Potatis finns ju på ICA, eller?

En retsam kommentar jag fått när jag berättar om mina odlingsprojekt för folk som inte är insatta i Peak Oil-problematiken är att "Varför jobba så mycket när potatis finns på ICA?" Svaret är i första steget "robusthet" eller "resiliens" som det brukar kallas på svengelska. Alltså att bygga in luft i systemet så att inte man drabbas för hårt om systemet en dag brister, helt eller tillfälligt. Systemet som avses i det här fallet är matförsörjningen via affärer.
Här är ett exempel på vad som kan hota matförsörjningen i Sverige: Atl.nu: De lastar potatis till Saudiarbien

Skånes potatisodlarförening exporterar varje år några tusen ton potatis till bland annat Baltikum, Italien och Kanarieöarna. I år dök Saudiarabien upp som en otippad storkund. Affären har diskuterats sedan midsommar, priset till odlaren är 2 kronor per kilo.
- Vi har en order på 800 ton i månaden, om vi kan få ihop potatis, säger Anders Olsson, verksamhetsledare för Skåne potatisodlarförening.

Potatisbranschen bubblar nu av rykten om bristen på potatis i Ryssland och nyhetsbrevet Potato Markets Bulletin skriver i sitt senaste nummer att behovet i dagsläget bara rör sig om toppen av isberget. Många länder, bland annat Holland, lär redan vara i full färd med exporten, men inte förrän i vår visar det sig hur stor den ryska bristen blir. Skörden i Holland och Belgien blir däremot inte så låg som befarat. Av den europeiska arealen återstår bara några procent att skörda. 

Vem tror du kommer att kunna betala bäst för potatisen om det blir oljebrist?

Det finns ingen garanti för att potatisodlarna väljer att sälja till ICAs uppköpare om de får bättre betalt på andra håll. Som t.ex. de som i artikeln säljer svensk potatis till Saudiarabien för bättre betalt än det svenska priser får man förmoda. Vad jag vet finns det inga beredskapslager för mat i Sverige. Den förberedde har ett eget beredskapslager

Det är också läge att börja lära sig hur man gör när man inte måste leva på det man odlar, för faktum är att inte ens med en bra bok kan man göra allting perfekt från början. Man måste prova och lära sig. Om odling, ogräs, sjukdomar, skörd och lagring. Sådant som alla kunde förr, men försvinnande få kan nu.

Vi kom undan med blotta förskräckelsen!

Vi har ännu så länge en villa i en förort till Linköping, men vill ut på landet. Villan köptes 2005 (innan jag blivit medveten om Peak Oil) och har fått de nödvändigaste renoveringarna, ny dränering, modern vedpanneanläggning och mögelsäkrad källare. Sedan jag blev medveten om Peak Oil har jag dock känt att marken har börjat bränna under fötterna allt mer. Vi köpte ju när priserna var höga och är högt belånade så jag ville inte riskera att sitta kvar i båten tills den sjönk, känslan av bostadsbubbla har varit stark och faktorerna som hotat att spräcka den har skymtats vid horisonten. Vi har alltid velat bo på landet även om samhället med gångavstånd till skola, affär, buss och kompisar är oerhört praktiskt när barnen är små. Allt som skulle göras färdigt inför försäljningen tog dock tid, ni vet de där sista listerna som aldrig kom upp, de avslutande plattorna mm, och inte minst att röja undan. Vi har ett litet hus och bor två samlare... Fritidshuset med sina odlingar har ju både tagit tid och varit en förutsättning för att vi ska kunna flytta ut grejer. Därför har det tagit tid innan vi kom så långt som att verkligen göra slag i saken. För ett par månader sedan skrev vi dock kontrakt med en mäklare om att sälja huset. Nu är det sålt, handpenningen kom in i förra veckan. Vi ska vara ute senast den 15 februari, så nu letar vi annan bostad för fullt.Antingen att hyra eller om vi hittar gården som känns rätt.

Vi kände dock tydligt av att marknaden inte var så het längre, det kom hela två familjer på visningarna, den ena familjen tyckte dock att tanken på vedpanna var för avlägsen, medan den andra familjen ville ha det. Tyvärr blev det ju ingen budgivning då, så vi sålde för utgångspriset. En tanke jag inte kommer undan är att vi skulle fått x antal hundra tusen mer om vi hade satt ut det redan i våras...

