Diesel eller bensin?

Vi funderar i vår familj på att byta bil. Idag har vi en Citroën C5 kombi med en 2.2 liters dieselmotor. Den har fyllt våra behov på ett förnämligt sätt, lite stor, men å andra sidan är vi oftast hela familjen när vi åker i den och drar ofta släp och husvagn med den. Den är fantastiskt bekväm, tyst och med så bra fjädring att inte sonen med akut blindtarmsinflammation ens reagerade på väggupp, vilket brukar vara ett så tydligt symptom att läkaren frågade en helt oförstående son om det på akuten, Dess gashydrauliska fjädring har gett oss variabel markfrigång vilket är mycket praktiskt på dåliga skogsbilvägar och när det är mycket snö, då blir det också lättare att lägga på snökedjorna. Den enda nackdelen är att jag har upplevt att vi har varit mer på verkstaden än genomsnittsbilen, ofta är det krångligt att byta det som ska bytas och då blir det dyrt, må det så vara handbromswire, remskiva eller kretskort till höga bromsljuset.  Nu är bilen 11 år gammal och har passerat 21 000 mil i vår ägo och det är utan tvivel så att det känns att verkstadsbesöken blir både mer frekventa och dyrare. Därav funderingarna.

Förutom den ständiga funderingen på vad som är mest ekonomiskt kontra vad man har för behov av tillförlitlighet (aka byta eller ha kvar och reparera) så har vi funderingen på bränsle. Det enklaste hade ju varit att köpa en lika dan bil som den som vi varit så nöjda med, men de är rätt dyra och i det här läget när vi väntar på att den rätta gården ska dyka upp så känns det inte rätt att lägga så mycket pengar på en bil. De dieselbilar som vi har tittat på (främst Skoda Fabia Kombi Scout) drar fantastiskt lite diesel och uppfyller våra behov hyggligt om än dock mindre till storlek och flexibilitet. Motsvarande bensinbil dock får inte dra vår husvagn.

Men så har vi ju frågan ifall det kommer att finnas bränsle i framtiden till bilen. Kjell Aleklett och Michael Löw citeras i Gunnar Lindstedts specialnummer om Olja av Veckans Affärer:

Eftersom en stor del av dieseln används av samhällsnödvändig lastbilstrafik kan det mycket väl bli så att dieseln måste ransoneras till privatbilister. Från politiskt håll i Europa har dieselbilar gynnats eftersom de anses miljövänligare. En åtgärd som nu slår tillbaka.

”Ska du vara säker på att kunna köra bil om tio år så ska du köra en bensinbil”, säger Kjell Aleklett.

”Om tio år kommer dieseln i Europa att vara ransonerad.”

Den europeiska raffinaderikapaciteten för diesel är alldeles för liten i förhållande till ef- terfrågan. Men oljeindustrin vill ändå inte in- vestera i nya anläggningar eftersom margina- lerna är låga och framtidsutsikterna osäkra.

”Regeringen säger att vi 2030 ska köra fossilfritt”, säger Michael Löw.

”Men dagens skrotningstakt tar det cirka nitton år att byta ut bilparken och då borde i princip alla nysålda bilar vara fossilfri, vilket ju inte är fallet. Politikerna lämnar oss i ett vakuum, ska vi lägga ned verksamheten eller ska vi fortsätta investera?”

 Även jag som privatperson lämnas här i vacuum, den bild som politikerna målar upp för oss känns inte rimlig och framför allt inte möjlig att göra privatekonomiska övervägande utifrån. Politikerna låter återigen IEA's vilseledande siffror leda oss in på felinvesteringar.

I väntan på bättre beslutsunderlag så får vår gamla C5:a fortsätta rulla, tvärt emot vad politikerna vill, ett uppskjutet köp innebär ju lägre omsättningshastighet i ekonomin.