Lantbruksauktion!

Idag har jag tillbringat hela dagen på en lantbruksauktion, något jag sett fram emot hela sommaren. Gården där det hela utspelade sig var bara fem kilometer från vårt fritidshus, så det passade mycket bra. Det var också fint väder och en massa bekanta människor, förutom alla intressanta grejor man kunde lägga vantarna på. Gården däremot var inget för oss, så det gjorde inget att den redan var såld.

Auktionsutroparen var väldigt duktig på att få auktionen framåt och det ödslades inte mycket tid på att vänta på folk som velade. Många utrop blev inte heller sålda, vad som händer med dem sedan vet jag inte, det passerade en del intressant i det facket också.

Några fynd blev det för egen del också. Bland de nyttiga återfinns blåa tunnor (rödfärg) med lock för 60 kr. Den ena visade sig dessutom innehålla kräftmjärdar... Ett knippe trädgårdsredskap med bland annat potatishacka, handdragen potatiskup, handdragen plog, korp, högaffel, barkspadar, rensjärn mm för160 kr. Det största fyndet var nog ändå en potatisorder i fint skick från det närbelägna Överrums bruk för endast 60 kr som jag är särskilt nöjd med.

Denna hjulhacka av lite modernare snitt ingick i ett större utrop där jag helt enkelt köpte den av den nye ägaren som inte egentligen ville ha den, 50 kr.

På nöjessidan köpte jag en segeljolle av äldre snitt i fin lackad plywood, liknande optimist men större och med spetsig stäv, komplett och i fint skick för 290 kr. Passade ypperligt då familjen återupptagit seglingen med barnen men finner att just optimisten är liiiite trång numera. Jag köpte också en liten pigtittare som min dotter ville ha, för relativt dyra 160 kr.

Sambon i optimisten, ser lite trångt och tungt ut.

Slutsats, en trevlig och givande dag, men jag kommer nog att gräma mig länge för den där tvåskäriga plogen någon fick för 200 kronor...

Perspektiv

Ibland kan det vara svårt med perspektiv, som till exempel när man ska sätta fastighetspriser i relation till om de är dyra, billiga, rimliga, köpvärda osv. Då kan det vara bra att spara lite hållpunkter under åren som går.

Vi var nyligen och tittade på en gård ca 2 mil från Linköping, 17 hektar stor som vi kunde tänka oss. Vi lade ett som vi tyckte rimligt bud på 2 miljoner, men det verkar som om säljaren får någon/några 100-tusenlappar mer.

Som jämförelse kan man då se på den här gården, tyvärr har jag inte sparat vilket datum jag klippte ur den ur tidningen, men det borde ca 10 år sedan, möjligtvis något mindre.

Vad ska man säga? Är det rimligt att en väldigt likartad gård kostar mer än dubbelt så mycket ca tio år senare? Som ytterligare perspektiv så låg räntan då på cirka 5 till 8 procent beroende på bindningstid. Det skiljer sig ju inte så rasande mycket från dagens läge. Och tycker man att det är dyra räntor så beror det bara på att man saknar perspektiv, och inte minns dem som gällde på 80-talet och början på 90-talet. Nu vet jag ju för övrigt inte vad gården ovan såldes för, men gården ovan, som vi lagt ett bud på har som jämförelse utgångspriset 2.5. Säljarna hade nog förväntat sig att få betydligt mer dock.

Fyra sorters squash

I år planterade jag fem sorters squash/pumpa men en av dem blev det inget av med, det var nakenfröpumpa med frö köpta på ICA. De övriga fick var sin hög med halvförmultnad hästgödsel och en bit kartong som skydd för ogräs till att börja med. Jag placerade allt detta utanför det egentliga trädgårdslandet då jag minns från förra året hur långt "Triffiden" aka Golden Hubbard skickade ut sina revor. Numera är det inte ogräset i gödselhögen som är problemet utan det höga gräset/nässlorna/kirskålen som revorna växer fram igenom som är bekymret, hanblommorna sticker upp men honblommorna är ju tunga med sina stora fruktanlag och ligger på marken, under all växtlighet, de verkar ha svårt att bli pollinerade. När jag har tillfälle så handpollinerar jag, men det är ju inte varje dag, hela dagen som honblommorna finns tillgängliga. Hanblommor finns det gott om dock.

Golden Hubbard har jag satt med egna frö från förra årets odling

Golden Hubbard gömmer sig i gräset

Förhoppningsvis en befruktad
honblomma på Golden Hubbard

Kroshka satte jag även förra året, men inga av de uppkomna plantorna överlevde. Årets plantor kommer från två år gamla frön, som alla grodde.