Fröupproret!

Jag var på familjeträff i helgen med bland annat min bror, som till skillnad från mig är tvättäkta norrman, när fröbomben slog igenom på blogghimlen. Detta gjorde att man kunde få en annan syn på eländet.

Återigen visar det sig hur omöjligt det är att anpassa regelverk, styrmedel och kulturer över ett så stort och spretigt område som EU. Det är som med EMU och gemensam centralbanksränta, hur tror någon att det kan vara lagom varmt om man har samma värmesystem men bara en termostat, och den sitter nere i Frankfurt? När vi skulle rösta om EG/EU så framhölls det att subsidiaritetsprincipen skulle göra att beslut fattades så nära medborgarna som möjligt, dvs inte onödigt centralt. Den officiella beskrivningen lyder kan t.ex. hittas på EU-upplysningen.se och lyder:

Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna. 

Jag frågar mig hur det stämmer med regelverks som reglerar hur många träd det får vara på ett bete? Eller varför man över huvud taget ska registrera amatörväxtodlarnas fröer?
Nu hade kanske inte min bror superkoll på läget i Norge vad det gäller fröer, men han påpekade att Norge vill vårda fröer och till och med aktivt bevarar dem genom att frysa ner dem i "framtidslagret" på Svalbard.
Därför dök denna tanke upp, Norge är utanför EG/EU/EMU och antar inte samma regler som vi. De ligger också på en fördelaktig breddgrad för oss vad det gäller fröutbyte. Kanske vore det möjligt för svenska fröfirmor att sätta upp en fröhandel i Norge för svenska kunder? Odla och packa fröer som vanligt, men sälja via en norsk webbsajt? Eventuellt måste de skickas via norge eller packas där, men i alla fall! För att bevara mångfalden så skulle det kanske kunna vara värt det?


Läs fler intressanta, brinnande och tankeväckande inlägg om fröupproret på följande bloggar bland annat

Flute - ännu fler-reaktioner på Jordbruksverkets förslag
Flute - Fler reaktioner på Jordbruksverkets förslag 
Flute - Remissvar till Jordbruksverket
Flute - Jordbruksverket vill utrota ovanliga växtsorter
Cornucopia? - Jordbruksverket vill utrota hundratals ovanliga köksväxter
Cornucopia? - Forum för fröbyte / civil olydnad

Lösning på musproblemet?

I helgen fick jag svart på vitt hur illa det var med musproblemet i jordkällaren. Okänt antal möss har kalasat fritt i två veckor. Inte nog med att de har helt eller delvis ätit upp potatisen, de har också bajsat i maten! Syns i bland annat den stora potatisen nere till höger i korgen ("klockan halv sex").

Men jag gjorde en bifångst i gårdens skrymslen och hittade den gamla soptunnan. Eftersom soptunnan var mussäker på den tiden den användes så borde den kunna vara det nu med! Potatisen förvarar jag i plastbackar inuti.

Potatisen var som synes av sorten Asterix som visat sig väldigt bra i år. Jag tog upp en rad potatis som bestod till två tredjedelar av Minerva och en tredjedel Asterix. Av Minerva blev det inte mycket skörd, jag kunde se att det hade funnits max 10 potatisar under varje planta, men nu var det kanske två som inte var ruttna (potatisbladmögel), gröna eller frostskadade medans Asterix-plantorna gav mellan 15 och 25 lagom stora potatisar per planta där det bara var enstaka gröna/frostskadade potatisar som gick bort. Nästa år blir det mer Asterix!

Bakgrund - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär

En publikation som har följt mig, och som jag ofta återkommer till är "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?" av Hillevi Helmfrid och Andrew Haden. Den skrevs inför en workshop som hölls 2006. I förordet står det:

Denna rapport är en del av ett projekt som syftar till att synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja. Rapporten ska ge en översikt av dagens kunskap om oljetillgången samt oljans betydelse i samhället och de gröna näringarna. Den ska också tydliggöra skillnader i perspektiv och antaganden som inverkar på vår förberedelse inför en kommande knapphet. Rapporten utgör ett underlag till den workshop som genomförs den 24 till 25 april 2006. Syftet med rapporten är att ge deltagarna i workshopen en gemensam grund att stå på. Men den ska förhoppningsvis också provocera och inspirera till diskussioner.

