Från politiskt håll hörs ofta att konsumtionen måste komma igång, att det måste skapas fler jobb. Allt för att konjukturen ska komma igång igen och hjulen börjar snurra fortare.
Men är det verkligen meningen med livet? Att jobba heltid, pendla ungefär en timme varje dag. Komma hem och stressa med att hämta barn på dagis, laga mat och hinna med hemmets logistik som städ, tvätt och trädgårdsskötsel. På helgerna blir det gärna aktiviteter med familjen, Busfabriken, simhallen, olika aktiviteter som barnen är engagerad i som föräldrarna också förväntas engagera sig i. Storhandla. Underhålla huset. Du är vad du köper, en medveten (lycklig?) konsument. Att leva för att handla.
Vem hinner umgås med vänner nu för tiden? Vem hinner med de där berikande upplevelserna, när man gör något tillsammans?
Om man tänker några år tillbaka och försöker dra sig till minnes de minnesvärda tillfällena, de där guldkornen som man lever för, vad minns du då?
Jag minns inte när jag köpte ny bil, husvagn, båt, dator eller tv. Inte ens när jag köpte huset platsar in i de minnesvärda händelserna. Där hamnar saker som man gör, gärna tillsammans med andra. Hälsa på vänner, segla tillsammans, renovera hus tillsammans, åka på kurs.
Det är här som jag ser det positiva med framtiden efter Peak Oil, när energin tryter måste vi åter börja göra saker, om så bara att gräva upp ett trädgårdsland. Laga saker. Lära sig nya färdigheter. Alla är de aktiviteter som görs bäst tillsammans. Utan jobbstress och pengajakt. Nog för att det kommer att finnas annan stress, men jag väljer att fokusera på det positiva.
Att göra saker, tillsammans.
Inte att köpa saker, till en själv eller ens familj.
Meningen med livet är att konsumera. Meningen med livet är att "förverkliga sig själv", helst genom att kopiera ngn annan sk "framgångsrik", dvs ngn som har mycket pengar och ser eller iaf försöker se bra ut. Att Inte Tänka. Att inte känna Empati. Det är meningen med livet.
SvaraRaderaDen som har svårt att känna sig hemma och trygg i denna framgångsformula, bör göra som alla andra, sätta sig framför tv:n. På köpet blir man även dum(mare).
Jag tror inte det. Vi kommer stå med forna tiders resurstillgång men utan forna tiders samhälle. (katastrof)
SvaraRaderaPeak oil lär innebära ännu mindre tid för samliv. Jag kommer fortfarande behöva jobba men det kommer bli mycket dyrare att köpa glasburkar för konservering, gummistövlar, frön, telefonlinje reparationer... och jag kommer behöva jobba ännu mer.
/Tisgift
Meningen med livet är att man ska vara så skuldsatt att ränteinbetalningarna är ens huvudsakliga utgift.
SvaraRaderaDet är just detta som du beskriver som den rika delen av mänskligheten har glömt bort. Det är ett känt faktum att människor som lever under mycket fattiga förhållanden i t ex kåkstäder och slumområden, ändå är lyckliga. Det som är så fascinerande är att människan själv har skapat denna konsumtionshets, där man driver sig själv hårdare och hårdare, jobbar mer och stressar mer för att kunna konsumera mer...och någonstans inom oss inser vi att detta är fel. Ingen trivs egentligen med det. Men ändå fortsätter jakten. Vi har skapat begreppet tillväxt och upphöjt det till den heliga graal för att rättfärdiga denna hets, samtidigt som vi inser att ständig tillväxt inte är något naturligt tillstånd. De flesta förstår djupt inom sig att man skulle må klart bättre av att äga mindre saker och jobba mindre, umgås mer med andra och vara avslappnad, men ändå kan vi inte låta bli att hänföras av den nya mobilen som alla bara måste ha för att effektivt kunna facebooka och sms'a alla som man inte hinner träffa för att man har fullt upp med att...just det...jobba, konsumera, facebooka och sms´a. Det är en mänsklighet i ett nötskal som gillar att kalla sig själva den intelligentaste varelsen på jorden. Är inte en myra egentligen smartare?
SvaraRaderavidsynt: ja, typ. Det verkar vara ett vanligt tillstånd.
SvaraRaderaTisgift: Jag tror att arbetslösheten i form av betalda jobb kommer att bli stor, samhällets förmåga till välfärdssamhälle liten, så vill man ha mat på bordet får man nog se till att få den dit själv. Och då tror jag att vi kommer att jobba fysiskt mer tillsammans. Och jag föreställer mig att jag kommer att uppskatta det livet bättre än att sitta vid en dator hela dagarna (och halva nätterna ;-) ). Men ingen av oss kan ju veta och vi lär ju få se hur det blir.
Jocke: Jag håller med i allt det du skriver, utom att de flesta skulle förstå att det är ett ohållbart samhälle vi lever i. Jag har tyvärr en mer pessimistisk bild än du på den punkten.
Håller med!
SvaraRaderaYlven, jag tror nog att jag minst lika pessimistisk som du, jag anser faktiskt att huvuddelen av de människor som jag omges med är helt omvedvetna om att de befinner sig i ett ohållbart ekorrhjul som förr eller senare kommer att krascha. Jag menar, vad ska man säga till en vän som på fullaste allvar tycker att j a g är konstig som säger att vi inte kan bli så värst många fler människor på jorden?
SvaraRaderaDå vore det ju oändligt mycket smartare att börja samarbeta redan nu, för det där fysiska arbetet är nog lättare när dieseln fortfarande är billig.
SvaraRaderaUndrar hur stor fraktionen samarbetande smarta svenskar är, undrar just om det finns några alls.
Det går nog endast att konsumera sig ur ekorrhjulet.
/Tisgift
Visst har du rätt Tisgift, med det är inte lätt att bryta den rådande normen. Att minska sin konsumtion är illa nog... Det svåra med att samarbeta nu är ju att vi alla har fullt upp med våra jobb och vardagliga liv som jag beskrev ovan. Det är naturligtvis en dålig ursäkt, men ändå den som gäller för mig.
SvaraRaderaÅ andra sidan, på vårt lantställe är det märkligt nog så att vi umgås betydligt mer än hemma i villaområdet, på landet hjälps vi åt mera, lånar saker av varandra osv.
Jag uppskattar att tillsammans inte göra någonting alls, utan bara vara. Att ständigt jaga aktiviteter man skall göra tillsammans kan vara lite kontraproduktivt.
SvaraRaderaJag håller med Cornu. Lika jobbig som jakten på saker är jakten på upplevelser. Har man inte hunnit segla, byggt en veranda och gått på konsert under helgen imponerar man knappast vid fikabordet på jobbet.
SvaraRadera