min son som fyller nio nästa månad. Fort gick det, från att ha varit synbarligt frisk på söndagen men kommenterade att han kände sig bubblig i magen, till en brusten blindtarm när han blev opererad vid 22-tiden på måndagen. Jag visste inte att det kunde gå så fort, eller att förstadierna kunde passera så obemärkta. Efter operationen låg sonen och en förälder inskrivna på sjukhuset med intravenös antibiotika som han kräktes mycket av. Inte kul för någon att kräkas efter en bukoperation, inte kul för en förälder att inte kunna hjälpa sitt barn.

Sedan i fredags är han dock hemma, men fortfarande med antibiotika, dock i sväljbar form. Vi får väcka honom en gång per natt för att han ska kunna få doserna jämt utspridda över dygnet,  han har två sorter som ska ges med olika intervall.

Som den stressade nutidsmänniska man är så rasar hela planeringen av vardagen ihop vid en sådan här händelse. Bisamhällen har inte blivit inköpta, grönsaker inte skördade, taket inte omlagt och fönstren inte färdigmålade. Dessutom har vi inte provseglat vår nya segeljolle ännu. För att inte tala om att jag inte har orkat tänka på bloggen. Så nu gäller det att hinna ikapp med allting.

6 kommentarer:

  1. skippa bloggen nästa gång, den är inte så viktig som du tror!:)

    SvaraRadera
  2. Vet inte om du lade märket till att det är nio dagar sedan han blev sjuk. Dessutom skrev jag inlägget på bussen till jobbet, det är svårt att göra några av de andra sakerna då.

    Men du har helt rätt i att bloggen inte är så viktig att man måste stressa för att hinna med den.

    SvaraRadera
  3. Tufft och jag lider med er. Kan fullständigt relatera till hur det känns när ens barn lider och man inget kan göra. Hoppas han repar sig snart!

    Fick också mer hjärtsnörp då jag läser inlägg på denna bloggen ur ett peak oil-perspektiv. Vad händer med en akut brusten blindtarm 2030?

    /Lillen

    SvaraRadera
  4. Ylven klarar man av det ni gått igenom klarar man av allt!

    SvaraRadera
  5. Hmm, kräks av intravenös antibiotika. Du tror inte det är troligare att det beror på operationen eller sövningen. Eller för den delen inflammationen i tarmen?

    SvaraRadera
  6. Lillen: Jo, jag undrar också hur dylik vård kommer att kunna bedrivas i framtiden, inte minst med tanke på resistenta bakterier. Men nu kan inte sonen få samma åkomma igen, det är skönt.

    Anonym: Han fortsatte kräkas flera dagar efter operationen, så jag tror inte på narkosen som orsak. Och han slutade kräkas när antibiotikan byttes ut. Men visst kan det väl ha berott på något annat, människokroppen är komplicerad, inte alltid lätt att isolera orsaken. Nu är han frisk dock.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...