...

Projektet är ett samarbete mellan KSLA (Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien) och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Rapporten har samfinansierats av CUL (Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU) och KSLA.

Första gången jag läste den var det en verkligt omskakande upplevelse, men det var ändå inte nog för att jag skulle uppleva min "Peak Oil Moment". Det var i någon av de seriösare skogs-tidningarna som delar av den fanns publicerade, förmodligen var det före den planerade workshopen. Där fanns stod bland annat om beräkningarna om hur långt skogen och åkern kan räcka när det gäller att producera biobränsle:

Beräkningarna indikerar för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov skulle nära 40% av Sveriges åkermark (1 av 2,6 miljoner hektar) behöva upplåtas för produktion av drivmedel, mark som nu används till livsmedelsproduktion. Annorlunda uttryckt skulle vi behöva återta den ca 1,1 miljon hektar åkermark som lagts ner sedan toppåret 1927 (Sveriges Nationalatlas Jordbruket).18 Detta skulle dock minska arealen skog med motsvarande yta, och fortfarande bara räcka för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov.

Jag minns hur revolutionerande dessa uppgifter var för mig, blotta tanken på denna fantastiska omställning som skulle behövas. Då låg mitt fokus ännu på koldioxidproblematiken, att vi skulle ha flera skäl till oro hade jag då inte ännu tagit in. Själva publikationen innehåller en bra och ganska objektiv genomgång av olika aspekter och åsikter om oljetoppens troliga tidpunkt och effekt, men det tror jag inte fanns med i tidningsartikeln. Den lämnar också läsaren helt ensam med frågan att sovra bland källorna, vilket kan vara svårt om det är ett nytt ämne för läsaren.

När det gäller uppskattningarna om hur skogen skulle räcka för att täcka sitt eget drivmedelsbehov så ser det lite ljusare ut. Eller kanske inte.

Uppskattningen visar att det skulle räcka med ca 3,7% av den svenska skogsarealen för att göra skogssektorn självförsörjande med drivmedel (från skog till grind). Här ska man dock tillägga att drivmedelsbehovet för transporten av skogsprodukterna när de lämnar sågverk och pappersbruk inte är medräknat. Denna analys är alltså inte lika komplett som den för livsmedelssystemtet, vilken sträcker sig ända fram till konsumentledet. Likaså saknas i det här fallet energiåtgången för att bygga, underhålla och driva de anläggningar som omvandlar skogsråvaran till DME respektive etanol, och energiåtgången för transport och lagring etc. före och efter konverteringen. Ska hela processen drivas med eget bränsle blir arealbehovet större.

Eftersom skogen har en omloppstid på ca 100 år utslaget på hela landet så förstår ju var och en att det inte blir så bra om man tar ut mer än 1 procent om året...

Om man då skalar upp beräkningarna för att gälla hela landets drivmedelskonsumtion så blir siffrorna helt galna, det var då jag insåg Göran Perssons Oljekommissions totala orimlighet:

Uppskattningen visar att 6,3 miljoner hektar skulle behövas för att framställa ersättning till dagens svenska konsumtion av diesel och bensin med drivmedel från åkern. Även om arealbehovet i absoluta tal är mindre på åkern än i skogen (15,1 miljoner hektar) så betyder 6,3 miljoner hektar nästan dubbelt så mycket åker som odlades under toppåret 1927 (3,7 miljoner hektar), vilket visar att detta alternativ står utom all realism.
Låter vi istället skogen stå för hela drivmedelsproduktionen skulle nästan 80% av de årliga avverkningarna åtgå till drivmedelsproduktion, om vi vill ersätta hela dagens svenska drivmedelskonsumtion med DME och etanol från skogen, med känd teknik. I ett sådant scenario blir det inte mycket skog kvar för att täcka vårt behov av uppvärmning, papper och byggnadsmaterial vilket 99% av skogsråvaran idag används till.

Förklaringen till det stora arealbehovet för framställning av drivmedel från åkermark är att vi här försöker ersätta ett bränsle som producerats under geologisk tid och under mycket speciella omständigheter (högt tryck och temperatur) med bränslen som ska produceras på kort tid och direkt ur de glesa primära energikällorna.