Kroshka har bildat tre frukter
hittills, varav en befruktad på egen
hand och två handpollinerade.

Lebanaese White Bush är min enda sommarsquash

En (förvuxen?) Lebanese White Bush och en
(omogen?) Buttercup. Buttercup-frukten råkade
lossna när jag försökte lyfta fram rankan
ur det höga gräset.

Buttercup bytte jag till mig frön till från Nisse i Torpet.

Buttercup som slingrar sig bort
i det höga gräset.

Krypa - gå, och sedan?

Jag började ju som total novis med att följa med en handledare hos min lokala biodlarförening för ett par veckor sedan. Första gången vi träffades så räknade vi fyllda honungsramar och letade efter drottning som vi inte hittade, (och blev bistuckna), andra gången var väl ungefär samma med skillnaden att vi inte blev stuckna och att vi hittade drottningen.

Tredje gången avancerade vi en smula. Vi började med drottningodling! Eller nåja, det är nog för sent på säsongen för att det ska bli så bra, men vi började så att säga öva på momenten. Först letade vi fram en ram som hade gott om små larver. Sedan skulle vi flytta över 10 larver från de celler där drottningen hade lagt dem, till konstgjorda och betydligt större celler. "Larva om" tror jag den etablerade termen var. Det är nämligen cellens storlek som avgör om det blir en drottning eller ett arbetsbi. Det var väldigt pilligt och svårt att få upp larverna utan att mosa varesig larv eller vaxkakan allt för mycket. Efter att alla konstgjorda drottningceller hade fått en ny innevånare så sattes både ramen vi plockat larverna från och ramen med de konstgjorda cellerna på tillbaka i kupan. På lördag ska resultatet kontrolleras, då bör cellerna vara täckta.

Framgångar och misslyckanden

Eftersom jag bjuder lika frikostigt på mina framgångar som misslyckanden, ska jag här berätta om de som uppfyller mina tankar just nu.

Framgångar är mindre betungande, bondbönorna växer så att det knakar. På den här stängeln var det 46 stora ätbara bönor, några till var stora men de verkade ha angripits av någon svamp så de såg inte aptitliga ut. Stängeln är inte vald för att den var särskilt rikgivande utan för att den lutade ut. 1-46 känns som en acceptabel förökning.

Dessa oönskade gäster har hittats i trädgårdslandet. Och det är mitt eget fel. Med huvudet under armen tog jag emot ett lass med kompost från ett näraliggande samhälle. Då går det naturligtvis så här. Barnen får hittelön. Jag ska prova nematoder. Någon som vet hur de slår mot inhemska sniglar? Mental notering, gör aldrig det igen, särskilt inte på den gård vi köper (någon gång?) såvida det inte redan finns mördarsniglar där.

Mina spritärtor, Felthams First, har blivit styvmoderligt behandlade. De fick inga klätterstöd, eller ja, jag planterade solrosor i raden, men de hade inget försprång framför ärtorna och har först nu blivit något att klättra på, och nu klättrar inte ärtorna längre, som synes. Jag har skördat endel och tänkte att resten skulle bli utsäde, men då är det ju bra om de inte hamnar på jorden redan i år. Undrar om kontakten med jorden fått skidorna att öppna sig i förtid? Alla skidor är inte förlorade som tur är.
 

Något konstigt händer med majsens hanblommor, det utvecklas majskolvar ur dem, utan täckblad. Hur kan det gå till?

Ännu är potatisen grön, vissa mer än andra. Maria blir det inte nästa år, och Fakse bara om jag hittar certifierat utsäde.

Desperata fastighetsmäklare?

På reklamtavlor utmed min väg genom staden syns reklam för "Gratis rådgivning" hos en av stadens mäklarbyråer. Vaddå rådgivning, undrar jag. Frågorna som tas som exempel på tavlorna klassar ju knappast in i den kategorin. Och vaddå gratis? Det brukar väl säljsamtal vara?

"Vad menas med öppen budgivning"

"Hur  vet man att det är attraktivt att bo"

Förgående mäklare var lite lik David Jonstad ;-)

Energisnål shopping

På min väg från bussen till arbetsplatsen passerar jag Linköpings två största torg. På morgonen är folk i full färd med att packa upp sina marknadsstånd där. Jag brukar fascineras av det stora jobb som utförs varje dag, med att sätta ihop marknadsstånden och fylla dem med varor. Stånd som sedan måste packas ihop varje kväll.

