Datasäkerhet för vanliga - om e-post som hamnar fel

Jag har inte ett jättevanligt namn, men inte så ovanligt att jag är ensam om det. Vi är väl ca 20 i landet som delar samma för och efternamn. Jag var dock först med att skaffa gmail-adressen förnamn.efternamn@gmail.com. Att ett par av de andra har försökt göra det samma har jag upptäckt i min mailbox. Där får jag nämligen de mail som kommer till min adress istället för deras, pga skrivfel i adressen.

Det är då inte alltid så lätt att få tag på vederbörande, ofta handlar det om medlemskap i någon förening eller ansökningar om jobb som jag får kryptiska svar på (nej, jag har varken sökt jobb på länsstyrelsen i Värmland eller hos en sjuksköterskeförmedling i Stockholm). Den ena personen fick jag tag på tack vare att det var flera personer på adressraden som jag kunde kontakta som sedan kontaktade vederbörande. Jag fick då klart för mig att hon hade registrerat samma adress som jag, men utan den svenska bokstaven i efternamnet, alltså inte bara utan prickar. Detta verkar vara en olycklig adress eftersom det är oerhört lätt att skriva fel.

Detta blottar en intressant del av datasäkerheten. Denna person har tydligen ett medlemsskap i Åhléns kundklubb men epostadressen blev fel så reklammailen hamnade hos mig. Jag uppmärksammade vederbörande på problemet och bad henne att rätta till sin adress men inget hände. Så idag när jag fick ännu ett reklammail så surnade jag till lite och tänkte att jag kan kanske ändra det själv. Tydligen kunde man logga in med sitt kundnummer som stod i mailet (Sic!) och postadressen som inte var särskilt svår att googla fram. Vips hade jag raderat den felande bokstaven och sparat nya inställningar. Vilken säkerhet! Jag skickade också ett mail till vederbörande och berättade att jag hade ändrat. Jag har ännu inte hört några reaktioner på det...

Men det allra roligaste exemplet var en person som tydligen skulle skicka in en ansökan till "Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola" som enligt hemsidan är:

SNB:s skribentskola är en unik utbildning för nästa generations borgerliga frilanspennor, ledar- och kulturskribenter. 

Om du har funderat på varför borgerliga skribenter låter lika dana så är det alltså svaret, de går i samma skola! ag har ingen aning om hur det kom sig att ansökan hamnade hos mig. Jag kollade igenom alla namn som jag hittade på hemsidan, men hittade inget som ens avlägset liknade mitt. Möjligen känner han någon av mina epost-dubbelgångare och på så sätt råkade skicka till fel person. Men jag fick i alla fall hans CV och personliga brev. Eftersom jag själv håller på endel med rekrytering så tänkte jag att jag kanske kunde lära mig något av dem. Och fick mig ett gott skratt! Det här är alltså en person som är borgerligt aktiv och jobbat som skribent på diverse obskyra borgerliga tidsskrifter som skriver såhär i sitt personliga brev:

Kanske skulle jag kunna skriva en sådan sort brev som bara sammanfattar mitt redan bifogade CV eller kastar ut en mängd superlativ och plattityder utan mening. Men nej, låt mig istället berätta om varför jag valt att ägna mig åt opinionsbildningen och varför jag tror att det arbete vi levandegör i (avidentifierad borgerlig tidsskrift), och även fortsättningsvis önskar utveckla, är så viktigt.

Med tiden har jag kommit att se kulturens överlägsna position jämte politiken. Jag inbillar mig nämligen att politiken bara har det manöverutrymme medianväljarens kulturella föreställningsvärld tillåter. Vare sig mer eller mindre och därför spelar det ingen roll vilka effekter en teoretiker eller folkvald vill hävda att den enskilda reformen bibringar,så länge den för väljaren inte framstår som naturlig. Det är därför vi genom tidningen vill diskutera kulturvärld snarare än realpolitik där frågorna om förlorad humanism, bristfälligt samhällsberättande och utslocknade bildningsideal blir särskilt påträngande utmaningar för den svenska borgerligheten, om man önskar få svar på hur vi bäst formger möjligheterna för ett långsiktigt förändringsarbete.

För att stärka min tes kan jag inte låta bli att låta tankarna gå till den gamle Georg Brandes som genom sina estetiska principer för den nya realismen, lade grunden för det moderna genombrottet för den skandinaviska litteraturscenen med vapendragare som Strindberg och Ibsen vid sin sida. En språklig reform för det samtida berättandet som fullständigt kom att omdana den allmänna samhällssynen och lade i slutändan också grunden för den skandinaviska identiteten, så som vi känner den i dag. Präglad av sin strindbergska svärta och sitt bergmanska svårmod. Osv

Jisses säger jag bara! Har du lyckats läsa så här långt? Här någonstans kroknade jag, försökt läsa högt och följa den röda tråden... När jag slutat läsa sade jag till mig själv att det här är en person som kommer att dyka upp bland de politiska broilersarna in en inte alltför avlägsen framtid - som av en händelse har han nu börjat som vikarierande ledarskribent på min lokaltidning! Han skulle bara veta vad hans bristande säkerhetsrutiner resulterade i...