Vi kom undan med blotta förskräckelsen!

Vi har ännu så länge en villa i en förort till Linköping, men vill ut på landet. Villan köptes 2005 (innan jag blivit medveten om Peak Oil) och har fått de nödvändigaste renoveringarna, ny dränering, modern vedpanneanläggning och mögelsäkrad källare. Sedan jag blev medveten om Peak Oil har jag dock känt att marken har börjat bränna under fötterna allt mer. Vi köpte ju när priserna var höga och är högt belånade så jag ville inte riskera att sitta kvar i båten tills den sjönk, känslan av bostadsbubbla har varit stark och faktorerna som hotat att spräcka den har skymtats vid horisonten. Vi har alltid velat bo på landet även om samhället med gångavstånd till skola, affär, buss och kompisar är oerhört praktiskt när barnen är små. Allt som skulle göras färdigt inför försäljningen tog dock tid, ni vet de där sista listerna som aldrig kom upp, de avslutande plattorna mm, och inte minst att röja undan. Vi har ett litet hus och bor två samlare... Fritidshuset med sina odlingar har ju både tagit tid och varit en förutsättning för att vi ska kunna flytta ut grejer. Därför har det tagit tid innan vi kom så långt som att verkligen göra slag i saken. För ett par månader sedan skrev vi dock kontrakt med en mäklare om att sälja huset. Nu är det sålt, handpenningen kom in i förra veckan. Vi ska vara ute senast den 15 februari, så nu letar vi annan bostad för fullt.Antingen att hyra eller om vi hittar gården som känns rätt.

Vi kände dock tydligt av att marknaden inte var så het längre, det kom hela två familjer på visningarna, den ena familjen tyckte dock att tanken på vedpanna var för avlägsen, medan den andra familjen ville ha det. Tyvärr blev det ju ingen budgivning då, så vi sålde för utgångspriset. En tanke jag inte kommer undan är att vi skulle fått x antal hundra tusen mer om vi hade satt ut det redan i våras...