Slutklämmen är besk medicin för de som tror att biobränslen lätt ska kunna ersätta de fossila.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att oavsett metodologiska osäkerheter innebär ett skifte från olja till biomassa en mycket stor utmaning. Även våra beräkningar ovan, som inte fullt ut tar hänsyn till indirekta resursflöden och kvalitetsaspekter hos energibärarna, pekar på att vi står inför allvarlig konkurrens om markresursen. Vi kom fram till att 80% av den årliga avverkningen skulle åtgå om vi skulle ersätta alla fossila drivmedel med drivmedel från skogen. Tar vi med emergianalysens hjälp med de indirekta flödena (energiåtgång för att
framställa insatsvaror i alla led bakåt i kedjan) blir arealbehovet minst tre gånger större (Doherty et al. 2002). Ur ett emergiperspektiv skulle det alltså åtgå mer än dubbelt så mycket skog som det avverkas idag i Sverige, för att täcka råvarubehovet till dagens drivmedelskonsumtion. För att kunna täcka den totala oljeimporten med skogsråvara skulle vi behöva trefaldiga vår skogsareal och då kvarstår fortfarande att täcka de behov som vi idag använder skogen till (ved, timmer och papper) (Doherty et al. 2002, SCB 2005).

Detta är ett annat sätt att formulera det som Cornucopia bland annat skriver om idag i inlägget "En uppskattning av bilismen år 2030":

IEA har gjort uttalanden om att 10% av dagens oljebehov kan ersättas av biobränslen. Som ett skogrikt och glest befolkat land kan antagligen Sverige prestera bättre än så.

Nästa intressanta kapitel i publikationen är två vitt skiljda framtidsvisioner som målats ut i detalj, för att tjäna som diskussionsunderlag till workshopen, de är mycket tankeväckande och har döpts till "Högenergisamhället" respektive "Lågenergisamhället". Dessa får jag komma tillbaka till i nästa inlägg till.

Energislöseri

Om man tar på sig sin kritiska blick så ser man exempel på vårt fantastiska energislöseri överallt omkring oss. Jag är speciellt fascinerad av de komplexa system som vi bygger upp och sedan ska underhålla. Utan att ha några beräkningar på det så är mitt intryck att underhållsjobbet är större än uppbyggnadsjobbet, och därtill betydligt mycket mer osexigt. Vem vill till exempel rätta buggar när man istället kan göra ny häftig funktionalitet?

Här ett litet exempel från Linköping.

I ena änden av min korta promenad mellan busshållplats och jobb har vi detta, nyanläggning av uppvärmingsslingor som ska hålla gatorna snö och isfria i vinter,

I andra änden har vi detta:

Reparation av likadana värmeslingor. Lägg märket till plattorna, de är rejäla tillskurna stenplattor istället för de vanliga i betong. Man kan väl anta att de antingen är svenska och därmed framställda med hjälp av specialiserade och energikrävande maskiner. Eller så är de importerade från Kina eller motsvarande land och är framställda under undermåliga arbetsvillkor och obefintlig miljöhänsyn.

Man ser dagligen exempel på människans framfart, att vilja göra om hela vår omgivning till ett vardagsrum, välstädat och tillrättalagt. Inga farliga eller äckliga djur får störa vår idyll eller inkräkta på vårt livutrymme. Det enda som räknas är vi och våra behov för stunden. Alla andra övervägande skjuts undan och lämnas åt någon annan att ta ansvar för. Jasså, familjen vill åka till Thailand? Vaddå klimatförändring?

Musfri potatisförvaring måste ordnas

I år blir det för första gången så mycket potatis att det är lönt att förvara i en jordkällare.Därför har det funnits med bland årets mål att fixa till en jordkällare. På gården där vi hyr finns det två jordkällare, ingen av dem har använts på åtminstone 15 år, sannolikt mycket längre. Dock har även detta som allt annat känns det som, fått stryka på foten i år då knäskadan och andra projekt förbrukat mer tid än jag uppskattade dem till.

