Ny gård att titta på

Idag ska vi åka och titta på en annan gård, inom synhåll från den andra gården vi var och tittade på. Det är dock ganska stora skillnader på de två.

Fördelar med den nya gården:

• Den är större, ca 13 hektar vardera för skog och inägomark
• Boningshuset är större
• Boningshuset och hela gården ligger soligt i stort sett dygnets alla timmar
• Skicket på uthusen är bättre
• Priset per hektar är lägre

Dock är inte allting guld och gröna skogar, utan det finns nackdelar också:

• Den kommer att kosta mer pengar, pengar som vi måste låna
• Huset ligger lågt och öppet, frågan är hur det är med blåst och risk för översvämningar
• Det är ganska stor stigning på marken, gården ligger på mellan 60 och 110 meters höjd över havet
• Huset har bara varit bebott som sommarbostad de senaste åren och därmed är skicket och standarden stora frågetecken.

Säkert finns det fler fördelar och nackdelar som vi kommer att upptäcka idag, dem får jag återkomma med. Men spännande är det! Det blir ju lite speciellt också att titta på gård när det ligger flera decimeter snö.

Snöoväder med besökare

Jag gillar att skotta snö och tur är väl det. Men ibland kan det bli för mycket av det goda även för mig. I söndags morse vaknade jag när det ännu var kolmörkt vid sex-tiden av att det blåste så att det dånade i huset. När jag tände ytterbelysningen och försökte titta ut genom ett fönster så fann jag att fönstret var igenmurat av snö och att flera snöflingor kom hela tiden. Det var bara att tända i rörspisen och gå och lägga mig igen. När jag vaknade igen hade det ljusnat och då stod det klart för mig att det skulle bli mycket snöskottande...

Till och med snöskotern som vi hade tagit fram kvällen innan hade blivit nersnöad. Om det inte var för att jag denna dag väntade besök av en skribent och en fotograf från tidningen Effekt så hade vi nog väntat till det blev plogat av grannbonden, oavsett när det hade skett, men nu blev det till att greppa skoveln och ge sig ut. Först var det ca 200 meter på gården att forcera, men inte nog med det, länsvägen där utanför var inte heller plogad, bara en uppsättning hjulspår med ordentligt packad snö i mitten och de fåtaliga bilarna kom åkande i karavan.

Nu i efterhand inser jag att tätbilen i karavanerna var de bilar som hade sämst framkomlighet. När de körde fast var de andra bilisterna tvungna att hjälpa den förste, annars kom inte heller de fram. Detta framkom med tydlighet när jag som utrustat bilen med snökedjor på, och bilen (en Citroën med gashydraulisk fjädring) upphöjd ett steg, hamnade i dylik karavan bakom en sänkt Volvo. I den enda lilla uppförsbacken på vägen tog det stopp, vi skottade och knuffade. Då insåg jag att familjen i Volvon hade gett sig ut i detta väder utan snöskyffel! Snacka om att inte förbereda sig! Jag hade tur att vinden hade förhindrat alla 40 cm nysnö att ligga kvar, där låg bara 20 bredvid bilspåren och med bilen upphöjd till max och de underbara kedjorna från Biltema var det inga problem att forcera vallarna och helt enkelt köra om karavanen!

Även bussen som besökarna kom med var försenad i detta väder, mötande buss söderifrån hade kört fast vid hållplatsen. Hemresan gick tryggt på småvägarna (de utan länsnumrering) som tydligen plogades av bönderna och var färdig långt innan länsvägen. Kedjorna fick sitta på hela vägen, men verkade inte ha slitits nämnvärt av det. De var guld värda denna dag!

Katten Lisa var nöjd med att titta ut.

Och resultatet av besöket? Med Modeblogg i äkta svettig snöskottarstil, kommer troligen i Februarinumret av tidningen Effekt.

Klimatsmart lantbruk - Hållbara lösningar för framtiden

Via en artikel i dagens ATL, "Sörgården in i framtiden", som jag dessvärre inte hittar på nätet hittade jag till ett intressant forskningsprojekt drivet av Schwartzstiftelsen, Klimatsmart lantbruk - Hållbara lösningar för framtiden. Ingressen i artikeln i ATL sammanfattar innhållet:

Storleksrationaliseringen i jordbruket går snabbt. Men när de fossila bränslena tar slut krävs helt andra gårdar, enligt en ny forskningsrapport.

I måndags var det en konferens på Alnarp med ett femtiotal deltagare där slutrapporten presenterades. Johanna Björklund som är en av forskarna i projektet satte fingret på pudelns kärna genom uttalandet:

Oljan har gjort det möjligt att bryta kretsloppet. När de fossila bränslena sinar och mineralgödsel blir en alltmer begränsad resurs måste näring i form av gödsel återföras till åkern utan alltför långa transporter. Fodret till djuren får odlas lokalt och ersätta till exempel soja från andra sidan världen.

I rapporten konstaterar man att utvecklingen mot allt större och mer specialiserade gårdar beror på framför allt riklig tillgång på fossila bränslen och förhållandevis högt pris på arbetskraft. Arbete har ersatts med insatsmedel vilket tydligt kan ses när LRF skriker högt för att de inte har något kemiskt ogräsmedel från och med årsskiftet när de farliga preparaten Totril och Stomp förbjuds i Sverige. Produktivitetsökningar i lantbruket mäts i produktion per arbetstimme eller produktion per hektar. Men i en inte alltför avlägsen framtid kan vi bli tvungna att anpassa oss till att mark, energi och vatten kommer att bli de begränsande resurserna. Då kan det vara mer relevant att mäta produktivitet så som produktion per enhet icke förnybara resurser. Men det kräver en helt annan utveckling av lantbrukssektorn än vad som pågår idag.

Om vi ska klara oss med mindre insatsmedel, så måste vi arbeta med ekosystemtjänsterna, till exempel genom att mycorrhiza-svampen som hjälper växterna att få tillgång till fosfor från jorden. Vi måste gynna pollonisatörer och naturliga fiender till grödornas skadegörare genom att anpassa storleken på fälten.

Har du ved i din vedbod?

Efter en vecka med snö och inget töväder i sikte så här tidigt i vintern börjar man undra om allt är som det ska Såhär brukar det ju inte vara! Kan det rent av bli en lika lång, kall och snörik vinter som förra året? Eller rent av ännu längre och snörikare? Förra året kom snön nästan en månad senare.

För en gångs skull förenar sig julmarknad med julstämning.

Snöröjarna verkar som vanligt räkna med att snön är något temporärt, då de inte plöjer ut snön så långt som det går. Det får till följd att snön ligger en meter in på vägbanan redan nu, och inte lär det bli bättre om det ligger kvar.

Centralt placerad snöhög på Stora Torget i Linköping

På egen front är jag inte heller så förberedd som jag borde vara. Vi ska ju flytta, lämna huset senast den 15 februari. Man kan ju säga att det finns en del saker som är gömda i de tre fyra decimeter snö som vi redan har fått... Undrar om de kommer fram på naturlig väg innan det är dags att lämna över huset?

Såhär såg min egen översnöade cykel ut igår när jag var ute och skottade snö.

Ved har vi lyckligtvis gott om. Eftersom huset ska säljas kommer den ved vi redan huggit att räcka länge till rörspisarna på landet. Det troliga alternativet för oss att flytta till är en marklägenhet uppvärmd med direktel, och blir det en 1000-års-vinter som endel befarar så kan vi nog räkna med störningar i vårt elsystem. Då kan vårt störningståliga fritidshus på landet vara guld värt.

Gård nu eller senare?

Vi har ju sålt huset och ska ha lämnat över det till de nya ägarna i mitten på februari. Frågan är vad man gör nu? Det finns lite olika alternativ:

Alternativ ett: Köpa gård nu
Vi har varit och tittat på en liten gård, och då menar jag liiiten, totalt 5,7 hektar varav knappt 4 åker, resten skog.

Fördelar:
Ligger på cykel/gångavstånd från ett samhälle med den nödvändiga servicen, skola, dagis, affär, distriktssköterska mm
Priset är i min smak!
Den är tillgänglig nu!

