Projekt Grållen

Äntligen fick vi så mycket tid över att det var läge att börja med Grållen. Första steget var att smeta på kemisk metall på sprickan i blocket. Sambon fick äntligen användning för sin lilla handhållna fräs för att göra ett litet spår först. Sedan var jag framme med mitt klet och kladdade. Ett mästerverk, eller hur?

När vi fyllde på vatten så märkte vi dessvärre att även en annan detalj var sprucken, där vattnet går från motorn och tillbaka till kylaren. Det styrker mig ytterligare i min åsikt att motorn var sprucken redan när vi köpte traktorn. Den säljaren köper jag aldrig något av.

Vi satte dock tillbaka generatorn, förgasaren och fördelaren för den sista spruckna detaljen når man ändå, vare sig det blir en lagning med kemisk metall eller om vi hittar en utbytesdel.

Sedan försökte vi oss på att starta den men se det gick inte alls! Motorn snurrade på med god fart då batteriet var nyladdat, men det tände aldrig till, åtminstone inte i motorn. Men när man hade kört på startmotorn så blev det en rejäl baksmäll i skorstenen! Kontroll visade att åtminstone ett av tändstiften gav ordentlig gnista, så det känns som om felet ligger i inställningen av fördelaren. Hur vet man vilket håll man ska vrida åt? Och hur vet man om det är ett halvt varv fel?

Oväntade besökare

Ibland dyker det upp oväntade besökare och man får en glimt av någon annans liv och verklighet. Som t.ex. när jag i en vattenkanna med lite vatten i hittar den här gynnaren:

För den som inte känner igen den så är det en ekoxe, en hona. Vi vet inte hur länge hon simmat omkring i vattnet, det kan ha varit flera dagar. Väl uppfiskad satt hon och torkade sig i flera timmar för att under mycket rassel flyga iväg i skymningen.

När vi kom hem till villan efter flera dagar på landet så satt det en groda i duschkabinen i våran tvättstuga. Det tog flera sekunders förvirrande mönstermatchning innan jag kom på vad det verkligen var, det var så oväntat. Jag kan fortfarande inte begripa hur den har hamnat där. För att fånga den fick jag plocka ut alla våra (alltför fulla) tvättkorgar innan jag kunde fånga den i ett hörn. Såhär såg den ut när den blev återbördad till friheten.

I förrgår kväll fick vi också oväntat besök, oväntat men efterlängtat! Det var i form av sju abborrar som behagade nappa när vi stod och kastade drag ifrån land en kväll med åska i luften! Det har varit alltför mycket fiskande och alltför lite fisk på de senaste åren. Vet inte om det är fiskaren eller fisken det är fel på. Ingen bild på abborrarna, men de var goda!

Gengasträff

Jag köpte ju för något år sedan ett gengasaggregat för att kunna konvertera lämpligt bensindrivet fordon till veddrift i händelse av akut drivmedelskris. Men som med så många andra projekt blir de gärna påbörjade långt innan de blir avslutade.

I lördags, den 3 juli, kom vi i alla ett stort steg närmare målet, detta genom att vi besökte Sveriges vad jag vet enda gengasträff. Den gick av stapeln i Grånäs strax söder om Dala-Järna, inte nästgårds precis. Men Sverige är vackert om sommaren.

Gengasaggregat finns i lite olika modeller, först indelade i ved- eller kolaggregat. Alla bilar som kom körandes var vedeldade. En veteranbil hade ett kolaggregat, men det är ju inte riktigt konkurrenskraftigt vad det gäller drivmedelspriset. Vedaggregaten hade också en stor spridning i utförande, från skinande rostfritt till aggregat gjorda av skrot. Särskilt imponerande var en Volvo där det var en uttalad ambition att bygga av billiga material och skrot. Som synes är själva grytan gjort av ett oljefat som yttermantel, en gammal varmvattenberedare i det inre lagret, ett gammalt soptunnelock med tillhörande beslag överst, låst med en bladfjäder från en Duett. Askfällorna under cyklonrenarna var av ammunitionslådor, luckan längst ner på grytan av en matkantin från försvaret. Jag blev grymt imponerad!

Dessutom visade det sig vara en hybridbil som gick att köra på bensin också. Behöver jag säga att de blev lagom ställda när bilen skulle registreringsbesiktas? Ägaren arbetade som lastbilsmekaniker, så han har väl både kunskaperna och redskapen. Han hade rekordtid på start av bil från kallt aggregat till motor startad på 45 sekunder. Inte illa!