Förra helgen erbjöd sig mina svärföräldrar att åka ut och plocka upp den potatis som jag inte heller har hunnit plocka upp. Så då iordningställde jag den ena jordkällaren nödtorftigt så att det åtminstone gick att ställa in potatisen där och stänga dörren. Nu i helgen var min sambo där och hämtade hem potatis för att äta och då kunde vi konstatera att det fanns andra innevånare i källaren också. I översta lagret av potatis var det gott om musgnag. Vissa potatisar hade tydligen varit godare än andra. Så går det när det inga katter finns på gården!

Musgnag på Asterix-potatis

Så frågan är vad man gör nu? Hur mussäkrar man potatis i en jordkällare där det finns möss?

Vem har hindrat industrin att gå före?

I SvD kan man idag läsa en debattartikel med titeln Industrin nyckel till klimatomställning, Den börjar redan i ingressen med att peka ut riktningen:

Det räcker inte med förhandlingar om hur bördorna ska fördelas när det gäller klimatåtgärder. Istället måste industrin vara motorn, och ges möjligheter att våga satsa på ett teknikskifte som leder bort från beroendet av fossila bränslen.

Som om det är någon som har hindrat dem? Det finns väl alltid möjlighet för dem som vill gå före! Men sedan framkommer det i artikeln att det helt enkelt handlar om att man ska sätta ett pris på utsläpp, ett ökande pris där alla parter vet vilka regler som ska gälla framöver. Det är väl gott tänkt, däremot har artikelförfattarna tänkt att drivkraften ska vara:

Grundbulten i hela systemet är ett teknikneutralt koldioxidpris. Priset måste vara tillräckligt högt för att göra det ekonomiskt lönsamt att satsa på ny teknik.

Här är pudelns kärna, det är här resonemanget brister. Saken är ju den att för att kunna investera för att göra  förändringar så behövs framtida vinster. Men när energikonsumtionen minskar, vilket måste bli fallet för att även koldioxidutsläppen ska minska, så kommer världen att få vänja sig vid att leva utan ekonomisk tillväxt. Detta kommer i sin tur att leda till ökande arbetslöshet mm. Vilka är då de politiker som kommer att hålla fast vid den inslagna vägen?  Alla kommer som vanligt att säga att någon annan ska ta ansvaret för vi kan inte just nu för  då får vi massarbetslöshet och elände.

Ja, jag är pessimistisk. Men man får väl se det som ett försök att ta fram det goda och altruistiska i människan.

Försummad trädgård

Äntligen kom jag tillbaka till mitt trädgårdsland i helgen, jag minns knappt när jag var där senast. Men det var nog i början av september. Först var det annat att göra, sedan var det en trasig menisk som hindrade mig. Dessvärre är försummelsen mer långtgående än så, vilket ni snart ska få se. Efter mitten på juli har aktiviteten av mig varit betydligt mindre, mindre än vad som har krävts för att hålla ogräsen stången.

Potatisland?

Knappt man kan tro det men detta är ett potatiland. De stora bladen i vänstra hörnet är pepparrot, som var den dominerande arten på denna mark innan jag fick för mig att göra trädgårdsland här. Närmast i bild har vi kvickrot, det är också ett ganska högt tryck av kirskål. Av potatisen syns knappt ett spår, då bladmögeln tog blasten i augusti. Då hade jag dessvärre så mycket att göra att jag helt enkelt inte hade tid att ta hand om det. Det är ju tur att potatis finns på Ica så att jag kan göra mina lärospån i fred.

Brytböna Maxi

 Så här ser brytbönor ut som har varit med om två nätter (minst) med fem minusgrader. Lyckligtvis har detta varit en rikgivande sort i sommar som jag har skördat flera gånger, så allt är inte förspillt. Vilken skillnad det är på nyplockade och tillagade brytbönor jämfört med dem i frysdisken på Ica!

.

Störskärböna Eva

 Här har vi mer skärböna, men den här gången på stör. Här kunde jag dock skörda endel baljor som torkat redan innan frosten och därmed kanske kan fungera som utsäde. I så fall blir det mycket störskärbönor nästa år...

.

Sockermajs Double Standard

Sockermajs har vi skördat vartefter i sommar, men bland dessa vissnade stänglar kunde jag ändå sortera fyra stycken mogna och ätbara kolvar! Som sockermajs var det en väl fungerande sort, även om mitt hjärta klappar varmare för mjölmajsen Painted Mountain.