Nackdelar:
Den är liiiiten! Framförallt är skogen liten tycker min sambo skogsarbetaren.
Huset är pytteliiiitet! Bara ett sovrum. Vi har två barn.
Vädersträcket på gården är tråkigt, skog och byggnader ligger på en sluttning åt ost-syd-ost vilket betyder att solen kommer att gå ner tidigt på vintern.

Alternativ två: Hyra bostad så länge
Fördelar:
Vi behöver inte skynda oss att köpa första bästa gård utan vänta på en som uppfyller fler av våra önskemål.
Fastighetsbubblan kan brista med full kraft och göra gårdar billigare
Vi kan bo kvar i samma samhälle som vi bor i nu ett tag till, vilket barnen önskar.


Nackdelar:
Det är inte säkert att gårdar blir billigare.
Om fastighetsbubblan spricker så kanske möjligheten att låna också försämras kraftigt.
Vi måste flytta (minst) två gånger.

Så, vad göra?

Det är inte pengar som styr världen

Det brukar sägas att det är pengar som styr världen, Men jag håller inte alls med. De är vår personliga prestige och anseende bland våra likar som indirekt styr världen!

Politiker styrs inte av sina väljare utan den uppskattning och avund de får från de andra politikerna. Det är svaret på frågan varför de kan fiffla och ta ut höga arvoden, för att alla gör det (alla så som i alla politiker på den nivån).

Det är inte aktieägarnas intressen som styr VD'ar och styrelseordföranden, det är vad som anses rätt, eftersträvansvärt och riktigt bland andra styrelseproffs. Det är därför man kan se dessa hiskeliga avgångsvederlag och löner.

Och nu senast, det är inte landets ekonomi som styr en finansminister, det är anseendet bland andra finansministrar som gör att de lånar ut pengar till överskuldsatta andra finansministrar...

Teknikoptimist eller teknikskeptiker?

Detta är en fristående fortsättning på det här och det här inlägget som tar sin avstamp i rapporten "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?"

I inlägget om framtidsbilder återger jag de två framtidsbilder som man skissar upp i rapporten. Man tänker sig 100 år in i framtiden och undersöker hur världen ser ut då, och tittar även tillbaka på omställningen och hur den gick till, allt baserat på vissa antaganden som följer två väsensskilda synsätt, nämligen Teknikoptimistens och Teknikskeptikerns. Författarna har i rapporten har gjort en helt underbar sammanställning över vad det är för antaganden som ligger till grund för dessa synsätt.

Teknikoptimisten
Antaganden om natur och teknik
• oljan kommer att räcka länge än
• det blir både lönsamt och miljömässigt acceptabelt att använda tjockoljor i stor skala
• koldioxiduppfångning kan göra fossilbränsleanvändningen klimatneutral
• kärnkraften kan vara en rimlig övergångslösning
• tekniken för att driva fordon med vätgas framställd ur solenergi kommer att bli bärkraftig
• gentekniken blir bärkraftig och riskfri
• utnyttjandet av biobränslen kan växa kraftigt utan att hota naturvärdena
• det kommer att bli bärkraftigt att i stor skala framställa flytande bränsle ur biomassa
• det finns stor potential för högteknologisk energieffektivisering
• det är möjligt att sluta kretsloppen även vid en väldigt hög omsättning av energi och materia

Antaganden om ekonomiska, politiska och institutionella förhållanden
• oljepriset endast kommer att stiga långsamt
• energipriserna på sikt kan bli lägre än idag
• vi får en klimatpolitik som blir tillräckligt effektiv för att klimatet ska räddas
• klyftorna mellan länder kan slutas genom att fattiga länder ”kommer ikapp”
• nyrika länder får en fungerande fördelningspolitik
• vi kan förhindra att vinsterna från effektivisering äts upp av ökad konsumtion
• Sverige kommer att fortsätta ha kontroll över de svenska skogarna "det gröna guldet"
• det är önskvärt eller nödvändigt med fortsatt stordrift och ägarkoncentration

Natur- och människosyn
• människan kan effektivisera naturen
• det är möjligt och lättare att vidga naturens bärförmåga genom ny teknik än att förändra det ekonomiska/politiska systemet