Nu tänkte jag dock belysa en annan dimension av detta, nämligen dess energiförbrukning. Jag vågar påstå att just dessa marknadsstånd är en av de mest energisnåla typerna av shopping man kan tänka sig. En inte oväsentlig del av energiförbrukningen för vår mat ligger i transporten hem från stormarknaden. Alla åker dit i bil, handlar ett antal kassar, dock ytterst sällan så att man fyller upp bilens lastkapacitet, utan de flesta går tämligen halvtomma hem igen.
Marknadshandel å andra sidan, där kommer varorna till kunderna. Inga av de kunder som handlar på torgen i Linköping kommer dit med bil för att handla, folk går dit. Varorna kommer till kunderna som transporterar hem dem till fots, cykel eller buss. Dessutom kräver ju marknadshandel inte så stor energiförbrukning i sin infrastruktur. De har ingen luftkonditionering och ingen värme på vintern med stora luftslussar som generöst släpper ut värmen.

Över huvud taget är det mer energisnålt att ha affärerna där folk är istället för att tvinga folk att förflytta sig till affärerna, alltså köpladorna som sprider ut sig utanför städerna. Inte sällan är dessa köplador dessutom utspridda på ett sådant sätt att man inte går emellan dem, utan måste ta bilen från en till en annan. Alltså hellre Lucullus på Stora Torget i Linköping än Ica Maxi i Tornby.

Ytterligare en variant av energisnål shopping är hemkörning. Lanthandeln i samhället där jag bor har subventionerad hemkörning till hushåll som ligger mer än två kilometer från affären. Tänk vilken miljövinst! Istället för alla halvfulla transporter så går det fulla transportbilar på kortas möjligast väg mellan alla kunder. Körsträckan blir bara en bråkdel jämfört med om alla skulle åka till affären själva!

Dramatisk början på vägen mot biodling

Förra året hade jag som mål att börja med biodling, minst två kupor stod det på min lista. Så blev det inte, men skam den som ger sig.
I år såg jag anslaget om "Honungens dag" hos Åtvids biodlarförening innan den avlöpte, så jag gjorde slag i saken och besökte dem. Så snart jag klev ur bilen blev jag väl omhändertagen av en medlem som undrade hur de kunde hjälpa mig. När jag sa att jag ville börja med biodling blev jag om möjligt ändå bättre omhändertagen! Jag fick guidad tur av föreningens domäner samt lite och läsa och uppmanades att komma på tisdagar mellan 17 och 19 för att introduceras i verksamheten av en fadder.

Fridfulla bin på väg in i kupan med last.
Detta var vid "Honungens Dag", inte dagens besök...

Sagt och gjort, i eftermiddags dök jag upp med mina barn i släptåg. Det fanns väl ett tiotal medlemmar där, samt en annan familj med nybörjare på sitt första besök. Man höll redan på och tittade i en kupa. På med skyddskläder för mig och sonen. Dottern (som är yngre) fick följa med fikapatrullen istället.

Kupan var tydligen i trängsta laget, det var fullt nästan över allt. Det var också åska och dito regn i luften vilket tydligen gör de små gynnarna lättirriterade. Det var onekligen lite läskigt att stå så nära och känna dem surra kring huvudet. Jag hittade till och med en rackare på insidan av min huva, men lyckades dock få ut den utan att den stack. Annars tror att det bara var sonen som inte blev stucken, samt de som hade heltäckande skyddsoveraller som de inte öppnade förrän de kommit inomhus, utan bin i sällskap. Själv fick jag bara ett stick, rakt igenom jeansen. En man som tog av sig skyddskläderna för tidigt fick sig ett tiotal stick runtom i huvudet, samt på magen där tröjan inte riktigt räckte till.

Men nu är jag fast besluten, bin ska det bli! Det känns rätt så enkelt att börja i en bigård hos den lokala biodlarföreningen. Då behöver jag varken skaffa alla saker som man annars behöver, samt att jag får hjälp och stöd. Mina första egna kupor antar jag att jag kommer att skaffa till våren, det blir bra det!

Årets mål, Q2-rapport

För den som är intresserad så följer här en kvartalsuppföljning nr två, (första kvartalsuppföljningen hittas här) av årets mål med lite reflektioner. Förra årets mål blev ju inte så värst uppfyllda, så jag har den här gången satt en mer uppnåbar nivå på målen.

Odling

1. Prova på att odla kokbönor
Kokbönor växer i mina land. Stella har grott dåligt, bara 2 av 10 plantor har kommit upp, troligen blev jorden (har styv lera) blivit för hårdpackad. Äkta Tranbär och Rödhakeägg slingrar sig uppåt med någon decimeter om dagen. De två kokbön-sorterna som jag samodlar med majsen har inte heller grott så bra, kanske för tidigt satta. Dessutom har de det nog för trångt eftersom flera busk-plantor övergått till att bli klättrande, se inlägg om det här.
2. Anlägga en varmbänk
Det blev ingen varmbänk i år, allför upptagen med att gräva om mitt ogräsland. Nu är det ju ingen större vits längre.
3. Odla kål under duk
Gardinerna från IKEA har legat på tills nu, då de inte längre räcker ner till jorden pga stora plantor. Måste göra mindre land för kålen nästa år, eller ta flera gardiner, se här om gardinerna.
4. Förodla minst 5 olika grödor
Jag klarat av det här målet med råge! I år har jag varit duktig på att förodla. Till och med potatis har vuxit i krukor.

