Lamningstider

Nu har lamning kommit igång med mera fart. I morse föddes ett par tvillingar, en bagge och en tacka, och i går natt ett litet tacklamm. Det är flera som ser ut som om juvren ska spricka när som helst. Så idag har har snickrat tre lamningsgrindar till. Nu har jag så att vi kan ha fyra lamningsboxar samtidigt.

Två och en halv vecka gamla Pontus tittar på lillasyster.

Tackan med tvillingar, Strecket, får lamm för andra gången. Hon hade ett juver som var i klass med en kossas, med tjocka spenar som pekade rakt ut åt sidorna, snarare bakom än framför bakbenen. Eftersom det såg så överfyllt ut så bestämde jag mig för att prova att mjölka henne, för att bygga upp ett lager av råmjölk. Av en kollega hade jag fått en bröstpump av Apotekets modell som kunde funka fint på hennes spenar. Jag mjölkade först ett par drag för hand för att få lite i botten av mjölkpumpen, sedan var det bara att stoppa in spenen i pumpen, trycka det mot juvret och dra. Det fungerade fantastiskt bra! Pumpen var strax full, jag tömde i en färdigpreparerad liten pet-flaska och fortsatte mjölka tills jag hade ett par deciliter. Mer vill jag inte stjäla från de små tvillingarna.

Lite kladdigt blir det när tackan är nyförlöst.

Jag jobbar också hårt med att inte vara så nojig. Tackan som lammade i går natt, Pricken, fick vara ifred efter att jag sett att lammet fått sig en ordentlig slurk. Det fick å andra sidan till följd att jag missade efterbörden. Jag vet inte om den har kommit, eller om hon har grävt ner eller ätit upp den. Jag pratade med ett par andra fårägare, den ena sa att de ofta äter upp efterbörden, den andra sa att hon aldrig haft problem med kvarhållen efterbörd, tackorna hade inte blivit dåliga. Jag bestämde mig för att låta henne va så länge hon ser ut att må bra.

Streckets besvärliga spenar låter jag också vara ifred, eftersom jag sett det ena lammet kissa och det andra bajsa. Jag antar att de inte skulle göra det om de inte hade fått i sig någon mat.