Teknikskeptikern
Antaganden om natur och teknik
• oljan snart toppar
• utnyttjandet av tjockoljor innebär orimliga kostnader för miljön och ger ett oförsvarligt lågt energinetto
• tekniken för koldioxiduppfångning är både osäker och energikrävande
• kärnkraften är både riskfylld och ger ett dåligt energinetto när den ännu osäkra slutförvaringen räknas in
• den högteknologiska sol/vätgastekniken för att driva fordon blir inte blir bärkraftig
• det är säkrare och mer resurseffektivt med traditionell förädling genom urval än med genteknik
• potentialen för att utnyttja biomassa utan att långsiktigt degradera ekosystemen är starkt begränsad
• energinettot från framställning av flytande bränsle ur jordbruksgrödor kan vara nära noll när hela det understödjande systemet tas med i beräkningen
• högteknologiska lösningar i allmänhet kräver energidyra understödjande system
• ett småskaligt lågenergisamhälle är det enda miljömässigt hållbara på sikt

Antaganden om ekonomiska, politiska och institutionella förhållanden
• energipriserna kommer att stiga rejält för att aldrig mer sjunka igen
• vi genom att påbörja omställningen nu kan skapa ett lågenergisamhälle som kan möta människors behov och undvika ekologiska och sociala kollapser
• vi får en frivillig omorientering till ickemateriella värderingar i kombination med insikten att vi inte kan fortsätta som hittills
• de internationella institutionerna demokratiseras
• vi får nya regelverk som gynnar rättvis internationell handel och ett ekonomiskt system som fungerar även utan ständig tillväxt
• att kontrollen över resurserna blir mer lokal
• att myndigheter uppmuntrar experiment och småskalighet

Natur- och människosyn
• naturlagarna utgör icke-förhandlingsbara ramar som människan för sin långsiktiga överlevnad behöver förstå och respektera
• ekonomiska/politiska system är skapade av människor och kan därför förändras


Efter att ha gått igenom den här uppställningen är det mer tydligt än någonsin, jag är en teknikskeptiker!

Just nu sitter jag på bussen fast i en bilkö på grund av att en bilolycka totalt har blockerat trafiken. Det har åkt förbi 3 ambulanser 3 brandbilar och lite andra räddningsfordon, jag skulle gärna kunna tänka mig ett lågenergisamhälle istället för detta. Allting måste gå så fort fort hela tiden att någon har känt sig tvungen att bryta den långsamma trafikrytmen och chansa på en omkörning och istället frontalkrockat med en mötande bil. Att ta risker i trafiken innebär att stjäla andras säkerhet!

Upp till solen, till varje pris!

När jag grävde upp min sista rad med potatis så såg jag några små gröna skott som jag blev konfunderad över. Det såg ut som bondbönor ungefär, och även om jag hade provat att sätta lite bönor av olika sorter mellan potatisen som samodlingsexperiment så var det inte i den delen av potatislandet.

Några oavsiktligen uppgrävda skott samt bönor från ca 35 cm djup.

Jag gräver ganska djupt när jag tar upp potatis för att försöka rensa bort så mycket ogräsrötter som möjligt (kirskål, kvickrot och pepparrot), jag gräver ända ner till grästorvan som jag plöjde ner i våras. Och när jag kom till den delen av potatisraden där de konstiga skotten växte så åkte hakan halvvägs ner till knäna på mig. För långt där nere i jorden (30-40 cm) så låg det verkligen bönor! Stora bönor, som delvis hade grott och försökt ta sig upp till solljuset! Eftersom de var gröna och fina nu så måste det nästan vara bondbönor med tanke på att de är lite mer frosttåliga. Det borde också vara i form av förvildade rester av tidigare odlare på denna mark. Eftersom jag vet var och hur man har odlat denna jord i åtminstone 20 år så vet jag att fröet är äldre än så. Fascinerande tanke! Jag försökte spara något skott som fick sig ett eget litet växthus och håller tummarna för att den överlever till sommaren. Det vore kul!

Närmar bild på ett par bönor och ett skott.

Framtidsbilder - Hur byggger vi beredskap när framtidsbilderna går isär

Detta inlägg är en fortsättning på ett tidigare inlägg som behandlar rapporten "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär.