Personliga mål

1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
Jag ser detta mål som att det ska vara genomfört i genomsnitt när året är slut. Början på året var det lite si och så iom att flytten haft endel kostnader, så har sparandet bara blivit hälften så stort som det borde, men jag har resten av året på mig att fixa till det. Ligger dock fortfarande under målet, men skatteåterbäringen kommer att fixa till det.
2. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
Inte påbörjad ännu
3. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
Inte heller påbörjad ännu ;-)
4. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
Inte påbörjad ännu den heller, såvida man inte räknar träffen med Peak Oil-debattörer i Skebokvarn...
5. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
Detta är min största bedrift så här långt, att kunna säga ja, så här långt. Läsare som känner mig IRL vet att jag titulerar mig som periodare på socker. Jag har därför alltid tänkt att det är allt eller inget-strategin som gäller, men misslyckats alla gånger tidigare. Tydligen verkar driften av att fortfarande känna sig lyckad överväga jämfört med den svängningen i blodsockret som en godisdag innebär
6. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)
Denna punkt har jag helt ärligt glömt bort. Kanske ska omformulera så att det gäller i genomsnitt, dvs om jag tränar två gånger i veckan resten av året så borde det gå. 

Fysiska- och tekniska mål

1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
Inte ännu.
2. Köpa en gård
Inte ännu, men vi letar.
3. Köpa plog och potatisårder
Inte ännu.
4. Bygga en kompost
Inte ännu.
5. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)
Inte ännu, melonplantorna saknar det.

Jag får nog lägga på ett kol om jag ska gå iland med det här, men så är ju mål till för att sporra till förbättring!

Sjunkande priser på fastigheter

Vår långtidsplan är att köpa en mindre gård, ca 15 hektar med 1/3 inägor och resten skog, till ett hyfsat pris. Länge har vi uteslutit gårdar som har legat på normalt pendlingsavstånd från Linköping, dvs mindre än en halvtimmes bilresa, på grund av att hästgårdsköparna budar upp dessa fastigheter till fantasinivåer. Inte ens de som ligger på upp till en timmes avstånd har hållit sig någorlunda rimliga i pris. Men för ett tag sedan gick jag igenom alla gårdar till salu i Östergötland och hittade till min förvåning en gård som jag minns att jag tänkte att "den var ju fin men den kommer att bli hutlöst dyr" när jag såg den första gången. Nu ligger den fortfarande kvar efter 95 dagar på Hemnet.

Vi var och tittade på den för ett par veckor sedan. Den ligger på bra avstånd från stan, har grannar inom lekavstånd för barnen och hade tillräckligt bra hus. Nackdelar var att andelen skog, var lite liten samt att fastigheten var uppdelad på tre skiften, varav ett av skiftena innehöll en rad avstyckade sommarstugor som stängde in skogen på ett mindre fördelaktigt sätt.

När fastigheten kom ut på Hemnet så hade det blivit budgivning och priset hade stigit ca 10% över utgångsbudet. Redan det priset tyckte jag var relativt billigt för att vara så pass stadsnära. Men innan köparen hade skrivit under så hade han fått kalla fötter och drog sig ur. Alla de andra som deltagit i budgivningen hade också lika kalla fötter och det blev inget avslut.

Efter vår titt lade vi ett bud som låg 20% under utgångsbudet. Säljarna jublade av naturliga skäl inte, men de avvisade inte budet. Men efter någon vecka till meddelade mäklaren att det kommit bud på fastigheten i delar, en hästgård och marken för sig,. till ett bud som låg ca 150 000 över vårt bud. Vi har valt att inte höja budet. Fastigheten ligger dock fortfarande kvar på Hemnet, så ännu är det inte avgjort. Jag skulle inte bli förvånad om mäklaren ringer igen. Men jag är inte säker på att inte vi också har fått kalla fötter då. Det är mycket som händer just nu i världsekonomin.

Man borde ligga lågt ett par år och låta priserna sjunka ett tag, men en trea är lite för karaktärsdanande med två barn i skolåldern. Jag är dessutom av en otålig natur. Det är en dragkamp mellan motstridiga viljor, vi får se vem som vinner.