Naiva professorer

Herrarna Björn-Ola Linnér och Steven Rayner breder ut sig i ett inlägg SvD, "Förnyat Kyotoavtal är fel väg att gå" där de menar att miljövänlig energi kommer att flöda och populasen överge de fossila, om vi bara slänger pengar på problemet. Och fort kommer det att gå också! Kyotoavtalet må ha varit tämligen tandlöst, eller verksamt, jag har faktiskt ingen större insikt i det, däremot så vet jag att;

Sverige bör gå i bräschen för att EU i stället prioriterar ett avtal om investeringar i innovation och spridning av koldioxidsnål energiteknik.

definitivt inte kommer att lösa några problem med ökande koldioxidutsläpp. Det finns flera fel i resonemanget:

• Euroländerna är i ekonomisk kris, de kommer inte frivilligt att dra på sig extra utgifter.
• Tiden: avtalet skulle enligt förslag presenteras om ett år, därefter ska pengar ösas in, idéer utforskas och tillslut metoder utvecklas för att producera miljövänlig energi. Till det ska dessa byggas. Allt detta tar tid! Omställningen, oavsett vilken form den tar är gigantisk!
• Det finns helt enkelt inte de mängderna miljövänlig energi att utvinna, för att ersätta de fossila bränslena, särskilt inte i form av lätthanterliga och energitäta former.
• Hela diskussionen grundar sig på en feltanke, att man kan ha kakan samtidigt som man äter upp den! Vi ska ha vårt högenergisamhälle och evig tillväx, allt blir bra bara vi inte förstör klimatet...

Men det är värre än så, för enligt alla mänskliga erfarenheter så kommer inte mera energieffektiva metoder att innebära att vi använder mindre energi, snarare mer faktiskt! Det kallas Jevons Paradox. Läs gärna det väldigt grundliga inlägget på Energibloggen om Jevons Paradox.

Det problem som professorerna hoppas lösa, är att om det finns billigare miljövänliga bränslen, så kommer vi frivilligt att överge de fossila. Verkligheten säger oss att vi kommer istället att använda de fossila och de miljövänliga! Kommer det att innebära några fördelar för miljön?

Nej, det är dags att vi biter i det sura äpplet och inser att högenergisamhället har nått vägs ände, tillsammans med tillväxtsamhället. Nu väntar andra tider! Om inte annat för att vi kommer att tvingas att sluta använda fossila bränslen pga kommande brist.

Energifällan

Läste ett intressant blogginlägg: http://physics.ucsd.edu/do-the-math/2011/10/the-energy-trap/ som satte strålkastarljuset på något jag bara sett i ögonvrån fram till nu.

Många som man försöker prata med om tillväxtparadigmet i allmänhet och oljetoppen i synnerhet brukar nöja sig med att säga att när oljan blir dyr så kommer vi att börjar använda andra bränslen.Marknaden kommer att ordna andra bränslen för oss för att de blir lönsamma när oljan blir dyr.

Det finns en stor brist i ett sådant resonemang, det är att när oljeproduktionen på allvar börjar få problem att hålla jämna steg med oljekonsumtionen så kommer det att svida desto mer när man behöver avstå ytterligare, inte bara kapital utan också energi för att bygga denna nya infrastruktur för de bränslen som ska träda in.

I ljuset av detta blir det extra viktigt att har relationen mellan den investerade energin i förhållande till hur mycket energi man får tillbaka på olika typer av energiinverseringar, alltså EROEI i åtanke. För att bygga en biogasanläggning, solcell eller passivhus så krävs det energi. Och den energin måste vi investera innan vi får nytta av investeringen!

Här är ett räkneexempel för att visa på problemets vidd.

Låt säga att vårt land förbrukar 100 enheter av fossil energi i dagsläget. Om vi antar att oljeflödet minskar (decline) med 2% per år när oljetoppen har passerats på riktigt, så innebär det att vi varje år måste bygga ersättande energi motsvarande dessa 2% per år för att inte mängden energi i samhället ska minska.

Om vi då tänker oss att bygga en energikälla som:

• har en EROEI på 10:1
• kräver i stort sett hela energiinvesteringen i förväg (vindkraft, kärnkraft eller vattenkraft till exempel
• har en livslängd på ca 40 år

så innebär det att vi måste sätta in 4 års totala energiproduktion som investering för att över huvud taget kunna få ut någon energi, dvs 4 enheter. Men vi behövde inte bara en utan två enheter ny energi och måste därmed investera 8 för att få detta. Så av de 100 enheter vi har från början så är bara 92 kvar för normal användning eftersom 8 måste användas för att investera oss bort från det fossila.Dvs om vi lutar oss tillbaka och gör ingenting så kommer vi bara att ha två procent sjunkande fossilkonsumtion, medan om vi investerar i ny ersättande produktion så blir det effektivt 8% sjunkande fossilkonsumtion per år!