I andra änden av skalan fanns denna skåpbil med ett jättelikt aggregat i rostfritt, minutiöst uppmärkt med små lappar som sade både det ena och det andra. Han hade 35 mils räckvidd på en påfyllning. Men så var det nog en helt annan budget.

Ett år med bloggen...

...eller i alla fall med Google Analytics.

Jag smög igång bloggen redan den 14 mars 2009, men det var inte förrän den 2:e juli 2009 som jag registrerade mig för Google Analytics och fick lite koll på hur mycket besökare jag hade, vad de läste, var de befann sig i landet och via vilka vägar besökarna kom till bloggen. I början var det väldigt få besökare, bara en handfull per dag. Så pass lite att man kunde lista ut var vissa hemliga besökare hörde hemma, om de nu hade skrivit en kommentar en dag med få besökare (om du har undrat, C, så var det så det gick till.). Under detta år har i alla fall lite drygt 15400 besökare hittat in hit, vilket glädjer mig mycket.

Den dag med flest besökare var ganska otippat den 23 februari där jag kritiserade att man utnyttjade värnpliktiga för att röja snö på bangårdar. Det var gott om läsare som tyckte att det var helt i sin ordning men det tycker jag fortfarande inte.

De populäraste inläggen under året som gick placerade sig enligt nedan:

1. Åtgärder inför Peak Oil
2. Åtgärder för att möta Peak Oil
3. Skam på torra land
4. Förslag på arbetsmarknadsåtgärd
5. Peak Oil-politiker förenen eder!

När det gäller vilka sökord som lett in på bloggen finns det några väntade men också en hel del oväntade:

• ylven
• peak oil
• Kalle på Hälla
• grålle
• potatisodling
• hjulhacka
• gengas

Bland de mer oväntade sökorden hittade man bland annat:

• kemals ogräs (vad är det?, min anmärkning, jag skrev om en Kemal i en bokrecension)
• guldpris (har jag aldrig skrivit om, kanske var det för att jag länkar till Cornucopia)
• marcus hjelm (personen bakom oljepris.se, men jag vet inte att jag har skrivit något om honom)
• franska gjutjärnsspisar ( nog har jag skrivit om "franska" och "gjutjärnsspisar", men inte i samma inlägg)
• hur montera väggströmbrytare ( jag skrev ett inlägg om hur jag skulle montera en taklampa och fick en stöt, för att väggströmbrytaren var i fel läge)
• nattligt stånd (undrar om den personen hittade något av intresse???!)

Den största trafikkällan är de som hittar direkt hit, via egna bokmärken mm men många hittar också hit via följande:

• flutetankar.blogspot.com
• cornucopia.cornubot.se
• byggahus.se
• alternativ.nu
• innandetsker.blogspot.com
• nisseitorpet.wordpress.com

Stort tack till er alla, även dem som inte kom med i uppräkningen, de flesta finns länkade i min bloggroll till höger.

Ska försöka åstadkomma några inlägg som gör alla dem sökt på "gengas" nöjda härnäst, då jag idag har varit i Dala-Järna på gengasträff. Hela bilen luktar som ett scoutläger...

Jordärtskockor!

Jag har i år slagit på stort med odling av jordärtskockor. Där jag förra året odlade potatis under halmtäcke satte jag i år ett 50-tal utsädesknölar med jordärtskockor. De trivs bra i den luckra jord som blev resultatet under halmen. Man kunde möjligen önska mer av gödningen, för den har jag inte ägnat en tanke, Det får bli vad det blir, nästa år ska jag tänka på gödningen i god tid.

Jag har också satt en dubbel häck med jordärtskockor i kanten på gräsmattan. Där var tidigare bara kirskål och nässlor som jag slår med min favorit-lie. Det ska bli spännande att se vad det blir för resultat för där har jag inte heller lagt på någon gödning, möjligtvis med undantag för kissande barn.

Jag har också petat ner några knölar i förra årets varmbänk. Den befinner sig i min villaträdgård och där är trycket av mördarsniglar stort. Det verkar som om de går favoriter bland plantorna, för en del är nästan utplånade medan andra växer frodigt.

Även där jag odlade jordärtskockor förra året växer det i år, trots att jag tyckte att jag var noggrann med att plocka upp dem ur marken. Det intressanta är att det verkar som om de sprider sig med rotutlöpare betydligt kraftigare än jag trodde att de skulle göra, mer än en meter bort från ursprungsplantan. Jag trodde att de skulle sprida sig med ungefär samma hastighet som potatis, om den inte fryser bort. Berätta gärna om era erfarenheter hur jordärtskockor sprider sig.

