Krypa - Gå!

Jag har lånat titeln från min startbok i Lineär Algebra, för att illustrera hur det kan vara som nybliven biodlare. Just nu under vintern är det inte några återkommande träffar med biodlarföreningen, så om jag inte har några direkta frågor så är jag hänvisad till vad jag kan läsa mig till.

Jag läste i Bitidningen om en biodlare som hade stora problem med att fåglar störde hans bin i vintervilan. När jag för ett par veckor sedan besökte bigården så flög det upp ett gäng fåglar från kuporna när jag kom. Eftersom vinterperioden är en tid när man inte kan vara så aktiv med bina, blev jag här glad för den möjlighet till aktivitet som här gavs. Jag täckte över mina kupor med sådant där nät som man lägger över bärodlingen för att just förhindra fåglar. Jag hängde det löst utspänt med ett par träribbor och ända ner över flusterbrädorna och kände mig nöjd.

En vecka senare, när vädret hade varit mycket varmt och skönt, uppåt 10 grader, besökte jag åter kuporna. Det jag fick se gjorde mig förskräckt. Det låg nämligen drösvis med döda bin fångade i nätet kring flusterbrädorna. Det verkade som om det varit rensningsflykt på gång med att bina fångats i nätet. Se där vad en missriktad välvilja kan leda till!

Problemet är ju att det är så svårt att veta vad som är orsak och verkan när man inte har kuporna under närmare uppsikt. Jag kunde till exempel se på en annan kupa att det låg många bin som fåglarna hade kalasat på, mellankroppen var borta. Men är detta i själva verket ett tecken på att fåglarna är besvärliga eller bara att de äter bin som redan var döda och burits ut av sina kompisar? Jag vet inte. Ännu. Men när jag lärt mig gå kanske...

Energibesparande matlagning

När jag slår på radion så är det oftast P1 jag lyssnar på, det är oftast intressant och inte bara fyllt med fördummande dravel och musik som man inte gillar. Ofta lär man sig något nytt också. Som t.ex. den gången jag lyssnade till matlagningsprogrammet "Meny" och de bara som en bisats nämnde tryckkokaren, och hur bra de tyckte att den var. Detta resulterade i en julklapp i år, en av de få köks-anknutna, som jag blivit glad för.

När man inte är van med tryckkokare känns det lite läskigt, man har ju hört talas om exploderande tryckkokare från förr, för att inte tala om tryckkokarbomber. De är det skönt att det finns expertis inom området att luta sig mot, Fredrik på Tryckkokning.se har byggt upp en förträfflig site med många recept, tester och tips!

Min tryckkokare under kokning.

En gryta kokad i tryckkokare blir alltid  fantastisk mör och koktiden är bara ca 30 minuter! Om man börjar med potatisen efter att man har satt på tryckkokaren så är det potatisen man får vänta på.... Men det bästa av allt är man inte längre behöver fylla köket med matos i timmar eller får problem med att ventilera ut all vattenånga som blir resultatet av sedvanlig kokning. Dessutom bli det ju betydligt lägre energiåtgång pga kortare koktid! Numera har den nya traditionen blivit att göra en gryta i tryckkokaren varje helg, och den äts med förtjusning av alla i familjen, även de som normalt föredrar pasta.

Livsmedelsbranchens egna varumärken

Jag har länge retat mig på varor som ger sig ut för att vara något annat än de egentligen är. Jag minns speciellt "Godegårdens" som var ett riktigt lågprismärke som salufördes bl.a. på Willys. På förpackningarna var loggon en stiliserad bild av en rödmålad lantgård. Undertexten var "Godegårdens - Tillräckligt bra för alla!". Snacka om att segla under falsk flagg, det var riktigt usla varor, jag vill minns att det i tomatketchupen var ca hälften av den normala mängden tomater, dessutom var varorna oftast importerade, tvärt emot intrycket som gavs av bild och namn, särskilt förvirrande för oss östgötar med tanke på orten och säteriet Godegård, som finns på riktigt. Ett annat aktuellt exempel för mig som nybliven biodlare är importhonung som säljs i blågula burkar med namnet "Svea Honung"...

Min lokala Ica-affär har tagit för vana att ha påfallande många egna märkesvaror (EMV). Dessutom tvingar de folk att köpa dem genom att helt enkelt inte ha några andra alternativ, detta gäller särskilt när Ica har inmutat ytterligare en produkt. Då tar de helt sonika bort alla andra konkurrenter så att man inte ska kunna fortsätta att handla av slentrian det som man alltid har varit nöjd med. Efter att ha gått på den betan när jag skulle köpa katrinplommon och fick de förfärligaste illasmakande och torra saker jämfört med de SunMaid som jag alltid brukar köpa, har jag helt enkelt valt att låta bli att köpa om Ica vill tvinga mig att köpa sitt eget. Senast var det ägg där man hade tagit bort alla andra leverantörer. Det fanns Ica ägg av alla sorter, Ica I Love Eco, Ica Basic mfl, men inga andra varumärken. Det blev att gå hem tomhänt, inga ägg!

ICA ägg så långt ögat når!

Om jag höjer blicken från mig själv och tittar lite på effekterna av EMV så är de flesta vinnare på en allt större andel EMV, alla utom producenterna och kvalitetsmedvetna konsumenter som jag själv då. Konsumenterna kommer då ännu längre ifrån producenterna eftersom det ofta inte går att utläsa vem som producerat varan.


I krisens Grekland har man det yttersta incitamentet att åter knyta kontakt mellan konsument och odlare och kapa bort mellanleden som vill ha vinst. Det stod att läsa bland annat i Dagens Industri att en aktionsgrupp skapat en direkthandelssida på nätet för att folk skulle kunna beställa potatis direkt från odlarna. Effekten hade blivit billigare potatis för konsumenterna, bättre villkor för odlarna som annars pressades hårt av grossister som importerar billigt från bl.a. Egypten. Den lokala handeln halverade efter detta sina priser på potatis. Bättre för producent och konsument alltså, men rimligare sämre för BNP eftersom ett antal mellanhänder kapades bort, vilket bara visar hur tillväxttänkande till varje pris slår.

Därför är Peak Oil dåliga nyheter

När man diskuterar olja med någon som ännu inte tagit in begreppet "peak oil" eller "oljetoppen" så får man oftast höra argumentet att "Men vi har ju hälften kvar!" och att det därför inte skulle vara något problem, det är ju inte som om oljan tar slut i morgon dag, bara lite mindre...

Jag låter min katt illustrera varför "hälften kvar" inte är så betryggande.

Glaset är halvtomt!

Som synes har hon  ganska svårt att nå vattnet, trots att det faktiskt är mer än halva glaset kvar. På samma sätt är det med vår utvinning av oljan, och alla andra naturresurser också för den delen. Vi har börjat med det lättaste först, de största tillgångarna som är lättast att utvinna. Kvar är nu mindre tillgångar som är mer utspridda eller svårtillgängliga. Så inte nog med att hälften redan är borta, den hälften som är kvar är mycket svårare att utvinna, men vi är fortfarande lika många som vill använda det!

Spårsnö

När jag gick en promenad in på skogen på skogsbilsvägen var det fin spårsnö. Jag är ingen erfaren jägare men likväl van vi att gå med näsan i backen och försöka tolka spåren. Här är vad jag såg.

Först ut är rådjur. Ett avtryck av min sko i storlek 40 får tjäna som referens.

Något större spår, kan vara dovhjort alternativt endast ett större djur. Märklig gångart.

Rådjursväxel. Här har hela gänget gått över vägen.

Räven har varit ute och letat mat också. Burken är i samma storlek som försvarets hudsalva. 

 I mina ögon ser det här ut som att räven travar. Kommentera gärna om jag inte har rätt.

Fortfarande rävspår, men vad är detta för gångart? Galopp?

Nu över till gnagarna.

En skogsmus. Många steg per meter blir det. Missade storleksreferens, men spåren är ca 2 cm breda och ca en decimeter mellan hoppen.

Haren har också varit ute och skuttat i sakta lunk.

Till sist, en ekorre, eller tallebjörn som en kompis till oss brukar säga.

Vinter i bigården

Det här är min första vinter som biodlare. Jag köpte två bisamhällen i höstas som då redan var invintrade och varroabehandlade. Enligt böckerna så är det inte så mycket att göra nu förrän det blir vår. Jag var dock och tittade till samhällena för att få en uppfattning om hur det står till.

Här står ca hälften av samhällena på biodlarföreningens bigård. Mina två står längst bort, de vita med två lådor Låg Normal. Förra gången jag var och tittade så var det 7-8 grader varmt och jag såg bara enstaka döda bin. Jag kunde genom flustret se underdelen av vinterklotet där det var bin som kröp omkring ganska fritt. Den här gången var det ca 5 minusgrader.

Klotet syns inte längre och det har börjat dyka upp döda bin i lite större mängd. Jag tror dock att det är i normala mängder för det liknande ut hos de andra kuporna. Egentligen borde jag musskydda kuporna på något sätt, men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Flusterspringan är liksom lite svårhanterlig och smal. När jag tittar runt på de andra kuporna så finns det både de som har musstopp i form av olika galler och de som har betydligt större öppning än jag.

Jag ska göra en beställning av kupmaterial för fler kupor, så då får jag väl försöka beställa mussäkert galler med.

Skorstensbekymmer

Sotaren var på brandskyddskontroll för ett tag sedan. Det var då som vi fick tummen ur att försöka göra något åt våra eldningsbekymmer. En rörspis på ovanvåningen och den lilla täljstenskaminen på bottenvåningen fick godkänt, men den öppna rörspisen och vedspisen fick eldningsförbud. Båda primärt beroende på kajbon, men vedspisen har, har vi ju upptäckt tidigare, har något hål på rökkanalen, förmodligen i bjälklaget då det ryker ut genom golvet(!) i barnens rum ovanför köket .

Skorstenspipan sedd uppifrån.

Vi har som målsättning att försöka själva först, så även här. Om vi åtminstone kunde komma åt kajbot vore ju mycket värt. Men när vi försökte uppifrån så är det stumt, möjligen är det kajbot som man når, uppskattningsvis ungefär i nämnda bjälklag. Nerifrån var det svårare att komma åt. Det vi tror är sotluckan till vedspisen är inklämd längst ner i ett skåp till vänster om vedspisen, därigenom kan vi inte nå något kajbo. Vedspisen står i vägen för vidare undersökningar. Men den läckte ju också som ett såll, så vi bestämde oss för att ta bort den och på så sätt komma intill själva pipan.

Det ser ut som om man murade upp en liten vägg bakom vedspisen samtidigt som man ställde dit den, primärt för att få fast stosen till skorstenen på exakt rätt ställe.

Här nerifrån når vi inget kajbo med de verktyg vi har.

Hammar Gamleby står det stämplat i stenen.

En bifångst av denna undersökning var att vi kikade in i imkanalen till köket. Hittade en fin ursprungsstämpel i teglet. Förr var det inte många mil mellan tegelbruken, detta låg ca en mil bort. Eftersom skorstenen på toppen har fyra pipor och det finns fyra eldstäder och en imkanal var vi lite nyfikna på vilken pipa imkanalen gick ut i, och det visade sig vara samma som vardagsrummets lilla täljstenskamin. Nåja, det försäkrar om bra drag då vi eldar flitigt i den samt att den ger rätt varma rökgaser.

Fortsättning följer...

Byta fönsterglas

Just när fönsterna var målade, tvättade och klara att sätta upp, så råkade sonen välta ett av dem så att innerrutan gick sönder. Jag beställde ett nytt glas hos den lokala glashandlaren. Fick frågan om det var 3 eller 4 millimeter tjockt glas. Det är nog 2 sade jag. Glasmästaren trodde att det därmed var ett gammalt buckligt glas, men det var det inte alls. Det verkar ha funnits ett mellanläge när produktionsmetoden var lika dan som idag med absolut plana glas, men ändå tunnare än vad som görs idag. Varför?

När jag så skulle sätta i glaset så visade det sig vara 5 centimeter för långt, då var jag glad att jag hade fått ta över ett glasskärarverktyg, vad nu sådana kan heta, från min far.
Jag lägger först i en tunn sträng med kitt i falsen innan jag lägger i glaset. När glaset är på plats så trycker jag till det runt om så att kittet sluter tätt ordentligt.

 
Därefter är det dags att spika fast rutan. Jag har ingen fönsterhammare men det går rätt så bra ändå. Slutligen är det dags för den yttre kittfalsen. Eftersom det var den inre rutan och kittet därmed inte är utsatt för varken nederbörd eller fåglar så satte jag upp fönstret direkt efter avslutad kittning, målning får bli till våren. Det började kännas kallt med en skiva i fönsterhålet!

Det var en gång ett kajbo

När vi började flytta in i fritidshuset och undersökte eldstäderna så upptäckte vi att ena rörspisen hade ett kajbo. Man såg underdelen av i övre sotluckan. Hur långt upp det gick var ju inte lätt att säga, mer än att rörspisen var på övervåningen.

För ett tag sedan tog vi tag i detta projekt, att få rörspisen eldbar igen. Eftersom skorstenen är högt över marken och man såg kajbot nerifrån så började vi med att i övre luckan krafsa ut så mycket som vi kunde med en krokig järnbit som vi hade till hands. Vi fick väl ut en hink eller så. Kajbon verkar vara byggda av bark av företrädesvis syren, samt lera i stora mängder, både löst och som klumpar som jag fick göra sönder innan de gick att få ut genom luckan. När inte vår krokiga järnbit räckte något längre (drygt en halvmeter in) så tvingade vi upp oss på taket och försökte att slå ner boet uppifrån.

Ovanpå syns bara fyra pipor trots att det finns åtminstone fem kanaler längre ner.  
Utan att ha mätt piporna så ser de ut att vara 3/4 sten i kvadrat.

Man kunde se underifrån att det vibrerade, men det var inte mer. Efter lite letande bland "bra-och-ha"-grejorna så hittade vi järntråd av sådan sort som brukar spänna upp Gunnebo-staket med. Och se, den var precis lagom böjlig för att komma förbi kröken nerifrån, men också styv nog att kunna dra ner bomaterial med. När vi hade fått ett tillräckligt hål så kopplade vi sotarlinan i en krejs och drog den fram och tillbaka, men det blev ändå en hörna kvar med bomaterial. Men efter lite envist krafsande med järntråden så fick jag tillslut ner ännu en hink bomaterial. Kajbon luktar inte gott! Och då var det ändå inga döda kajor i det!

En bild upp i den vänstra sotluckan. Det ser ut
att vara två kanaler, men det kan ju vara ett stag bara.

Så här långt kommet var det dags att börja sota själva rörspisen. Detta är ju som synes en öppen rörspis,  och jag hade förväntat mig att den skulle vara en "tre-rörs", men efter att ha öppnat sotluckan på dess vänstra sida och grävt ut så mycket sot som gick så kunde jag konstatera att det inte var någon kanal under själva eldstaden. Efter lite knackande på stenarna i eldstaden kunde jag konstatera att det var en lös sotsten på dess högra sida. Och där inne var det mera kajbo. Hur materialet har kommit dit begriper jag inte riktigt eftersom spjället var stängt, men det kanske inte alltid har varit så.

Sotstenen borttagen i eldstaden, med skräp från kajor bakom.

Nu väntar i första hand spisen på att få nytt lerbruk i eldstaden, både för att sätta tillbaka sotstenen och för att skydda stenarna från eldens hetta, sedan ska det provtryckas för att få eldas i igen. Jag hoppas dock på en fortsättning av projektet som ska göra om den öpppna rörspisen till en sluten spis med glasluckor, men det är ännu i framtiden.

Utsikt från skorstenen, Under ledningarna skymtar mitt trädgårdsland.

Naiva professorer

Herrarna Björn-Ola Linnér och Steven Rayner breder ut sig i ett inlägg SvD, "Förnyat Kyotoavtal är fel väg att gå" där de menar att miljövänlig energi kommer att flöda och populasen överge de fossila, om vi bara slänger pengar på problemet. Och fort kommer det att gå också! Kyotoavtalet må ha varit tämligen tandlöst, eller verksamt, jag har faktiskt ingen större insikt i det, däremot så vet jag att;

Sverige bör gå i bräschen för att EU i stället prioriterar ett avtal om investeringar i innovation och spridning av koldioxidsnål energiteknik.

definitivt inte kommer att lösa några problem med ökande koldioxidutsläpp. Det finns flera fel i resonemanget:

• Euroländerna är i ekonomisk kris, de kommer inte frivilligt att dra på sig extra utgifter.
• Tiden: avtalet skulle enligt förslag presenteras om ett år, därefter ska pengar ösas in, idéer utforskas och tillslut metoder utvecklas för att producera miljövänlig energi. Till det ska dessa byggas. Allt detta tar tid! Omställningen, oavsett vilken form den tar är gigantisk!
• Det finns helt enkelt inte de mängderna miljövänlig energi att utvinna, för att ersätta de fossila bränslena, särskilt inte i form av lätthanterliga och energitäta former.
• Hela diskussionen grundar sig på en feltanke, att man kan ha kakan samtidigt som man äter upp den! Vi ska ha vårt högenergisamhälle och evig tillväx, allt blir bra bara vi inte förstör klimatet...

Men det är värre än så, för enligt alla mänskliga erfarenheter så kommer inte mera energieffektiva metoder att innebära att vi använder mindre energi, snarare mer faktiskt! Det kallas Jevons Paradox. Läs gärna det väldigt grundliga inlägget på Energibloggen om Jevons Paradox.

Det problem som professorerna hoppas lösa, är att om det finns billigare miljövänliga bränslen, så kommer vi frivilligt att överge de fossila. Verkligheten säger oss att vi kommer istället att använda de fossila och de miljövänliga! Kommer det att innebära några fördelar för miljön?

Nej, det är dags att vi biter i det sura äpplet och inser att högenergisamhället har nått vägs ände, tillsammans med tillväxtsamhället. Nu väntar andra tider! Om inte annat för att vi kommer att tvingas att sluta använda fossila bränslen pga kommande brist.