Om vi som samhälle ska kunna jobba mot ett mål, så är det bra ju fler som drar åt samma håll. För att vi ska kunna göra det så krävs att vi har någorlunda likartade framtidsbilder. Men som titeln på inlägget och också rapporten som det bottnar i, är frågan hur vi ska kunna bygga beredskap när framtidsbilderna går isär.

Om man tar del av medieflödet så lyser oftast både oljans ändlighet, klimatets förändring och människans storskaliga negativa påverkan på vår livsmiljö med sin frånvaro. Istället är det andra saker som diskuteras.

Eftersom syftet med "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?" var en workshop som just skulle "synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja" så finns ett stort avsnitt om sceanarier/framtidsbilder.

Att bygga scenarier är ett vanligt sätt att få en bild av hur framtiden kommer att te sig och att vara till hjälp för att fatta beslut. Man brukar ställa upp scenarion som skiljer sig åt genom att man varierar en eller flera variabler. Exempel på scenarier är ekonomiska kalkyler där man t.ex. kan variera ränta, råvarupris och försäljning mm. I en framtid som inte skiljer sig åt så mycket jämfört med historien så är det relativt enkelt att ställa upp relevanta scenarier och bedöma rimligheten i om de kommer att inträffa. Men för en framtid som skiljer sig kraftigt åt jämfört med historiska data är det mycket svårare att få med de rätta variablerna, hur de påverkar varandra och inom vilket intervall som de kan variera.

När politiker och tjänstemän försöker tyda hur framtiden blir är det vanligt att de helt enkelt drar ut linjerna så att säga, som en fortsättning på dagens utveckling. Då blir det:

• Mera globalisering
• Mera trafik
• Högre energiförbrukning
• Ökande befolkning
• Fortsatt ekonomisk tillväxt
• Ökande förbrukning av naturresurser

Dessa antas vara fixerade, de är ett paradigm. Men vad ligger till grund för detta? Är det en naturlag? Eller är det så att det finns något giltigt intervall men att utanför intervallet är det andra paradigm som gäller? Finns det dolda antaganden Frågan är om det är rätt parametrar att grunda vårt samhällsbygge på.

När det gäller en framtid med väsentligt mindre oljeförbrukning tror jag att en del av paradigmet kan visa sig stå på lös grund.

En kommande oljeknapphet kan fungera just som en förändring av de grundläggande förutsättningarna. Mycket av det vi hittills har tagit för givet kan komma att ställas på ända, vilket gör det mycket svårt att ställa upp relevanta scenarier.

Därför har man i rapporten valt att inte kalla det scenarier utan visioner. Dels för att syftet inte är beslutsunderlag utan diskussionsunderlag och dels för att man vill att vi ska tänka oss olika typer av önskvärda framtider.En vision kan också vara en drivkraft till förändring.

En avgörande vattendelare mellan olika syner på framtiden handlar om tron på teknologiska framsteg. Vi har därför, inspirerade av Costanza, valt att beskriva två framtidsvisioner som skiljer sig just i detta avseende (Costanza 2000).23 Den första visionen (A) utgår från att teknologiska framsteg kommer att kunna lösa alla slags problem i takt med att de uppstår. Genom ny teknik kommer vi att kunna klara vår energiförsörjning och fortsätta att utvidga högenergisamhället även efter att oljan fasas ut. Samtidigt förväntas miljöproblemen få sin lösning och även en rättvis fördelning kunna åstadkommas. Den andra visionen (B) utgår från en hållning som är skeptisk till att de problem vi nu står inför kan lösas genom ytterligare tekniska genombrott. Det är enligt detta synsätt angeläget att förbereda för en ordnad omställning till det  lågenergisamhälle som vi förr eller senare ändå kommer att tvingas till. Att förbereda denna omställning i tid är enligt detta synsätt en förutsättning för att vi också ska kunna klara miljön, rättvisan och freden.

Framtidsvisionerna snabbspolar 100 år in i framtiden och låter oss titta tillbaka därifrån hur omställningen var efter detta millenieskifte.

Högenergisamhället:

Utgår från att oljan räcker längre, och toppar först vid 2038, dels pga att de okonventionella oljorna bidrar med mer och dels pga att aktivt omställningsarbete bort från oljan mattar förbrukningen. Det proaktiva omställningsarbetet fokuserar på klimatet och antar att man i början av 2000-talet (alltså nu) lyckades få till bindande koldioxidskatt internationellt.

Transporterna övergår så småningom till vätgasdrivna bilar, Vätgasen produceras av det kvarvarande kolet där man pumpar tillbaka kolatomerna ner i jorden för att inte skada klimatet (alltså fortsatt användning av en fossil och ändlig källa, min anmärkning). Man antar också att vi lyckats utveckla teknik för att kunna producera vätgas mha solenergi.

Man antar att det trots allt kommer att bli turbulens kring fordonsbränslen innan vätgastekniken slår igenom. Men samtidigt att detta inte påverkar världsekonomin utan att den i genomsnitt har växt med 4% per år hela detta sekel också.

Sverige antas ha klarat sig bra eftersom vi har mycket skog och lite befolkning. Dessutom menade man att traditionen av samförståndspolitik gjorde det lättare att genomföra proaktiva åtgärder.Att vi började tidigt med koldioxidskatt utvecklades i Sverige energiteknik som kom att bli grunden för vårt nya tekniska försprång.

Byggandet antogs bli hårdare reglerat vad det gäller energiförbrukning och passivhus standard från i år. Svenska biltillverkare var föregångare när det gällde att utveckla nya motorer för alternativa bränslen. Transporterna antogs ha effektiviserat bort 95% av dagens energiförbrukning. Återvinningen av råvaror från jordskorpan, alltså metaller o.dyl. antas vara i stort sett 100%.

Jordbruket fortsatte att storleksrationalisera och när visionen utspelar sig antas bara en promille vara sysselsatt i de gröna näringarna. Traktorerna är förarlösa och styrs via gps, produktionen har ökat många gånger om genom bl.a. gentekniks modifiering av verkningsgraden på växternas fotosyntes. Biologiska material står för råvaran för allt som hade petroleum som bas tidigare, t.ex. plaster, hartser, bindmedel och mediciner. Jordarna mår bättre och den biologiska mångfalden är större pga total datorstyrning av brukningsåtgärderna i jordbruket.

Skogsbruket har gått mot mindre och energisnålare maskiner men också färre inblandade människor. Användningen av skogsprodukterna har dock skiftat från papper till energiråvara till största delen.




Lågenergisamhället:

Utgår ifrån att det fanns en gemensam problembeskrivning, redan innan problemen blev akuta när oljeproduktionen började falla, ungefär nu.

Redan några år tidigare hade det gått upp för både forskare, politiker, näringsliv och allmänhet att någon lika kraftfull energikälla som oljan inte skulle gå att uppbringa. Vid mängder av möten och konferenser diskuterade man hur den kvarvarande, nu allt dyrare, oljan skulle användas.

Efter oljetoppen blev det några oroliga årtionden då det var risk för krig mellan de stora oljekonsumerande länderna och även mellan de oljeproducenterna. Klimatförändringarna var också en källa till oro.

Eftersom man insåg att de övriga fossila bränslen (andra än olja) skulle ge ännu större miljö och klimatpåverkan per nyttig energi så avstod man från storskaliga satsningar för att utvinna dessa för att istället satsa på ett hållbart samhälle. Inte heller kärnkraft satsades det på då det inte heller är hållbart samt innebär mycket problem med både brytning och slutförvar.

Alla insåg det som så länge hade förnekats: att en övergång till enbart förnyelsebara källor skulle komma att innebära en framtid med betydligt mindre tillgång till energi och att industriländerna måste minska sin energiförbrukning radikalt för att möjliggöra en rättvis fördelning av de begränsade resurserna. Högtflygande hightech-lösningar avfärdades då dessa antingen förutsatte infrastrukturer som krävde ett för högt energiunderstöd, eller byggde på tekniska lösningar som ännu inte skådat dagens ljus.

Man förutser att de alternativa nätverken inom både odling, räntefria banker, rättvis handel och modeller för direktdemokrati mm får stort genomslag och påverkan när de stora institutionerna får problem.

När de internationella organen demokratiseras fick det till följd att regelverken för den internationella handeln, finansmarknaden, etc., förändrades i grunden för att gynna rättvis  fördelning och resursbevarande, framför ekonomisk tillväxt.

Att vända ständigt expanderande ekonomier till att bli kontraherande, var oerhört svårt. Det tog ända fram till 2060-talet innan någon slags normalitet i den nya världsordningen infann sig. Då hade invånarna i de rika länderna börjat vänja sig vid den nya livsstilen. Man hade börjat uppskatta den livskvalitetsförbättring som till mångas överraskning blev följden av det som för hundra år sedan skulle ha kallats ”sänkt standard”.

 För Sveriges del gynnades man av att framsynta politiker hade insett att ju senare vi väntar med omställningen desto dyrare blir den och därför kom vi att tjäna som modell för andra länder att följa efter. Politikens enskilt viktigaste mål blev att vi skulle klara oss med mindre energi.

Oljeeran minns man med förskräckelse inför det oerhörda energislöseri som den innebar. Varor och människor som transporterades hit och dit. mm.

Merparten av den tekniska utveckling som skedde under oljeeran har vi idag ingen glädje av.
Under oljeeran var man i allmänhet blind för det energiunderstöd i kringsystemen som en viss teknik krävde. Det viktigaste tekniska bidraget från oljeeran till vår tid är Internet. Det har visat sig vara ett robust, effektivt och delvis självorganiserande system som hjälper till att
knyta ihop världen, nu när flygresor blivit otänkbara.

 Jord och skogsbruk återgår till mindre energiintensiva men mer personalintensiva lösningar. Tidigare uttalade ambitioner att koncentrera markägandet till stora brukningsenheter vänds till sin motsats. Ca 10 % av befolkningen är heltidssysselsatta inom de gröna näringarna och fritidsodlingen är betydande.


Då detta redan är ett långt inlägg väljer jag att klippa här, men fortsättning följer...

Uteliggardjuren, dom som inte har någon stans att gå...

En vanlig dag på landet innefattar många djur. I den gångna helgen var det nog rekord. Jag skrämde upp en hare när jag gick ut för att gräva upp min sista potatis, hörde sångsvanarna som betar av skörderesterna på åkrarna runt om kring, en ormvråk lät höra sitt karaktäristiska skrik när den svävade över förmodade bytesdjur ute över åkern. Ur trasiga fönster på husen omkring skrämdes duvorna upp om man gick för nära. I trädgården hittade vi nattfärsk älgbajs... Det känns rimligt att de är i trädgårdarna nu i älgjaktens sluttamp. Om det var samma eller en annan som vi skrämde upp på skogspromenaden får vara osagt.

Gran som var grundligt använd av vildsvin och förhoppningsvis något större djur, för de översta skavmärkena var två meter upp...

Senare på dagen såg sonen hemifrån gårdsplanen en grupp med vildsvin, några suggor med drygt en handfull kultingar springa över åkern där vi tidigare hade följt en djurstig... Tur att vi inte mötte dem då!

Vi besökte en lagom liten skogsbäck med lagom fall för lek som jag tänkte att barnen (nu 5 och 8) kunde gå till själv och leka, åtminstone till våren. Men jag måste säga att vildsvinen känns som en riskfaktor. Forsande vatten har ju egenskapen att dränka alla andra ljud, vare sig de av vildsvin eller av lekande barn. Förhoppningsvis hör och känner de vilda djuren barnen snarare än tvärt om. Frågan för dagen får väl vara vad man ska har för förhållningssätt i förhållande till vildsvin? Jag lär mina barn att de ska klättra upp i ett träd. Har någon annan något bättre tips?

Alla djur nöjer sig dock inte med att vara ute. Jag har ju tidigare berättat om mössen i potatiskällaren och hur jag mussäkrade den. Det verkar ha fungerat för nu var det inga gnagspår på potatisen. Men det betyder inte att de små gynnarna är sysslolösa, istället verkar de ha flytta in i bestickslådan inne i huset. Inte för att jag begriper vad de hittar att äta där, men lämnat fullt med små bajskorvar har de gjort i alla fall. Urk. Vi har inte haft med katten så mycket på det senaste pga diverse omständigheter, men nu måste det bli ändring framöver!