Varför odla själv?

En och annan som droppar in på den här bloggen kanske undrar varför jag lägger ned så mycket möda med att lära mig odla när jag ändå har dedikerat bloggen till att förbereda mig för ett liv efter oljetoppen (Peak Oil).

Argumentationen kan läsas i detalj i "Svart jord" av Gunnar Lindstedt, grundligt recenserad på bloggen "Livet efter oljan" , kärnan är att jordbruket är så indränkt av olja att det troligen kommer att få stora problem om oljepriset stiger och flödet minskar. Eller som Patric Deneen skriver på sin blogg:

the greatest problem of our post-peak future will not be how we continue to afford our commutes, but how we will be able to feed ourselves

För min personliga del handlar det om riskhantering. Jag har familj bestående av sambo och två barn och kan inte tänka mig något värre än att ens egna barn inte får tillräckligt med mat. Oljeproduktionen håller nätt och jämt jämna steg med konsumtionen och det krävs inga större störningar för att det ska riskera att bli tomt i oljepumparna, åtminstone sporadiskt. Fundera över hur mycket mat du har hemma i skafferiet. Det är faktiskt inte säkert att det finns potatis på ICA i alla väder. Det märkte man in England när det var strejk som ställde till med problem för oljeleveranserna till bensinstationerna. De flesta är inte mer än några dagar från svält.

    Regnbågen går ner i mitt trädgårdsland, det måste väl betyda något?

Att lära sig odla är dessutom inte något som man gör i en handvändning. Man måste gå på ganska många nitar innan man lärt sig tillräckligt mycket för att klara lite motgångar. Det kan vara de små detaljerna som gör den stora skillnaden! Samhället är skört och beroende av mycket komplexa strukturer som måste fungera och det krävs inte mycket för att det ska bli en reva i väven och då gäller det att vara förberedd.

Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta

"Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta" brukade barnmorskan säga till mig efter att hon stuckit mig i fingret och propsade på att sätta dit ett plåster efteråt. Jag har tänkt på det en del efteråt. Innan antibiotikan kunde ett litet sår som blev infekterat visa sig vara dödligt. Jag har själv fått flera sår som jag inte klarat av att häva infektionen i med mindre än en antibiotikakur. Värst var när jag var på bandvagnskurs och klämde mig i tumvecket så att blodvide uppstod. Det fanns ingen sårrengöring och inga ordentliga förband i hela Villingsbergs kursplats, bara sådana där förbandstavlor som brukar sitta på arbetsplatser med lite halvtorra plåster av mindre art och mesiga tvättservetter. Senare samma dag övade vi på att lägga broar över diken med hjälp av ris och det är klart att jag fick gegga på händerna. Morgonen efter var handen alldeles varm och stel och smärtan hade spridit sig betydligt från det ursprungliga såret. Jag fick permis att åka in till Karlskoga och besöka apoteket så att jag kunde lägga ett ordentligt alsolspritomslag och fick på så sätt ner inflammationen så att jag klarade mig till jag kom hem. Då blev det en antibiotikakur.

Jag tänker återigen på det gamla talesättet idag när jag sitter här och kör vänsterhänt pekfingervals på tangentbordet efter att ha fått en tagg från slånbär några millimeter in bland senorna i höger handled. Nu är det en svullnad på handleden och det gör ont när man rör fingrarna. Handen är dessutom alldeles kraftlös. Av en enda liten tag av slånbär! Det är som att de har gift på sig de där taggarna, och svårt att undvika dem är det också, särskilt när man ska röja bland buskarna. Hoppas att det är bättre i morgon. Jag är lyckligtvis väl försedd med alsolsprit...

Delårsbokslut över nybörjarens misstag

Tittade på bilder från mitt trädgårdsland förra året och kan konstatera att det är himmelsvid skillnad. Både vad det gäller geografisk belägenhet, biologisk beskaffenhet och framför allt vad det gäller progress. I år var det ju fråga om nyodling, med mycket att göra innan första fröna kom i jorden så av förodling blev det intet. Jag fick till och med tomatplantan av dagis. Enda undantaget är squash-plantorna och det beror bara på att fröna sattes så sent. Dem planterade jag ut för en vecka sedan.

Slutsatser så här långt är att vissa saker mår bra av att förodlas.

• Sådant som behöver komma igång tidigt, som t.ex. majs och kål
• Sådant som man aldrig odlat förr som man annars riskerar att rensa bort dem på hjärtbladsstadiet för att man inte känner igen dem

Sedan är det nog bra om man kan följa lite allmänna odlingsråd lite noggrannare, som t.ex.

• Blötlägg ärtor innan de planteras för bättre groning, täck sedan för att inte fåglar ska dra upp dem
• Plantera inte spenat på den mest solstekta och torraste kanten i hela landet för då går de i blom innan de är en decimeter höga
• Gör så pass stort avstånd mellan raderna att man får rum med en hacka därimellan
• Gör djupare fåror att sätta potatisen i, än vad jag gjorde, då blir det lättare att kupa

Det som ser ut att gå riktigt bra så här långt är potatisen, den tidiga blommar redan, bondbönorna som växer som bara den, morötter och lök verkar gå bra också. Sedan är det värre. Spenaten blommar, kålen klarar nog inte att få försprång före jordloppor och sniglar, gulbetorna och den nyzeeländska  spenaten har jag förmodligen rensat bort och ärtorna har bara kommit upp till en tredjedel. Vad som hänt med resten vet jag inte. Rödbetorna och majsen går väl sådär, men jämfört med förra året så har de inte kommit någon vart. Men det var ju en kall vår i år, eller hur?

Uppdatering om livet

Jag har ett nytt jobb sedan tre veckor. Inom samma bransch, med bland annat den hårdvara jag tidigare varit med att utveckla på det nyss lämnade jobbet. Men från att tidigare ha jobbat inom ett företag som gör hårdvara med grundprogrammering så är jag nu på ett mjukvaruföretag som  gör programvaran överst i stacken, den som slutanvändaren ser, och den ska funka på olika hårdvaror också. Det är mycket att lära sig, och därtill nya folk att lära känna. Jag har också gått från Windows och Linux till Mac, bytt min Nokia mot en iPhone osv. Mycket nytt, och jag som älskar förändring är nöjd.

Om det inte vore för den lilla detaljen med alla dem man har förlorat från förra arbetsplatsen, de där som man träffade varje dag, fikade med, gick på lunch med och som man uppskattade att träffa varje dag. Dem som man ändå inte kände tillräckligt väl för att umgås med privat. Dem saknar jag. Över huvud taget är det många människor som jag träffat och uppskattat som jag gärna skulle hållit mer kontakt med, från andra ställen jag bott på, från andra intressen jag haft och från kurser jag åkt på.

Det får mig att minnas en liten sång som jag tror att vi sjöng i scouterna:

Mötas och skilja är livets gång
Skiljas och mötas är hoppets sång
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl
Men jag hoppas att vi ses igen

 Om du känner igen dig på beskrivningen, du som är här och läser, så lämna gärna en kommentar då och då, det skulle glädja mig mycket!

Vad är meningen med livet?

Från politiskt håll hörs ofta att konsumtionen måste komma igång, att det måste skapas fler jobb. Allt för att konjukturen ska komma igång igen och hjulen börjar snurra fortare.

Men är det verkligen meningen med  livet? Att jobba heltid, pendla ungefär en timme varje dag. Komma hem och stressa med att hämta barn på dagis, laga mat och hinna med hemmets logistik som städ, tvätt och trädgårdsskötsel. På helgerna blir det gärna aktiviteter med familjen, Busfabriken, simhallen, olika aktiviteter som barnen är engagerad i som föräldrarna också förväntas engagera sig i. Storhandla. Underhålla huset. Du är vad du köper, en medveten (lycklig?) konsument. Att leva för att handla.

Vem hinner umgås med vänner nu för tiden? Vem hinner med de där berikande upplevelserna, när man gör något tillsammans?

Om man tänker några år tillbaka och försöker dra sig till minnes de minnesvärda tillfällena, de där guldkornen som man lever för, vad minns du då?

Jag minns inte när jag köpte ny bil, husvagn, båt, dator eller tv. Inte ens när jag köpte huset platsar in i de minnesvärda händelserna. Där hamnar saker som man gör, gärna tillsammans med andra. Hälsa på vänner, segla tillsammans, renovera hus tillsammans, åka på kurs.

Det är här som jag ser det positiva med framtiden efter Peak Oil, när energin tryter måste vi åter börja göra saker, om så bara att gräva upp ett trädgårdsland. Laga saker. Lära sig nya färdigheter. Alla är de aktiviteter som görs bäst tillsammans. Utan jobbstress och pengajakt.  Nog för att det kommer att finnas annan stress, men jag väljer att fokusera på det positiva.

Att göra saker, tillsammans.

Inte att köpa saker, till en själv eller ens familj.