Bakgrund - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär

En publikation som har följt mig, och som jag ofta återkommer till är "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?" av Hillevi Helmfrid och Andrew Haden. Den skrevs inför en workshop som hölls 2006. I förordet står det:

Denna rapport är en del av ett projekt som syftar till att synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja. Rapporten ska ge en översikt av dagens kunskap om oljetillgången samt oljans betydelse i samhället och de gröna näringarna. Den ska också tydliggöra skillnader i perspektiv och antaganden som inverkar på vår förberedelse inför en kommande knapphet. Rapporten utgör ett underlag till den workshop som genomförs den 24 till 25 april 2006. Syftet med rapporten är att ge deltagarna i workshopen en gemensam grund att stå på. Men den ska förhoppningsvis också provocera och inspirera till diskussioner.

...

Projektet är ett samarbete mellan KSLA (Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien) och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Rapporten har samfinansierats av CUL (Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU) och KSLA.

Första gången jag läste den var det en verkligt omskakande upplevelse, men det var ändå inte nog för att jag skulle uppleva min "Peak Oil Moment". Det var i någon av de seriösare skogs-tidningarna som delar av den fanns publicerade, förmodligen var det före den planerade workshopen. Där fanns stod bland annat om beräkningarna om hur långt skogen och åkern kan räcka när det gäller att producera biobränsle:

Beräkningarna indikerar för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov skulle nära 40% av Sveriges åkermark (1 av 2,6 miljoner hektar) behöva upplåtas för produktion av drivmedel, mark som nu används till livsmedelsproduktion. Annorlunda uttryckt skulle vi behöva återta den ca 1,1 miljon hektar åkermark som lagts ner sedan toppåret 1927 (Sveriges Nationalatlas Jordbruket).18 Detta skulle dock minska arealen skog med motsvarande yta, och fortfarande bara räcka för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov.

Jag minns hur revolutionerande dessa uppgifter var för mig, blotta tanken på denna fantastiska omställning som skulle behövas. Då låg mitt fokus ännu på koldioxidproblematiken, att vi skulle ha flera skäl till oro hade jag då inte ännu tagit in. Själva publikationen innehåller en bra och ganska objektiv genomgång av olika aspekter och åsikter om oljetoppens troliga tidpunkt och effekt, men det tror jag inte fanns med i tidningsartikeln. Den lämnar också läsaren helt ensam med frågan att sovra bland källorna, vilket kan vara svårt om det är ett nytt ämne för läsaren.

När det gäller uppskattningarna om hur skogen skulle räcka för att täcka sitt eget drivmedelsbehov så ser det lite ljusare ut. Eller kanske inte.

Uppskattningen visar att det skulle räcka med ca 3,7% av den svenska skogsarealen för att göra skogssektorn självförsörjande med drivmedel (från skog till grind). Här ska man dock tillägga att drivmedelsbehovet för transporten av skogsprodukterna när de lämnar sågverk och pappersbruk inte är medräknat. Denna analys är alltså inte lika komplett som den för livsmedelssystemtet, vilken sträcker sig ända fram till konsumentledet. Likaså saknas i det här fallet energiåtgången för att bygga, underhålla och driva de anläggningar som omvandlar skogsråvaran till DME respektive etanol, och energiåtgången för transport och lagring etc. före och efter konverteringen. Ska hela processen drivas med eget bränsle blir arealbehovet större.

Eftersom skogen har en omloppstid på ca 100 år utslaget på hela landet så förstår ju var och en att det inte blir så bra om man tar ut mer än 1 procent om året...

Om man då skalar upp beräkningarna för att gälla hela landets drivmedelskonsumtion så blir siffrorna helt galna, det var då jag insåg Göran Perssons Oljekommissions totala orimlighet:

Uppskattningen visar att 6,3 miljoner hektar skulle behövas för att framställa ersättning till dagens svenska konsumtion av diesel och bensin med drivmedel från åkern. Även om arealbehovet i absoluta tal är mindre på åkern än i skogen (15,1 miljoner hektar) så betyder 6,3 miljoner hektar nästan dubbelt så mycket åker som odlades under toppåret 1927 (3,7 miljoner hektar), vilket visar att detta alternativ står utom all realism.
Låter vi istället skogen stå för hela drivmedelsproduktionen skulle nästan 80% av de årliga avverkningarna åtgå till drivmedelsproduktion, om vi vill ersätta hela dagens svenska drivmedelskonsumtion med DME och etanol från skogen, med känd teknik. I ett sådant scenario blir det inte mycket skog kvar för att täcka vårt behov av uppvärmning, papper och byggnadsmaterial vilket 99% av skogsråvaran idag används till.

Förklaringen till det stora arealbehovet för framställning av drivmedel från åkermark är att vi här försöker ersätta ett bränsle som producerats under geologisk tid och under mycket speciella omständigheter (högt tryck och temperatur) med bränslen som ska produceras på kort tid och direkt ur de glesa primära energikällorna.

Slutklämmen är besk medicin för de som tror att biobränslen lätt ska kunna ersätta de fossila.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att oavsett metodologiska osäkerheter innebär ett skifte från olja till biomassa en mycket stor utmaning. Även våra beräkningar ovan, som inte fullt ut tar hänsyn till indirekta resursflöden och kvalitetsaspekter hos energibärarna, pekar på att vi står inför allvarlig konkurrens om markresursen. Vi kom fram till att 80% av den årliga avverkningen skulle åtgå om vi skulle ersätta alla fossila drivmedel med drivmedel från skogen. Tar vi med emergianalysens hjälp med de indirekta flödena (energiåtgång för att
framställa insatsvaror i alla led bakåt i kedjan) blir arealbehovet minst tre gånger större (Doherty et al. 2002). Ur ett emergiperspektiv skulle det alltså åtgå mer än dubbelt så mycket skog som det avverkas idag i Sverige, för att täcka råvarubehovet till dagens drivmedelskonsumtion. För att kunna täcka den totala oljeimporten med skogsråvara skulle vi behöva trefaldiga vår skogsareal och då kvarstår fortfarande att täcka de behov som vi idag använder skogen till (ved, timmer och papper) (Doherty et al. 2002, SCB 2005).

Detta är ett annat sätt att formulera det som Cornucopia bland annat skriver om idag i inlägget "En uppskattning av bilismen år 2030":

IEA har gjort uttalanden om att 10% av dagens oljebehov kan ersättas av biobränslen. Som ett skogrikt och glest befolkat land kan antagligen Sverige prestera bättre än så.

Nästa intressanta kapitel i publikationen är två vitt skiljda framtidsvisioner som målats ut i detalj, för att tjäna som diskussionsunderlag till workshopen, de är mycket tankeväckande och har döpts till "Högenergisamhället" respektive "Lågenergisamhället". Dessa får jag komma tillbaka till i nästa inlägg till.