 Detta är energifällan! Den ursprungliga bloggposten innehåller mer exempel och diskussion, läs den!

Nya inkomstkällor i liten skala

I väntan på att vi faktiskt köper en gård så har jag så smått bygga upp inkomstkällor till den. Som bas har jag då i första hand lantstället som vi hyr.

Något jag har drömt om sedan det började dyka upp lunchrestauranger som köpte in direkt från odlare och uppfödare är att själv bli en av dessa leverantörer. Glädjen var därför stor den dag jag via ett forum på  alternativ.nu fick kontakt med just en sådan restaurangägare. Denna höst kan jag naturligtvis inte leverera särskilt mycket iom att jag inte hade planerat odlingarna för detta, men till våren blir det förhoppningsvis utvidgning. Det som är särskilt bra i det här upplägget är att jag slipper laga till maten, något som jag varken brinner för eller är särskilt bra på, men ändå får avsättning för min skörd.
För att inte denna odling ska bli ytterligare en minuspost både för resor, oljeförbrukning och klimatet, så har jag som mål att inte åka extra, vare sig till lantstället eller till stan där restaurangen ligger. Jag sitter till exempel i detta nu på bussen som vanligt påväg till jobbet, men med mig har jag 5 kilo vardera röd- och gulbetor. När mängderna blir större måste jag naturligtvis ordna transporterna på något annat sätt.

En annan inkomstkälla är biodling. Jag började ju i somras med att gå med i Biodlarföreningen i Åtvidaberg. Där får jag hjälp och handledning med att lära mig grunderna samt tillgång till ovärderliga kontakter. Jag har nu köpt mina två första bisamhällen och även extra kupmaterial för att kunna utöka samhällena nästa säsong. Ännu så länge står de hos biodlarföreningen, men kommer så småningom naturligtvis att flyttas till egen gård eller fritidsstället. En annan fördel med min biodlarförening är att man inte måste göra de dyrare investeringarna själv utan kan använda föreningens slunga till exempel.

Kort sommar för kokbönor

Förra året hann en del av störskärbönorna bli färdiga torkade bönor pga mitt trasiga knä, därför tänkte jag att det kunde vara idé med kokbönor i år, som ändå inte ska skördas förrän de är torra. Resultatet är dock inte någon succé. Jag satte bönorna i rätt tid, när jorden blivit varm, ändå hade vissa sorter svårt att gro. Av 10 planerade plantor Stella (två utsädesbönor per plats) var det bara två som kom upp. Skörden per planta var docka mycket bra. Äkta Tranbär och Rödhakeägg klarade sig bättre, med ca 75% lyckad uppkomst per frö.

Stella som ska eftertorkas under tak.

Störbönor är fantastiska i sin växtkraft, de verkar bara begränsas av hur höga stöd man sätter upp. Tyvärr blir de också ett betydande vindfång vilket fick till följd att den stödet för de Rödhakeäggen har fällts till marken, med följd att plantorna vid två av benen drogs upp ur marken. Frågan är hur det påverkar bönornas mognad. För de är inte mogna ännu!

Tungt lastat bönstöd som vält för Rödhakeäggen.

Särskilt de Äkta Tranbären ser väldigt omogna ut, saknar nästan helt sin röda färg. De är väldigt stora, undrar om de krymper mycket under torkningen? Så frågan är hur man gör med dessa bönor, ska man låta dem sitta kvar ute tills de har torkat tillräckligt och hoppas att inte frosten tar dem innan, eller ska man rycka upp även dessa plantor och fortsätta torkningen inomhus? Blir de ordentligt mogna då?

De Äkta Tranbären är inte röda ännu.

Potatiskörden fortsätter

I år blev det mycket potatis, då är det ett angenämt problem att det tar tid att ta upp den. Lyckligtvis måste inte allt göras på samma dag. Nu är lite drygt hälften av potatisen upptagen. Min potatisskörd går till som så att jag kombinerar höstgrävning och ogräsrensning med själva potatisupptagningen vilket gör att det tar lite tid.

Potatisarna kastar jag i backen som så lämpligt fått hjul via ett gammalt underrede till en barnvagn. Dessa backar är stommen i min potatishantering, där de används både vid upptagning, tvätt och vinterlagring. För efter upptagningen kör jag iväg dem till regnvattentunnan så att jag kan tvätta bort leran från dem. Oftast räcker det att några gånger hälla i vatten så att det täcker potatisarna, vicka backen ordentligt från sida till sida, samt hälla av hastigt för att de ska bli nästan helt rena. Därefter lägger jag in dem i jordkällaren. Nu är den gamla soppåsehållaren definitivt full med potatis, så jag provar med att stapla in dylika backar utan ytterligare skydd mot gnagare än ett rejält lock som sticker ut ordenligt över kanterna, ca en decimeter åt var håll. Återstår att se om detta är tillräckligt, men jag hoppas det.

Dåligt år för squash

I år satsade jag stort på squash, en planta sommarsquash, (Lebanese White) Bush och hela tre plantor med vintersquash (Golden Hubbard, Kroshka och Buttercup) Jag hade till och med skämt bort plantorna med att hämta brunnen hästgödsel att göda dem med. Men resultat uteblev.

Fr vänster, Kroshka, Golden Hubbard, Buttercup
och Lebanese White Bush

Total skörd:
Tre Lebanes White Bush
Två Buttercup
Två Kroshka
En (liten) Golden Hubbard

Förra året fick jag uppemot 10 från min då enda och ogödslade Golden Hubbard-planta. Sommarsquashen som förra året hette Yellow Straightneck gav fantastiska mängder från likaledes ogödslade två plantor. Den stora skillnaden med i år var att jag satte plantorna utanför trädgårdslandet, på gräsmarken, med förhoppningen att de skulle kväva gräset och ge mig utvidgningsmöjligheter till nästa år. Nu verkar det ha blivit tvärt om, squashbladen har nätt och jämt stuckit upp ur gräset. Honblommorna har inte alls stuckit upp. Jag har handpollinerat endel, kanske är det bara de som har satt frukt? Förra året var marken där jag satte plantorna nyplöjd, så plantorna slapp konkurrera om ljuset, åtminstone fram till sensommaren innan kvickroten tagit ny fart.Möjligen planterade jag också senare i år, samt att bladen verkar ha drabbats av bladmögel och vissnat.

Nästa år ska jag:
-Plantera tidigare, under miniväxthus
-Inte låta dem konkurrera med gräs

Och hoppas att de ger en större skörd då!

Bättre sent än aldrig

Just nu håller jag på att uppfylla ett av förra årets mål, nämligen att börja med biodling och skaffa mig minst två samhällen. Via Biodlarföreningen i Åtvidaberg fick jag kontakt med en medlem som skulle sälja sina bin pga allergi. Det var två samhällen, den ena var "svagt" och det andra hade ilskna bin. Som nybörjare lade jag in ett anbud på det svaga samhället och skulle på kuppen få kupmaterial som var nytt för året. Igår var det meningen att jag skulle hämtat mitt samhälle, men vid kontrollen av bitillsyningsmannen (som var en kvinna) visade det sig  sakna drottning och var därmed dödsdömt. Bina fick därför flytta in till det andra samhället, som en annan medlem i min biodlarförening skulle köpa. Så med mig hem fick jag en i princip komplett utrustning för biodling, saknas endast bin. Men jag har en chans till redan på tisdag då en annan medlem i biodlarförening vill minska på antalet kupor.Där ska jag få köpa två starka bisamhällen med snälla bin. Så nästa säsong drar det igång med honungsproduktion!

"När du får oväntat besök"
Vad bjuder bina en gästande groda på?
Eller är det bina själva som står på matsedeln?

Gårdagens köp:
Benstativ till kupa
Botten
Två frigolitlådor, Låg-Normal
Fyra skattlådor i trä Låg-Normal
Ett spärrgaller
En bitömmarbotten
Ett isolerat tak med plåt på
44 ramar
En rökpust
En kupkniv
En biborste
**************
Summa 800 kr

Potatisodling - för den snåle?

I helgen började jag att gräva upp min potatis. Jag har väntat några veckor sedan blasten definitivt vissnade, har läst det någon stans att det skulle vara bra att vänta, kanske för att bladmögelsporerna redan skulle göra sin skada så att man inte fick in potatisar som skulle ruttna i jordkällaren? I alla fall verkade det nästan så när jag började ta upp mina Highland Burgundy Red, en inte obetydlig del var ruttna. De flesta var också mer eller mindre kraftigt skorviga. Men skörden var ändå stor. Det var inte ovanligt med 40 potatisar per planta. För den snåle kan ju tipset att dela sättpotatisen i två (eller fler) bitar och förodla dem inne vara intressant. De plantorna hade ännu fler potatisar, dessutom var det ju dubbel utdelning per sättpotatis. Jag har förresten även sett potatisskal gro, så är det riktigt eländigt kan man ju både äta potatisen och ha den kvar som utsäde... Men då vill det nog till att man förodlar i tid.

