Erfarenheten av tidigare katter i bil har varit att de klättrar omkring oroligt och därmed är en säkerhetsfara. Därför har vi transporterat henne i kattbur. Numera får hon dock åka utan, för hon sitter mest still och hukar sig för de förskräckliga träden utanför fönstren som hotar att falla ner över henne. Riktigt nöjd blir hon inte om ingen kliar henne runt nacken, då är hon tyst. Otroligt att en katt kan vilja bli kliad konstant i 45 minuter... Det blir en försvarlig hög med katthår kvar efteråt dessutom.
Man kan ju fråga sig varför vi envisas med att släpa med katten om hon nu är så rädd för att åka bil. Och det skulle vi nog inte ha gjort heller om det inte var för att hon trivs så fantastiskt bra på landet. Att hon en gång bott på samma gård, dock i ett annat hus, verkar hon inte komma ihåg, men möjligen känner hon igen dofter som känns behagliga. Men framför allt är det en gård utan andra katter. Inga andra katter att få stryk av och därtill massor med bytesdjur. Hemma i villan är hon mest inne och ligger på sängen och sover, men på landet är hon mest ute, jagar och bara njuter av att vara ensam katt på täppan. Kattmaten står orörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar