Ekeby forskningsgård - framtidens jordbruk - del 1

Jag skrev ett inlägg om Ekeby forskningsgård 2010: Forskning om oljefritt jordbruk Då hade projektet publicerat en årsrapport med erfarenheter och skaffat sig erfarenheter av ännu ett. Nu är projektet avslutat trots att det fanns många oavslutade trådar kvar. Jag misstänker en kombination av problemen med att få forskningsanslag, som "Livet efter oljan" har beskrivit, och det faktum att CUL ("Centrum för uthålligt lantbruk") under SLU lades ner för att ersättas med en ny organisation som inte har någon egen forskning. Detta har jag dock inte kunnat få bekräftat.

Det som finns idag är en synnerligen läsvärd slutrapport som jag rekommenderar alla att läsa. Detta är alltså ett projekt som forskat på hur vi kan bedriva lantbruk efter oljan, när oljan inte längre är tillgänglig på samma sätt eller inte alls, när fosfor till konstgödning har gått samma öde till mötes och när klimatförändringarna fått effekt med varmare klimat, annorlunda vädermönster och nya insekter. Man har haft fyra prioriterade forskningsfrågor att jobba utifrån:

1. Uthålliga växtföljder inklusive olika samodlingssystem av livsmedels- och fodergrödor .
2. Biologisk skadedjurs- och ogräsbekämpning och olika komposteringstekniker av stallgödsel.
3. Energifrågan. Hur bli fossilbränslefri?
4. Husdjurens ekosystemtjänster och skogsbete.

Jag tänkte gå igenom slutrapporten och deras erfarenheter i en serie inlägg här på bloggen, sedan kommer jag att försöka implementera delar av det på vår egen gård som råkar vara väldigt lik gården Ekhaga, både till storlek och fördelning mellan skog och mark. Dock ligger Ekhaga norr om Norrtälje medan vår gård Lilla Hässelstad ligger i nordöstra delen av Västerviks kommun med skillnader både i klimat och jordmån. Som exempel har man i projektet kommit fram till att Ekhaga skulle kunna försörja 50-60 personer med livsmedel:

Mängd livsmedel i vårt försök, kg/11,5ha
120 kg spannmål samt 20 kg till foder
33 kg oljeväxter
20 kg baljväxter samt 30 kg till foder
150 kg potatis samt 100 kg till foder
4 kg ägg
25 kg kött
270 kg mjölk
Grönsaker och bär/frukt odlas på tomtmark och har under de senaste 10 åren givit i snitt 170 kg grönsaker och 200 kg bär/frukt 

Detta att jämföra med vad vi äter idag:

Mängd livsmedel som en blandkostare äter idag (Bruce et al, 1997)
145 kg spannmål
20 kg oljeväxter
12 kg baljväxter
125 kg potatis
7,5 kg ägg
53 kg kött
230 kg mjölk
70 kg grönsaker
147 kg bär/frukt

Detta är tänkvärda siffror om självhushållning, särskilt med tanke på att vi inte kommer att kunna försörja en familj på 4 personer med allsidig mat när vi flyttar dit. Det finns med andra ord förbättringspotential!

Rapporten kan läsas här: Slutrapport Framtidens jordbruk Alla inlägg i serien:

1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
2. Uthålliga växtföljder
3. Biologisk bekämpning
4. Hur ska vi bli fossilfria?

Drottningtillsättning, drama i flera akter

Jag blev uppringd av en medlem i min biodlarförening som undrade om jag hade behov av en drottning, för han hade en över. Det var en förra årets drottning som tydligen lade så förfärande mycket ägg. Själv tycker jag att det låter som en till största delen bra egenskap, mycket bättre än den dominerande egenskapen hos en av min drottningar född förra året, som är ilskna bin. Planen är alltså att byta ut den ilskna drottningen mot en snäll och kraftigt äggläggande dito.

Att tillsätta en drottning i ett samhälle som redan har en, är inte bara att släppa in den nya på flustret, då kommer hon att bli dödad av kupans invånare. Alldeles särskilt om det redan finns en drottning, men även om bara finns ägg (och därmed möjlighet att dra upp en ny drottning) så kan bina vara tjuriga och vägra ta emot det som erbjuds dem. När det gäller mina ilskna bin så försvårades utbytet av att jag inte kunde hitta den gamla drottningen och de ilskna bina gjorde det inte lättare för mig.

För att chansa mig runt detta problem så provade jag att göra en liten avläggare, genom att ta av den övre av samhällets två lådor och ställa den på en tät skiva med bin och foder. Sedan lade jag locket på. På detta sätt ville jag skapa ett minisamhälle som skulle uppleva sig drottninglöst där jag sedan kunde tillsätta min nya drottning. I denna miniavläggare fanns ju varken drottning eller ägg, så jag tycker att chansen borde vara ganska god.

Sedan ställde jag tillbaka lådan ovanpå den andra i ursprungssamhället, men med två ark tidningspapper mellan. Meningen då är att bina ska så småningom riva upp pappret och när samhällena förenas behålla drottningen i den övre lådan, vilket en erfaren biodlare (Jano) hävdar att de nästan alltid gör.

Jag tillsatte drottningen i hennes utätningsbur med sina följebin i den övre lådan i lördags. I går, tisdag, var för för att se hur det hade gått. Inget papper hade ännu kommit ut genom flustret, så de hade ännu inte öppnat mellan lådorna. När jag tittade i utätningsburen så var den öppen i änden, men allt foder var inte borta och ett bi verkade sitta fast i kletet. Jag öppnade buren och kunde konstatera att det var drottningen. Kunde frigöra henne och hon såg till ok ut, möjligen var det ett ben som hade fått stryk, men det får framtiden utvisa. Nu släppte jag helt enkelt ner henne i den övre lådan då den verkligen borde vara drottninglös. Nu får samhället vara ifred i någon vecka så får jag se om jag kan hitta någon drottning då. Den tillsatta hade vit märkning och den gamla ilskna var omärkt. Sista akten är inte slut ännu.

Fårinredning i kostallet

Jag har börjat röja ur det gamla kostallet på gården för att inreda det för mina får istället. Röjningen handlar om att kasta ut ca 40 år gammalt hö, gödsel och allmänt skräp. Det ligger även plankor med och utan spik blandat i det som ser ut som prima hö inkastat i ett halvmetertjockt packat lager. Undrar vad tanken var när man kastade in det?

Jag hittade i ett hörn en musäten påse med okänt vitt pulver i. Etiketten går inte att läsa i sin helhet, men jag chansar på att någon läsare kan känna igen den. Kan det vara någon sorts fodertillskott till nötkreatur? Vad ska jag göra med det?

Sedan är ju frågan hur man lämpligast inreder till får istället för kor. Själva ladugårdsdelen är drygt 10 meter bred och 8 djup. Det går in två dörrar på den sida som vetter mot gårdsplanen och en dörr på motstående sida avsedd för utgödsling. I den vänstra dörren,som är en dubbeldörr, kommer man in mellan kornas rumpor, det var förut en rad med kor på vardera sidan. Den högra dörren leder in till kalvkättarna. Min tanke är att ha får i den ena halvan, men jag har ännu inte riktigt bestämt vilken. Det vore ju bra om det var en dörr för fåren att kunna gå in och ut till rasthagen och en annan dörr för människan att kunna gå in och ut för utfodring m.m.

Förslag 1
Ha får där korna stod uppbundna innan.
Fördelar:

• Större utrymme vilket medför möjlighet till fler djur nästa vinter
• Man kan använda det gamla foderbordet för att utfodra även fåren, på det viset får man stängbara grindar som man kan stänga ute fåren från foderbordet med vilket möjliggör för automatisk öppning till förpreparerat bord.
• Den gamla kissrännan kan ev göra nytta även här.
• Det är lättare att gödsla ut vare sig man använder dörrarna mot gårdsplanen eller den som vetter mot dyngkasten.

Nackdelar

•  Det är det bara 4 matplatser för kor, kanske inte något bra att inte alla fåren kommer åt att äta samtidigt? Det är ju självklart möjligt att bygga om, men vore skönt om man kan återanvända...
• Fåren får den breda dörren och jag får den smala dörren, där jag ska in med allt hö/ensilage till dem.
• De kommer att vara i den "övre" delen av ladugården, alltså mellan bostadshuset och människo-dörren

Förslag 2
Ha fåren där kalvkättarna finns, samt i gången framför kornas foderbord.
Fördelar

• Den breda dörren skulle bli ledig för transporter, t.ex. för att ställa in en rundpal. Har dock inte kontrollerat ifall en sådan går in genom dörröppningen.
• Det finns tre gamla kalvkättar som man skule kunna skilja av fåren i när de lammat.
• De kommer att vara i den bortre delen av ladugården vilket skulle vara fördelaktigt för deras rastgård på vintern.

Nackdelar

• Det skulle bli mycket jobbigare att gödla ut permanentbädden.
• Jag skulle vara tvungen att bygga om foderbordet helt och hållet iom att fåren skulle äta från andra sidan
• Utrymmet för fåren blir mindre
• Det är inte mycket fritt golvutrymme nu, utan just en gång och tre halvstora kalvkättar.

Det kanske skiner igenom att jag lutar åt alternativ 1, men det kanske finns synpunkter jag inte tänkt på?

Årets försummade trädgårdsland

I sommar, när jag trodde att jag äntligen skulle få tid med mitt trädgårdsland, eftersom jag numera bor där trädgårdslandet finns, blev det istället mycket värre. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag skyller delvis på "annus horribilis", det myckna regnandet fick vissa ogräs att frodas utöver det vanliga, i mitt fall våtarv. Sedan är det vissa plantor som gillar regn, väldigt mycket, medan andra valde att inte gro. Min egen energi har väl inte heller legat på topp eftersom vi flyttade först i juni (till fritidshuset) och kommer att flytta igen i augusti (till gården).

Jag sparade ett par övervintrade mangoldplantor för att producera utsäde. Och utsäde blir det! Fantastiska mängder sådant, det blev två jättebuskar med mangold frö som bara väntar på mognad och skörd. Nere under mangolden hukar sig squashen. Även i år blev ett år utan vintersquash, jag hoppas på bättring till nästa år då jag kommer att ha en permanentbädd från fåren att plantera i, samt ingen som har något att säga till om vad det gäller täckodling. Den enda squash som grodde hos mig var sommarsquash, men inte ens den har satt några frukter att tala om. Kan möjligen bero på att den inte blivit pollinerad ordentligt. Regnandet har i alla fall gjort binas flygande betydligt mer sparsamt.

Potatislandet tog mycket stryk av bladmöglet i sommar. Även de förment resistenta sorterna som "Orla" dukade under innan augusti var slut. Samodlignsförsöket med bondbönor gick väl hyfsat, mest med resultatet att det blev mer gröda på mindre mark. Nu har jag dock fått konkurrens om skörden med något djur som ätit upp i stort sett alla mogna frön. Tror inte att det är vildsvin, för då hade skadorna i övrigt varit betydligt värre i landet, troligen inte heller fåglar då det är verkligt stora frön. Vad återstår för misstänkta? Kanske grävling? Till nästa år skulle jag vilja få tag i utsäde till "Kalmar Röd" som enligt ryktet är ännu mer bladmögelresistent och står grön ända in i oktober. Om någon som läser detta kan dela med sig av ett par potatisar, så hojta till!

Många bönor hade svårt att gro, men det kom upp tillräckligt av de två sorterna störkokböna som jag odlar, "Äkta tranbär" och "Rödhakeägg". Däremot tvivlar jag på att de mognar i år heller. Vi har redan haft antydan till frost som har svett bladen på "de lutande tornen" (och ja, de har ramlat nu...).

Morötterna som min dotter sådde tidigt, har vuxit fint även om de kan få lite roligt utseende i den hårda jorden. Även palsternacka och rödbetor har vuxit fint, även om rödbetorna krävde förodling för att lyckas, månne åts de upp av sniglar annars. Även kålen verkar ha gått det ödet till mötes, med undantag frö den vackra purpurkålen jag odlar, som även verkar ha klarat sig mot diverse larver i år, kanske för att den står och gömmer sig i ogräset.

Sniglar ja, det är ett kapitel för sig. I år har de kommit på bred front i trädgården. Vi har gett upp den planerade salladsodlingen för avsalu pga snigelgnag. Sedan har vi inte lyckats äta upp allt som trots allt växte med följden att vi har drygt meterhöga blommande sallader nu, mycket effektfullt! Det är alltså inte vilka sniglar som helst utan de hatade Spanska Skogssniglarna, mer kända under namnet "mördarsnigel". Däremot finns de inte på Lilla Hässelstad, gården som vi köpt. Huvudbryet blir hur vi ska lyckas flytta dit utan att få dem med oss.

Fyra kilo potatis - om man orkar!

Branschorganisationen Svensk Potatis, vars främsta uppgift är att marknadsföra och informera om potatis har kommit på ett sätt att nå igenom mediebruset. Nu i dessa tider av olika dieter så  har dess ordförande Lars Elofsson lanserat OPD, eller Only Potato Diet. Detta i åminne av den danske läkaren Mikkel Hindhede vars test på sin assistent Fredrik Madsen jag skrivit om tidigare här: Fyra kilo potatis.

Lars Elofsson börjar med att pröva på sig själv, i två veckor ska han leva på potatis med ett litet tillskott av det fett som behövs till matlagningen. Han har som mål att äta 2,5 kilo potatis per dag, uträknat ifrån hans kaloriförbrukning, men det har han svårt att nå upp till. Man kan följa hur det går för honom på Svensk Potatis facebook-sida: http://www.facebook.com/SvenskPotatis, så här långt har han svårt att lyckas pressa i sig den föreskrivna mängden potatis, han är mätt hela tiden men lite trött eftersom han går ner i vikt pga att han inte lyckas pressa i sig så mycket som han borde. En bieffekt visar sig vara att han känner sig mer lugn och sover extra gott om nätterna. Det låter som en diet värd att pröva!

Ekologiskt mjölk ger mer Omega-3

Det finns mycket debatt om för eller mot ekologisk odling jämfört med konventionell. Min ståndpunkt att att dess största fördel ligger i den biologiska mångfald som den för med sig. Men nu har det kommit en rapport som man kan läsa om i ATL, som får mig att mer konsekvent byta ut mjölken och smöret mot ekologiskt dito. Det visar sig nämligen att ekologisk mjölk innehåller betydligt mer Omega-3 än vanlig konventionell. Då vi inte är några storkonsumenter av fisk så känns det bra att kunna få i sig denna nyttigare fettsyra genom något som vi ändå konsumerar.

Rapporten var gjord som en meta-studie, dvs att studera en mängd tidigare gjorda rapporter. Sist i artikeln poängteras det att studien inte hade någon extern finansiering.Det är ju smått komiskt att man ska behöva ange något sådant för att få trovärdighet. Det man fortfarande kan ifrågasätta är om alla de 237 ingående studierna har gjorts utan att finansierats av någon part som haft intresse av slutsatserna av dem...

Vad landsbygden behöver

Många debattörer när det gäller t.ex. bensinpris hävdar att man tar död på landsbygden om man höjer bränslekostnaderna. Fast jag hävdar att felet inte främst ligger i bränslekostnaderna utan att man har gjort landsbygden till en tärande bisats till städerna.

Det som i själva verket skulle behövas, är att sluta suga ut landsbygden.

Några exempel på vad som suger ut landsbygden:

• Storbanker, ju större desto sämre. De har oftast inga kontor på mindre orter och därmed sämre lokalkännedom. Det de saknar i lokalkännedom tar de igen genom att göra säkrare investeringar vilket leder till att även lönsamma företag som ligger på fel ställe har svårt att få finansiering. Dessutom så kommer inte räntan som betalas på lånen att återinvesteras lokalt utan att söka sig till högavkastande investeringar var som helst i världen.
• Råvaruproduktion, vare sig det är vattenkraft, gruvor eller bergtäkter. Bolagen är stora, får sina tillstånd av staten, för sina vinster bort från bygden. Kvar finns ett hål eller en sjö. Ofta har möjligheterna för lokalbefolkningen blivit ännu sämre, marker som försvunnit eller fiske som blivit utslaget.
• Låga bränslepriser, tvärt om hävdar jag att de låga bränslepriserna har inneburit nackdelar för landsbygden. Med lägre bränslepriser lönar det sig att köra alla råvaror till centrallager för vidare distribution, även tillbaka till ursprungsorten.Landsbygdens butiker får konkurrera med köpcentrum i storstäderna dit folk åker, för att de inbillar att de tjänar på det. Även arbetsplatserna bli onödigt centraliserade till storstäderna.
• Komplexa regler och kontrollvansinne. De komplexa reglerna fordrar uppföljning och kontrollmyndigheter, som givetvis ligger i städerna. Detta vansinne får t.ex. uttryck som att man måste ha ett produktionsplatsnummer för varenda plats ens djur betar på, för att inte tala om att de ska vara märkta med plastbrickor i öronen, annars kan polisen komma och skjuta dem!
• Genom att centralisera allt till storstäderna, såväl arbeten som service så bygger man upp infrastrukturbehov i städerna i onödan. Detta under tiden som infrastrukturen som behövs för att landsbygden och mindre orter ska vara livskraftiga tillåts att förfalla.

Så till förslag för att motverka dessa krafter:

• Jag är lyckligt lottad att ha en lokal Sparbank, den råkar ha näst bäst soliditet av alla banker i Sverige. De känner sin marknad och vågar tro på den. De investerar i sådant som är bra för bygden. De ser uppenbarligen framåt eftersom de sponsrar ett föredrag med Cornucopia? för den lokala LRF-avdelningen. Satsa på era lokala banker! Andra möjliga åtgärder finns säkert, men jag har dem inte.
• Inför en avkastningsskatt på råvaror, vattenkraft måste skattas lokalt, gruvvinster lika så. Rejäla skatter så att man kan bygga upp nya hållbara verksamheter i bygden, samt möjligen stävja de värsta rovdrifterna.
• Slopa reseavdragen. De som jobbar i städerna ska inte förgifta fastighetsmarknaden på landsbygden på ett ickeproduktivt sätt. Ett dyrare bränsle gör det också mer lönsamt att ha lokala butiker som folk handlar i, istället för att var och en ska åka till centralorterna. Möjligen finns det andra skattemässiga konstruktioner som gynnar centrallager och missgynnar mindre affärer på mindre orter. Dessa borde isf bort.
• Regelvansinnet och de komplexa reglerna säger sig själva att de borde avvecklas. Dock gynnar det ju kader av politiker och tjänstemän så det är nog inte så lätt.
• Ett mer decentraliserat samhälle skulle vara till nytta för flera som skulle slippa att resa, mindre påverkan på miljön och ett mer robust samhälle. Vi lever ju inte enbart för att producera BNP allena!

Vad har du själv för förslag?

Motormännen ute och cyklar om bensinpriset

Lika säkert som bensinpriset obevekligt stiger på längre sikt, lika säkert kommer Motormännens uttalanden i media om "Krav på regeringen om bensinpriset", att regeringen ska sänka skatten på bensin:

"Det här är en viktig fråga och konsumenterna klarar inte av hur höga priser som hels", säger Mikael Höög, pressansvarig på Motormännens Riksförbund.

Han kommer med detta uttalande när bensinpriset stigit med ca 50 öre senaste veckan, samt statistiksiffror visar att försäljningen minskat något på senare tid. Hans starkaste argument riktar in sig på landsbygden:

Han pekar på att särskilt människor i glesbygd, där kollektivtrafiken är mindre förekommande och avstånden längre, får lida för prisökningarna.
"Det som är viktigt är att man inte slår ut delar av Sverige där man är mycket beroende av bilen. I glesbygdsområden har man tyvärr kanske också lite äldre bilar som drar mer och där blir de här konsekvenserna mycket större."

Hur mycket kör en person boende på landsbygden om året? Låt oss anta att det är hissnande 5000 mil om året. Då ger en prishöjning med 50 öre i alla fall inte mer än 2500 i kostnadsökning för drivmedel, under förutsättning att det är en personbil som används. I de flesta fall betydligt mindre. För att minska kostnaden med lika mycket  med en bil som drar en liter milen, genom att köra mindre krävs endast 166 mil mindre körning jämfört med 5000 mil.

Med tanke på Peak Oil som kommer förr eller senare och gör vår olja mindre flödande, samt klimatproblematiken, så finns ju alla incitament för att minska körningen i rena mil. Incitament för alla utom Motormännen, vars hela existens bygger på att folk (eller i alla fall män) kör bil.

Det blir direkt komiskt om man gör en sökning på "Motormännen" och "bensinpriset", då kan man hitta liknande drapor fast vid andra priser, t.ex. så "rasade" de 9 maj 2005 över ett bensinpris på hissnande 11,06 kronor per liter och hävdade att:

- Smärtgränsen för många tror jag passerades redan när priset kom över 10 kronor litern, säger Tomas Nilson, presschef på Motormännen. 

 Vad jag vet så körs det ungefär samma antal mil idag än det gjorde 2005. Uppenbarligen behövs det ännu högre skatt, för att få folk att sluta med okynnesåkandet.

Reinfeldt saknar sinne för proportioner

Allianspartierna är på turné genom landet och idag gör de ett nedslag i Kiruna och bevisar sitt bristande sinne för proportioner när han säger:
   
        "Gruvnäringen är för Sverige vad oljan är för Norge, sa statsminister Fredrik Reinfeldt"

Jag säger bara, var är våra gruvfonder? 

Jag kommer istället osökt att tänka på en artikel jag läste om Nordkalks planerade kalkbrott på Gotland, där Hans Lööv, professor i Nationalekonomi, hade gjort en kalkyl på vad gruvan skulle ge Gotland i utbyte för kalken:

         "Hur ser då kalkylen ut för råvaruleverantören Gotland? Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Sextio arbetstillfällen motsvarar omkring sex miljoner kronor i årliga kommunala skatteintäkter. Bolagsskatten från vinsten av att exploatera den gotländska kalken ser man inte röken av. Sex miljoner under 20 år betyder omkring 120 miljoner. Men en fortsatt teknisk utvecklingstakt på ett par procent om året är det dock troligt att minst vart fjärde jobb kan rationaliserats bort inom ett decennium. Och även om man räknar in så kallade multiplikatoreffekter, där varje stenarbetarjobb påverkar efterfrågan på annan konsumtion, så är det högst någon procent av kalkfyndighetens förädlingsvärde som hamnar på Gotland. Med andra ord ser det ut som en typisk u-landskalkyl där fattiga länder försörjer världen med råvaror för småpengar i sammanhanget."

Är det någon som tror att det skulle vara bättre med vår gruvindustri? 

Invintring

För bina är det formellt vinter när de stora blomningarna är över. När det sker varierar lite över landet, vid en varm augusti kan blomningen av vitklöver i vallarna ta fart efter andra vallskörden. I år har det dock varit kallt i min del av landet, hela sommaren, så och i augusti. Som oerfaren biodlare lät jag mig luras av den praktfulla ljungblomningen från mitten av augusti, som inte verkar ha givit några större mängder. När jag slutskattade så fick jag aningen mer än vid första slungningen. Den honungen står hemma i köket och väntar på att min första ympsats ska bli färdig.

Sockret till vinterfodret, 20 kilo till varje samhälle.

Bina har fått vinterfoder sedan slutskattningen. Det var ett himla kladd med sockerlösning...  Jag blandade i 10-litersdunkar för att kunna hantera dem lättare, hällde i fyra stycken tvåkilospåsar med socker i varje dunk och fyllde sedan på med hett vatten och skakade runt dunken. Det var dock inte helt enkelt att få i tillräckligt med vatten, det borde vara ca 5,5 liter vatten för att det ska bli rätt blandning. Då jag fodrar med olika typer av lådfodrare så verkar det inte ha inneburit något större problem att lösningen varit delvis övermättad. Jag har två vanliga foderlådor och improviserade med fyrkantiga förvaringslådor av livsmedelskvalitet inuti en tom LN-låda till de andra två samhällena, dock rymmer de bara lite över 10-liter så då är det tvunget med tre påfyllningar av foder för att samhällena ska få hela fodergivan. Alla samhällena har delvis outbyggda ramar som jag tänkte att de skulle bygga ut i samband med infodringen, återstår att se om bina gör som jag har tänkt!

Bi med vaxfjäll under tillväxt.