Just när fönsterna var målade, tvättade och klara att sätta upp, så råkade sonen välta ett av dem så att innerrutan gick sönder. Jag beställde ett nytt glas hos den lokala glashandlaren. Fick frågan om det var 3 eller 4 millimeter tjockt glas. Det är nog 2 sade jag. Glasmästaren trodde att det därmed var ett gammalt buckligt glas, men det var det inte alls. Det verkar ha funnits ett mellanläge när produktionsmetoden var lika dan som idag med absolut plana glas, men ändå tunnare än vad som görs idag. Varför?
När jag så skulle sätta i glaset så visade det sig vara 5 centimeter
för långt, då var jag glad att jag hade fått ta över ett
glasskärarverktyg, vad nu sådana kan heta, från min far.
Jag
lägger först i en tunn sträng med kitt i falsen innan jag lägger i
glaset. När glaset är på plats så trycker jag till det runt om så att
kittet sluter tätt ordentligt.
Därefter är det dags att spika fast rutan. Jag har ingen fönsterhammare men det går rätt så bra ändå. Slutligen är det dags för den yttre kittfalsen. Eftersom det var den inre rutan och kittet därmed inte är utsatt för varken nederbörd eller fåglar så satte jag upp fönstret direkt efter avslutad kittning, målning får bli till våren. Det började kännas kallt med en skiva i fönsterhålet!
Applåd för att du lyckats plocka ut 2mm innerruta utan att krossa dem. Tror jag lyckades med 2 av tio. En av de 2 krossade jag senare vid förvaring!?
SvaraRaderaNu vill jag säga nåt på ett vänligt sätt. Varför valde du inte att sätta in ett energiglas fönster? Dvs ett 3mm glas med tunn metallfilm som sänker värmeutstrålning med ca 70%. Sänker U-värdet från 3 till ca 1,6. Vetenskapligt bevisat, faktiskt. Påverkar inte det estetiska och till en "rimlig" peng.
Inte har jag tagit bort glaset utan att krossa det! Orsaken till att jag bytte det var ju just att det gick sönder!
SvaraRaderaOm det hade varit mitt hus så hade jag nog satt i energiglas, men nu är det inte det. Dessutom är ägaren inte så intresserad att investera i huset, så det hade nog gått bort där.