Highland Burgundy Red potatisar från en och samma planta.

När Highland Burgundy Red var färdigupptagen, tvättad och lagd i sin plastback för vidare transport till gnagarsäker vinterförvaring gick jag vidare till nästa sort, Orla, som liksom Highland Burgundy Red är skotska potatisar med utsäde levererat av Larsviken, så väntade en glad överraskning. Orla skulle enligt etiketten på utsädespåsen vara extra tålig mot bladmögel och var tillsammans med sin landsman en av de sista vars blast dukade under, men den stora glädjen väntade under jord. Här var det stora fina potatisar, utan röta och utan skorv. Drygt 10 potatisar i 200-gramsklassen under varje planta. Den totala skörden blev ungefär dubbelt så stor som Highland Red Burgundy, och det trots att en tredjedel av plantorna redan ätits upp tidigare i sommar. Om potatisen även står sig bra under vinterförvaringen så ska jag definitivt odla mer av den nästa år!

Skörden då? Det blev ca 20 kilo Highland Burgundy Red och 30 kilo Orla, båda av en liten utsädespåse, är det två eller tre kilo i dem? 

Kvar att skörda i landet är fortfarande Maria, Fakse och Asterix, undrar vilka överraskningar som väntar mig där?

Sviterna efter en brusten blindtarm

Den brustna blindtarmen satt inte på mig, utan på min son som fyller nio nästa månad. Fort gick det, från att ha varit synbarligt frisk på söndagen men kommenterade att han kände sig bubblig i magen, till en brusten blindtarm när han blev opererad vid 22-tiden på måndagen. Jag visste inte att det kunde gå så fort, eller att förstadierna kunde passera så obemärkta. Efter operationen låg sonen och en förälder inskrivna på sjukhuset med intravenös antibiotika som han kräktes mycket av. Inte kul för någon att kräkas efter en bukoperation, inte kul för en förälder att inte kunna hjälpa sitt barn.

Sedan i fredags är han dock hemma, men fortfarande med antibiotika, dock i sväljbar form. Vi får väcka honom en gång per natt för att han ska kunna få doserna jämt utspridda över dygnet,  han har två sorter som ska ges med olika intervall.

Som den stressade nutidsmänniska man är så rasar hela planeringen av vardagen ihop vid en sådan här händelse. Bisamhällen har inte blivit inköpta, grönsaker inte skördade, taket inte omlagt och fönstren inte färdigmålade. Dessutom har vi inte provseglat vår nya segeljolle ännu. För att inte tala om att jag inte har orkat tänka på bloggen. Så nu gäller det att hinna ikapp med allting.

Tyst hav

Havet mår inte bra, det är tydligt när man vistas nära det. Vi fiskar, seglar och badar i det som kallas Tjust skärgård, norr om Västervik. Sedan vi började fiska i mitten på 90-talet har det skett en markant minskning av förekomsten av fisk, som har fått mig att börja undra. Vad är det som sker?

För ett par år sedan skrevs det en del i media sjöfåglar som dog, de blev helt enkelt förlamade och svalt till sist ihjäl. Man fann att det berodde på en B-vitaminbrist, tiamin. Det är en skrämmande stor störning av miljön om så stora mängder fåglar påverkas av en av en omfattande vitaminbrist hos sin föda. Vad det beror på vet man så vitt jag vet ännu inte, men det finns flera teorier. Tiaminbrist började först att ses hos lax som dog i sjukdommen M74, där M står för miljö och 74 är året när man först upptäckte den. Det finns dem som har kopplat samman detta med att mängden död ved minskade kraftigt i älvarna strax före denna tidpunkt i och med att flottningen upphörde på våra älvar.

Det finns andra teorier som knyter an till förändringen av alger och att det skulle vara orsaken till bland annat förändrat klimat och utarmningen av av våra hav pga utfiskning av de större rovfiskarna. Det är tydligt att vi människor sågar av den gren vi sitter på genom framför allt vår storskaliga påverkan på vår miljö, inte sällan stött av skatter och subventioner. Det är inte alltid som det är regelrätt förstörelse, utan helt enkelt den massiva påverkan i sig som får oönskade effekter på ett sätt som vi inte kunde förutse. Men vad värre är så verkar vi inte kunna sluta ens när vi vet vad vårt handlande får för effekter.

Under tiden blir skärgården tyst. De få fåglar man ser har inga ungar.

Allmogebåtar från Rågödagen