Knäpparelarv

Den här lille gynnaren står för stor förstörelse i potatislandet, den kände knäpparelarven, som äter gångar i potatisen om det inte finns andra rötter att äta på. Med tanke på mitt ogräsbestånd borde den ha haft gott om mat. Troligen är det inte heller den som är orsaken till att så pass mycket potatis var rutten i jorden, då bladmöglet tyvärr fick fara fram fritt här i augusti. Eller kanske tidigare frostnätter har satt igång processen. Lärdom till nästa år.

Grönkål Baltisk Röd

Så här ser grönkål ut som kålfjärilslarverna har fått festa fritt på hela sommaren. Tydligen har kålen satt igång att växa efter att fjärilslarverna förpuppat sig. Nästa år ska det bli nät... Har jag sagt det förut?

Bland ogräset kunde jag i alla fall skörda kvarvarande rödlök, kålrötter, palsternackor och palsternackfrön, en jättemorot, fyra kolvar med sockermajs samt torkade skärbönor.  Nästa år ska jag nog prova på någon kokböna också.

Torkade skärbönor.

Glufsglufs och hans vänner

På min promenad från busshållplatsen till arbetsplatsen i Linköping brukar jag stöta på diverse fordon som jag ser som fina exempel på tingens oordning, alltså det faktum att vi kan slösa med energi eftersom den är billig och till synes oändlig. Bilderna håller dessvärre inte bästa kvalitet, skyller på Apple för en telefon med långsam och ganska dålig kamera, ibland har objektet nästan hunnit ur bild!

Börjar med Glufsglufs själv, aka jättedammsugaren. Detta fordon far fram över i stort sett varje millimeter av centrala Linköpings gator och suger upp skräp. Efteråt är det så rent att man i stor sett kan gå barfota på stenläggningen. Jag frågar mig om det verkligen är nödvändigt med denna renhet. Eller är det bara ytterligare ett tecken på vårt energislösande samhälle? Bara ett samhälle som har sådana mängder energi att slöa kan prioritera att ha så rent i utomhusmiljön.

Glufsglufs har en lillebror, den burna dammsugaren. Den får rycka ut ibland när Glufsglufs inte når ordentligt, eller om det har kommit för mycket löv på stadens gator.

Den stora stegen, här representerad av en person som skulle titta till lamporna. Troligtvis är det väl inte så vanligt förekommande, men under sommarmånaderna mötte jag varje morgon den något mindre stegen (mindre lastbil som fjärrstyrdes från liftkorgen) som vattnade blomuppsättningarna som hänger ur räckhåll för klåfingriga stadsbor.

Här har vi också "Jointbuster" eller vad den nu kallade sig, som med tryckluft blåser upp grus från mellanrummet mellan plattorna. Av vilken orsak? En stor dieseldriven kompressor stod parkerad en bit bort.

Ibland i gräv-jargong brukar spaden benämnas H1 med hänvisning till till det banbrytande grävmaskinsmärket Åkerman (numera uppslukat av Volvo och finns inte mer) välkända grävmaskinssserie med benämning Hxx t.ex. H12. H står för "hydraul" och var det första märket som slog igenom som hydraulmanövrerade grävmaskiner, från de tidigare linmanövrerade grävarna. Dessvärre ser man inte H1'an i aktion särskilt ofta, dess strörre kompisar klämmer sig ofta in på de mest omöjliga platser.

Dessa var bara några små exempel på hur vi i vårt samhälle slösar hämningslöst på energi för att utföra triviala sysslor. Sysslor som med lätthet kunde ersatts med mankraft eller med fördel inte utföras alls. Vårt slöseri med energi är ytterligare ett tecken på tillväxtsamhällets perversion och moraliska tveksamhet. Bara för att det ser rent ut där maskinerna används så betyder det ju inte att inte utvinningen av både material och energi är ren där den sker, vilket dammraset i Ungern satt strålkastarljuset på.

Avslutar med en bild på spirorna till Linköpings Domkyrka,  bara ett exempel på vilka fanstastiska byggnadsverk man kunde åstadkomma innan vi hade fått de fossila slavarna till vårt förfogande!