I SvD kan man idag läsa en debattartikel med titeln Industrin nyckel till klimatomställning, Den börjar redan i ingressen med att peka ut riktningen:
Det räcker inte med förhandlingar om hur bördorna ska fördelas när det gäller klimatåtgärder. Istället måste industrin vara motorn, och ges möjligheter att våga satsa på ett teknikskifte som leder bort från beroendet av fossila bränslen.
Som om det är någon som har hindrat dem? Det finns väl alltid möjlighet för dem som vill gå före! Men sedan framkommer det i artikeln att det helt enkelt handlar om att man ska sätta ett pris på utsläpp, ett ökande pris där alla parter vet vilka regler som ska gälla framöver. Det är väl gott tänkt, däremot har artikelförfattarna tänkt att drivkraften ska vara:
Grundbulten i hela systemet är ett teknikneutralt koldioxidpris. Priset måste vara tillräckligt högt för att göra det ekonomiskt lönsamt att satsa på ny teknik.
Här är pudelns kärna, det är här resonemanget brister. Saken är ju den att för att kunna investera för att göra förändringar så behövs framtida vinster. Men när energikonsumtionen minskar, vilket måste bli fallet för att även koldioxidutsläppen ska minska, så kommer världen att få vänja sig vid att leva utan ekonomisk tillväxt. Detta kommer i sin tur att leda till ökande arbetslöshet mm. Vilka är då de politiker som kommer att hålla fast vid den inslagna vägen? Alla kommer som vanligt att säga att någon annan ska ta ansvaret för vi kan inte just nu för då får vi massarbetslöshet och elände.
Ja, jag är pessimistisk. Men man får väl se det som ett försök att ta fram det goda och altruistiska i människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar