Det var en gång ett kajbo

När vi började flytta in i fritidshuset och undersökte eldstäderna så upptäckte vi att ena rörspisen hade ett kajbo. Man såg underdelen av i övre sotluckan. Hur långt upp det gick var ju inte lätt att säga, mer än att rörspisen var på övervåningen.

För ett tag sedan tog vi tag i detta projekt, att få rörspisen eldbar igen. Eftersom skorstenen är högt över marken och man såg kajbot nerifrån så började vi med att i övre luckan krafsa ut så mycket som vi kunde med en krokig järnbit som vi hade till hands. Vi fick väl ut en hink eller så. Kajbon verkar vara byggda av bark av företrädesvis syren, samt lera i stora mängder, både löst och som klumpar som jag fick göra sönder innan de gick att få ut genom luckan. När inte vår krokiga järnbit räckte något längre (drygt en halvmeter in) så tvingade vi upp oss på taket och försökte att slå ner boet uppifrån.

Ovanpå syns bara fyra pipor trots att det finns åtminstone fem kanaler längre ner.  
Utan att ha mätt piporna så ser de ut att vara 3/4 sten i kvadrat.

Man kunde se underifrån att det vibrerade, men det var inte mer. Efter lite letande bland "bra-och-ha"-grejorna så hittade vi järntråd av sådan sort som brukar spänna upp Gunnebo-staket med. Och se, den var precis lagom böjlig för att komma förbi kröken nerifrån, men också styv nog att kunna dra ner bomaterial med. När vi hade fått ett tillräckligt hål så kopplade vi sotarlinan i en krejs och drog den fram och tillbaka, men det blev ändå en hörna kvar med bomaterial. Men efter lite envist krafsande med järntråden så fick jag tillslut ner ännu en hink bomaterial. Kajbon luktar inte gott! Och då var det ändå inga döda kajor i det!

En bild upp i den vänstra sotluckan. Det ser ut
att vara två kanaler, men det kan ju vara ett stag bara.

Så här långt kommet var det dags att börja sota själva rörspisen. Detta är ju som synes en öppen rörspis,  och jag hade förväntat mig att den skulle vara en "tre-rörs", men efter att ha öppnat sotluckan på dess vänstra sida och grävt ut så mycket sot som gick så kunde jag konstatera att det inte var någon kanal under själva eldstaden. Efter lite knackande på stenarna i eldstaden kunde jag konstatera att det var en lös sotsten på dess högra sida. Och där inne var det mera kajbo. Hur materialet har kommit dit begriper jag inte riktigt eftersom spjället var stängt, men det kanske inte alltid har varit så.

Sotstenen borttagen i eldstaden, med skräp från kajor bakom.

Nu väntar i första hand spisen på att få nytt lerbruk i eldstaden, både för att sätta tillbaka sotstenen och för att skydda stenarna från eldens hetta, sedan ska det provtryckas för att få eldas i igen. Jag hoppas dock på en fortsättning av projektet som ska göra om den öpppna rörspisen till en sluten spis med glasluckor, men det är ännu i framtiden.

Utsikt från skorstenen, Under ledningarna skymtar mitt trädgårdsland.