Storleksrationaliseringen i jordbruket går snabbt. Men när de fossila bränslena tar slut krävs helt andra gårdar, enligt en ny forskningsrapport.I måndags var det en konferens på Alnarp med ett femtiotal deltagare där slutrapporten presenterades. Johanna Björklund som är en av forskarna i projektet satte fingret på pudelns kärna genom uttalandet:
Oljan har gjort det möjligt att bryta kretsloppet. När de fossila bränslena sinar och mineralgödsel blir en alltmer begränsad resurs måste näring i form av gödsel återföras till åkern utan alltför långa transporter. Fodret till djuren får odlas lokalt och ersätta till exempel soja från andra sidan världen.I rapporten konstaterar man att utvecklingen mot allt större och mer specialiserade gårdar beror på framför allt riklig tillgång på fossila bränslen och förhållandevis högt pris på arbetskraft. Arbete har ersatts med insatsmedel vilket tydligt kan ses när LRF skriker högt för att de inte har något kemiskt ogräsmedel från och med årsskiftet när de farliga preparaten Totril och Stomp förbjuds i Sverige. Produktivitetsökningar i lantbruket mäts i produktion per arbetstimme eller produktion per hektar. Men i en inte alltför avlägsen framtid kan vi bli tvungna att anpassa oss till att mark, energi och vatten kommer att bli de begränsande resurserna. Då kan det vara mer relevant att mäta produktivitet så som produktion per enhet icke förnybara resurser. Men det kräver en helt annan utveckling av lantbrukssektorn än vad som pågår idag.
Om vi ska klara oss med mindre insatsmedel, så måste vi arbeta med ekosystemtjänsterna, till exempel genom att mycorrhiza-svampen som hjälper växterna att få tillgång till fosfor från jorden. Vi måste gynna pollonisatörer och naturliga fiender till grödornas skadegörare genom att anpassa storleken på fälten.
Visst kan mykorrhiza gynna fosforupptaget och är i princip nödvändigt för exempelvis lök i utvecklingsstadiet (om man inte använder handelsgödsel dvs.). Intressant är också att just handelsgödslet minskar förekomsten av mykorrhiza.
SvaraRaderaHur som helst så tycker jag inte man kan förlita sig på mykorrhiza och växtnäringspumpar (exempelvis cikoria som tar upp mycket kalium från djupare jordlager till matjordslagret). Allt eftersom man skördar måste man också återföra näringen till jorden för att på lång sikt bibehålla jordens bördighet. Kretsloppet måste slutas!
Man kan i väldigt stor utsträckning vara självförsörjande på kväve genom vallar rika på exempelvis rödklöver, åkerböna och sötväppling som alla fixerar stora mängder kväve. Viss övergödsling måste oftast ske till näringskrävande växter. Det är inte alltid lätt att förutse mineraliseringen heller för den delen, så att växterna får näringen när de behöver den.
Vad vi måste göra är att integrera djurhållningen i växtodlingen samt lära oss hur vi ska hantera vårt egna avfall. Dels alla matrester som slängs, men också urin och fekalier där de viktigaste näringsämnena i princip åker rakt igenom kroppen.
Jag såg att JTI har gjort en del studier på det, men har tyvärr inte haft tiden att kika närmre på det. Det finns förstås en del risker att använda vårt egna avfall, men också kunskaper om hur dessa undviks. Kika gärna www.jti.se.
Ekosystem-tjänster är verkligen superintressanta och verkligen mer känslomässigt tillfredsställande. Särskilt i ett samhälle där människans känsloliv tycks ha glömts bort och prestation och effektivitet prioriteras över allt annat.
Har sett lovande artiklar om hur man kan gynna exempelvis parasitsteklar i kålodlingar genom att odla bland annat bovete (som ju också är väldigt användbar för oss människor). Det finns mycket att lära inom detta område!
mvh
Johan
Tack för lång och intressant kommentar. Naturligtvis måste vi sluta kretsloppen, det behandlar man också i rapporten, även om jag inte har hunnit skriva ett fullödigt inlägg.
SvaraRadera