Om det inte vore för den lilla detaljen med alla dem man har förlorat från förra arbetsplatsen, de där som man träffade varje dag, fikade med, gick på lunch med och som man uppskattade att träffa varje dag. Dem som man ändå inte kände tillräckligt väl för att umgås med privat. Dem saknar jag. Över huvud taget är det många människor som jag träffat och uppskattat som jag gärna skulle hållit mer kontakt med, från andra ställen jag bott på, från andra intressen jag haft och från kurser jag åkt på.
Det får mig att minnas en liten sång som jag tror att vi sjöng i scouterna:
Mötas och skilja är livets gångOm du känner igen dig på beskrivningen, du som är här och läser, så lämna gärna en kommentar då och då, det skulle glädja mig mycket!
Skiljas och mötas är hoppets sång
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl
Men jag hoppas att vi ses igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar